Hittade en väldigt passande bild

Den förklarar nog det mesta skulle jag tro

l_21_db89e417303256d192d0e17d6fe978a0

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Så var det en sån dag

Självförtroende.. Vad är det?
Självkänsla.. Vad är det?

Jag försöker..

Jag försöker

Var kan man få en liten gnutta av sånt? Jag hatar att känna som jag gör. Jag skäms över att känna som jag gör. S-K-Ä-M-S!!

Jag vet att man inte kan styra sina känslor, men det gör inte saken lättare, jag hatar hur jag ser ut. Kropp och ansikte är helt förstört. Kroppen är full med fula jävla ärr och i ansiktet sitter de förbannade utslagen.

Inget av de kan jag egentligen rå för. Visst att jag självskadar, men jag märker det själv först när det är för sent. Det är straffet jag utsätter mig för, främst när ångesten blir så svår att stå emot.

Jag vet att folk glor och det får jag acceptera. Jag fattar att jag ser ut som ett vandrande freak. Jag fattar även att jag har mig själv att skylla. Sen resten, jag Måste verkligen gå ner i vikt och börja träna hårt igen. Måste.

Annat finns inte. Jag försöker att jobba upp mitt självförtroende, jag har försökt i många år men det fungerar inte. På facebook just nu pågår en diskussion om de sk. “frikorten”. Alltså, man får välja en kändis (oftast) som man skulle ta för en natt trots att partner finns.

Visst, jag har mitt frikort, dock ingen människa. En pryl och jag behöver nog inte säga vad det är. Det är en falsk trygghet, det vet jag men om jag gör mig av med det så skaffar jag bara ett nytt.

Det ligger där det ligger, jag använder det inte trots att de senaste veckorna har varit jättejobbiga, jag står emot. Men jag vet att det finns. Det är mitt frikort.

Nå väl. Jag avskyr mig själv. Tyvärr. Hatar den biten, jag vill verkligen tro på mig själv, vara trygg i mig själv på alla plan, men det är så svårt. Så jävla svårt…

art1811

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Morgonstund har guld i mun.. Eller?

Hade jättesvårt att varva ner igår så jag kom inte i säng förrän vid 2 och chansade då på att få sova för då började jag bli rätt trött. Nu är klockan 05:50 och jag har varit uppe en stund, kan inte sova. Totalt ca 2 timmar blev det.

Just nu känner jag mig inte särskilt trött, men önskar jag fick sova mer för det blir riktigt jobbigt på dagen annars. Fast krisar det så blir det en powernap lite senare. Ska ta och plocka fram kläder inför dagen och sen blir det dusch.

Idag ska jag Inte lämna Viskafors, det vägrar jag!! Har varit iväg varje dag nu sen i onsdags och jag pallar inte med det igen. Ska dock in i morgon för då ska jag träffa Magnus som jag ska ha tills Ullrika kommer tillbaka efter semestern.

Det är så konstigt, jag får inte träffa Tobias för han är psykolog och inte DBT-terapeut, men Magnus är psykolog. Så varför får jag träffa psykolog, när jag inte får träffa en annan psykolog? Det är dock mer vad jag behöver.

Hoppas att DBT:n kommer hjälpa mig dock, har bara gått i 4 månader och än har jag inte lärt mig någonting. Men det kanske kommer, att lära mig färdigheter vore bra, svårt men nödvändigt. Så, jag kör på och ser hur det går.

Men, nu blir det dusch. Sen hoppas på att jag inte blir förkyld, det känns som det är på väg åt det hållet men jag hoppas det är falskt alarm.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Kattmänniska som man är

Var inne och spanade på KKS hemsida och hittade denna skönhet

10543600_708251109224832_5209677064535076712_nSyster och bror, men kolla in Edamame, så otroligt fin!! Så ja, henne vill jag ha. Men inte plånboken – tyvärr!! Jag vill så gärna ha en katt till och då helst från en hjälporganisation för att rädda de hemlösa skruttarna.

Men nu -  Edamame

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

När de sjuka tankarna tar över

Som ni vet, ni som läst tidigare så har jag haft en oförskämt bra helg. Men, nu sitter jag med dåligt samvete för jag förtjänar det inte. Vissa säger att jag gör det men jag kan inte tro på dom. Det är så svårt..

morker

Och nu, svarta tankar, det luktar den lukten jag känner som en falsk trygghet. En vän på facebook la nyss ut en bild på hennes sons tumme, hur den såg ut innan operation. Det var ett rätt djupt jack och genast så satte känslan in.

Tittar på mig själv, mina ärr, de få som finns. De är dock rätt många, men det känns inte tillräckligt. Symmetri gott folk. Det är viktigt i mitt inre. Jag försöker sopa bort den tanken och känslan. Jag har inte gjort något på typ…? 3 veckor kanske.

Men under den tiden, för att orka hålla emot så äter jag inte. Varje dag utan mat är en sjuk kick. Nu äter jag i snitt var 3:e dag. Försöker tänka om, men det är så svårt. Det är liksom som att jag behöver något destruktivt i mitt liv.

Matstrejk eller rakblad. Måste. Kan inte vara utan de båda. Vet inte vad jag skulle ta till då, jag vet verkligen inte. Det finns även mörkare tankar än så. Farligare men ibland så lockande. Men, jag lovade att ge livet en chans när jag träffade Bror.

Tänkte att jag skulle ge det ett försök. Och ja, här sitter jag. Så, jag lever. Alltid något. Och det andra bra är då de nya vännerna som jag fått, eller.. de flesta är genom bloggar och jag har inte träffat alla, men jag vet att de finns där.

Vi alla har liknande problem och vi stöttar och peppar varandra. Vi finns där. Vissa kallas oss för vargsystrar, men jag är en zebra. Jag tillhör zebrafolket. Så är det bara. Tillhör även fenixarnas rike. Fenix. Min egna religion.

Men, jag vet inte hur man orkar. Jag försöker kämpa varje dag, jag försöker hålla mig sysselsatt så jag slipper tänka och känna. Jag försöker ge ett sken av att må bra, men sanningen är inte sån – tyvärr.

I helgen dock. Det var 2 bra dagar, men sen då? Jag vet inte. Det känns mest tufft. Tufft och jobbigt som fan. Inte mycket att göra. Jag trasslar mig fram, men till vilken nytta? Ja, jag har min man, jag älskar honom och vill aldrig vara borta från honom. Inte för evigt.

Jag vill inte tänka på slutet. Jag har Världens dödsångest. Men inte för mig själv. För honom. Han som fångade mitt hjärta direkt där på perrongen i Viskafors. Då mötte han mig där, han och Dipp. Första gången vi sågs.

Det var då jag bestämde mig för att kämpa vidare. Så ja. Här sitter jag. Vid liv rent fysiskt, men psykiskt så känner jag mig tom på något sätt. Mannen min, han fyller tomheten, men ibland så känner jag mig ändå så ensam. Även fast jag Vet att jag inte står själv.

Jag får massa hjälp på vägen av honom, vänner och främlingar. Det betyder så mycket för mig. Jag vet inte hur jag ska visa en sån tacksamhet som jag känner. De alla betyder mycket för mig. Mycket mer än någon kan förstå..

Så en dag av lycka..

1456008_672150836140112_1284167864_n

Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

Svårt att förstå

Helgen. jag säger bara det! Vi har knappt varit hemma alls! Vi har varit hos svärmor och hon var så glad över att få träffa Dipp! Det var längesen vi hade med henne. De andra gångerna har vi inte varit där så länge som i helgen.

Tanken är att sova en natt där, ta långa promenader runt Sjöbo, och bara vara! Jag gillar Sjöbo, men det är alltid skönt att komma tillbaka till Viskafors, där lugnet infinner sig.

Borta bra men hemma bäst! Det stämmer faktiskt. Men, jag vill åka till Gnesta snart, träffa mamma. Jag saknar henne så mycket. Älskade mamma! Vi pratar ofta i telefon, men det är inte samma sak. Få träffa henne och Yamas. Det vore inte alls fel..

260533_10150229903969580_5913443_n

Men, det får bli när ekonomin tillåter. Den som väntar på något gott sägs det, men just nu är jag inte redo att hålla med. Jag vill dit nu! Men vi kan inte göra något åt det just nu. Saknad. Och Yamas, det är lite svårt att prata med honom i telefon dock.

Han är så busig. När han ska väcka mamma så hoppar han upp i sängen, petar lite på henne och får han ingen reaktion då så hoppar han upp på nattygsbordet, tittar på mamma och får han ingen reaktion då så petar hen ner ett suddgummi på golvet, sen tittar han på mamma. Får han ingen reaktion då så petar han ner något annat på golvet.

Så håller han på tills det inte finns något mer att peta ner. När mamma sen sätter sig upp så rusar han ut i hallen, lägger sig på mattan och tvättar sig helt oskyldigt. När mamma sen kommer ut och tittar på honom så tittar han på henne, blicken säger “jag har inte gjort något, jag har legat här hela tiden”

Det är så typiskt honom. När jag skaffade honom så fick jag aldrig vara ifred, gick jag in på toa så öppnade han dörren, när jag gick hemifrån så hoppade han upp i fönstret och jamade efter mig tills han inte såg mig.

När jag mådde som sämst så fick jag inte duscha ensam, då satte han sig i duschen och höll koll på mig. Jag har aldrig haft en så rolig katt någon gång. När jag flyttade till Emyhemmet så fick man inte ha djur så då adopterade mamma honom och jag bodde där i ett år och han trivdes bra där så när jag flyttade hit så fick mamma behålla honom.

Så, jag saknar honom, vackra katt!!

PICT6ffff723-300x199

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Blandad dag idag

Var till stan för vi skulle handla, men så ville svärmor att vi skulle komma idag igen så vi åkte dit innan affären. Sen rätt snabbt så blev jag galet trött så jag somnade visst.

10525692_10152354557564580_4520057475517716212_n

Sen vaknade jag och mådde brutalt illa, in på dass och det typ forsade magsaft, jag kräktes inte, men det bara rann ur mig och det var så vidrigt. Det slutade så klart med ångest och ingen affär. Så det får bli det i morgon.

Fick i mig lite fil i alla fall så det lugnade ner det värsta men mår fortfarande inte helt på topp. Men, när jag sen skulle vila med huvudet i Brors knä så somnade han och jag gick ut till köket och då satt Vieno och predikade om hur mycket hon älskar mig och Bror, så mycket att det gör ont i kroppen!

Jag sa även till henne att jag har Jättesvårt för att älska någon, bortsett från familj och Bror men när jag sa att jag kunde säga det till henne så sa hon bara “tack så mycket” och såg riktigt rörd ut.

Så ja, vad har hänt de senaste dagarna? Jag är verkligen en i klanen Carlzon :) Trivs bra där minsann.

Nu ska jag avsluta detta inlägg och fundera vidare på om brevet till Micke.. Sätta ord på allt, lägga fram hur jag känner och hur jag vill göra. Måste ta en funderare.. Stort ämne!

Jag har dock varit med i ett klipp under hashtagen #mörkertalet där jag berättade om min upplevelse. Det inlägget är dock låst och de enda som sett det är tjejerna som gjorde skolarbetet, det var de som jag gjorde det till.

Men… Nu, fundera

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att skriva ett brev

brev

Jag vet inte, jag har länge funderat på att skriva ett brev, ett brev att publicera i bloggen, ett brev till Honom, han som har förstört mitt liv, han som ger mig så mycket flashback där även Bror blir utsatt för min misstro och rädsla.

Han blir det inte längre dock – jag har lärt mig att prata om det med honom, sätta ord på mina känslor. Jag har nämnt tidigare för andra också men på något sätt så ligger det fortfarande i bakgrunden och stör.

När vi pratade igår, så berättade även för Daniel, och då har jag ändå kommit långt, jag nämnde detaljer, men utelämnade mina känslor. Det får bara Bror ta del av, men Daniel vet och han misstänkte att det var så, för han läste mellan raderna.

Men, brevet – jag känner att om jag sätter ord på riktigt, formulerar det hela som om det är ett brev till honom, sätta ord på vad jag skulle vilja säga till honom, göra mot honom. Jag funderar. Men då kommer det troligen bli med lösenord. Tror jag. Jag måste tänka på det hela, jag måste även formulera mig rätt.

Men, det var bara det jag ville säga. Nu ska jag gå ut på balkongen och njuta av att vi har ett fint trägolv, det som vi fick utav grannen. Skönt att slippa ett räffligt plåtgolv!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Åter en påminnelse

Läs Jazzys blogginlägg, tryck på bilden för att komma rätt

Java

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Betydelsefulla ord från en klok man

Dagen. Jag, mannen och Dipp åkte till svärmor och en stund senare så kom Daniel över, Brors son alltså. En mycket fin figur! Vi handlade först och av en händelse så hamnade vi under “den första bron” som är lite av vår hemliga oas

Oasen

Oasen

Där satt vi och pratade, pratade & pratade. Sen bytte vi plats – ombyte förnöjer! Så vi gick upp för trappan mellan träden och satt vid en skola, rökte och fortsatte prata och det var där orden kom…

Tack!

Tack!

Daniel är en liten filur, eller ja. Snart 24 och då är man väl inte så liten längre dock, men jag nämnde hur jag ibland trippar på tå hemma, inte för att jag är rädd för Bror, mer att jag väntar på att något ska hända.

Så säger Daniel att jag inte behöver känna så och sen tittar han mig i ögonen och säger något i stil med att det är rätt att jag kom in i bilden. Dels så är han rätt svårflörtad på den biten – sen, han tittar Aldrig någon i ögonen, eller han har jättesvårt för det. Men det var lite tom så han reagerade!

Det kändes rätt bra måste jag säga! Han är den av barnen som jag fått bäst kontakt med men det är för att vi ändå träffar honom så pass ofta. Han är en som det är roligt att prata med, han är så förbannat påläst, har svar som låter logiska i alla frågor.

Även om han är osäker så låter han bombsäker och övertygande. Han är helt enkelt bra!

Jag och Daniel, slutet på juni 2014

Jag och Daniel, slutet på juni 2014

Han har ofta nära till skratt, man har aldrig någonsin tråkigt när det är jag, Bror och han. Sen är de så vansinnigt lika, inte bara utseendemässigt utan sättet, Bror pratar om ett ämne och mitt i allt så fyller Daniel i slutet.

Det är bara så det är, när far och son träffas. Avslappnat och bra!

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar