Att vara bipolär

Börjar med en faktatext från Ibis

479755_10151365920484580_1988959638_n

“Den klassiska manin ökar energin långt utöver normal nivå. Många känner sig osedvanligt starka och vitala. Aktiviteten och tempot drivs upp. Man griper sig an en mängd projekt, driver dem ofta hårt och med intensiv beslutsamhet, känner sig inspirerad, engagerad och upplever en stegrad självkänsla. Idéerna flödar.

Tankeförloppet är snabbt. Personer i omgivningen får ofta svårt att hänga med. De reagerar inte bara på intensiteten, utan också på den bristande självkritiken i alla initiativ. De ser det orealistiska och oresonliga i projekten, och det riskabla i dem. Men de märker också att det är svårt att påverka det som sker. Den som är manisk brukar bemöta invändningar med ilska och vredesutbrott.”

Många tror att när man är i en hypomanisk/manisk period måste vara underbart just för att man har en ökad energi och får mycket saker gjort, men det som är en negativ del är att man blir slösaktig med pengar, pratar först och tänker sen vilket innebär att man riskerar att såra människor.

Man påbörjar en mängd projekt, men inget blir färdigt. Sen har vi sömnen. Man kan inte sova, jag somnar och vaknar hela tiden eller så är man vaken dygnet runt… som mest var jag vaken i 8 dygn och de sista nätterna grät jag, huvudet var trött, ögonen var trötta, kroppen var trött – men sova var omöjligt.

Då är kraschen tillslut ett faktum. Jag är inne i en konstig period just nu, jag mår rätt okej på dagarna, på kvällen kommer ångesten som ett brev på posten och nätterna ska vi inte tala om. Visserligen, vissa nätter så sover jag hela tiden, men drömmer bara mardrömmar och då vaknar man även med ångest.

Så att vara bipolär är inget som jag själv uppskattar. Jag är dock oftast i det depressiva stadiet, kan vara hypoman korta perioder, sen kraschar jag igen. Så nej, att vara hypoman, visst har det sina fördelar när tillståndet ändå ligger på en vettig nivå, men oftast är allt okontrollerbart och allt blir fel…

Ville mest klargöra det hela. Jag har bipolär typ 2, sen borderline och ADD. Nackdelen där är att bipolär och borderline krockar totalt med ADD så det är jättesvårt att hänga med i svängarna och jag blir väldigt ofta irriterad på mig själv. Så, nej. Det är inte kul

10 thoughts on “Att vara bipolär

  1. Att vara hypoman är skitjobbigt. Visst man mår bra psykiskt och livet känns lätt att leva. Men precis som du skriver så tar kroppen enorm stryk att inte få sova under en längre period. Min varade som längst i två veckor. Tänk de som är manisk i månader, huvaligen… Hoppas att du kommer i fas snart.

    • Jag är just nu ångestfylld men samtidigt så uppspeedad så jag vet snart inte var jag ska ta vägen.. Måste fan sova men mina sömntabletter hjälper mig inte att komma ner i varv 🙁

  2. Jag känner igen mig lite i vad du skriver, alltså jag kan också vara sådär igång och hålla på med projektet efter projekt sådär intensivt och svårt att komma till ro när jag ska sova och det håller på ett tag och sedan vänder det. Men jag upplever nog inte samma, men jag kan på ett sätt förstå vilken påfrestning det kan ge typ.

    Skickar en kram.

    • Nog är det påfrestande allt, sen förstår jag att de som inte är bipolära tror att hypomani är något bra, det var lite därför jag skrev om det

      Kram

  3. Jag tycker att det är jättebra att du faktiskt berättar om detta, för du berättar det på ett sätt så att alla kan förstå och det väcker intresset för psykisk hälsa. Ta hand om dig!!

    • Tack, jag ska göra ett inlägg om borderline, ADD, GAD och PTSD också, så folk förstår, nu har jag nog skrivit om det tidigare men är osäker, sen kommer ju alltid nya läsare som jag vill ska få veta

      Kram

  4. “Nackdelen där är att bipolär och borderline krockar totalt med ADD så det är jättesvårt att hänga med i svängarna och jag blir väldigt ofta irriterad på mig själv”

    Precis vad jag alltid känt också!! Inte nog med det, medicinerna krockar också :/ I alla fall på mig.

    • Samma här med både diagnoser och mediciner – jag äter ju Lamotrigin som stämningsstabiliserande och har gjort i ett år men de funkar inte. Har testat andra också men utan resultat så nu pratar läkaren om Litium, så vi får se vad som händer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *