Att det aldrig får hända något bra

Igår, jag hade lyckats få tag på 2 gratisbiljetter till matchen, matcher, det är då jag kommer ut och vågar vara social. Kom vi iväg? Nej, så klart inte. Brors mage ballade ur totalt så tyvärr…

Då bestämde vi att vi skulle tälta idag, så just nu står 2 campingväskor packade i hallen, tält, sovsäckar, tjocka tröjor inför natten, handduk till Dipp som ska få bada. Men, först ett jättebra meddelande som var helt oväntat slog undan benen totalt på Bror.

Sen ett negativt, riktigt negativt från en människa som kör över Bror totalt. Se till att bilen hamnar på skroten utan att berätta det för oss först. Nu vet vi att vi har 1 månad på oss att få hit den. Men vi har inte råd med 4 däck. För det är vad som behövs.

Så, nu hamnar den fina Saaben hos någon annan eller på skroten. Så kort sagt – humöret för att tälta försvann tyvärr. Inte mitt tälthumör dock, men jag har ingen lust att tälta själv, så vi får hoppas på bra väder någon dag framöver.

Men troligtvis så blir det en promenad i alla fall, kanske ta en cash. Vi får se. Jag vill inte planera. Att planera är egentligen bara onödigt när man istället kan ta dagen som den kommer.

Men, nu ska jag lägga mig en stund. Bittra liv. Bara ångest och motgångar. Hela tiden. Hela, jävla tiden och jag är så trött på det. Så, kidnappa mannen och landa i sängen, om nu han inte pratar med sonen vill säga.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Våga, vägra skämmas

Det är sommar, även för mig och jag ska inte skämmas över min ärrade kropp. Så, en liten del av mig

image

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Inväntar boendestöd

Sitter på Berggården nu och väntar på boendestöd. Min terapeut vill ju få ut mig i det sociala… Men just nu känns det mest jobbigt.
Är ensam ute, där inne är det några som spelar biljard.

En del av mig vill våga fråga om någon vill spela couronne, men jag är inte redo för det än.
Men jag kanske fixar det sen. Skulle kunna fråga boendestödet sen, men det beror på vem det är.
Jag vet bara förnamnet men vet inte vem det är.

Jag vill bara ha tillbaka de ordinarie, men de kommer nog nästa vecka. I alla fall Frida..

Men.

image

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ångesten kokar snart över

Känslan i bröstet nu är bara “skrik, kasta, gör något”. Ångesten. Jag blir vansinnig och så som jag känner nu så vill jag bara avboka boendestödet i morgon, men jag måste ändå till apoteket för att hämta ut apodos till oss båda.

Men nu, ska väl ta lite nattmediciner snart så dagen tar slut. Det känns bara så jävla meningslöst, ingen mening till något om det som krävs är mediciner. Jag vill kunna leva ett normalt liv, inte så som det är nu.

Jag orkar inte.. En vecka kvar tills jag får träffa Kristina igen. Fram till dess skulle hon kolla upp det med korttidsboendet. Vad säger man. Jag vill inte längre, orkar inte.

Tar nattmedicinerna nu så hinner jag somna innan det är dags för Dipps sista promenad, som Bror får ta. Så behöver han inte oroa sig över att lämna mig ensam. Nu ska jag inte lämnas ensam, det är jag medveten om så….

Ja. Godnatt då.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Länge sen sist

Har länge tänkt att det är dags att besöka kyrkan. Har tänkt mycket just för att jag inte haft någon att prata med och tänkte mig då en diakon. Men inte förrän idag kom jag iväg. Pastorn för dagen var Lars-Ola Eriksson och han var då istället för Micael Nilsson som har semester.

5519053461395783449_1397035418957_w900_h900

Korskyrkan är “min” församling och vi börjar alltid med lovsång, något som jag tycket mycket om! Det är lite skillnad mot psalmer som i “vanliga” församlingar.  Dagens predikan var rätt häftig, (Joh. 4). Det pratades om bla författarinnan Ann Heberline och om den typ av problematik och då andra människor som led av diverse psykiska besvär och som då hamnar i att grubbla över sin tro.

Det var lite som att dagen handlade om mig. Jag kände mig väldigt träffad. Sen var det mer sång innan det var dags att åka hem. Handlade mat till Dipp, fixade kaffe och väntar på att väcka Bror. Han har lyckats vända på dygnet så 15:15 ska han vakna för 17:30 är det avspark på Borås arena. Halmstad är det som kommer på besök.

Egentligen skulle jag behöva stanna hemma och tokstäda för jag får tuppjuck här snart, men det får bli i morgon eftermiddag. Ska träffa boendestödet vid lunchtid. Sen måste jag få tummen ur.

Men orken, var hittar man orken? Nå väl. Nu ska jag ta och mingla vidare eller något…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vill, men är för feg

Vaknade, ångest och vårdcentralen. Så startade dagen. Sen har jag försökt bli av med ångesten utan mediciner men nej – det är helt omöjligt. Började kolla i garderoben efter allt som vi packat inför en tältning. För ikväll ska det ske.

Allt vi verkligen behöver finns hemma. Men, jag har ångrat mig. Jag vågar inte. Jag vill men ändå inte. Jag är så trött på allt som rör ångest. Varje dag nu, i 1,5 år drygt. Ångest och självskadetankar.

Ska då jag tälta? Tänkte att jag drar ikväll, men så kom jag på att Bror är förkyld och då är det rätt onödigt att gå en långpromenad för att sen tälta. Så vi får skjuta på det. Hade jag inte haft min ångest så hade jag gått själv.

Men jag är styrd, eller jag tillåts bli styrd. Vad vet jag.

Nu blir det kaffe och cigg i mängder. Sen vill jag ha Pepsi. Drickan alltså

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Snabbpresentation

edb556115f6d0e28d91d5e8c8831a84e (1)Jag fick en underbar nalle av Ninja för något år sedan men den hade då ett namn som jag aldrig lärde mig. Sen gjorde jag ett test på Facebook och fick detta svar som ovan. Då bestämde jag mig!

Sen en gång när jag blev inlagd så glömde jag Miniel hemma och gick tillsammans med Paula för att handla och hittade då en nalle som jag köpte där, den fick heta Paul, eftersom Paula var med :p

Han är jättefin och så, men inte som Miniel, som är mer mjuk liksom. Men jag måste visa upp dom. Miniel t.v och Paul t.h

Miniel & Paul

Miniel & Paul

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En utmaning väntar

sluta-rka_48228495_131791366

Vi har pratat om att sluta röka – denna gång för både hälsa och ekonomi. Bror sätter inget datum utan han tar dagen som den kommer. Han röker inte alls lika mycket längre. Jag behöver dock ett datum, lättare att tänka klart liksom.

Så, för drygt 3 veckor sedan så sa jag att jag ska sluta den 1 augusti och ja – det är i morgon. Jag kommer inte döma mig om jag faller, för rent psykiskt så är jag ett vrak nu och då röker jag mer. Men jag vill försöka.

Jag tänker dels på pengar; 1440:-/månaden (17.520:-/år) skulle bara Jag spara, om jag räknat rätt vill säga. Jag vet vad jag ska göra med pengarna. Dels en resa till min familj, sen en liten hemlis som stannar mellan mig och mig 😉

I samma ögonblick du slutar röka börjar din hälsa förbättras. Det spelar ingen roll hur länge du har rökt det lönar sig alltid att sluta röka.

Efter rökstopp:

  • De första 20 minuterna
    Blodtryck och puls återgår till normala nivåer.
  • De första 12 timmarna
    Syrenivåerna i blodet når normala nivåer och risken för hjärtinfarkt börjar redan minska.
  • Efter 24 timmar
    Kolmonoxid har eliminerats från kroppen och lungorna börjar rensa ut slem, askpartiklar och andra slaggprodukter från rökningen.
  • Inom 48 timmar
    Det finns inte något nikotin kvar i kroppen och smak- och luktsinnet har förbättrats avsevärt.
  • Inom 72 timmar
    Det kan bli lättare att andas och du får mer energi.
  • Efter 1–3 månader
    Blodcirkulationen börjar förbättras.
  • Efter 3–9 månader
    Lungkapaciteten ökar med 5–10 %.
  • Efter 5 år
    Risken för hjärtinfarkt har halverats jämfört med personer som fortfarande röker.
  • Efter 10 år
    Risken för lungcancer har sjunkit till hälften jämfört med rökare och risken för hjärtinfarkt är samma som för personer som aldrig har rökt.

Så ja… jag ska försöka, även fast jag vet att det kommer att bli tufft. Men försöka, det är dags för det nu

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Bildbomb ikväll

För att förklara dagen.

image

image

image

image

image

Jag försöker få ur mig känslor, men jag är bara så trasig.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bara vidrig ångest

Jag var fri i nästan 2 dagar, de dagarna hann jag tänka att “äntligen börjar jag känna av Litiumet”. Men det var inte längre. Ångesten är tillbaka med stormsteg, jag har tagit lugnande men inte fått någon effekt av det.

Gick ut med Dipp, tog vägen bort till affären och handlade, satt sen vid klockorna och väntade på att det skulle sluta regna. Det var mysigt att sitta där, under tak och höra hur det smattrade på trätaket.

Men ångesten var där också, men så fort vädret lättade så blev det raska steg hem. Satt här en stund, bloggade om anhöriga till psykiskt sjuka och sen tog jag tag i tvätten och började torka lister och dörrar. Men ångesten skrek att jag skulle sluta.

Så, till köket, ta en cigg och försöka att andas. Såg all röra på bordet, ett fint fotoalbum med filtomslag och svarta blad. Där ska foton från bröllopet in. Har tyvärr inte tillräckligt många kort framkallade om man tänker på antalet blad.

Första sidan är bara text, där det står att det är vårt bröllop och datum, sen bilder och efter det så ska jag skriva gästerna som var där och sista sidan blir bröllopspresenter.

Men, jag skulle ta det nu – men även där säger ångesten nej. Kroppen skriker sängen men hjärnan skriker aktivera dig! Då är det svårt, vad man än gör så blir det fel. Så ja… Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

Tänker mycket på korttidsboende. Det kommer bli ett i Borås, väldigt centralt och max 1 minut att gå till Berggården. Då kanske det blir lättare att ta sig dit. Det är någon form av utredningsplats, de ska väl se hur mycket hjälp jag behöver för att få saker gjort och att göra det i ett normalt tempo.

Inte totalsanera lägenheten varje vecka, eller när ångesten blir för stark, det är ju så jag gör nu. Tanken är att jag ska städa men eftersom att det är ångesten som är med och bestämmer så blir det nästan mer rörigt än vad det var innan.

Alltså. Jag klarar inte av att leva. Jag gör inte det. Det gör bara så ont och det känns som att det bara är meningslöst. Allt är meningslöst.. Det känns bara som att hur mycket jag än försöker så blir det inte bättre. Jag sliter i onödan.

11752641_10153510602356323_6037339787182209733_n

Visst, nu efter tillsägelse från både avdelning och mobila teamet så har öppenvården fattat att jag är i stort behov av hjälp. Jag klarar mig inte på egen hand längre. Det går inte. Sen mitten på januari så har jag 11 inläggningar + ett besök på akuten men då fick jag åka hem. Sen var jag inne 2 gånger i december, så totalt 13 inläggningar på 7 månader.

Tycker att det säger en hel del just nu. Det är sjukt, men jag kan inte mer, orkar inte mer, vill inte mer. Har försökt leva normalt i snart 36 år men misslyckas. Nej, jag ska inte ta livet av mig. Ska inte ens skada mig lite trots att det är vad hjärnan ber mig att göra.

Självskadetankar. Jävligt höga just nu. Riktigt höga. Så, mer piller och sängen.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer