Etik och moral

Posted: 18th januari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

En diskussion uppkom. Bror är ju sjuksköterska och har jobbat inom äldreomsorgen och jag är undersköterska och har jobbat på ett sjukhem och inom äldreomsorgen.

Vi har pratat om våra tidigare yrken och jämfört erfarenheter, olikheter, etik, moral och hur lätt det har varit för en oerfaren 16-åring att få jobb inom äldreomsorgen.

Vi har båda varit med om att ha kollegor som tycker att det är okej att gamla Sture ska gå i en genomblöt blöja, eller ignorerar att någon med blöja har bajsat ner sig, eller hur de kan få skäll för att de inte går tillräckligt fort i korridoren.

Saker som vi själva har gjort för de boendes skull trots att jag rent tidsmässigt går över tiden för när min rast börjar. Jag tex, jag jobbade en sommar på ett boende på okänd ort där vi hade en som blev riktigt ilsken när det gällde dusch. En dag kommer personen ut och är på gott humör så jag frågar om vi ska passa på att ta en dusch för att det hade gått ett tag, nästan 2 veckor.

Jag fick ett ja som svar och passade då på att duscha hen även fast jag visste att jag skulle gå över tiden till min lunchrast. Jag vet även att det inte är okej att jobba över sin rast men jag valde att göra det ändå även fast personen hade duschdag dagen efter.

Själva duschningen gick bra och jag kom kanske 15 minuter sent till rasten. Inget jag idag sörjer, tyckte det var viktigt att hen fick duscha och jag hann äta utan stress.

På ett annat boende så bakade jag med tanterna, det var mest de som bakade, jag höll mig mest bakom. Också något som uppskattades både då och när vi skulle fika på eftermiddagen.

Mitt tankesätt har utgått från min mormor och morfar. Vill jag att de ska gå med en blöt blöja? Nej, det vill jag inte så varför ska då gamla Sture behöva göra det?

På ett annat boende så var det 2 i personalen som hade valt fel jobb – om någon larmade så stängde de av larmet utan att kolla vad personen ville. Så jag fick agera springsjas när jag svarade med att jag tar det. Det var dock bara en person de vägrade svara på, men det är illa nog. Jag menar, hen kanske låg på golvet och inte lyckades ta sig upp, eller rent av hade brutit benet i fallet.

Såna tänkbara situationer valde de att blunda för bara för att hen kunde vara elak och larmade ibland upp mot 10-15 gånger/dag. Men hen behöver få hjälp i vilket fall som helst.

Utan dessa gamla människor så hade vi inte haft något jobb att gå till. Så respekt! Behandla människor med respekt.. Ska det verkligen vara så svårt?

Nu menar jag inte att jag varit något helgon, men jag har aldrig varit medvetet elak, men jag kanske har glömt någon syssla utöver att ta hand om de gamla, jag kanske har gjort fel av misstag, där jag trodde att jag gjorde det som var rätt.

Jag var inte bäst – men jag gjorde mitt bästa. Det fanns personal som var riktigt bra, jag menar inte att alla varit på fel plats, med fel jobb. Jag bara skrev ut lite vad vi kom fram till här…

I-landsproblem

Posted: 18th januari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Ärligt talat, vilka problem man kan ha här i livet. Nog för att jag har mitt med ångest, djup depression, syner och röster. Nu har jag ett nytt dilemma. Nämligen; vilket tema ska jag ha i bloggen? Jag gillar det jag har nu, men grejen att man inte kan ha en egen header stör mig.

Stort problem va….haha… Vad ska man säga? Men, jag behåller detta tema tills jag hittar ett annat. De andra jag har att välja på är med såna glada färger med blommor – typ. Det är liksom inte jag. För fjolligt :p

Annars då. Träff med boendestöd i morse och vi var ute och gick och pratade om allt mellan himmel och jord, men vi gick och var bra spända hela tiden för vi var så rädda att halka. Det var ren is på gatorna och ett tjockt lager med vatten över.

Så jag hoppas verkligen att folk har kört försiktigt idag så det inte varit så mycket olyckor. När hon åkt så tog jag Dipp på en runda och det var smått scary för det enda jag har att ha på fötterna nu är gummistövlar, de andra skorna och kängorna är trasiga. Och som vi alla vet – gummistövlar är snorhala!!

Men, jag klarade mig. Killen som gick förbi mig klarade sig inte… Jag har visserligen redan halkat en gång och det var då som Dipp tittade väldigt frågande på mig “matte, varför ligger du där?”.  Det värsta var då att om det kommit en bil så hade jag blivit påkörd för jag ramlade vid en sväng från vägen ner mot macken och det var kolsvart ute och reflexen syntes inte.

Men jag klarade mig – blev bara dyngsur..

Nu – nu ska jag tjattra vidare med min svägerska.. Sen blir det en tidig kväll. Måste upp i morgon för jag ska till Solhem och hämta mediciner och träffa min terapeut. Det är så det är…

Packningen är påbörjad

Posted: 16th januari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

packa_555975abddf2b3428161ac45

Lite har blivit packat.. Har dock inte kartonger så jag klarar mig, men lite är packat ändå, Ica-kassar, de i tjockare plast samt mindre kartonger. Men jag behöver mer kartonger, men det verkar vara svårt att få tag på. Har efterlyst på nätet samt haft kontakt med Tempo, men de hade inga nu..

Så ja, ska jag behöva köpa kartonger? Det verkar så. Men det återstår att se. Då blir det på ÖoB i så fall. Ska då även möta Emmelie som jag får köpa en transportbur av till Pepsi, en rosa – men Pepsi är en röd katt har jag bestämt :p Ska köpa halsband till henne, ifall att hon skulle lyckas smita.

Sen ska hon bli chippad också. Lika bra att vara på den säkra sidan.

Men men… Jag funderar på att gå och lägga mig, har boendestöd i morgon.. Så det blir en promenad, men utan Dipp denna gång – hon är så jobbig just nu och då får jag inte ut något av boendestödet. Så ja.. Sorry Dipp..

Men, nu blir det sängen

Då släpper jag nyheten

Posted: 14th januari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Vissa av er har kanske förstått, vissa har kanske undrat vad för meddelanden jag lämnat både här och på Facebook, så ja – så här ligger det till.

divorce

Vi ska alltså skiljas.. Det är riktigt jobbigt då jag har min grundproblematik och nu en skilsmässa på det. Det är riktigt jobbigt. Jag vill bara somna och sen vakna när flytten är avklarad.

Så, flytten ja – jag kommer att hamna hos min bror i Gnesta.. Och det känns bra på så vis att jag lättare kan träffa min familj. Så jag vill typ bara komma iväg nu, då ska jag åka till min pappa! Jag har inte träffat honom sen 10 juli 2011 så det är på tiden nu.

Sen min ena bror har en son som jag aldrig har träffat. Den enda som bor långt borta är min syster som bor i Dalarna, men just ju jobbar hon i Stockholm, så jag kommer kunna träffa alla mycket lättare. Det är väl det jag får tänka på när allt blir jobbigt.

Så, som det ser ut nu – den 18:e får jag pengar och då ska jag köpa flyttkartonger och en transportbur till Pepsi, ska köpa buren av en vän för bara 50:-

Kartongerna köper jag på ÖoB men jag har inte en aning om hur många jag behöver. Jag försöker tänka på hur mycket jag hade med mig när jag flyttade hit.. Inte så mycket, för vi fick plats 3 vuxna och mina saker i en Volvo v70. Så jag funderar… Hur mycket behöver jag? Jag vill ju slippa detta med att åka in till stan flera gånger för att köpa mer.

Så, hellre för mycket än för lite? Kanske. Jag vet inte. Jag får kolla runt lite, försöka samla ihop mina saker på samma ställe så kanske det blir lättare att få en överblick.
Har efterlyst kartonger i olika loppisgrupper på Facebook utan resultat.

Men. Så är det, nu vet ni det. Kanske även bringar lite klarhet i varför jag mått så sjukt dåligt under en så lång period. Det här är ju inget vi bestämde över en natt. Det har tagit sin tid. Men nu är det klart, det är så det blir.

 

Tårar på rymmen

Posted: 12th januari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

tårar

Vaknade när Brors larm ringde, sen var det lugnt ett tag, gick ut med Dipp och gick sen till bussen. Innan bussen kom så kollade jag mitt konto och illa nog så hade banken dragit 50:- för bankkortet, höjt priset har de gjort alltså.. Men jag fick låna av en vän så jag hade råd med bussen.

Kom iväg en timme senare, men min terapeut hade 30 minuter ledigt, så jag fick träffa henne en stund, vilket var något som behövdes.. Mitt i allt så säger jag att jag håller på att börja gråta, något som i min värld inte är tillåtet, så det blev kanske 3 tårar innan jag övertog kontrollen.

Att det ska vara så svårt att visa känslor. Jag kan ju inte ens gråta inför Bror, så jag går dygnet runt och kniper igen det hela. Sen berättade jag att jag har tillbaka mycket av röster och syner. Syner är rätt nytt för mig och det var/är jävligt otäckt kan jag lova.

Berättade att jag har en vän som anser att jag behöver läggas in och jag vet inte hur många gånger hon sagt att hon varit nära att ringa polisen. Men jag har sluppit deras besök.. På gott och ont, för jo – en inläggning skulle inte sitta fel egentligen, men det finns saker som gör att jag känner att det är fel läge att läggas in nu. Sen vill jag inte heller.

Men jag blev förvånad när hon valde att byta samtalsämne, från de destruktiva tankarna, röster och syner, till att prata om min nya vårdgivare som kommer.. Jag satt mest tyst då. Men samtidigt glad att hon inte var inne på spåret om inläggning.

Nå väl, efter det så träffade jag sköterskan som skulle dela ut mediciner till nästa vecka, och på något konstigt sätt så började vi prata om kaffe, och jag nämnde då att jag inte druckit kaffe på länge, då gick hon till personalrummet och gav mig en kopp, det är en bra sköterska alltså.

Och apropå kaffe, här ska vi nu dricka lite kaffe och bara ta det lugnt. Bror är trött för att han inte sovit på 3 dygn och jag…? Ja, jag blir alltid trött när jag träffat min terapeut. Så jag tror att Dipp får ta en promenad på egen hand, för vi orkar inte.. Eller så gör vi det sen, inte behov nu för att Bror var ute med henne förut, så ja. Vi kan ta det lugnt nu.

Skönt. Och i morgon så ska jag eventuellt hem till Carola och Peter och gosa med katterna. Men det beror på hur vi alla mår. Men just nu så är det så planen ser ut

Snart…

Posted: 12th januari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

15940516_10154530602679580_2141133046473628449_n

bara snart…

En paus – från allt

Posted: 11th januari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Jag har inte skrivit på länge, det beror inte på att jag inte vill.. bara det att jag Vill skriva om det senaste, men väljer att ligga lågt ett tag. Men det kommer…

En dag kommer jag skriva om typ – allt i mitt liv. Eller inte allt, men de senaste veckorna. Veckor där jag valt att lägga ut musik istället för att skriva. Men det var lite för att hålla liv i bloggen.

Men nu. Onsdagskväll och ja.. sitter och lyssnar på någon form av musik. Har förresten tagit årets första dopp idag… Var ute med Dipp förut och mitt i allt så tittade hon på mig och jag riktigt såg hur hon frågade mig “matte, varför ligger du i vattnet på gatan för?”

Ja, helt plötsligt så låg jag där, intill körbanan och allt var jätteblött, även mina nytvättade kläder – tack liksom. Men… jag försökte ta mig upp, fick ta tag i selen på Dipp så hon fick dra mig upp.

Nu sitter jag här, funderar på att gå och lägga mig, även fast klockan bara är 20:35 – men vad gör det. Fast nej, inte än.. Det är för tidigt. Ska ju ut med Dipp igen. Hoppas att mina kängor har torkat.

Har insett att det är hål i både skorna och mina vinterkängor. På skorna är det sulan som släppt och på kängorna så ser det ut som att någon skurit ett hål med en kniv. Ser skumt ut.. Så jag har inget till skorna som håller fötterna torra.

Får bli att ha plastpåse på fötterna i morgon.. Ska till Solhem och hämta mediciner och sen träffa min terapeut. Sen även hämta mediciner till Bror när jag ändå är där.

Men nu. Försöka måla. Om koncentrationen vill infinna sig. Behöver medicin. Men jag kan inget göra. Bara vänta till morgondagen, och hoppas på att läkaren hunnit förnya receptet på mina Xanor. Det vore trivsamt..

Jag försöker, men jag rasar snart

Posted: 4th januari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

VARNING! TRIGGANDE INLÄGG!! 


15306257-medicinbrn

Denna oro som äter sönder mig.. Kan inte sitta still för då grubblar jag sönder och då framkallas ångest. Och får jag ångest så kommer mina hallisar, ljud, doft och syner. Jag klarar inte av det…

Igår var hemsk. På morgonen skulle jag gå upp tidigt för 09:45 skulle jag vara på psyk för att träffa läkaren, vi skulle prata om ECT och om det har hjälpt mig, skulle även hämta mediciner i samband med det.

Men det slutade med att jag fick ringa och ställa in läkarbesöket och hämta mediciner senare på dagen. Egentligen skulle jag ha hämtat mediciner i måndags men även det ställdes in.

Så jag var utan mediciner hela måndagen och tisdag morgon. Detta att bara tappa alla tabletter så plötsligt märktes, så igår hade jag fortfarande känningar av det. På kvällen var vi ute med Dipp och det slutade med att vi fick gå hem. Jag hade sån ångest och fick hallisar. Som jag får ibland.

Denna gång såg jag hur jag sakta drog rakbladet över min arm och doften av blod, det var så verkligt… Så vidrigt, jag ville bara hem, låsa in mig i badrummet och göra det jag behöver… Eller inte egentligen. Många brukar ju tipsa oss självskadare med att ha ett gummiband runt handleden och liksom snärta till med det när tankarna sätter in.

Men det funkar inte för mig, för det jag behöver är – kanske vidrig tanke för er, men doften och smaken av blod…. Ja, jag vet att det är sjukt, men så funkar det för mig. Doften är lugnande på något sätt.

Nå väl, vi gick hem…. men jag gjorde ingenting.. Jag stod emot, men jag känner mig aldrig nöjd över det, snarare tvärtom… jag misslyckas med att följa rösterna. Jag måste lyda “honom”. Något annat finns inte.

Så, jag sitter här idag, samma ångest – vidriga ångest och utan nya skador. Borde vara nöjd, men nja. En del av mig är nöjd…

Vänner försöker få mig till att ringa psyk, men jag vill inte. Dels så är jag rädd för att Leena svarar. Vissa människor klarar jag inte av och hon är en av dom. Sen känner jag att jag var inlagd 12 gånger under 2016 och då vill jag inte börja 2017 med inläggningar.

Sen tänker jag på Bror. Han håller ju på att sätta ut Venlafaxin och han mår rent bedrövligt av det… Han sover inte om nätterna, han ligger i soffan med märkliga ljud och skakar av ångest. Nu har han sjukt ont i ena handleden för han håller på och rör den i cirklar hela tiden.

Om, nu säger jag Om han lyckas sova så drömmer han hemska mardrömmar så han kan inte sova och skulle han kunna så undviker han det pga drömmarna.

Så – åker jag in på psyk så blir han helt ensam, vi är inte 2 om att göra saker hemma. Allt ligger på honom och han är bara rädd. Jag skulle inte klara av det, att bara lämna honom, jo – jag vet att han är vuxen och jag vet att han klarar sig själv, men det skulle inte kännas bra.

Så nej – jag stannar hemma. Fast jag… jag vill bara försvinna för gott. Inte genom sjukdom och lidande dock, det är jag (döds)rädd för.  För att citera Kent:

Livrädd för att leva. Dödsrädd för att dö 

Det är så jäkla bra, det stämmer ju så väl in på vad jag känner. Så träffande… Så ja… Nu ska jag inte deppa ner er mer för idag. Nu ska jag sätta igång och möblera om i vardagsrummet. Sen i morgon väntas boendestöd och då tänkte jag mig att vi ska gå en promenad och då även tillsammans med Dipp. Jag får inte avboka denna gång också. Att avboka har blivit en ful ovana. Men ångesten.. Fuck you!

Tack för att ni läser. Era peppande ord lyfter mig

unwelcome and unwanted

Posted: 28th december 2016 by Miss Manic in Uncategorized

Rubriken – bara en känsla.

Varit på min sista ECT idag, åker hem och är riktigt trött.. Men efter ett tag blev jag sugen på att rensa hjärnan tillsammans med Dipp. Hade bestämt var vi skulle gå, men när hon har kissat så får hon bråttom hem igen och det pga raketer och smällare.

Man känner sig inte så kaxig när hunden darrar av skräck.

Verkar bli ett jobbigt år i år.. Med en rädd hund i knät. Stackars tösen min..

Mer musik

Posted: 20th december 2016 by Miss Manic in musik

Jag skrev ju att jag skulle länka mer musiktips, så här kommer 5 nya 🙂