Var bor lyckan? 

Denna ångest,  denna depression.  Mitt liv,  min vardag. 

I morgon ska jag på ECT och sen hämta mediciner,  gå till pantbanken för att lösa om våra saker och sen till Ica för att handla. 

Har hela 200:- att handla för men det blir till Dipp.  Sen är det slut typ. Så less på detta nu. En ekonomisk kamp varje dag…  Vecka ut och vecka in. 

Jag vill kunna köpa något till oss också. Gäller att handla smart för det är sista gången vi kan åka till stan. 

Vissa dagar kan jag låna busskort av en bekant. 

Men men.  Nu ska jag lägga mig och försöka sova. Inga Imovane ikväll eftersom jag ska på ECT i morgon och då får man inte ta dom. 

Eller om det krisar,  då får man antidot. 

Men,  jag pyser nu 

Nyfriserad 

Var tvungen att jämna till håret och då blev det per automatik kortare.

Men jag trivs,  det gör dock inte mannen.  Men han har ju sagt att jag gör som jag vill och nu har jag gjort det.

Får se hur länge jag väljer att vara snaggad, men ja…  Hade ofta så här kort innan och jag gillar det.  Så ja,  vi får se

Drygt en vecka

Varit hemma drygt en vecka nu, skönt på ett sätt men samtidigt så känner jag en enorm stress. Det är ju ändå adventstider och då ska man göra så mycket hemma då. Jag har plockat undan allt som låg i vägen, vikt tvätt, tvättat, hängt tvätt, dammsugit, bytt gardiner och bäddat rent.

advent_candles_2_1920x1080

Känns ändå som att något fattas. Vi måste även röja i garderoben och ställa in lådan med julpynt som inte ska användas. Problemet är bara – ångest. Jag orkar inte mer, jag har gjort mer än jag orkar redan men samtidigt, vi måste ju göra något så det blir fint.

Men veckan då, den har varit jobbig. Jag har gjort lite åt gången och sen satt mig och vilat i  fåtöljen, så fort jag satt mig så kommer Pepsi och lägger sig i mitt knä. I skrivande stund så ligger Chips på fotpallen och vilar emot min fot.

Igår väckte hon mig genom att dra med tassen längs min kind, med klorna ute men hon drog så försiktigt, sen spann hon så otroligt mycket.. Sen slickade hon mig på mitt ögonlock. Älskade lilla Chips.. Hon är för go. Ska alltid ligga uppe vid huvudet när man ska sova.

Nå väl. Nu ska jag egentligen vila, men jag ska kolla om tvätten är ordentligt torr och i så fall så viker jag ihop det och laddar en ny maskin.

Behöver vila, men tiden räcker inte till.

Don’t kick me down

Jag ligger här,  ångesten pulserar i min kropp.  Ibland känns det som att någon hjälper till. 

Jag är rädd!  Rädd för livet och allt vad det innebär.  Idag, fredag,  kanske blir den bästa utskriven.  Men de andra är kvar. 

Men nu,  jag är trött.  Sover illa och drömmer mardrömmar,  vaknar med oro i kroppen. 

Men,  snart är min tid här över. Tror att jag blir utskriven i veckan som kommer,  har ECT på måndag och blir nog utskriven efter det. 

Sen boendestöd på tisdag men tid vet jag inte.  Kommer bli fullt upp nu,  boendestöd 3 gånger i veckan,  hämta mediciner 2 gånger i veckan och terapi 1 gång i veckan. 

Känns som en tuff start,  men bara att gilla läget.  Men nu,  sova lite.  Bara så 

Stupet framför mig 

Jag faller,  djupare för var dag som går. Jag vet inte vad jag ska göra längre. 

Har målat idag men tappade koncentrationen. Sen var vi ett gäng från avdelningen som tog en promenad. 

Sen har jag inte gjort något mer,  funderar på att gå ut och röka igen. 

Sån oro i mig nu,  jag blir skvatt galen. 

Ja,  röka 

Ett problem räcker visst inte 

Jag mår verkligen inte bra,  och mitt i allt mitt så blev V allvarligt sjuk,  men vi ligger nära varandra bara olika delar av sjukhuset. 

Jag och de närmsta är där på dagarna så jag lägger mig själv åt sidan för att orka finnas där. 

Väl på psyk kraschar jag.  Men jag vill finnas för hen och hens anhöriga. Det skulle bara kännas fel annars. 

Första kvällen så frågade en i sällskapet om jag ville ha lite healing och det gick jag med på.  Vi skulle köra på distans när hon kom hem. 

Eftersom jag gått det innan på distans som inte gav något så var jag väldigt skeptisk..  Men det funkade. 

För första gången på länge lyckades jag slappna av utan hjälp av piller och hon kände att jag tog emot på ett bra sätt. 

När hon var klar så berättade hon att jag har ont i käkarna –  särskilt vänster,  var spänd i nacke och axlar,  hade ont i magen och ont i höger fot…  Stämde.  Hon sa även ont runt naveln,  men det stämde inte. 

Käkarna då,  jag biter ihop och gnisslar tänder typ varje natt,  är spänd i nacke och axlar,  har IBS och därför ont i magen och gällande foten då har jag problem med en liktorn. 

Så mycket stämde kan man ju säga.  Värt att tillägga,  jag hade vid det tillfället bara träffat henne 2 gånger så hon känner inte mig eller mina problem. 

Riktigt häftigt måste jag säga…  Men,  bloggar i mobilen och orkar inte skriva mer,  ville bara lämna lite livstecken då det var länge sedan jag skrev..  Men jag är kvar på psyk i väntan på utökat boendestöd. 

Sen får vi se vad som händer 

Awakening och permis 

En natt på permis,  samtidigt som Awakening pågår för fullt i Friends arena. Jag visste inte att det var dags för det. 

För er som inte vet så är det som en stor gudstjänst med tio tusentals besökare. Jag hade velat vara med,  men jag visste inte att det var i helgen. 

Istället har jag varit på permis,  något som inte gick så bra. Brutal ångest,  behöver åka tillbaka men vet inte hur. 

Jag känner att jag inte klarar av att åka buss,  men jag har inget val. Åker runt 17:25 tror jag. Om inte tidigare. 
Men nu,  måste ut med Dipp som piper. Inte så länge sedan vi var ute dock,  men jag lyssnar på hennes pip. 

Så. Nu går vi 

17 dagar

Kvar på psyk sen 17 dagar tillbaka,  får fortfarande ECT och i morgon är det dags igen. 

Sen är tanken att jag ska få underhållsEct något som dock inte kommer att funka för jag kommer inte att ha råd med bussen. 

Så jag vet inte hur jag ska lösa det. Sen var det samtal med läkaren igår och vi har pratat om satellitboende 

Jag fattade det som att de nämnde gruppboende eller korttidsboende,  men så var det inte alltså.  Vet inte hur jag ska lösa det rent ekonomiskt dock men jag får prata med socionomen om det. 

Nu ligger jag i sängen och försöker komma ner i varv,  fick byta rum igår så nu är jag ensam men det kommer säkert någon annan snart. 

Nu ska jag försöka vila lite,  behöver verkligen det. .  

Ett tag sedan 

På min födelsedag,  den 10/10 blev jag inlagd igen och den 13 så började jag med ECT igen.  Fått 2 behandlingar nu och har  9 kvar tror jag. 

Nu är det lördag och igår åkte jag hem på permis.  Ska tillbaka idag.  Just nu ligger jag i sängen och Bror sover. Det gör alla utom Chips som sitter i köksfönstret och spanar på världen. 

Jag åker tillbaka 16:25 hade jag tänkt.  Känner  mig duktigt låg,  vill bara åka tillbaka nu så jag kan måla lite och leta efter mitt halsband. 

De tog av det igår och la det under sängen när jag skulle på behandling och det glömde jag bort när jag var tillbaka på avdelningen.  Så jag måste fråga efter det idag. 

Annars. Ångest och tankar på suicid hägrar. Jag orkar inte känna det jag gör. Tankarna skrämmer mig. Men det är väl bara att kämpa och bita ihop. 

Nu ska jag följa strömmen,  ligga och blunda,  hoppas att det blir bättre. Jag är dock skeptisk till det hela men jag ska försöka i alla fall. 

Vill ha hit Pepsi men hon utforskar vardagsrummet.  Men jag har Dipp här och det är inte fel. 

Sen det sista. Det känns som att jag kommer att förlora kampen.  Att kämpa,  det är jobbigt,  har gjort det så länge nu