Är den ena nöten knäckt?

Drömmarna om Jonhas, kan jag ha listat ut varför de kommer? Jag och Bror har pratat lite om det och jag har tänkt jättemycket. Pratat och chattat med en volontär på Mind. Och nu sms med Anjelica.

Kan vara så enkelt som att jag gjort allt jag kan för att tränga undan tankarna på Micke. Nu ska han inte heta aset längre, nu får han sitt rätta namn.. Nästan sugen på att slänga ut efternamn också.

Men, jag skrev ett detaljerat brev till Bror och min terapeut, så det kanske skulle vara lättare att prata med terapeuten om hon vet om allt. Jag använde mig av alla Hans ord, hårda och brutala. Den nakna, smärtsamma sanningen.

Så, jag öppnade mig och vet nu att jag träffar Ullrika sista gången i morgon, vi har inte ens påbörjat något som handlar om Micke. Så nu är det väl lite så att det känns som att jag öppnade mig på tok för tidigt eftersom ingen vet ju vem eller när jag får en ny terapeut.

Ingen vet när en krishantering kan börja. Så, jag blottade mig väldigt tidigt, i början på sommaren och det är första gången som jag sätter ord på allt så detaljerat som då, jag har försökt tränga undan det i så många år och när jag väl öppnar mig så kommer jag inte att ha någon att prata med, någon som ska hjälpa mig att kunna hitta “verktygen” för att gå vidare.

Vet inte, kanske kan vara så. Brevet ligger i datorn och ibland funderar jag på att lägga ut vissa delar här, men då ett Låst inlägg. Det är inte många som har lösenordet, bara de allra närmast.

Men jag vet inte… Men jag har bestämt mig för att sova i natt ändå. OM detta är orsaken till drömmarna, då kanske de upphör, vem vet och jag Hoppas det. Jag orkar inte vara rädd för sovrummet, sängen – rummet där jag ska kunna slappna av och känna mig trygg i, inte uppleva med några negativa känslor.

Där inne ska det vila ett lugn och en massa kärlek.

Måste även dela med mig av vår söta katt, Pepsi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *