2

Jag har nu genomgått 6 st ECT-behandlingar. Är det någon här som gjort det? Minnesluckorna, är det värt dom? Jag minns knappt vad jag heter.
Som det ser ut nu så har jag 3 behandlingar kvar och sen blir det någon form av utvärdering.

Igår var första gången som sövningen gick bra, eller att acceptera masken.. Att bli sövd har hittills gått bra. Jag får först medlet som gör att jag blir torr i munnen, sen syrgasen (masken) och i samma veva får jag narkosmedlet.

03 Aug 1998, New York City, New York State, USA --- Doctors perform electroshock therapy on patient to treat depression. --- Image by © Najlah Feanny/Corbis

Att bli torr i munnen är okej, men när masken kommer, paniken kommer. Men sen då, själva narkosen - där är det inga problem. Jag känner den skarpa smaken av lök och då säger jag att "nu somnar jag snart".

Sen helt plötsligt är jag på avdelningen. Vad en sa, sa var att hon tänkte på att vi körs sovande genom kulverten och det har jag inte ens tänkt på. Jag tänkte på att klockan var 10:05 när jag kördes in i behandlingsrummet. Skulle sen ha minne nog att komma ihåg vad klockan var när jag vaknade men det kommer jag så klart inte ihåg.

Men, vi diskuterar biverkningar i en grupp och en vanlig biverkning är just att tappa minnet, vilket jag märkt. MEN, jag är övertygad om att minnet kommer att komma tillbaka.

Men, som det ser ut nu så har jag 3 behandlingar kvar och jag tänker inte avsluta nu. Inte nu när jag kämpat för ECT i 4 år. Jag ska ha denna behandling, det är min rätt, Det är värt allt - tror jag. Det märks. För jag ska fortsätta nu

Jag skriver inte bara blogg, jag skriver dagbok också.

13668941_10154020799294580_3513581924291467471_o

Duktigt slarvig handstil och jag undrar hur jag ska kunna läsa det själv om en så sådär 6 månader. Men det blir ett problem då. Fast jag tror att jag kommer att kunna läsa det ändå.

Har dessutom världens snyggaste dagbok, som jag fått av en fin vän. Finns en hel serie med liknande stuk som jag kommer att fortsätta med. Känns lite lyxigare att skriva när boken är fin. Tack Ksenna ♥

Idag.. Lördag i almanackan och ingenting är inbokat. Kanske ta en längre promenad ikväll. Vi brukar gå längs tågspåren och ner för en otäck trappa, tycker alla utom Dipp. Jag har dessutom ett synfel så saker flyter ihop och att då gå i en ståltrappa eller i ett klassiskt trapphus där trapporna är svart/vit melerade.

Det blir som en enda massa som flyter ihop. Trappor är inget jag tycker om. Vi har dessutom pratat om att be om att få gå högst upp i kyrktornet i stan, Bror har varit där men inte jag och det är orättvist.

Sista biten upp är en vanlig stege... Och det fasar jag för, särskilt när vi ska ner. Men tänk vilken utsikt man får. Skulle vilja upp i både Carolikyrkan och Gustav Aldolfs kyrkan.

Viskafors kyrka med men den är såld och används inte som kyrka längre. Men fatta utsikten man skulle få. Maria i ett kyrktorn med kamera. Det vore häftigt!!

Finns mycket jag skulle vilja se, särskilt på höga höjder. Sen en del av mig vill till Borås djurpark, men ändå inte. Men ja.. det blir som det blir.

Saker, jag vill fota saker, djur och människor. Människor är dock svårare, de är inte så förtjusta i att stå framför kameran, men jag ska flörta med Amanda. Jag tror att det skulle gå, tror inte att hon är så rädd för det.

Men, nu - kaffe. På återseende

(ps. Modellen ställer upp!! 😀 🙂

fundersam-smileyFredag, dag för ECT... Sprungit upp hela natten för jag har varit rädd för att försova mig. Normalt sett så skulle sjukreseföraren ringt om jag inte varit på plats, men min telefon har gått sönder.

Sen min förra mobil som jag skulle ersätta till hade sånt gammalt simkort som är av modell större. Men nu har jag köpt ett nytt simkort för att kunna fästa mitt kort i den typ... adaptern så jag kan göra kortet större. 10:- på lasarettskiosken så det var överkomligt.

Efter behandlingen så mötte jag en vän som är inlagd och jösses vad hen skrattade åt mig för jag var mer snurrig än någonsin, jag kom inte ihåg något. Det var nästan så jag frågade efter hens namn och var jag bodde typ.

När jag hade handlat i kiosken så fick jag syn på en hund, den finaste på länge och det var en amstaff, riktigt jädra fin..

Men men, nu ska jag se vad jag mer kan glömma idag. Minnet sviker mer för varje gång... så - 4 gånger kvar. Kan bli intressant att se om jag minns vem jag är gift med

Så spänd, så stissig, så orolig. Men, så kommer man hem efter 4,5 vecka på psyk och blir bemött av en Pepsi som tycker att hon har kvalitétstid i gos att ta igen, då är det lätt att landa i sängen.

Men så oron. Den sabbar mina planer till gos med katt. Men, Pepsi är van så hon nöjer sig med kortare stunder också.
Fasen så jag älskar den tjejen alltså

Så låg och dyster, ont i varje muskel, känns som feber, ångesten är kämpigare än på länge, vill inte gå ut så det känns bra att jag och Dipp nyss har kommit in. Det enda jag njuter av just nu är tid i sängen huller om buller med djur.
ECT på fredag och jag fasar för det om detta ska vara biverkningar.
Det känns bättre på ett sätt, men ändå vill jag bara gråta

Ångestpåslag och dödstankar. Jag orkar inte. Detta är diverse uppdateringar från facebook. Sen har min telefon gått sönder. Brors telefon också, men jag ska ta tillbaka min förra telefon som är utlånad. Bror använder sin gamla så vi kan kontakta världen i alla fall.

Bror har förresten fått fästingar, 3 st på några dagar varav den ena har lämnat ett stort, rött märke efter sig. Så ja. Äckliga djur...

4

Vaknade tidigt tror jag. Minnet sviktar ordentligt kan jag lova. Jag får fråga Paula om allt som jag ska ta med personal. 

Skulle åkt hem över dagen idag, skulle fått skjuts hem av en annan som får ECT, men jag hade glömt att fråga om jag fick dagspermis. 

Nu blir jag osäker på om jag fått det till i morgon. Har bett om det men vet inte om jag har fått det beviljat. Så jag ska fråga personalen om hur det ser ut.  Borde inte vara några problem eftersom jag blir utskriven på måndag. Tror jag. 

Men, måste ändå kolla upp det.  Så jag inte blir stoppad i dörren, det vore rätt snopet..  

(edit; jag får åka hem) 

2

Gjort 4 behandlingar, och det börjar kännas lite bättre.  Idag på uppvaket så tänkte jag att jag måste tillbaka till avdelningen för att jag skulle röka. 

Men så började jag undra om jag ens rökte. Jag var verkligen osäker. Men så kände jag ciggpaketet i jackfickan och då visste jag.  

Man blir bra snurrig av ECT men om det blir bättre så är det värt det. Får dock så ont i ländryggen,  det krampar verkligen.  Men det är ju inte så konstigt. 

Tänkte ta och ringa mamma innan Carro kommer. Men jag återkommer 

Känslan, blir väckt på morgonen och körd till ECT:n. Masken. Masken som täcket mun och näsa. Paniken. 

Första gången var jobbig, men det var jobbigare i fredags och ännu jobbigare ändå. Tröttheten och den oändliga törsten. 

Man får ju ett medel som minskar salivmängden.  Så efteråt så är man så törstig. 

Sen minnet, det är helt väck. Har ingen koll på vad det är för dag, frågar hela tiden. Skulle ut och äta lunch förut, men då sa Paula att vi redan ätit.  

Eller, jag åt inte, någon gryta med svarta oliver. Det var verkligen inte gott.  Så jag åt inte.  Förlåt världen som lever i svält eller bara inte har mat. 

Men, nu ska jag vila, så trött. Skulle till apoteket innan för att kolla om jag har p-piller att hämta ut, men det var för mycket folk där. 

Tror inte att jag har det, men jag tänkte kolla när vi ändå var där. Jag får ju inte gå till kiosken eller apoteket själv och det var en som skulle till kiosken och då valde jag att följa med. 

Men men...  Nu måste jag vila. Är för trött. Helt slut, men tänkte uppdatera om läget här. 

2

Pluggar lite, metabolism och kortisol. Lagom intressant måste jag säga men jag vet inte vad jag ska göra. 

Skriver upp bra filmer som jag vill se igen och tar även emot tips.  

Annars, vill inte direkt vara med längre. Tur i oturen att man är på psyk, annars vet jag inte vad jag skulle göra. Vet vad jag vill göra, men det är sånt som jag inte får göra. 

Orkar inte riktigt. Nyss fått behovsmedicin och väntar på att det ska hjälpa. Snart dags för kvällens sista cigg. Börjar dock bli rädd, rädd för natten. Men bara att gilla läget. 

Natten kommer, även fast jag inte vill. 

Idag var det dags, jag skulle äntligen få testa ECT. Allt gick bra och vissa saker med minnet är underligt. 
Han som låg bredvid mig på uppvaket såg bekant ut, och efter någon minut så kom jag på att vi ligger på samma avdelning. 

Sen började jag fundera på om vilken serie som Hyacint är med i, en serie som jag aldrig tittar på, så varför kom jag att tänka på det? 

Visste inte vilket team jag tillhör och jag visste inte var jag lagt mobilen, kunde inte komma ihåg var jag lagt den. 

Nu är klockan 12:03 och snart står det röka på schemat 

2

image

Nöjd tjej som efter 4 års tjat ska få testa ECT.
Fick även veta varför jag har mått så dåligt sen jag kom in.
Läkaren satte ut Cymbaltan på maxdos på 120 mg till 0 på en natt. Varit utan helt det sen jag blev inlagd.

Så det är inte så konstigt att jag inte blivit bättre sen jag blev inlagd.  Alla fysiska symtomen stämmer överens med allt då man sätter ut den, och här utan nedtrappning.

Sen frågade jag varför jag inte får testa ECT för jag har ju frågat om det under 4 år, men hade tydligen inte frågat henne jag träffade idag.

Så jag hann inte mer än nämna det,  så i morgon börjar det.  Hinner nog bli nervös, men förhoppningsvis inte förrän i morgon.

Nå väl, kaffedags och cigg, sen vila