Archive | mars 2017

Att leva med psykisk sjukdom…igen

Många personer som är drabbade av psykisk sjukdom får ofta höra samma sak, oftast av anhöriga och nära vänner och det är saker som “ryck upp dig, sluta med alla piller och bli som folk, borde du inte bli frisk snart” och liknande saker. Något som vi ofta tar väldigt hårt, vi tar det på allvar oavsett om personen menar det på riktigt.

Jag kan bara tala för mig själv och jag kan säga att jag vet inte hur många jobb jag börjat söka efter såna kommentarer även fast jag vet att jag inte skulle klara av att jobba.

Något som är vanligt bland “såna som mig” är att när man gjort något, bara en liten grej så blir man helt slut. Det tar så enormt på krafterna. Det kan vara saker som att diska, gå och handla, gå hem till någon man känner och vara social, läsa om folk som “har det värre” än mig.

Jag känner då att det inte är okej att jag mår dåligt för jag har inte varit med om så hemska saker. Jag har visserligen min PTSD-diagnos, ett trauma som jag inte bearbetat, något som jag tänker på varje dag. Ibland korta stunder och ibland hela dagar.

Det tar enormt på krafterna. Något som också tar på krafterna, som är så självklart för så många andra och det är att överleva. Faktiskt. Att jag överlever nu beror till stor del på Pepsi, så ni som bryr er om mig, var glad för att jag har henne. Igår, då gjorde jag något som var länge sen jag gjorde och det var att läsa på Flashback om hur man tar en överdos på säkrast sätt. Så nu vet jag det. Jag ska inte ta livet av mig nu, även om tankarna finns där varje dag.

Särskilt på kvällarna. Det är riktigt jobbigt, så jag tar oftast lugnande och sömnmediciner tidigt för att kampen inte ska bli lika långvarig. Jag kan sitta och titta på tv med min bror och svägerska, men tankarna är oftast iväg på något helt annat. Så, mina kvällar blir tidiga.

Sen, jag hittade detta som min förra läkare skrev.. Det skrämde mig lite, men… Ni kan ju få se vad han ansåg om min hälsa.

SOLSKEN!!!

Fint väder idag, lite blåsigt dock… Men det gjorde att jag fick tummen ur och gick på en promenad, hade bestämt var jag skulle gå, men vägen var kortare än jag trodde så jag blev lite besviken. Den var bara 3 km. Men på kartan som visades i Runtastic så visade Håkan min en annan väg som blir betydligt längre, så den ska jag ta någon dag.

Men eftersom jag vet hur jag funkar… Börjar jag med en Lång väg direkt, då tröttnar jag så jag ska fortsätta med den vägen jag gick idag ett tag till. Sen på fredag tänkte jag köpa träningsbyxor på Inter sport, har hittat ett par billiga på nätet. Inter sport i Gnesta ska dessutom lägga ner så de har 20-70% på allt så då kommer jag ännu billigare undan.

Jag har ju träningskläder, men de är fortfarande kvar i Viskafors och jag vet inte när vi ska åka dit och hämta resten, så fram till dess så behöver jag kläder. Kommer dock inte köpa nya skor, så de får vänta.

Sen har jag skrivit träningsschema igen, renskrivit bra. Jag SKA ju ta midnattsloppet i höst, så på deras hemsida står ett träningsschema under 10 veckor som kommer göra så man orkar tar hela rundan, men jag kommer inte börja träna 10 veckor innan utan jag kommer att börja så fort jag kan.

Målet är inte att springa hela rundan, även om det vore drömmen, men mitt mål är att ta mig runt under en timme. Hittade en gammal aktivitet på Runtastic då jag tog 9 km på 60 minuter och då gick jag bara, då borde jag klara milen på 60 minuter om jag varvar mellan att gå och springa. Måste tänka på Sofia också, vet inte riktigt på vilken nivå hennes mål ligger. Men jag ska träna efter det schemat i alla fall. Har även lagt in lite fysträning med armhävningar, plankan, sälen, chin-ups och lite sånt. Allt kan jag träna hemma.

Sen mer idag då, idag fick jag nog – avloppet måste rensas, började med att skruva bort den som ser ut som en kopp, men stoppet satt högre upp, så jag fick skruva bort se andra 2 rören. Jag har inget emot att rensa avlopp (bortsett från toan) men jag stoppar INTE upp mina fingrar utan handskar i den geggan, så jag fick ta en påse men tillslut insåg jag att det går inte. Tog då min tandborste. Hjälpte inte heller.
Mycket motvilligt så stoppade jag upp fingrarna, men jag fick inte ut något för det satt för högt upp.
Tänkte då på ett husmorsknep jag läste om häromdagen.
Så ner i köket och hämta vad jag behövde. Först ner med bakpulver, sen vinäger och på det nykokt vatten. Det fräste och bubblade ordentligt, men inte ens det funkade.
Så jag gav upp… Men jag försökte i alla fall.

 

Nu, galet trött, så jag ska lägga mig och vila en stund… Sen hoppas på fint väder i morgon också.

Att leva med psykisk sjukdom

Jag har inte valt detta liv, att leva i detta är en kamp, varje dag.
Att vakna varje morgon och känna att det är ytterligare en dag att kämpa, att överleva. Att finnas. Att hitta motivationen.
Att kämpa med allt detta är något som man blir trött av, på riktigt.
Jag kan jämföra med hur det var när jag jobbade.

Det var trötthet på ett annat sätt, en trötthet som samhället accepterade.
Att bli trött efter den kamp jag lever med, det är inte accepterat.
Samhället förstår inte, jag förstår, för de har inte levt som mig och hyr kan man förstå något man inte har levt med?
Men försök att förstå. Bara så.

Många säger “psykisk ohälsa” – något som jag tycker låter som något som är lätt att bli av med. Men det är en sjukdom, en sjukdom som man inte blir frisk ifrån bara så där.

Jag har varit sjukskriven sen januari 2010 och det har alltså gått lite mer än 7 år. Jag blir inte bättre, snarare tvärtom, de senaste åren så har jag kraschat mer än någonsin.

Som förut, vid 11 gick jag till mamma, handlade lite på vägen. Hos mamma pratade vi en stund och sen pratade jag med min systerdotter. Gick sen hem, och var framme strax innan 14:00
Det är min vardag. Det krävs inte mycket för att jag ska bli helt slut.

Jag önskar att jag orkade mer, men jag gör inte det. Inte än, men det kanske kommer… Vem vet

Försöker, men…

Jag ska försöka lägga av med ciggen. Det har gått bra hittills, men jag antar att största prövningen kommer på fredag då pengarna kommer. Jag har ju kört med både cigg och snus men nu ska jag försöka skita i ciggen. Att sluta med både cigg och snus samtidigt känns lite överkurs.

Så jag ska köra på bara snus nu. Sen när jag känner mig redo så ska jag även skippa snuset. Men nu får det stanna. Jag snusar inte så mycket och en dosa räcker längre än cigg plus att det blir mycket billigare. Ett paket cigg kostar 50:- och en dosa snus kostar 27:-

Så det blir lite skillnad. Bara hoppas att det går bra. Jag är nu inne på 3:e dagen utan cigg och det sägs ju att de 3 första dagarna är svårast – så vi får se. Har laddat ner en app och den räknar ut hur många cigg jag inte rökt och hur mycket jag tjänat på det. Så här såg det ut igår morse

Så kommer den med tips på vad jag kan göra för pengarna jag tjänat. Jag ska stoppa undan pengar på Pepsis konto, har ett sparkonto för henne och för eventuella veterinärbesök. Vill inte behöva stå där och inte ha råd med sjukvård om hon skulle behöva det.

Funderar även på att spara pengar på ett konto jag haft sen jag var barn och det kontot använder jag inte och de pengarna ska gå till summan för att plocka ut min kamera och resan till Borås. Den ligger ju på panten där.. Min kamera ligger i Brors namn för han lämnade in den, med mitt godkännande då jag var inlagd, sen har han en klocka som ligger där och den lämnade jag in så då måste jag till Borås för att plocka ut den.

Får passa på att åka när det är match också, så man får besöka arenan igen. Kommer se till att få göra det ibland… Sen ska jag gå när Elfsborg ska möta Stockholmslagen. Annars funkar det inte.

Sen saker jag vill spara till är

  • Ny mobil
  • Objektiv till kameran
  • Besiktning av cykeln
  • Nya kläder (även second hand)
  • Fotvård
  • Träningskläder
  • Midnattsloppet (ska anmäla om läkaren säger OK)

Lite så. Midnattsloppet, jag var ju hos läkaren igår och har en inflammation i ledbandet och han trodde på något mer så han skickade remiss till röntgen. De har drop-in så jag skulle ha åkt idag men jag har inte råd för jag får inte pengar förrän på fredag och på fredagar har de stängt.

På måndag ska jag till läkaren i Södertälje och röntgen sker i Nyköping så jag kan inte åka förrän på tisdag. Hade helst åkt nu i veckan, men får snällt vänta. Men sen måste jag vänta tills läkaren ringer upp mig om svaret på röntgen så jag hoppas att jag kan springa Midnattsloppet. Annars kan man ju alltid gå, för man har 90 minuter på sig och det är bara 1 mil.

Så gå powerwalk och varva med jogging. Hoppas jag. Men, det är lite så. Jag ska skriva n lista med saker jag kommer vilja göra och publicera. Måste ju ha lite att unna mig, men även spara till framtiden. När jag väl får lägenhet så måste jag ju köpa möbler och lite annat till lägenheten. Just nu äger jag en säng och ett litet bord.

Men mer kan ju vara trevligt. Men men, nu ska jag snart gå till mamma. Hon hade en sele till Yamas som hon sa att jag kan ta till Pepsi, men jag måste kolla hur liten man kan få den. Pepsi är ju lite liten om man säger så. Det är inte så att jag svälter henne, det finns just ju tillgång till mat hela tiden, men hon är ändå smal.

Brorsan kallar henne för Benget och Strecket… haha… Men om man drar handen över ryggen på henne så känner man ryggkotorna. Men när vi ska till veterinären så ska jag fråga henne vad man kan göra, om hon anser att Pepsi måste gå upp i vikt. Kanske ett annat (dyrare) foder. Ska köpa blötmat till henne för det ska tydligen vara bra. Men vi får se – jag lyssnar på veterinären. Så.

3-4 självmord/dag

KLICKA PÅ BILDEN

Känner igen lite, pressen på samhället.. allt man Ska orka göra. Man vill egentligen inte dö – men man orkar inte leva.
Mina tankar skenar. Det är bara så. Men jag ska tackla det hela på något sätt, hur vet jag inte men jag kan inte stoppa det hela. När, var, hur? Men nej – jag ska vinna det här. Jag ska kicka bort min ångest. Jag har inte en susning om hur, men jag ska göra det.

Ångesten har ju varit en del av mitt liv i så många år.. Jag sitter med minnen som ytters få vet om. Det gör för ont att tänka på det, sorgliga minnen, men ja…

Annars nu då, börjar bli sjuk. Bror som sa att jag aldrig blir sjuk, så jag hoppas att han har rätt och att detta går över fort. Jag har ont i bröstet och ryggen, att hosta gör riktigt ont, jag har ont i huvudet och jag fryser. Men jag hoppas att det inte blir värre. För detta är inte kul.

Men, Anneli är hemma idag hon med, hon har dragit på sig en dunderförkylning. Håkan låter lite småkrasslig, men inte värre än att han kunde åka till jobbet. Så det blir nog en lugn helg här gissar jag på. Nu ska jag ner och dricka lite, antingen te eller kaffe. Sen gå ut med soporna. Sen ta det lugnt.

Orkar inte så mycket just nu.

Sjukgymnastik hemma

Jag har ju haft problem med ryggen i många år, gick hos naprapat en gång i veckan och har även fått akupressur.. Och även gått på sjukgymnastik. Det har hjälpt till viss del, men nu – så fort jag gör något så känner jag av ryggen. Var ute och skottade snö innan och direkt kände jag av svanken.

Jag har även problem med mitt ena knä, när jag går ner för trappen så hör man hur det krasar. Har gått på sjukgymnastik även för det. Kontaktade vårdcentralen igår och jag fick en tid till läkaren och hon kommer eventuellt skicka en remiss för röntgen just för att sjukgymnastiken inte har gjort någon nytta.

Men jag ska börja träna hemma tänkte jag, har googlat bilder på övningar för rygg och knä. Så detta ska jag syssla med här hemma. Men max varannan dag. Har gjort övningar för knät men gör jag varje dag så gör det jätteont efter några dagar så jag kommer köra max varannan dag.

Vad tror ni…? När vi har hämtat mina saker från Viskafors så har jag mina träningskläder så då ska jag försöka komma igång med powerwalk. Ska testa att gå en kortare runda med vikter runt anklarna, se hur jobbigt det blir. Brorsan sa att det är jobbigare än man tror.

Men, jag ska försöka komma igång. Både för rygg och knän, men även för vikten. Jag måste gå ner i vikt.. Tror att jag ska köpa hem äppelcidervinäger och dricka ca 20 minuter innan maten, det ska tydligen vara bra, så vi får se. Jag känner mig en smula desperat.

Känner mig fet som en gris.. Jag kan inte ha mina kläder, allt är för litet. Eller, ett par jeans kan jag ha men inte knäppa översta knappen, ett par kan jag ha men de är trasiga och ett par kan jag ha, som jag fick av en vän. Men, bland mina kläder som jag inte har här, det är typ 5 par jeans men jag får inte upp dom över höfterna.

Så, målet är så klart att jag ska komma i dom. Så jag måste börja röra på mig… Göra som vi gjorde när vi tränade, börja dagen med en kopp kaffe som ökar förbränningen, sen en powerwalk på minst en timme – varje dag oavsett väder.

Fast, om det spöregnar eller så, då kommer jag ersätta det med träning inne. Här finns hantlar och vikter som man fäster runt anklarna, sen som en rulle som man ligger på och lyfter ena benet typ.. Sen vet jag inte. Men det finns mycket man kan göra,.

Något jag saknar är att göra squats, men det går inte med knät. Tyvärr.. Det finns en låt som är helt perfekt att köra när man gör squats, Flower med Moby. Man gör övningarna i takt med låten och hur texten går. Det är brutalt jobbigt måste jag säga, men den övningen ger resultat snabbt.

Så, går jag ner så kommer jag att må lite bättre, det vet jag ju efter hur jag mådde Då. Visst, jag blir inte frisk i skallen direkt, men jag kan göra så simpla saker som att duscha utan att äcklas över mig själv. Nu kan jag inte det, jag måste ha en duschsvamp så jag slipper röra mig själv.

Jag äcklas verkligen. Jag vill gå ner ca 25 kg, då kan jag ha mina kläder igen. Det låter mycket, men så är det. Nu väger jag nästan 3 siffrigt och det är inte okej.

Men men.

Mitt resultat… Får mig att gråta

Men vi då?

Idag är det tydligen asperger, autism och adhd:s medvetenhetsmånad!
Men vi med ADD då, varför räknas vi aldrig in? Folk vet vad ADHD är men ytterst få vet vad ADD är.
Men vi finns, vi som lever med detta. Jag önskar att det kunde finnas mer info om ADD.
Om man googlar på just ADHD så får man massor av info, men om man googlar på ADD så får man bara upp info om ADHD.
Visst, de är snarlika, men det är ändå skillnad.

Vi med ADD, vi har också koncentrationssvårigheter, vi är också rastlösa. De med ADHD gör något av den där extra energin, de gör saker när de blir rastlöst.
Jag är rastlös, men jag kommer mig aldrig för att göra något. Det är som att jag är rastlös och fylld med energi, men jag orkar inte göra något.

Och om jag gör något så innebär det en inre stress, om jag tex diskar så börjar jag diska fort för att komma igång med projekt nummer 2, fast jag vet inte vad det innebär.
Att göra sig av med energin genom att göra något, det framkallar ofta ångest hos mig.
Nu kan det vara en kombination av de andra diagnoserna. Vad vet jag. För vad ADD innebär, jag vet typ att vi har svårt att komma igång.
För som sagt – hitta info är inte lätt

Det som skiljer sig mellan ADD/ADHD är egentligen bara att ADD inte är utåtagerande utan sluter sig istället och kommer inte igång. Resten är samma symtom.

Kanske är därför jag är så tyst? Därför jag sluter mig som en mussla, inte öppnar mig så lätt. Jag kan dock känna att jag Vill prata, men jag vet aldrig hur jag ska börja… Särskilt detta när jag mår dåligt.

“Hej! Jag mår inte bra, jag har ångest” Men sen då? Hur fortsätter man?

Kaoset som lättade

Igår var kaos, jag mådde så sjukt dåligt och jag hade en enorm ångest och även panikångest. Vänner peppade mig till att kontakta psyk så jag skulle bli inlagd, men jag ville inte. Jag ville vara hemma med min katt. Och NEJ! Jag skyller inte på Pepsi, att säga att jag skyller på henne får det att låta som att allt är hennes fel.

Men, jag var rädd. Det skulle innebära nytt sjukhus, ny personal, nya rutiner. Plus att jag först skulle få åka drygt 8 mil till St Görans psykakut, träffa en läkare och om hen skulle bedöma att jag skulle läggas in så skulle jag få åka 4 mil tillbaka. Från Stockholm till Södertälje.

Från psykakuten till avdelningen i Södertälje så skulle jag visserligen få åka sjukresa. Men tanken på att tvingas åka tåg, röra sig på Stockholm central, åka tunnelbana och sen leta efter sjukhuset. Jag har ingen aning om hur man hittar dit.

Göra allt det när ångesten överfaller en. Det känns inte lockande. Det vore en sak om man bara skulle åka till Södertälje, att de hade en psykakut där, då vore det lättare. Jag vet inte om den möjligheten finns på vardagar fram till en viss tid, eller om det är St Göran som gäller i alla lägen. Jag vet inte.

Men, svägerskan var inne hos grannen igår och var barnvakt, men hon kom strax efter att min bror kom. Efter en stund så lättade ångesten, då hade jag visserligen tagit lugnande. Så lugnande och deras sällskap gjorde det lite lättare. Jag fick mig en pilsner och sen åt vi tacos.

Så satt vi i soffan och kollade på friidrott och kollade sista loppet med Susanna Kallur. Sen bytte vi kanal och kollade på På spåret. När det var slut så var jag jättetrött, så 21:30 typ så gick jag och la mig. Somnade rätt fort och sov rätt bra, tror inte ens att jag vaknade under natten. Inte vad jag kan minnas.

Nu sitter jag och ordnar med Spotify, fixar en spellista med bara Niklas Strömstedt… haha… Han var min stora idol när jag var liten, sen blev jag påmind om honom i morse då de spelade “sista morgonen” på radion. Men just nu lyssnar jag på härlig lovsång.

Funderar på vad jag ska göra idag, mamma bad mig för ett tag sedan att gå till kyrkogården för att kolla en grav och hur den ser ut. Jag letade efter den i söndags när jag var där men jag hittade den inte, så jag kanske går dit idag, bara strosa runt och kolla in typ alla gravar och en sätta mig i minneslunden och prata med Johanna lite.

Men nu, ska kolla runt på nätet, läsa lite nyheter och kanske ordna en spellista på Spotify där jag samlar alla låtar jag sparat i olika listor och mappar, så det blir en enda stor spellista. Det lär dock ta sin tid.. men ändå. Kanske ska göra det istället när jag har min ångest, för att distrahera mig liksom. Vi får se

Fight mot demoner

Skära, skära, bränna… intox, fly, gråta.

Så går mina tankar om dagarna nu. Min ångest blir värre för varje dag och igår tänkte jag bara att “jag klarar inte det här”. Kyrkoherden tyckte att jag skulle kontakta psyk för en inläggning men det tycker inte jag. har dock vänner som tycker som kyrkoherden. Jo, jag skulle behöva in, jag vet det.

Men, jag orkar inte sitta på tåg till Stockholm och sen tunnelbana till någonstans i närheten av St Göran, träffa en läkare för bedömning och om hen tycker att jag behöver slutenvård så får jag åka samma väg tillbaka – dock bara halva vägen. Men om jag fattat rätt så har jag då rätt till sjukresa som jag då kan ta på faktura.

Men, inläggning – då blir jag iväg från Pepsi för länge.

Men, mina tankar är inte snälla nu och jag trodde att jag hittat tillbaka till gråten, så jag kan få ur mig lite i alla fall. Men jag hade fel, igår hade jag verkligen behövt det. Att det ska vara så svårt att gråta, trots att man mår som en rutten bäver så kan jag inte gråta.

Och!!: NEJ!! Ingen polis bara för att jag mår så här! Går ni emot det så stänger jag bloggen för evigt.

Annars, har mailat runt lite nu på morgonen om allt som rör boende, så nu är det bara att vänta på svar. Det lär ju inte vara lätt att få lägenhet när man har skulder och jag kan ju inte direkt bo hos bror och svägerska tills det är dags att flytta in på något äldreboende.

Smått panik faktiskt. Vet att jag får bo här och det känns tryggt, men samtidigt så vill man ju ha sitt eget.. Men, till Håkan och Anneli, tack för att ni låter mig bo hos er igen!!

Nu då.. Känner att jag måste göra något, men Anneli sa till mig att jag måste tillåta mig att bara vara, att inte göra något. Släppa pressen på mig själv. Så trots att det skriker i kroppen så ska jag göra som hon säger, för jag vet ju att hon har rätt, och jag behöver känna att jag inte behöver göra något.


EDIT: Hos Gnestahem: Jag har 17 poäng och för att få lägenhet så måste man ha minst 2000 poäng och inga skulder hos kronofogden.  Man får en poäng/dag så det är alltså 1983 dagar kvar.

Och 5 år om vi översätter det till år. Jag får stå kvar i kön för att samla poäng, men jag får ingen lägenhet så länge jag har skulder. Så nu blir det att söka lägenhet i övriga landet också. Började på Askers gränd…

Annars, får bo kvar här tills det blir äldreboende för min del. Tjolahopp vad kul. Alltså, inget fel i att bo här, men man vill ju kunna ha sitt eget boende..