Triggervarning

Detta inlägg kan vara triggande, jag vet inte, och orkar inte bry mig heller.
Men orken är slut.

Jag vet inte hur mycket jag orkar. Idag har jag inte tagit mer tabletter än jag ska.
Igår skrev jag ett brev till min man, gömde det dock under hans kudde.
Orden innehöll bla “jag är redo nu, redo för avslut”
Jag orkar inte kämpa ensam längre, hur länge orkar man?
Jag har kämpat sen jag var 13 år och idag är jag 35.
Tankar på intox växer sig starkare för varje dag som går.
Sannolikheten att jag tar en liten intox ikväll är stor – för stor.
Men psyk lyssnar inte. Ringde min terapeut igår och hon svarade att jag skulle kämpa, vi ses ju nästa torsdag.
Ytterligare en vecka att kämpa, men hur står man ut?
Jag orkar inte mer. Jag kämpar Enbart för andra. Jag själv vill inte mer.
Jag har fått nog.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Lösenordsskyddad: Citat ur ett oläst brev

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Uncategorized | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Men värkande själ

Ångest på morgonen,
men Liv undrade om jag ville komma till Berggården och det kan väl vara bra, trodde jag.
Hålla masken på bussen in, sen fortsätta på med den under flera timmar.

Men när Liv åkte hem så somnade jag och Bror, men jag vaknade till och tog en promenad med Dipp. När jag väl kom in så fick jag panik över hur det såg ut… Försökte städa, men ramlade ihop över kökssoffan och grät hysteriskt.
Tänkte ett mantra om att Bror inte fick komma. Varför nu det ska vara så jobbigt.

Men, jag satt där, tårarna sprutade och paniken kokade över när jag såg hur det ser ut här hemma just nu. Jag skäms. Skäms över att hon såg detta sunkiga…boende. Vill inte kalla det för hem ens.

Men utöver det, jag orkar inte mer, jag försöker kämpa mig över ytan, man jag faller. Piller är räddningen. Lusten och det sjuka behovet av rakblad är starkt, så jävla starkt.
Ja, jag bör inte vara hemma känns det som, Bror behöver få slappna av och det kan han inte med mig hemma, och det känns inget vidare.

Men. Nu är det natt i Viskafors, klockan är ju 18:55 och då får man sova. Försöka i alla fall.
Blir kanske lite mandala i luren.
Behöver prata av mig, försökte med terapeuten igår, men vi ses nästa torsdag. Bara 8 dagar kvar, jag behöver hjälp helst nu, men jag får nöja mig med var 14:e dag.

Nå väl. Bye

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inombords…

Krossar allt i ren frustration, sliter sönder mig själv… Tänker på evig frid, tänker på… Ja.. det ja.
Orkar inte mer, det gör så jävla ont.

Finner ingen mening. Vågar inte gå ut, vågar inte vara ensam, vågar inte vara bland folk.

Jag vill inte mer. Vill inte, men stannar kvar ändå.
Fick en fråga av Bror igår, då han frågade hur gammal jag tror att jag blir. Svaret, det kom lite för fort, skrämmande, men ändå inte.

Max 40 år. Varken mer eller mindre. Jag Vill bli gammal, men bara om jag får må bra, men jag vet inte ens hur det känns.

Jag är rädd för mig själv. Bara rädd. Vet inte vad jag ska göra. Jag orkar inte må så här… Så ja, nu ska jag försöka sova med lite hjälp av piller.

Inte för många, ingen farlig dos, bara jag får sova, tills jag mår bra.

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Paus

Jag sätter livet på paus. Jag orkar inte riktigt med folk, vill låsa in mig i ensamhet men vill ändå inte vara ensam. Livet skrämmer mig. Jag ska strax dra på mig träningskläder och köra backträning. Måste bara samla styrka, mental styrka.

Det är från idag allvaret börjar och jag kan ju inte hoppa över första dagen, för då blir det nog ännu svårare. Men jag ska kanske till Kransmossen ikväll istället där man tränar med ett gäng tjejer. Intervall och även backe. Vi får se.

Måste förbereda mig. Men jag vet inte hur man gör. Jag vill bara slita upp bröstkorgen, slita ut all ondska och bara skrika. Men jag sitter här, i tystnad, låsta läppar. Jag får inte ur mig något.

Måste prata, få ur mig – men det går inte. Jag kan inte sätta ord på smärtan, vet inte hur man gör och jag är rädd för den. Demonen som bor i mig, det gör så jävla ont… Hur står man ut? Jag vet inte.

HELP ME... Please

HELP ME… Please

Nä.. Jag pyser ut till köket, tar lite kaffe, piller och cigg – sen går jag och lägger mig en stund… Vill ha Pepsi nära mig, men hon löper och skriker i högan sky, så hon har ingen ro i att ligga still.

Men. Nej.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

The crow

ladda ned (1)

Lead Cop: What the hell do you call that?

Albrecht: I call it blood, detective. I suppose you’ll write it up as “graffiti”.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

The crow

Darla

Darla

Mother is the name for God on the lips and hearts of all children. Do you understand? Morphine is bad for you. Your daughter is out there on the streets waiting for you.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En överlevnadsdag

Haft en massa ångest idag… så är det, som det brukar vara men jag åkte till stan och köpte lite viktiga saker som hygienartiklar, kattmat, kattsand och ett överfallslarm. Tyvärr så behövs det sista.. Hade gärna klarat mig utan men det har varit 2 överfall denna vecka på loppet inom 24 timmar så jag vågar inte chansa utan.

Sen mötte jag Pernilla då det var dags för träning, det var 60 minuter tabata på schemat… Det var rätt tufft kan jag säga – tufft med kul! Så det verkar som att det blir det 1 gång i veckan, sen den andra träningen också.

Jag skulle visst ha en träningsvärk att se fram emot lovade hon – hon som körde med oss andra.. haha.. Fasen vad jag gillar Pernilla! Hon är toppen!!

Sen efter det så har jag inte gjort så mycket mer. Ska ta lite müsli nu sen krypa till sängs… Se om/hur man kommer upp i morgon. Det återstår att se.

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Dagens mål: överleva träningen

Jag får lite push och pepp av Pernilla med att komma igång med träning, hon har hjälpt mig att lägga upp ett träningsschema med allt som ska göra mig väl förberedd med det stora slutmålet som är Action run.

Eller inte slutmål, jag ska ju fortsätta efter det också. Men, för att komma igång. Vi var ju ute och sprang i tisdags och sen köpte hon ett block till mig som jag ska ha som träningsdagbok. Sen skrev jag ett schema över vad som ska tränas vilken dag. Jag behöver struktur, så jag ska ta med schemat till Pernilla så får hon kolla över så det är rimligt.

Sen föreslog hon att jag ska springa Action run med henne och hennes vänner i maj. Så ja, det ska jag göra. Men nu då, vi sprang i tisdags och idag ska jag testa på Tabata för första gången.

Sen mitt träningsschema börjar jag följa från och med måndag.. Så jag håller det faktum att jag ska träna på lördagar. Onsdagar och söndagar är vilodagar. Ett problem är att det har varit 3 överfall i Borås på kort tid, så jag kommer inte direkt våga mig ut för tidigt, för sent och inte på vägar där det är dåligt med trafik och inga hus.

Det betyder att 2 av mina tänkta vägar försvinner. Det blir alltså bara asfalt för annat vågar jag inte. Om jag inte tar med Dipp men att träna intervall och ha henne med blir knepigt, men i värsta fall så får hon gilla läget. Jag ska ju inte behöva isolera mig totalt och jag vet att skulle någon närma sig mig så kommer ju Dipp försvara mig.

Nå väl. Idag ska vi till stan och handla lite, vårat förråd av schampo, balsam, duschkräm och tvättmedel är slut. Så det är bara till att bege sig till Eko eller Rusta. På Rusta tror jag att det blir billigare.

Sen ska Bror köpa mat och jag åker till Stadsparksbadet och möter Pernilla och en vän till henne. Ska bli kul att träffa S. då för hon och jag har haft mailkontakt under året och har planerat att ses men jag har bara mått så dåligt så det har inte blivit av. Förrän nu.

Gäller bara att måendet inte förvärras.. Har ångest nu så klart, men jag ska ta medicin och hoppas på det bästa, men har jag hög ångest sen så kommer jag möta Pernilla i alla fall för om jag sen kommer in och ser när de drar igång eller hör musiken så kanske jag blir peppad och byter om. Det finns en låt, den drar igång mig totalt.

Jag har laddat ner den i mobilen och har den som larmsignal de dagar jag ska upp och träna, så här kommer den :)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fart och fläng

Ibland tror man att man har mer energi än vad man egentligen har. Igår var en sån dag.. Skulle träffa mitt boendestöd kl 09:00 på café Bakgården, sen träffa Bror för att gå runt och handla lite. Sen 14:30 skulle jag vara på Solhem.

Bror mådde inte riktigt okej så jag irrade runt för mig själv, och det var ju tur att jag fick något att göra den tiden mellan boendestöd och Solhem för det hade inte varit någon idé att åka hem för då hade jag fått åka tillbaka väldigt snart.

Så jag minglande runt, införskaffade en ny kaffebryggare som tyvärr var nödvändig då våran har gått sönder. Vi hade ju en Moccamaster och när man köper den så får man 5 års garanti plus att om man registrerar den på moccamasters hemsida så får man ytterligare 5 år.

Så vi skickade in våran, men det visade sig att Siba har sina egna regler… de köper in bryggaren från en annan leverantör, inte från moccamaster så då ska de ha 400:- bara för att titta på den. Då gällde bara garantin helt plötsligt om vi hade köpt den från Media markt, Elgiganten eller liknande.

Så nu blir det aldrig mer Siba!! Så, jag gick till Media markt

ladda ned

Så nu är denna skönhet vår!! Den fanns i vit också, sån typ gräddvit men det ville vi inte ha!! Denna var så mycket snyggare!

Sen passade jag på att köpa presenten jag fick från Ulrica, eftersom jag behövde en ny kameraväska så jag får plats med båda objektiven och den ena jag har blir för liten och den andra är sprucken i lädret så jag vågar inte ha den om det är ostadigt väder.

fee_786_587_png

Så Ulrica – denna är nu min och tusen tack till dig <3

Sen då.. när jag var hos Kristina så frågade hon hur länge jag hade varit sjukskriven för jag var hos läkaren förra veckan och förlängde sjukskrivningen, då tyckte hon att vi skulle börja prata om varaktig sjukersättning…

Jag skulle tänka på det så skulle vi prata om det senare. Jag har ju varit sjukskriven i 6 år och jag har lång väg kvar så hon tyckte att det kunde vara bra så det blir ett stressmoment mindre. Och skulle det gå igenom och jag känner sen att “jag klarar nog att jobba” så får man en långsam utslussning.

Men just nu är arbetslivet långt bort. Sen har jag “bara” en utbildning och det är USK:a. Inte så bara då utbildningen är tuff och jag klarade den, så det är jag nöjd med, men jag klarar inte att jobba inom vården som det är nu.

Jag tar med mig jobbet hem, sitter och tänker på vårdtagare på min lediga tid för att jag bryr mig om dom. Sen är jag för stresskänslig som det är nu.. Men det var ändå bara ett förslag från henne, först ska vi på möte om korttidsboende.

Vi får sen vad som händer… Men, nu blir det kaffe..

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer