All alone

14102_1216414982

Nej, jag är inte ensam egentligen, jag har världens finaste man och vi har våra djur, jag har min familj runt om i landet, jag har vänner, jag har min svärmor. Men ändå. Ensam. Kan inte förklara, det bara är så det känns just nu. Jag är inne i en period då jag jämför mig med andra, de som har det tuffare än mig – det får mig att undra vad jag har för anledning till att må som jag gör.

Jag får nästan dåligt samvete. Visst att jag har min ryggsäck, men den känner liksom ynklig om man jämför sig så som jag gör. Jobbig situation, jobbig känsla. 

Något jag saknar, är att ha någon vän som man bara kan gå hem till typ, tjata lite, umgås och så – så som det har varit. Men jag är inte där nu, jag vill orka ha ett socialt liv, men jag är samtidigt rädd för det. Vet inte varför egentligen.. Kommer troligen från en massa svek sen tidigare, jag bli rädd för att bli sviken igen för det är en känsla som jag har svårt för.

Jag har så många svårigheter, mycket att jobba med. Jag försöker, men på egen hand är det otroligt svårt. Bror finns där i vått och torrt, men jag vill inte belasta honom för mycket, han har nog med sitt liksom. Men som inom psykiatrin, jag har kontakt med omvårdnadsteamet, men inte någon terapi för de anser att jag inte är stark nog för att ta emot hjälp.

Jag är för ofokuserad så jag kan inte ta in vad som sägs. Men hur ska jag kunna bli frisk nog om jag inte får hjälp att hitta verktygen som krävs? Jag famlar i blindo, det känns så svårt.

Men, jag är tacksam över att ha en massa fina människor runt mig, men just nu känner jag mig bara ensam.

5 thoughts on “All alone

    • Allt är bara så jobbigt.. Men – i sommar är det jag som åker till staden A. Träffa dig på din hemmaplan
      Kram

  1. Känner igen det där med att känna sig ensam 🙁 kram. Tycker också att det är helt tokigt att du inte får någon terapi, hur ska du då liksom kunna hjälpa dig själv?? Kram igen.

  2. Men du behöver ingen anledning eller förklaring. Och det går inte att jämföra sig själv med alla andra, försöka se vem som har mest anledning eller vem som mår sämst. Du mår som du gör och det är jobbigt för dig. Det räcker så.
    Men jag vet att det är väldigt mycket lättare sagt än gjort…

    • Min man säger ofta så, men jag har tyvärr alltid gjort det. Redan när jag var liten så tog jag på mig av folks lidande, när man såg exempelvis nyheterna – jag blev så ledsen över att se, sen när jag började må dåligt på riktigt så började jag jämföra mig.
      Sen när jag gick i DBT så stod det tips i boken på vad man kan göra när man mår dåligt, ena punkten var att man skulle jämföra sig med de som hade det värre än mig…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *