Lösenordsskyddad: Patetiskt!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Uncategorized | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Nattpermisen

Kom i säng rätt sent, sov rätt bra och vaknade vid 6-tiden. Läste tidningen och tog en cigg, utfodrade djuren och gick sen och la mig igen. Vaknade vid 07:50 och valde då att gå upp. Fixade kaffe och ska strax väcka Bror. Eller säga att det finns nytt kaffe om han vill ha eller om han vill sova lite till. Jag gissar på det sista dock.

Idag ska jag tillbaka till avdelningen, har mediciner så jag klarar mig fram till middagen, så jag måste åka senast 16:22. Helt okej tid faktiskt. Blir det för jobbigt så åker jag tillbaka tidigare.

Det krävs inte mycket nu för att jag ska krascha. Eftersom jag ska göra allt jag kan för att slänga masken, våga känna mina känslor, våga visa dom för mig själv och för andra så har det blivit jobbigt.

Just att jag känner mig blottad på något sätt. Ibland vill jag bara ta på mig masken, men när tanken kommer så lägger jag mig under kedjetäcket, ligger och försöker låta känslan försvinna självmant.

Blir det för jobbigt så ber jag om bollmassage, det istället för att ta Stesolid direkt.. Vill inte fastna i benzoträsket, men jag har tagit minst 1 Stesolid varje jag sen jag blev inlagd den 12:e men ja… Jag gör allt jag kan för att försöka klara mig utan den.

Men, nu ska jag slänga på mig lite kläder, sen får vi se om jag får upp Bror. Ska bli intressant att se hur det går. Tycker just nu vansinnigt synd om honom för hans extrema ryggvärk är tillbaka så det är inte mycket han klarar av direkt.

Men jag köpte Voltaren-gel och Treo igår så jag ska hjälpa honom med att smörja ryggen, men innan Voltaren så ska han få en vanlig massage, värma upp allt och sen gelen.

Den fungerar tydligen jättebra så det känns bra, men jag känner ofta att jag “måste” åka hem varje deg för att hjälpa honom men både gel och Dipp, men det fungerar inte – så Dipp får kortare promenader men tillräckligt så hon får göra allt hon ska.

Sen nu när jag är hemma så går jag till en stor äng så hon får rusa av sig. Önskar att man kunde ta av kopplet, men kommer en annan hund så skulle hon bara dra. Där litar jag inte på henne alls. Inte för att hon skulle göra något, men just grejen.

Vara ute med sin hund och sen kommer en rätt stor hund emot i full fart plus att hon då skulle behöva springa över vägen och bara det ger mig panik. Men men… NU smiter jag på riktigt!

Publicerat i allmänna tankar och känslor, Allt möjligt, bipolär, borderline, Brors blogg, depression, Dipp, familj, framtiden, hemma, hundträning, Inget särskillt, känslor, kärlek, psykisk ohälsa, svårigheter, vården | 3 kommentarer

Nattpermis

Hemma. Kom hem med 19-bussen och har typ hunnit med sjukt mycket sen dess. Men återigen, jag vill inte känna för mycket. MÅSTE bli bättre även hemma på att släppa fram känslorna. Men det är svårt, det gör ont.

Börjar lätta på psyk, börjar även att säga ifrån när något känns fel. Inte alltid men innan så gjorde jag det aldrig. Men jag har kommit på en massa som jag ska jobba med, som tex


Kasta masken
Jobba på självkänslan
Jobba på självförtroendet
Sköta medicinerna till 100%
Öppna mig för terapeuten till 100%
Bli av med svartsjukan illa kvickt
Våga släppa in folk
Sluta jämföra mig med andra
Sluta självskada


 

Tycker själv att det låter vettigt. Jag ska skriva ner det på en lapp som jag sen ska lämna till min kommande terapeut. Jag måste jobba på dessa delar för hur ska jag annars komma vidare..?

Men, dags att sova.. Sen, när jag kommer hem nästa gång så ska jag läsa igenom alla bloggar jag missat. Kommer inte åt länkarna genom mobilen eftersom min blogg är mobilanpassad så då, av någon anledning så ser jag inte länkarna.

Så – ni är inte bortglömda. Men jag kommer igen :)

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Bara är

Skulle hem idag och vara hemma över natten. Men jag klarade inte det. Men funderar på att göra det efter middagen trots allt. Vi får se hur det känns sen. Annars åker jag hem i morgon oavsett hur jag mår.

Just nu har jag dock inte så mycket ångest, är mest bara låg. Förbannat låg. Nå väl…

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Hemma

Var hemma idag.. kändes dock konstigt, särskilt när jag skulle tillbaka.. Men ja.
Haft Pepsi i knät och varit på promenad med Dipp. Även gosat lite med Chips.

Men nu är jag tillbaka där jag för tillfället hör hemma. Inser det tyvärr. Ska på nattpermis i morgon.

Men fram tills dess, kämpa. Bara kämpa

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Men vad?

Bollmassage, handmassage, samtal, Stesolid, varm mjölk men ångesten vägrar att släppa mig.

Kanske för att jag försöker vägra att gömma känslan, tvingar mig att känna den.
Men det skrämmer mig, det gör ont och jag nästan saknar min falska bubbla, men jag måste ta mig igenom detta, men hur orkar man?

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Jag skulle skriva…

MÅNDAG – 15 DECEMBER
Svår ångest, bad om hjälp vid 17:50 och ville då ha bollmassage för att ev klara mig utan Stesolid.
Men jag skulle få vänta en liten stund. 19:10 som först så kommer de in och frågar om jag kan vänta till 20:00.

Det slutade med panik, jag sprang iväg till dörren och ville bara ut. Fick då Stesolid. Grät hysteriskt, slängde muggen med vatten på golvet.
Då kommer min kontaktperson och föreslår att vi ska gå ut, prata och röka. Sen gick vi upp, jag ville ha varm choklad vid fikat.

Benen vek sig så jag ställde mig mot väggen och då faller jag ihop. Personalen fick hjälpa mig upp och ledde mig till bordet.
Värt att tillägga, jag hade då extratillsyn och extra mycket på kvällen då de är värst. Under denna väntan så kom Ingen och tittade till mig.

TISDAG – 16 DECEMBER

Bad min kontaktperson om hjälp vid 17:40 och hon hade inte tid och övrig personal var och åt, vilket jag sen fick höra att det inte stämde.
Vi var några som gick ut och rökte och jag fick sätta mig mot ett träd men personalen frågade först 20 minuter senare hur jag mådde, det var hon som var med ut och hon såg mig hela tiden.

När hon väl frågade så berättade jag Exakt hur det kändes, först när jag ber om hjälp så får man kalla handen.
Jag har svårt att be om hjälp och de uppmuntrar mig hela tiden.
Jag känner lite som att jag tar onödig plats.

Det är inte första gången det är så här. I somras var det samma sak och då skrev jag brev till chefen och anmälde även detta.
Men sen igår efter allt så kom en och frågade om jag ville ha bollmassage, då missade jag sista rökningen inför natten, men då kom en annan personal och erbjöd sig att ändå gå ut med mig.

På väg upp så nämnde jag att jag ville ha mjölk och det var okej, men jag sa att det fanns så lite kvar, men jag fick ändå 2 glas.
Så det lönar sig att fräsa ifrån minsann

Ja, detta är psykvården.

Publicerat i ångest, behandling, bipolär, borderline, kampen, känslor, oro, panikångest, psykisk ohälsa, svaghet, svårigheter, vården | 2 kommentarer

Jag lever

Bara ett hej från avdelning 3
Varit en massa kaos, bristande rutiner, kränkningar och bortglömdhet. Tänkte skriva om det i morgon.

Ville mest bara säga att jag finns, orkar inte prata med folk än. Fått lite mail och även på Facebook men orken finns inte än. Men jag kommer tillbaka.

Kan bara säga att om man skäller ut personalen för hur hjälpen uteblir, då står de i kö för att göra allt man ber om!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hej polisen

Natten till igår ringde det på dörren och där stod polisen och ville prata med mig. Det var en som var orolig över att jag skulle ta livet av mig.
Polisen undrade om de skulle köra mig till psyk. Men jag sa nej.

Igår träffade jag min terapeut och hon fixade en akuttid till läkaren och han skickade remiss till läkaren på psykakuten, så jag var där 14:30 och kom upp till avdelningen 20:45.

Men nu är jag kvar. Orkar inte skriva mer just nu.

Publicerat i Uncategorized | 12 kommentarer

Psykakuten

4,5 timme har gått. Blir kvar, men vet inte var.
Bara väntar. Hoppas att jag slipper 2:an bara

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer