När helvetet bryter ut

20121218183742940_sbig

Panikångest. 3 stycken på 5 dagar. Nu, måndag, kvällen är här, klockan är nu 23:18 och jag är på väg till att kunna andas hyfsat lugnt, visst, andningen rusar iväg så jag känner hur det börjar sticka i hela mig, mest runt munnen.

Sen pulsen. Normalt har jag en vilopuls på mellan 75-80. Sist jag kollade så låg den på 106 och det säger en smula, men då hade inte panikångesten brutit ut än. Men nu. Mår fortfarande riktigt, riktigt dåligt.

Orkar inte gå till DT:n i morgon, sånt här slår ut orken totalt, först några timmar efteråt, sen i princip många timmar så i morgon kommer jag troligen inte vara människa förrän runt 12m så brukar det vara, så ja…

Fan, jag känner mer och mer hur jag kraschar. Faller fritt och ångesten kokar i mig hela dagarna, sen bryter det jävligaste ut. Så här tätt har jag inte haft på många år. Jag är rädd. Ångesten gör mig bara så himla rädd.

Vad ska jag göra? Hur står man ut?

tumblr_lhhon9VDFm1qdct09o1_500_large

Publicerat i ångest, panikångest | Lämna en kommentar

Vettis

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Chips har en ful pälslös fläck på bakbenet som sträcker sig upp till ljumsken, såg inte det förrän i förrgår då hon tvättade sig. När man gosar med henne så ligger hon alltid på rygg i famnen och drar då ihop tassarna så då har vi inte sett något.

Det får mig att känna mig som en usel matte :( Men jag ringde veterinären nyss och vi ska dit i morgon 14:50 och jag hoppas på det bästa. Vi har hittat en diagnos där bilden ser likadan ut och då stod det att det bla kan bero på foderallergi så vi hoppas på det och att det blir krage och salva.

Det kommer inte bli lätt i så fall för hon är inte direkt den som ligger till i famnen om hon utsätts för något hon inte tycker om. När man gosar med henne så är hon sällan kvar i famnen särskilt länge så ja…

Men håll tummarna för att det inte är något allvarligt, det får inte hända henne något, vi båda är rädda för farligheter, men försöker ändå tänka positivt, något jag dock är dålig på, jag är expert på att tänka mig det värsta.

Men… just nu kan vi inte göra något. Samtidigt så tar vi med Dipp så de på Djurmagazinet får klippa hennes klor. Framtassarna börja vi kunna få klippa men bak är omöjligt. När de klipper hennes klor så är hon jätteduktig så vi lämnar hellre in henne.

Men, nu ska jag dammsuga och sen ska jag möta Bror hos svärmor – han är iväg för att hämta mediciner och jag ska dona lite henna innan jag åker.

Publicerat i Chips, Dipp, djur, oro, Rädsla | Lämna en kommentar

ISSO

isso

650:- från ett katthem, 2-färgade ögon, fullt hörande och bara vit.. Vit katt, fattar ni att jag vill ha denna lilla Isso??!!! Född 10 juli-14
Jag vill verkligen ha denna.. Älskar vita katter och man ser nästan aldrig någon som är helt vit och dessutom hörande..

Sen har vi pratat om att skaffa en katt till, så gissa om jag redan bestämt mig…

Jag är kär. Så vansinnigt kär.. Älskade katt

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Pausar från det mesta

Jag har funderat länge och väl och nu är det bestämt, jag pausar från facebook, twitter och läsa bloggar. De flesta bloggar är ju liknande de som jag skriver – inte så muntert alltså. Jag har brytt mig om alla andra, oroat mig, peppat, lyssnat, erbjudit samtal dygnet runt.

Det innebär att jag har struntat i mig själv, skjutit undan hur jag mår och nu orkar jag inte längre, jag måste ta hand om mig själv även fast det suger. Det gör att jag känner mig som en dålig vän, men jag hoppas att ni förstår.

Igår kom första tecknet – panikångest. Idag, en panikångest som Nästan bröt ut. Det går utför, det är tufft och jobbigt. Men, jag kommer uppdatera min blogg och jag kommer kolla instagram, men inte mer än så.

Nu ska jag kolla valvakan och jag är nervös. Men, inför varje val så har jag en låt som alltid måste spelas. Så gör det ni också

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Något vill länge har tänkt på

Nu kan vi spara pengar och då funderar vi starkt på att rädda ett liv, en individ som vuxit upp under hemska förhållanden. Så, bild på Enya men klicka på bilden så ser ni mer. Det är en bra och säker sida. Så – in och titta.

enya3

Finns även katter, på bilden är det Liviu, men även här finns på bilden länk till kattadoption

liviupres

 


 

Publicerat i djur, Rädda liv | Lämna en kommentar

En väldigt konstig känsla som inträffade

Jag läste detta igår, bilderna är censurerade men texten gjorde mig galen och rädd, rädd för deras syn på kvinnor.

SD

Klicka på bilden så får ni läsa mer!! Viktigt!!

Jag är ju, som många vet – en som själv blivit utsatt, men de säger ju att “negrer” (deras ord, inte mina) bara kommer hit och mördar och våldtar, men betyder det då att det är “okej” att bli våldtagen så länge det är en svensk som våldtar?

Jag läste detta igår på kvällen och genast kom ångest och äckelkänslor över mig, det fick mig att minnas de veckorna då mitt liv var som värst.

Så, när jag skulle sova så kände jag bara skräck, jag var rädd, hade ångest och mådde illa, somnade med tårar rinnandes längs mina kinder.

Men det som var konstigt – Bror låg på min sida av sängen, den som är närmast dörren för jag fixar inte att känna mig instängd. Han sa att vi skulle byta plats så jag skulle få sova på min sida men jag sa bara nej!

Jag ville sova mellan honom och väggen – instängd. Tror det var lite att en känsla sa att jag inte får ligga nära dörren ifall någon skulle komma, att det skulle hända igen. Så, jag låg där, så nära Bror jag bara kunde komma, näsan tryckt mot hans rygg, kände doften av hans parfym och trygghet.

Jag var rädd. I såna lägen har jag alltid velat sova så långt ifrån en man jag bara kan komma, men inte i natt. Trygghet. Jag känner sån trygghet med honom men ändå var känslan konstig, jag ville ligga nära, helst under hans skinn.

Min kärlek, men pelare, min trygghet! Men jag överlevde natten utan mardrömmar. Jag sov dessutom hela natten. Riktigt skönt och välbehövligt. Men känslan, den var hemsk!

 

 

 

Publicerat i ångest, bakslag, Dåtid, depression, familj, känslor, kärlek, ledsen, oro, övergrepp, psykisk ohälsa, Rädsla, sömnen | Lämna en kommentar

Lösenordsskyddad: Den där trasiga masken

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i add, ångest, bakslag, bipolär, borderline, dbt, depression, kampen, känslor, ledsen, oro, osäkerhet, psykisk ohälsa, Rädsla, självdestruktiva jag, terapi, vänner | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Måste bättra mig för min skull

Min riktigt stora svaghet. Jag bryr mig för mycket om andra, inte bara familj och vänner, jag suger åt mig jättehårt av alla orättvisor i världen, det gör så ont att läsa om människor som dör av lunginflammation för att det inte finns mediciner, människor som dör för att de inte har tillgång till rent vatten, folk som plågas hårt av svält, människor som inte har något hem, människor som mår dåligt.

skylt-i-can-only-please-1303t_200179856

Jag suger åt mig som en igel. Men, tänker jag någonsin på mig själv? Typ nej! Jag har fullt upp med att finnas där för andra, vänner som mår dåligt som jag vill stötta så som de finns för mig. Familj, kunna hjälpa andra som har det svårt.

Men nu orkar jag tyvärr inte, inte för stunden. Jag mår själv väldigt dåligt och den där masken åker på nu inför allt och alla men den brister. Senast idag på bussen. Hade handlat åt svärmor, hoppar på bussen – en lördagskväll… Jo tjena. Vi var ju inte ensamma på bussen om man säger så.

Jag drattar ner på golvet och gråter, någonstans i folkvimlet står Bror men jag vet inte var, vet inte ens om han var långt fram eller något. Jag klarade inte att titta bak. Fick panik, så jag kröp ihop i hörnet precis vid dörrarna längst fram, tittar på vägen och tårar som rinner.

Paniken som spreds i hela kroppen, varje cell. Hela jag. Så skör, så liten, så trasig. Sen gick många av bussen och då fick vi sittplats. Men trots att jag grät en massa så märkte jag i alla fall att de 4 som satt på platsen bredvid oss, de kollade ingenting, eller.. de såg mig men det var ingen konstig blick som det oftast blir.

Men jag tror det varit för mycket, många av mina fina vänner mår dåligt och det gör så himla ont att se. Jag vill verkligen finnas där, men jag orkar inte mer. Jag orkar inte andas, jag orkar inte tänka, jag kan inte sova. Jag snittar max 3 timmar/natt sen typ…? 6 veckor men den senaste veckan har det blivit max 1½ timme.

Jag kraschar. Jag vill, vill, vill… ja, ni vet. Men, jag fortsätter att dansa runt utan mina silverfärgade vänner. Återigen – jag gör det enbart för andra. Jag vill inte såra eller skrämma folk i min omgivning. Jag ser och hör deras maktlöshet.

Jag hatar det, det är en svår känsla – jag vet ju för fan inte, HUR ska jag handskas med min ångest? Jag vaknar med ångest, jag somnar med ångest, hela dagen luktar ångest. Inte sån där tunn ångest som ligger och pyr. Nej, min ångest kokar. Kokar över.

Jag har pushat mig själv för hårt, allt för att bevisa och visa – “Titta på mig, jag klarar detta, jag är starkare än alla tror” Men inombords så tycker jag att det är vansinnigt jobbigt så jag fattar inte varför jag ständigt utsätter mig. Det är för mycket nu.

Jag klarar inte att lämna Viskafors mer än MAX 2 dagar i rad. Jag orkar inte, det har blivit för mycket nu. Sen oroar jag mig för katten. Älskade Chips. Jag hittade ett “sår” på henne igår, sitter så dumt till så jag har inte sett det. Igår, då hon tvättade sig så såg jag det.

Från knäleden på höger bakben och upp mot ljumsken till, det är mest “bara” pälslöst, men ett ställe ser ont ut. Det vätskar inte och det luktar inte illa, men ändå. På måndag så ska jag ringa veterinären och boka tid till undersökning.

Jag var ju på henne igår, petade inte på området, men lite runt om liksom och hon visade ingen smärta. Men jag läste på om olika sjukdomar och problem och en sida – minns inte vad sjukdomen hette men bilderna jag hittade stämde bra och det ena felet kunde bero på födoämnesallergi – vi bytte foder för 1½ vecka sedan.

Så jag hoppas och även tror att det är där felet sitter. Det får inte vara något allvarligt. Men ont har hon inte i alla fall. Men det är så lurigt med katter – de har ju så vansinnigt hög smärttröskel och det ska gå långt innan de visar att de mår dåligt.

Så den biten snurrar nu och då tänker jag ju såklart på henne och knuffar undan mig själv, men jag måste kunna hitta en balans. Tänka på både henne och mig. Men nej.

Som om det inte vore nog, idag var vi tvungna att låna pengar av svärmor så jag kunde köpa tranbärsjuice — äckligt som fan, men jag har en UVI på ingång. Så jag hoppas på att mota Olle i grind, att det dras tillbaka. jag vill inte ha det. Smärta! Sån smärta!

Men, nu ska jag kolla på min DBT-läxa. Och fylla i veckokortet..

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ett problem att lösa

Tjaa… kan börja med sömnen. Jag somnade lite efter 7 i morse och sov en timme. Jag börjar lessna på att inte få sova. Sen är jag röksugen. Så in i helvete röksugen och sjukersättningen kommer inte förrän på torsdag så det är synd om mig..

Nå väl, nu var det inte sömn eller cigg jag skulle skriva om, jag skulle nämna valvakan. Det är på Allégården och det jävliga är att sista bussen hem går 22:40 så vi kommer missa slutet, den riktigt viktiga biten.

Skulle dock kunna lämna Dipp hos svärmor och sen sova hos henne, men frågan är om jag orkar, först social med en massa okända människor och sen sova hos henne. Efter en sån grej brukar jag bara vilja åka hem.

Så ja… Sitta hemma är ju ett alternativ, men jag vill ha något gott att äta, typ…? Tacos eller liknande. Sen kanske dricka någon cider. Men ja.. Inget av allt jag vill då är möjligt. Tyvärr. Men ja…

Inte mycket att göra – i morgon gäller det och jag är så jävla nervös!!! Jag har aldrig varit så här nervös inför ett val. Men nu. Var ska jag ta vägen?

Publicerat i allmänna tankar och känslor, ekonomi, känslor, osäkerhet, politik | Lämna en kommentar

7:e dygnet

Så var vi där igen. Sömnen. Antingen är jag för pigg för att somna, eller så är jag trött men kan ändå inte somna. Sömnpiller i magen men utan effekt.

Jag älskar att inte kunna sova - eller inte

Jag älskar att inte kunna sova – eller inte

Så ja… Minst 7 dygn har det varat nu. Jag somnar framåt morgonkvisten, mellan 5-6 typ, sen sover jag i 3 timmar och sen är det dags igen… Men men.. Röksugen som fan är jag också.. GUD, tappa ner ett paket cigaretter på balkongen så är du gullig

Publicerat i sömnen | Lämna en kommentar