Ångest, trots hjälp

Morgonen började med samtal från kyrkan, ska träffa en diakon vid 14-tiden för att handla mat för 500:- Känns riktigt bra. Men trots det så har jag ångest till max. Funderar på en sobril men får se… ska kanske vänta och se. 

Natten har varit snäll, har vaknat en gång bara… Men nu sitter jag här, ångest, oro, krampar liksom inombords. Skakar, krampar, angstar. Jag hatar det. Verkligen. 

Men, det får allt bli en sobril, självskadetavkarna lever rövare och jag ska inte falla. Även fast en del av mig vill så vet jag hur jag skulle ångra mig efteråt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>