Dagens sista

Strax ställer jag ner datorn på golvet, fixar sängen och kryper ner och hoppas på de bästa. Orken, lusten, viljan. Jag vill orka så mycket mer än jag gör. Jag vill kunna åka till stan, men jag klarar knappt av att gå ut och röka.

Blir irriterad om jag får vänta för länge på att bli insläppt, vill bara tillbaka till mitt rum där jag tillbringar dagarna. Jag orkar inte.

Det är så mycket, jag vill bara sova, så nu gör jag det. Godnatt

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hur man än gör så blir det fel

Jag har haft 2 riktigt jobbiga dagar nu, jag kan inte sitta still för det bara kryper i mig, kan inte sova av samma anledning, orkar verkligen inte göra något för jag behöver sova och då kommer ångesten.

Demonerna har byggt ett bo i mitt bröst och jag kan inte komma på hur jag ska slippa känslan. De har liksom trasslat in borötterna runt mina revben, runt hjärta och lungor, sen bultar de.. hugger och sliter och det enda jag vill göra är att slita upp bröstkorgen för att slita ut dom jävlarna.

birds-nest-106396_640

Det har varit en lång tid nu som varit riktigt jobbig och jag ser inget slut på det heller. Pratade med min kontaktperson idag och de ska ringa till Solhem för att se vem som kommer vara min VOBS (vård-och behandlingsansvariga) och när vi vet det så kommer den personen, öppenvårdesteamet och boendestödet komma hit för ett typ “möte” så jag lär bli kvar här ett tag.

Känns så tufft, jag vet ju inte ens Vad som fått mig att krascha så här.. Jag vet verkligen inte. Vet inte var jag ska ta vägen och vill mest springa runt i korridoren och bara skrika och kasta saker. Men det är inte riktigt min grej.

Men grej är att gömma mig. Dra mig undan och hoppas att ingen hittar mig. Men, jag måste be om hjälp. Jag har fått taktil massage men det hjälpte ett tag, hen som jag mig det är förkyld och började torka näsan (med papper såklart) men sen fortsatte hon med mina händer.

Jag som får panik över sånt sprang och tvättade händerna typ 10 gånger efter det och överdoserade tvål. Men. Vi pratade också, men det är så svårt. Så jävla svårt och jag känner bara hur de onda sakta vinner över mig.

Men ja… Nu ska jag se om hon har tid över för att ta de sista stygnen, sen ska jag fira att jag är stygnfri med en cigarett!! Sen då? Blir knäpp!!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Förintelsen

DSC6138

Hade vi fått tända ljus på avdelningen så hade jag gjort det, tända ett ljus och tänka på de som inte klarade sig, men även ett ljus för de som kom levande därifrån.

Auschwitz_Birkenau

Idag är det 70 år sedan. Glöm aldrig det, det finns för mycket bevis för att det har hänt, så sluta förneka. Snälla – Sluta!

Auswitch

Auswitch

För 65 år sedan stängdes Sachsenhausen och de fångarna förflyttades till Gulag. Just Sachsenhausen kan jag relatera till på ett annat sätt eftersom jag själv varit där på studieresa när jag gick i 9:an. En resa jag aldrig kommer att glömma.

KZ Sachsenhausen, som inrättades 1936, var det första specialritade koncentrationslägret och blev prototypen för SS:s läger. Det utformades och anlades som det perfekta koncentrationslägret – det “moderna, fullkomligt nutida, ideala och lätt utbyggbara koncentrationslägret” som Himmler uttryckte det. Sachsenhausen blev ett av SS viktigaste läger.

Sachsenhausen

Sachsenhausen

Ingången till ena gaskammaren

Ingången till ena gaskammaren

Ett av "sovutrymmena"

Ett av “sovutrymmena”

Gällande sista bilden, det var där de tillbringade dagarna. Minns tyvärr inte hur många som var där inne, jag vet bara att de som inte var starka nog låg på golvet och vissa av dom var döda. Så, med mina ögon sett – jag vet att det har hänt och det gör ont att vissa väljer att förneka.

Inför resan så hade vi 2 föreläsare och den första, judinnan berättade om hennes upplevelser, allt hon fått sett och allt de fick utstå.

Efter henne var det mannens tur, och han var en av fångvaktarna. Det var intressant och jag vågar nästan lova att mannen grät mest av oss alla.

Så ni som kan – tänd gärna ett minnesljus för mig ikväll, ställ det i fönstret

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Mycket av det goda

Igår, en dag som vad jobbig av kommentarer som slog undan benen på mig. Ångesten på kvällen gjorde ont, jag är trasig och skör redan och extremt känslig, så jag tar lätt åt mig av saker som sker, även där jag inte är inblandad.

Men igår, fick en massa behovsmediciner och sen nattmediciner och vaknade vid 05:30 och fixade det viktigaste för att få komma ut till kaffevagnen som kommer vid 6-tiden. Mötte Paula och vi tjattrade lite som vanligt. Jisses vad jag trivs med henne.

Vi har liknande svårigheter och mår vi dåligt så säger vi det och då pratar vi inte, då röker vi under tystnad. Vi delade ju rum innan men personalen delade på oss. Jag kan förstå deras tänk, men det som deras anledning var, det stämde inte överens med hur vi uppfattade saken.

De tog för givet att vi triggade varandra även fast det var tvärtom, vi försökte peppa varandra men det gör vi fortfarande. Så det får bli en tripp till henne i staden där hon bor, där jag aldrig varit så det ser jag fram emot.

Nyss pratade hon och jag om det första inlägget jag läste i Brors blogg och det hittar du genom bilden

cropped-cropped-cropped-den-tar-vi21

Men, klockan nu – 07:23 och en timme kvar till frukost. Men fram till dess? Läsa, lösa korsord, surfa runt? Vet inte, är mest rädd att störa damen som jag delar rum med. De har ju slagit igen 5:an så nu är pensionärerna på 3:an vilket kan bli mycket påfrestande, men det är väl bara att gilla läget.

Sen en upprepning igen. Fan vad jag vill hitta på saker när jag är hemma men jag har varken ork, lust eller motivation. Jag blir mest sittande. Tar djur, städ och tvätt, men sen? Ute? Dåligt med det. Måste bättra mig. Frågan är bara hur.

Jag längtar efter våren, fylla termosen med kaffe, sätta på sele och koppel på Pepsi och se hur hon skulle gilla att springa på gräsmattan och klättra i träd. Vi har en större sele till Chips också, så ut med katterna.

Dipp får så himla mycket på den biten redan så jag vill ge katterna samma sak – möjligheten. Vågar inte släppa ut dom utan sele med tanke på vägen. Sen är det snart dags att beställa kattnät till balkongen så dörren alltid kan stå öppen, så katterna kan komma som de vill.

10898319_10152754184754580_1984817184479252390_n

Fan vad jag saknar er

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Kick my ass

Ibland blir det för mycket på den biten, jag känner bara hur jag rasar ihop mer och mer för varje minut som går.. Men jag får ta det.. Inte mycket att göra åt saken nu direkt. Men som tur är så är det snart dags att sova och jag överväger att stänga av allt som rör nätet i morgon.

Försöka läsa eller skriva – papper och penna duger bra ibland. Men knivar i ryggen gör ont… Men ondare när man vet att man till viss del förtjänar dom. Men de gör inte mindre ont för det.

4469b93931966ab88e9f7e3f643d0a02

Så nu sitter jag mest och väntar på nattmedicinen så lampan kan släckas. Sen hur morgondagen ser ut vet jag inte. Funderar på en längre promenad, men det beror på om det är lika halt som idag.

Vill helst till skogs men det är för slabbigt, jag har ingen bra sula på skorna och jag har inga skosnören, så jag måste tyvärr anpassa mig lite på den biten.

Hur som. 17 dagar har jag varit här nu och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på den dagen då de säger att jag ska ta min dagspermis.. Jag kan inte ta mig någonstans utom till fots, så ja..

I morgon ska jag i alla fall till stan för att fixa med lite papper och dylikt, hoppas på kallelse till läkaren snart också. Han har ju pratat om Litium, men jag vill hellre testa Voxra eller Anafranil innan.. Litium är ju så stark och sliter på kroppen.

Men vi får se, nu ska jag försöka roa mig med något, frågan är bara vad. Känner varken lust eller motivation till något alls, trots att det gått lång tid och jag pratar med personalen mer eller mindre varje dag om all ångest.

Dagarna är så jobbiga. Det är riktigt tungt, men jag hoppas det vänder snart. Men nu ska jag se om jag orkar med att läsa bloggar annars släcker jag lampan för natten.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fira 3 månader

Fira är lite fel ord egentligen, men morot. Jag behöver en morot. Just när det gäller självskador. Jag faller oftast väldigt nära då det gått 3 månader och då det nu gått 3 månader så är det den 21 april, så då är det vår i luften, man kan göra något litet extra ute, typ åka någonstans och grilla – det räcker.

Sen skulle jag få ett halsband till Dipp av Em som hon gör i paracord, sen tänkte jag en resa till Varberg, det kommer dock kosta 400:- ToR sen har vi pratat om Göteborg.

Men jag vill även ha saker som inte kostar en smärre förmögenhet, behöver inte heller vara stora saker. Kan förvisso räcka med att jag köper ansiktsmask, tar fotbad och smörjer in fötterna och liksom unnar mig en sån simpel sak.

Men mer vet jag liksom inte. Eller, köpa en flaska vin och lite gott tilltugg och åka till en fin park eller en fin skogsväg. Något sånt.

Men finns det mer bra tips? Har du något?

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Föredetta självskadare

Den 21:a januari kom den senaste självskadan, det har varit mycket såna vid denna inläggning och jag har nu lämnat in alla mina rakblad.  Men så vet man ju om att det finns folk som lyckats sluta.

Jag har en förmåga att falla tillbaka efter ca 3 månader och nu siktar jag in mig på att klara det och unna mig något. Inte nödvändigtvis något som kostar något, bara en guldkant i tillvaron.

Men – ni som lyckats vara fria under en lång tid, hur länge har ni klarat er och Hur har ni gjort för att klara er? Vore intressant och peppande att få den typen av tips. Jag vill kunna sluta, men det är svårt när man tar till en gammal vana.

Sen som jag skrivit innan, 3 månader – dit klarar jag mig, sen faller jag så jag behöver en liten morot typ. Nu har jag att jag ska åka till Hornborgasjön, fast det är om lite mer än 2 månader.

Men sen, jag behöver något var 3:e månad att se fram emot, och det behöver inte vara sånt som kostar många ören. Det är bara en liten sak, något som får mig att känna en liten form av “belöning”.

Sen – jag har ju fått 5 mg Stesolid, men det funkar tyvärr inte längre och istället för att öka dosen så har de valt att jag ska lägga till 2 Lergigan + Theralen. Fick det härom kvällen och nog fan funkade det, jag tokslocknade.

Men jag kan ju inte ta den dosen när jag är ute på stan, så då tänkte jag testa 1 Stesolid och 1 Lergigan. Fungerar inte det så lägger jag till så jag tar 2 Lergigan.

Men hemma, kvällar, när ångesten är så stark och jag bara har självskador i huvudet, hur ska jag lyckas stå emot? Jag har ju bara psykakuten inom vården att luta mig emot. Jag vet inte när jag kommer få en terapeut eller liknande och det skrämmer mig.

Jag behöver hjälp och stöd – särskilt nu då jag slängt mina rakblad. Jag kommer vara extra skör och ha en jobbig tid som väntar. Men stöd – jag behöver stöd, jag har Bror, vänner och familj, men jag vill inte belasta dom För mycket… Vill inte. De ska inte behöva lyssna på mitt ältande om saker där de egentligen inte är direkt insatta.

De kan ju inte förstå varför jag tar till rakblad, så jag behöver någon som läst på om just den biten, någon mer som kan ge mig verktyg. Men, jag måste klara det. Måste!

936741_527251513977830_1190759944_n

Publicerat i ångest, Brors blogg, framtiden, kampen, känslor, medicin / mediciner, psykisk ohälsa, självdestruktiva jag, terapi | 6 kommentarer

Något jag inte ska ha hand om

Jag suger, det bara är så. Skäms som en hund, men bara inse – jag har tabbat mig så in i helvete. Jag ska inte ha tillgång till pengar. Så, jag får se denna dundertabbe som en väckarklocka, på samma sätt som Bror gav mig ett wake-up call igår gällande mina självskador.

Då var det just att jag skulle försöka förstå hur Jag skulle må om det var han som självskadade. Det blev en sånt uppvaknande så jag larmade efter personal och lämnade in mina små gömmor.

pengar

Nu kan jag dock inte göra något åt detta problem, inte nu men inför nästa månad. Jag ska till F-kassan i morgon och se om det går att ändra så mina pengar går direkt in på Brors konto.

Jag har problem på den biten, det vet jag. Jag försöker tänka logiskt, jag försöker bättra mig men det går inte. Detta med att ha pengar på kortet är svårt, det är lättare om man har pengar i kontanter för då Ser jag på ett annat sätt, men nu är det nya regler:

  • Jag ändrar hos F-kassan i morgon så pengarna kommer till Bror
  • Sen för vi över 100:- till mitt konto för bankens utgifter
  • Behöver jag handla utan honom så självscannar jag, när jag sen vet vilket belopp jag behöver så får han föra över det.
  • Sen lovar jag att jag ska vara med varje månad när räkningarna ska betalas.

Fan, jag är 35 år och kommer behöva typ be om en veckopeng typ. Känns förnedrande, men det är så här det måste bli. Det är ju jag som fuckar upp det varje månad.

35 år, men beter mig som 3,5 år istället. FAN!

Publicerat i Uncategorized | 7 kommentarer

Var ligger logiken

Jag och Paula stod ute och rökte innan och pratade om kläder och då kom jag på en konstig sak. Innan klädde jag mig vardagligt, så man inte skulle sticka ut för mycket, men det konstiga är – ni vet att jag hatar min kropp, men nu har jag fått dille på korta och tighta kjolar, klänningar, stövlar, tighta jeans och figursydda tröjor.

Men om jag nu hatar min kropp så mycket, borde jag då inte välja kläder som döljer mer? Som på sommaren, korta jeansshorts, som typ dessa, shorts och kjol.

10454211_10152582393685890_5038269780037893583_o 10689785_10152744281900890_6905216892330125789_n

Så jag förstår mig inte på mig själv. Märkligt det där… Men, apropå kläder, Paula har tydligen mycket kläder som hon ska slänga, men hon ska ta hit de så jag får se om jag hittar något som jag vill ha.

Sen de jag inte kan ha eller inte vill ha lämnar jag in på Erikshjälpen eller liknande. jag vill dit själv någon dag också, se om jag hittar mer byxor. Jag har så dåligt med byxor, sen vill jag ha mer kjolar. Gärna skor också.

Typ så. Men men, var bara tvungen att skriva lite om mina tankar

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Höga förväntningar och misslyckande

4 februari 2014 började jag ju på DBT och förväntningarna var verkligen höga! Jag hade hört så mycket bra om det. Så varje tisdag så hade vi gruppterapi, jag kämpade och gjorde mina läxor som jag skulle.

Varje fredag så hade jag individualterapi, men även där stod allt still. Jag slet som ett djur, jag gjorde allt jag skulle, men nej.

Gällande gruppen, vi slutade den 16 december och individualterapin slutade den 7 januari, men även där en flopp. Var sen på möte med terapeuten och en gällande boendestöd och min terapeut sa att jag inte gått framåt, snarare tvärtom.

Jag mår sämre nu än när jag började. Nu är jag fast känns det som, jag kommer inte få en ny terapeut på ett tag. Så ja – jag vet inte hur jag ska fixa allt utan en fast kontakt med psykiatrin.

Jag kommer ha boendestöd och träffa någon inom öppenvårdsteamet, men de gör typ samma sak som boendestöd. Så jag vet ärligt inte vad skillnaden kommer att bli.

Men, alla saker som jag testat men inte gett effekt –


Misslyckad. Jag känner mig misslyckad. Bara så.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer