Att det ska vara så svååårt

Som jag skrev innan, DBT:n gick bra, men den kantades av ångest och den sitter i än. klockan är 19:10 och jag har åter tagit medicin, men med noll effekt. Allt detta för alla saker jag gjort bland allt folk. Denna förväntansångest driver mig till vansinne! Mitt stora dilemma under biten förväntansångest är smittor. Allt man kan bli smittad av, alla infektioner, virus och även fysiska (inre) skador inbillar jag mig att jag kan få.

Som exempel så skrev jag en kommentar hos en tjej som hade ägglossningssmärta och migrän samtidigt. Jag svarade då att jag haft migrän en gång och den smärtan var värre än de gånger jag brutit armen. Genast kom tanken, nu kommer jag att få gallsten som alla säger gör så ont. Tanken kommer som en blixt från klar himmel och den går bara inte att stoppa.

Tanken etsar sig fast så hårt att jag knappt vågar lämna hemmet för på något sätt så är det mesta lättare att utstå om man är just Hemma. Kräkfobi och förväntansångest. Lägg till kronisk ångest, panikångest, borderline, bipoläritet och PTSD på allt det.

Alltså. VARFÖR? Jag vill kunna ta en tablett som tar bort allt det där, bort med alla diagnoser! Borderine och PTSD kan jag ju bli av med. Så även förväntansångest och panikångest — så det finns ett ljus i tunneln trots allt. Men just nu är ljuset svårt att nu, men det är väl för att man nu är mitt i allt det där.

Att inte kunna styra sina tankar, känslor och beteenden – innan det är försent är allt annat än kul. Man uttalar sig på klumpiga sätt, formulerar sig fel eller blir helt stum när man hamnar i en situation där en konflikt kan uppstå.

Jag hoppas bara att det jag kan bli av med kommer att ske fort! jag vet att det kommer att vara en långdragen process, men det gör saken inte lättare att vara medveten om, för jag menar. VEM vill ha dessa problem? Jag tror inte att någon direkt väljer det. Men vad är det som gör att en enda person kan drabbas av så många saker?

Men en sak som gör det lite, lite lättare – det är att jag nu är klok nog att förstå att jag inte är ensam. Den tanken gör det hela mer uthärdligt. Det som fått mig att förstå såna saker är alla bloggar jag läser om just psykisk ohälsa. De har hjälpt mig mer än de stjälpt. Men visst, jag sticker inte under stol med att det kan trigga väldigt mycket om det handlar om självskador. Men det finns en som pratar om sina självskador på ett… vad ska jag säga, avdramatiserat sätt, så “mjukt” eller vad man ska säga så hon triggar ytterst, ytterst sällan.

Fråga mig inte hur hon gör, men on lyckas. Kan vara för att vi pratar på skype nästan dagligen och har gjort i säkert 4-5 år. Hon känns som an av mina bästa vänner trots att vi aldrig har träffats eller ens pratat med i telefon. Vi kör bara över skype och sms. En fantastisk och stark person! Jag vågar fanimej säga att jag älskar henne som vän. Hon finns där genom alla problem och vi skrattar även mycket och ofta.

Vi kan gå ifrån att prata självskador till semestrar på nolltid. Eller prata om hennes galna marodörer till katter. Nå väl. Hon är och har alltid varit en stor inspiratör. Tack Jackie för att du finns där!


Och nej, jag gillar inte att “samla” på diagnoser, jag lär väl få någon liknande kommentar så det är väl lika bra att påpeka det. jag vill inget annat än att bli av med dom

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *