Alltid Färjestad

Katastrofal match, total förnedring då SAIK fullkomligt krossade Färjestad med 8-1 och det är en match jag vill glömma, förtränga, förneka… ja, allt man kan komma på just nu.

Men det gör inte mig till mindre supporter för det, Färjestad bor i mitt hjärta i med- som motgång. Alltid. Det är i dessa stunder spelarna måste få veta att vi finns där för dom, i vått och torrt.

Att älska ett lag gör man inte enbart när de vinner, det är vid förluster vi måste visa oss ännu mer. I mina vener flyter grönt och vitt blod och hur ens blod ser ut kan man aldrig ändra på.

Därför gott folk så är jag lika mycket Färjestadare som alltid. Det är bara i dessa stunder som det gör lite extra ont. Men sånt får man ta.  Nu är det 4 matcher kvar och jag har en stark känsla av att vi redan nu kan gratulera SAIK till guldet, jag har svårt att tro att Färjestad nu vinner 4 matcher i rad.

Men som sagt, sånt får man räkna med. Säsongen är snart slut och fotbollen tar vid och jag kan bara hoppas att det går bättre där. Men angående hockeyn, så som Färjestad spelade i vintras så kunde jag aldrig tro att de skulle komma så här långt. Så jag är nöjd ändå.

Ledsen men ändå nöjd, hur nu det hänger ihop. Men på något sätt så är det så jag känner. Men alltid;

Älska Färjestad!

Som svar till Helena

Något som allt som oftast stämmer är “Alla har åsikter, den biten är jag med på Men när jag uttrycker min åsikt så blir det alltid pajkastning och personliga påhopp så jag har fått ta bort vissa blogginlägg och även statusar på facebook. Något som är väldigt trist. Jag ska alltid anpassa mig efter andra och respektera deras åsikter, men det gäller inte när jag har en åsikt.”

Hur kommer det sig att många människor säger att man ska respektera att alla inte tycker samma sak, men det inte gäller när jag har en åsikt? Jag har i nuläget inget riktigt exempel, men folk kommenterar i bloggen på ett sätt som inte är annat än personliga påhopp.

Ofta sker det även på facebook. De sk. debatterna som uppstår spårar i princip alltid ur. Tråkigt att det ska vara så och jag fattar inte varför allt r så olika beroende på vem som säger en sak?

Jag går ofta in start i ett visst ämne, religion, djurrätt, feminism, politik och liknande starka ämnen. Men folk känner att jag går för långt och visst, det kanske jag gör men när jag väl går in i ett visst ämne så går jag in för det till 150% och jag kan inte finna en vettig balans.

Jag behärskar inte den biten att stoppa innan det går för långt. Sen har jag svårt att ta kritik, positiv som negativ – jag vet aldrig hur jag ska handskas med den biten. Sen kan jag ha en stark åsikt i ett ämne men när andra tycker att det går för långt så har jag i huvudet vad jag vill ha sagt, men jag får inte in det i skallen.

Jag vet aldrig hur jag ska formulera mig, jag skriver ett svar som tom Jag ser blev snett, men ändå. Att jag aldrig lär mig. Det känns mer och mer som att jag ska hålla saker för mig själv, kanske skriva ett worddokument och inte visa för någon.

Ha den biten som en hemlighet mellan mig och mig, Trist. Bara så.

Nå väl. Glad påsk!

10157235_855433187806704_85202795789559837_n

På det mentala plant då

Lördag. Solen skiner och jag borde må på topp, men nej. Dagens måsten har jag ingen lust med egentligen, men det är bara att gilla läget. Måste åka in till stan för att ladda på busskortet för det kan man inte göra i Viskafors.

Men, stan lockar inte alls just nu. Men, en dusch kanske kan få mig på andra tankar, hoppas det i alla fall. Vi har pratat om att åka till svärmor i helgen, typ i morgon eller så.

Får se hur det blir och när det blir. Sen är det snart tisdag, dagarna går fort och jag är inte dundersugen på DBT men det är jag aldrig. Jag vet att jag måste och jag vet att det är vad jag behöver, men det gör inte saken mindre tuff för det.

Jag är tacksam att jag fått börja efter en kö på 2½ år. Det är jag, men samtidigt så vill jag inte. Jag vill bryta att som har med psyk att göra, men jag vet att det inte är något alternativ. Detta är vad jag måste gå just nu.

Utan det och utan mediciner är mitt liv ingenting. Jag vet inte vart jag skulle stå om jag levde utan mediciner. Jag vill inte veta just nu heller, samtidigt som jag vill veta. Otäck känsla. Och förvirrande.

Men, jag tror det är dags att göra mig redo för dagen. Vi har en bonuscheck på Ica så vi kan köpa kaffe. Det är viktigt att ha, utan kaffe blir man inte människa.

Nå väl. Vi får se hur dagen blir. Just nu är den bara låg. Riktigt låg

Balansen i livet

Att ha starka åsikter inom en viss punkt är något med mig själv som jag hatar. slutar alltid med att man omedvetet ser ner på och sårar folk. Men, var går gränsen för vad man få tycke egentligen?
HUR hittar man balansen? Jag vill också hitta den.. Ska det verkligen vara så svårt? Hur gör ni för att lyckas?

B20081005110626

Så fort jag hittat ett specialområde att fokusera på just för stunden så blir det bara fel, fel hur jag än gör. Ett som är säkert är att jag inte kommer att skriva om sakerna som jag fastnar för “just nu”. Frågan är bara, var ska jag kunna visa en del av mig som tyvärr är en del av mig?

Skaffa en ny, hemlig blogg, fixa ett nytt twitterkonto, fixa en ny blogg och på dessa 3 inte visa vem jag är. Denna balansgång om vad man får och inte får säga/skriva är svår. Jag kan inte hitta balansen.

Hur hittar man den och hur hittar man den snabbt? Detta är verkligen en del som jag hatar, men jag kan inte släppa, eller jag släpper för mycket.

Det känns så svårt att veta “vad som är tillåtet”

Hur jag än gör så blir det fel

Typ förlåt till er alla

Jag har en viss förmåga att alltid tycke ens sak, viljan att deka med mig män ändå  men viljan över lite beror på att med på att vilja skriva . JA, jag vet att jag behöver gå ner i viktigt.

Mat; ett nödvändigt ont, något som inom mat, Man måste äta, det fattar öven jag,  Idag gprt. Jonas gjorde en god Detta neb W Få gå ill akokendpr anfas


Okej. Så här i efterhand. Jag har inte en aning om vad jag menade. Skriva i sömnen verkar vara min specialitet

 

Ska man skratta eller gråta?

Jag säger inget. Bilden får föra min talan ikväll

Pepsodent

Fantastiska kämpe och krigare

Ibland  läser man saker som verkligen berör. Inte en dag har gått utan att jag tänkt på Showan och det här läste jag nyss på facebook

1504945_304835659666841_8474246794564426498_n

Igår efter 6 veckor på neurologiska avdelningen och 4 operationer, avslutade min intensivvård. 
Jag har nu förflyttats till ett öppnare sjukhus där jag nu är inlagd med bättre förutsättningar. 
Den sista operationen i skallbenet blir inom en månad och vägen tillbaka sen till en mer normal vardag kommer ta en bit in på sommaren.

Vet inte vad jag hade gjort utan all den hjälp och sympati som jag och min familj har fått den senaste tiden.
Vägen har kantats med massiva solidaritetshälsningar från vänner, kamrater, fotbollssupportrar och i synnerhet MFF-familjen.
Värmen i er handlingskraft och antifascism ger mig styrka.

Så tack alla fotbollssupportrar och hela jävla Malmö – ni ska veta att jag hade gjort exakt samma sak för er.

Kämpa Malmö – vår styrka är vårt antal!

Showan
18/04/2014

En sorg som sprider sig

Stod i köket förut, plockade fram kvällens sista medicinpåse och då slogs jag av en känsla av..? Förtvivlan. Ständigt dessa mediciner.. Jag önskar att jag kunde slippa dom, slippa  att  ständigt behöva tänka på att ha medicin med mig så fort jag lämnar hemmet.

pills

Önskar att jag kunde klara mig utan dom, men jag vet hur det blir.. Jag vet hur jag mår om jag missar medicin en endaste dag. Jag får sån ökad puls, darrningar, svettningar och en vidrig ångest.

Jag vill bli frisk, jag vill bli fri, jag vill slippa kontakt med psyk. Jag vill så mycket mer än jag klarar av. Jag vill kunna plugga, vill veta att när jag pluggat klart så kan jag jobba.

Jag vill. Men som det är nu så får det bara vara en dröm. Jag kommer inte kunna plugga för jag har inte rätt till mer studiestöd och plugga utan inkomst går inte. Vet inte vad jag vill läsa, skulle behöva läsa upp gymnasiet, som jag försökte göra på folkhögskolan men jag misslyckades.

Jag försökte verkligen, men nej. Då kände jag mig bara så värdelös. Det största problemet är matten. Sen klarade jag inte samhällskunskapen eller engelskan. Jag tror inte jag har betyg i historia heller.

Jag försökte, jag brände 2 år på folkhögskola utan att lyckas. Innan det så gick jag på komvux i nästan 2 år för att läsa upp grundskolan. Jag missade ju så mycket för att det inte gick att vara i skolan för mobbingen.

Jag har verkligen missat mycket. Och söka vidare till högskola utan betyg går inte och läsa på distans kan gå utom med matten, då behöver jag en fysisk lärare. Jag har så svårt för matte.

Jag måste tom räkna på fingrarna när jag handlar, det är hopplöst. Sånt gör att min självförtroende minskar ännu mer. Känslan av hur dålig man är. Det var med nöd och näppe jag klarade grundskolematten. Det kan jag tacka Thomas för, han var den bästa matteläraren jag haft.

Fastnade jag vid ett tal så tappade han aldrig tålamodet, han försökte formulera sig om och om igen tills jag fattade. Men han fanns där. Jag gick ju på extramatte, jag fick sitta i ett grupprum även där för att slippa intryck runt om för då gick det inte alls.

Jag vet att jag fick sitta med ryggen mot fönstret, för kom det en fågel och flög förbi så var min koncentration som bortblåst. Direkt. Hopplöst.. Jag fick gå på komvux för att läsa till undersköterska och då en kurs som inte innehöll kärnämnena, bara vårdämnen och därifrån gick jag med nästan bara MVG och 4 VG. Inga godkänt, bara toppbetyg, något jag är riktigt nöjd med!

Problemet är att jag inte klarar att jobba inom vården, det är ett kul yrke, men jag kan inte släppa jobbet när jag går hem. Jag tänker för mycket på det som varit under dagen, är någon dålig så tänker jag på den personen när jag går hem.

Kan inte släppa, jag försökte under en lång tid, men nej. Jag har jobbat mycket inom vården, jag började jobba extra när jag var typ 16 eller 17 och sen har jag jobbat fram till för 4 år sedan, då var jag 30 så erfaren har jag. Har alltid varit omtyckt av patienterna/vårdtagarna.

Jag hade dock svårt för detta med att ständigt ha personal runt mig, svårt med den typen av samarbete. Det var också något jag jobbade med, men jag vet inte. Det gick bara inte.

På ett ställe så hade jag enormt svårt för 2 i personalen, det var så man fasade för att gå till jobbet om man skulle jobba med dessa. Det var extremt sammansvetsade och det var inte bara jag som hade svårt för dom. Som tur är, då var det inte mig det var “fel på”.

Men nu. Ja… Jag vill förresten klippa mig.. Såg gamla bilder på mig från något år sedan.. Då jag hade riktigt kort hår. Trivdes som tusan i det. Som kortast hade jag 2 mm men så kort vill jag Inte ha igen.

Trivs bäst i kort. Har testat med längre hår, men mitt ansikte blir så avlångt på något sätt. Men kort. Där trivs jag som bäst!

I övrigt då

Fredag – långfredag. Inte något jag direkt firar, men nog vore det gott med lite godis allt. Påskgodis.. Eller glass.. Vore inte heller helt fel. Jag älskar glass och när vi får pengar så funderar jag på att unna mig en Ben & Jerrys.

Men, vi får se. Just nu vill jag bara att pengarna ska komma, så kan vi sen köpa hem mat. Som det ser ut nu så ekar det tomt. Känns bara så hopplöst när det är så här, månad efter månad.

Men denna månad kunde vi inte styra eftersom vi fick så pass mycket mindre pengar ön normalt. 5000:- är rätt mycket pengar om man säger så och det märks extra tydligt när man normalt sett har det tufft, så kom denna smäll.

Men vi får hoppas att vi kan komma ifatt snart. Vore trevligt att gå plus någon månad. Så man kan spara pengar så vi kan åka till Gnesta och träffa min familj.. Som mamma & pappa, Jonas har ju inte träffat någon av dom..

Så det är på tiden kan jag tycka. Men, det blir väl när det blir. Önskar det kan bli snart. Det är mycket man vill göra, vi vill ju kunna åka på bröllopsresa, men det får också vänta.

Så surt när man så väl vet var man vill. Nå väl. Ikväll blir det nog film, även för min del. Hoppas det i alla fall, att jag kan koncentrera mig vill säga.

Men men.. Annars är det just nu en låg dag, en sån man bara vill sova bort, men vi måste ut med Dipp och gå till affären, Jonas fick tillbaka en liten summa från försäkringen, räcker inte långt men en liten bit i alla fall och det är bättre än ingenting.

Ständigt dessa pengar, om man ser det så, då är det inte så konstigt att vi mår som vi gör. Jonas har också en blå dag idag, men det är bara till att göra det bästa av situationen.

Lyssnade på en låt med Mike Tramp innan – Have you ever, där sjunger han bla att “And I know that life gets shorter Every day we lose a day”

Hela den låten har ett bra budskap, så – lyssna

Morgonen dagen efter

Känslorna efter gårdagens match börjar lägga sig, jag smälter in tanken och känslan att Färjestad nu ligger under med 2-0 i matcher. 5 matcher återstår och möjligheten att vända finns fortfarande..

Visst, det ser tufft ut, SAIK är starka och jag hoppas innerligt att Färjestad vänder och tar detta.

Att de skulle komma så här långt i slutspelet trodde jag inte om man tänker på hur säsongen började! Jag är stolt Färjestadare, jag ger mig inte, än är det inte för sent! Visst att gårdagen förlust svider. Många väljer att klanka ner på PW men vad jag har lärt mig när det gäller hockey är att det inte är enbart en målvakt i ett lag.

Vi kan fortfarande vända och vända. Men oavsett hur det går, jag älskar Färjestad, i med- som motgång. Alltid Färjestad! Det finns inget annat i mitt hjärta. Det finns endast ett lag och jag hoppas så klart på guldet, men SAIK har varit starka genom hela säsongen.

Jag visste att finalomgången skulle bli tuff. Men detta bakslag, men den utklassningen, det hade jag inte räknat med. Men, än är det inte kört!!

Men, nog om hockey för nu. Jag ber er än en gång, rösta på Dipp! Topp 5 krävs för att man ska vinna, så snälla!! Rösta på våran vårskitiga hund som tagit årets första dopp.

httpv://www.agria.se/tavling/Varkanslor/hem#gly-rating;1;NOTE-9J6KET-0

Av någon anledning vill länken inte fungera så kopiera texten så kommer ni dit ni ska :)

Nå väl, nu ska jag hitta på något, kanske följer jag efter Jonas och sover en stund till annars ve jag inte. Är rätt trött faktiskt! Sovit rätt bra dock, men ja… Är man trött så är man.

Även om jag inte somnar så ska jag lägga mig i sängen och mysa med hunden. Sen idag, om vädret tillåter så ska vi går till vårat smultronställe, men, allt hänger på vädret.