Coca cola cigg..  Ett fönster till friheten   men jag är fast. Jag mår dåligt typ hela tiden, personalen finns där när jag behöver -  oftast. Nu är det 3 personer som har vak hela tiden men det finns ingen extrapersonal som backar upp de som försvinner.

Bad om behovsmedicin vid 16-tiden och nu är klockan 20:45 och jag har inte fått det än. Fick en konstig förklaring till varför jag inte har fått det, men jag minns inte vad. 

Nu. Dags att söka personal igen även fast det tar emot.  Jag vet ju inte vad jag ska säga.
Hej,  jag mår dåligt -  eller?

Tillbringade kvällen med att lyssna på Radiosporten och matchen mellan Elfsborg och Jönköping Södra.
15 minuter och Elfsborg fick Rhode'n, utvisad samtidigt som Jkpn fick in sin målkung.

Tyvärr gav det något för bortagänget då de vände 3-1 till 3-3 på endast en kvart. Ena målet pratades det om en målvaktstavla, men jag är tveksam till det.

Nästa match är sisra innan uppehållet och då är det borta mot Norrköping och jag är sjukt sugen på att följa med.  Borta mot just Norrköping.

Mellan deras supportrar och oss är allt vänskapsmatch, det är alltid så bra stämning när de kommer hit.

Men men, nu ska jag vila ögonen till frukosten kommer

4

Åkte till svärmor igår efter att jag hämtat mediciner. Sen kom Bror och Dipp några timmar efter mig. Sen fick vi handla åt henne. Passade på att sitta "under den första bron" som vi kallar stället för.

När vi satt där så såg jag hur det rörde sig på andra sidan Viskan. Då var det 10-15 små andungar som simmade runt. Självklart så hade jag inte kameran med mig!! Sen när vi kom tillbaka till svärmor så bestämde vi att vi skulle stanna kvar där.

Jag skulle ändå upp tidigt för att behandlingspedagogerna skulle komma. Hade behövt åka ändå för katternas skull. Men när jag väl kom hem så ringde pedagogerna och sa att de inte kunde komma för de hade fått ett akut ärende.

Så jag städade lite och så.. Fick mitt i allt världens ångest och har fortfarande. Men jag har inte tid med det för Bror ska föreläsa ikväll om beroende, bipoläritet och ADHD.

Vågar inte vara kvar hemma, men jag känner att jag inte klarar att åka buss heller. Så jävla jobbigt just nu. Men det är bara till att bita ihop. Jag måste klara det, något annat alternativ finns inte...

Jag orkar inte mer. Jävla psykvård som inte lyssnar på mig, inte ens när jag detaljerat pratar om döden, min död.
Jag blir inlagd i nästan 2 dygn. Skulle få kontakt med mobila teamet, men de har inte hört av sig som de ska.

Är mitt liv inte värt något, eller tar de inte mig på allvar för att jag inte gjort något aktivt försök än. Inte ens överdosen var något de brydde sig om.

Förlåt till er som bryr er om mig, jag vill bara berätta hur vården fungerar här...
Jag önskar verkligen att jag kunde skriva att livet lockar, men jag kan inte det.

Jag vill så klart få hjälp så att jag kan se det ljusa i livet.
Jag vill inte dö, men jag orkar inte ha det så här. Jag kämpar mig blodig, utan anledning egentligen, som det känns.

Men, nu ska jag sova. Så denna dag tar slut.  Kanske masken är lagad i morgon, vi får se. Kanske.... 

4

I onsdags kväll blev jag inlagd och blev utskriven i förmiddags. Att jag flera gånger pratat om självskador och självmord bryr sig ingen om, inte på psyk i alla fall. Min man och min familj och vänner försöker så gott de kan, men jag känner bara att jag inte orkar kämpa.

Deras försök betyder mycket men de hjälper inte på det sättet.
Utan dom så hade jag gett upp för längesen, men nu orkar jag inte försöka längre. Det är bara mörkt..

Hur får man psyk att lyssna? Måste jag verkligen göra något rent fysiskt för att de ska fatta att jag vill dö?

Egentligen vill jag inte dö, men jag orkar inte ha det så här längre.
Varje gång tåget åker förbi så tänker jag "nästa tåg"
Hur hittar man hoppet??

En vän, Carola ska prata med sitt personliga ombud och se till att jag får träffa henne, sen att hon då ska hjälpa mig med kontakten med psykiatrin. Så tacksam för att det finns folk som orkar kämpa för och med mig. Men en sak som mamma skrev, som inte stämmer;

"Gör det Carola ! Jag känner mig som en dålig mor , Men Gud va jag oroar mig när jag inte kan hjälpa min dotter.Så är det när man bor så långt ifrån . Ni är samariter som hjälper Maria hoppas så att hon ska få den hjälp hon så väl behöver. och får må bra"

Att hon känner sig som en dålig mor, men det är hon verkligen inte. Det är inte lätt för henne att kunna hjälpa mig så mycket som hon vill när hon bor 36 mil bort. Jag vet att hon hade gjort mer än hon redan gör om avståndet inte hade varit så långt.

Men.. Jag är hemma nu. Mår riktigt ruttet men försöker hålla masken på. Det är svårt att prata när man inte vet vad man ska säga. Jag har ångest och tänker på döden som utväg.

Satt inne igår och hörde tåget komma och då kom tanken... måste kolla upp tågtrafiken... Men nej.. Jag får inte. Får inte ge upp. Har förvisso kämpat i så många år nu men det blir aldrig bättre.

Men döden kommer ändå som Bror säger, så varför skynda? Men jag tänker att jag har mått så här i så många år, varför ska jag då fortsätta att må dåligt när det finns en lösning?

Men så tänker jag på Bror, familj och vänner.. Och då kommer tanken, ska jag verkligen leva enbart för andra? Men jag försöker hänvisa till en boktitel, som jag gjort innan; "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Tycker den är så talande.

Men nej, jag ska försöka leva lite längre... För andras skull...

Larmet ringde 07:50 för jag skulle till stan och lämna litiumprover, men när jag tog mina morgonmediciner så råkade jag ta mina Litium också och det ska man inte göra före ett prov.

Så jag var hemma till 11:50 för att hämta medicin på Solhem och sen träffa min terapeut. Det var ett bra besök, vi pratade om mina olika destruktiva metoder jag använt mig av under alla år.

Det var skönt att få ur sig en massa, men jag blev även triggad.. Men det är väl så det är... Sen skulle jag ta blodtryck och puls, för att se min vilopuls. Jag har fått sån pulsökning sen jag började med Concerta, något som är en vanlig biverkning.

Så, blodtrycket låg på 120/82 och pulsen på 93, duktigt hög vilopuls, så nu ska det pratas om att jag ska få betablockerare. Vore inte helt fel faktiskt för att känna hur hjärtat rusar hela tiden är otäckt. Tänk då när jag är ute och går, bara en vanlig promenad. Jag är helt slut när jag kommer in igen.

Men men.. Nu. Sitter med färgklet i håret, har haft sån röd färg hemma länge nu och idag kunde jag inte stå emot, så snart är det rött igen. Men det är bara toning..så det sliter inte på håret.

Men sen kanske jag ångrar mig. Nej, jag är inte impulsiv, inte alls... :-p

Fan. Jag vill göra något. Ge mig ett rep. Blev triggad av att prata med terapeuten om då jag försökte strypa mig på psyk men hon jag delade rum med vaknade och reagerade på min andning.. Så hon larmade personal som sen fick klippa loss snaran.

Sen pratade vi om min intox som jag tog för kanske 3 månader sedan. Jag vill ta en till, men alla mediciner ligger i kassaskåpet och jag kommer inte in där. Jag har mycket sånt i huvudet nu.

Satt i fåtöljen förut och mitt i allt bara så började jag gråta. Satt och grät i smyg ett tag, sen ropade jag på Bror. Men jag kunde inte få fram vad som var fel. Lite om pappa, låter var "Som du" och alltid när jag hör den så tänker jag på pappa.

Det är snart 5 år sedan jag träffade honom och saknaden gör så vansinnigt ont. Min älskade pappa..

"Du var min första stjärna
Och du sa som det va
Om nånting i pudelns kärna
Du hade allt jag ville ha

För jag ville va som du
Jag ville va som du
Jag ville va som du
Och göra allting du kunde

Jag ville va som du

Du lät mig leka lite stor
Känna hur det känns
Och du var som en bror
Fick allt att stämma överens

För jag ville va som du
Jag ville va som du
Jag ville va som du
Och göra allting du kunde

Jag ville va som du
Jag ville va som du
Se ut som du

Det finns nånting som du har lärt mig
Nånting som jag kan
Jag blev större och mindre lik dig
Jag blev mera jag, du blev mera han

För jag ville va som du
Jag ville va som du
Jag ville va som du
Och göra allting du kunde

Jag ville va som du
Se ut som du
Gå som du
Jag ville va som du"


Pappa, om du läser det här. Jag älskar dig mer än du kan ana.

2

image

Jobbig dag, ligger och trycker i sängen..  Livet skrämmer mig, så mycket som hänger på mig och jag har just nu fullt upp med att hitta lusten till att överleva. Jag klarar inte mer just nu

Söndag, det betyder att jag ska till Solhem i morgon, hämta mediciner och sen träffa terapeuten.
Men först ska jag lämna litiumprov och det ska göras helst innan 10:00 och jag ska vara på Solhem kl 13

Vad jag ska göra de 3 timmarna återstår att se. Kameran ska med i alla fall. Kanske gå bakom sjukhuset, till dammen och sen till sjön.. Om jag vågar gå i skogen ensam.

Nå väl. Nu ska jag kanske måla lite, lite mandala... Bara kanske.

Äntligen har jag fått sova, eller.. jag sov nästan för länge så jag vaknade med huvudvärk. Hoppas nu att koffeinet kan lindra det värsta. Har självklart inga värktabletter hemma.

Igår sa jag till Bror att "det är så skönt för jag har aldrig ont i huvudet"... Så kom det nu.. det är saker man inte ska säga helt enkelt. Har aldrig ont i huvudet och då kommer värken som ett brev med posten.

Men annars, nu är klockan 13:10 och jag funderar på att ta en kopp kaffe och sen gå ut på balkongen och skrapa bort färgen på bordet. När vi fick det så var det solblekt orange, så Bror målade det vitt.

Men vi gjorde inte rent det ordentligt så färgen har släppt på sina ställen, så färgen ska bort och sen ska vi göra rent det ordentligt innan vi målar om det, denna gång blir det blått för vi har blå färg hemma. Slippa köpa ny.

Vi skulle åkt till stan med Dipp och gå från stan, längs Viskan upp till Sjöbo, sen passa på att hälsa på svärmor. Men det får bli en annan dag.

2

Jo, idag är en sån dag, den då jag terrar er med positivt budskap. Eller så var jag jävligt ironisk där.
Saknad ~när man saknar helt utan mening.

Avstånd ligger liksom ivägen.

Ångest - den äter upp mig, jag har nyss tagit en Xanor och funderar på om jag ska ta lite av det andra som finns. Bror säger att det inte är bra att jag gör så, men när enda anledningen är piller, för att fly. Eller rakblad.

Pest eller kolera. Vad är den bästa metoden? Och varför? Och vem bestämmer vad som är bäst, andra säger vad som bör funka mot min ångest.

Ett rent helvete. Så är jag så där lagom röksugen, tittar på burken och dess innehåll, sen tar jag min pipa. Nej nej, ingen farlig röka - bara fimpar av vanliga cigg.

Jag älskar att vara sjukskriven, för man har så vansinnigt mycket cash då. När sen en blev utförsäkrad i 3 månader, så sitter vi med en massa räkningar att betala av. Vem har råd att betala av alla skulder i ett svep liksom.

ff

Nå. Nu tar jag min pipa och släpper fram en tår eller två.

 

2

Ute, solen skiner från en klarblå himmel och i mitt bröst sprids det mörka moln. Oro, det är bara oro. Min första tanke när jag var ute med Dipp i morse var att det var skönt, men när vi kom runt hörnan så fick jag syn på ett buskage och tänkte genast att "där ska jag dö".

Så, då rör vi oss om 2 minuter från skönt till att dö. Det är så mitt liv ser ut. Det har varit så länge nu men det värsta bröt ut 2009 och det blir värre för varje år.

Snart ska vi ut på promenad, vi ska till Tempo och panta burkar och jag funderar på vad jag ska ha för kläder. Ska jag ta med kameran eller nöja mig med mobilen? Jag vet inte.

Ska jag andas hela vägen? Kan någon ge mig något som jag kan använda på mig själv? Nä. Jag skiter i det här, jag ska skrapa färg på bordet på balkongen. Sen ska det rengöras ordentligt innan det ska på en ny färg.