Vem är jag?

Mitt namn är Maria. Är i skrivande stund 33 år, är alltså född i oktober 1979. Bor Viskafors tillsammans med blivande maken och våran hund och katt.

Jag kommer från Gnesta och det är i de krokarna som jag har min familj. Här i Borås kommun har jag bott sen oktober 2011 och trivs som fisken i vattnet – eller en katt på torra land, beror på hur man ser det.

Jag bär en kristen tro men lever med en ateist, det fungerar ypperligt. Jag går i kyrkan på söndagar och då har han sin egentid hemma själv för några timmar.

Då vi gifter oss så har vi varit ett par i 3 år och det har varit 3 år kantade av svårigheter, men vi har tagit oss igenom allt. Enda gången vi “bråkat” var en gång då min svartsjuka satte käppar i hjulen. Annars är vi som vilket par som helst. Bortsett från att jag har massa inläggningar på psyk bakom mig – och troligen framför mig också..

Aktiviteter: Försöka få pli på hunden, men även bara ta en promenad med henne, skriva, försöker att ta dagen som den kommer – att överleve trots all elände som ligger under ytan och växer sig stark

Intressen: Konst, musik, djur, fotografera, blogga, skriva dikter, sport (FÄRJESTAD & Elfsborg), film, historia, museum, tillbringa all min lediga tid med min käresta

Favoritmusik: Benedictum, Sabaton, Ozzy, Iron maiden, Morrissey, Robbie Williams, Sinatra, Lennon, Kent, Depeche mode, Rolling stones, Alphaville, Ultravox, Dia psalma, Strebers, Judas priest, White lion, Mike Tramp, Marilyn Manson, Return, Pink cream 69, Christian Kjellvander, David Bowie, Howie Epstein, Tom Petty, Bruce Springsteen, The cure, Dionysus, Axxis, Dougie Maclean, Magnum, Manowar, Chinchilla, Avantasia, Hank Williams, Johnny Cash,

Favoritprogram på TV: Två och en halv män, dokumentärer, Jordan rättsläkare, cityakuten,

Favoritfilmer: Den gröna milen, The crow, Borta med vinden, Skicka vidare, Harry Potter, Freedom writers, Gökboet, Queen of the damned, En vampyrs bekännelse, Music and lyrics, Love actually, The girl, Stulna år, I samlarens spår, nu blåser vi snuten, Remember the titans, James Bond, Bourne Identity-filmerna, Milleniumtriliogin, Before sunrise, Berfore sunset

Favoritböcker: Bok? Jag blir nervös av böcker. Men okej, Harry Potter – de fängslar mig.

Ann Heberleins bok “Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Favoritcitat:

”Våga vara rädd”. J. Berg

Om mig:
Diagnosbarn, sambo, syster, dotter, moster, faster, gammel-moster, vän, bloggare, språkpolis, hund-och kattägare, psykvrak,

Egentligen är jag inte så mullig. Jag är i 3D.

Jag bad även pojkvännen skriva sin syn på vem jag är och det blev så här;

.

Den allra vackraste kvinnan!

Maria är ivrig, vacker, grönblåbrun i ögonen, reagerar på livet som en hind, finner det vackra i det fula, finner det fula i allt som universum bjuder, sorterar, slänger, sparar det som måste finnas kvar, som kärleken och dess väsen, hon är söndrig och helande.

På vita blad är hon 33 år, i sinnet är hon millioners mänsklighet ihopkokad till elixir av kunskap och känslor.

Den helande Maria är rädd för allt och modigare än ett lejon. Orolig och stark. Vaksam och naivt gullig.

Hon har mjuka, snälla, vackra händer, rak vacker grekisk näsa och mun som bjuder på skratt, kärlek, kyssar som av gudars efterrätt, hon gråter som ett stilla vårregn, lider och försvinner, kommer tillbaka med all sin sprudlande personlighet när livet blir vackert igen.

Hennes doft är dovt lockande, håret som en påminnelsen om lockars betydelse för folkets väl. Hon är allt och inget, samtidigt och i nästa sekund.

Allt hon är vill jag ha, låt henne leva i tusen år, jag vill se hennes ögon varje morgon och höra hennes mjuka andetag varje kväll. Hennes tystnad är den allra vackraste som en en enkel människovarelse kan uppleva.

Hon letar efter frid och ro och gröna juniblad.

Hon är Maria.

Jag älskar henne som jag älskar livet. Stormande och vackert. Utan fallskärm rakt in i det som är vi. När hon finns här är jag trygg. När jag finns här hoppas jag att hon kan bli trygg.

Jag ser henne som den gudinna hon är. Klädd i säck och aska, törnen i själen. De hindrar henne att röra sig fritt.

De skaver och sticker och får hennes ande att sakta blöda varje sekund på dygnet.

Hon är vackrast när hon bär huvudet högt, så högt hon kan, ända upp i moln och himmel och rymd.

Hon är mitt universum, mitt tellus och min stjärna. Inget hon gör kan skrämma mig. Inget kan få henne att förlora mig. Jag står sakta och tyst bredvid hennes vrede, väntar på att hon ska orka komma tillbaka från sin värld. Hon väcker mig på morgonen och jag vet redan innan jag öppnat mina sinnen att det är en bra dag jag vaknat till.

Ingenting, ingenting, ingenting kan få mig att vika från hennes sida.

Hon är allt.