Bitterheten äter upp mig

Tårarna bränner och kämpar för att ta sig ut, men inget händer. Jag kedjeröker, cigg efter cigg. Jag ska inte röka så mycket som jag gör, men jag mår skit idag. Riktigt kasst. Alla filmer som spelas upp, bitterheten över att jag blivit utsatt för så mycket.

Det gör mig ont!! Riktigt ont. jag vet inte hur jag ska handskas med detta och jag vet inte hur jag ska klara 2 veckor utan Michael. Jag ska iofs träffa honom om 10 dagar tror jag, tillsammans med de från ångestskolan och då ska vi väl diskutera mitt misslyckande.

Jag misslyckas med att få gå på ångestskola för jag har för mycket ångest för att ta mig in. Jag missade för mycket av introgruppen. Det suger, för jag vill verkligen jobba med detta. Jag Måste för att gå vidare. Som livet är nu så vill jag inte vara med. 

Vet inte hur jag ska lindra det onda. Jag har mailat en kopia på mitt förra inlägg till Michael, brukar bli lättare att prata då… Jag har så svårt att börja prata om det, men skriva är lättare.. Inga blickar, inte att man blir avbruten, inget av något. Möjligen kommentarer i bloggen, men inget mer. Det är bäst så. 

Klumpen i mig är så stor, det känns som jag kommer kräkas av den, den trycker så hårt, det gör så ont. Fan så jävla ont det gör.

Känns som en tidsfråga innan jag får ringa psyk. Jag känner som att jag kommer kollapsa när som helst. Men istället tänder jag en cigg till.-

3 thoughts on “Bitterheten äter upp mig

  1. Det pissiga med ångest är att enda sättet att “komma över” ångesten är att “bli vän” med den, att låta den skölja över sig som vågor, frossa i känslan för att inse att den inte är farlig eller kommer att döda dig….först då man står som en klippa och oberörd låter den finnas till så börjar den sakta minska, bli en vän för att slutligen försvinna helt.

    Mycket arbete och obehag men värt det i slutändan.

    Kram.

    • Jag vet att du har rätt, så jag försöker låta den komma över mig och försöker utan medicin, men blir det riktigt jobbigt så tar jag medicin ändå..

      Kram

  2. Wow, Annas kommentar. Så sant och så vackert skrivet. Maria, jag har förstått att du är inlagd nu, och det känns lugnande. Hoppas du får må bättre igen snart <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *