Archives

Ett inlägg som betyder glädje och tacksamhet

Jag vet inte riktigt om jag får gå ut med namn, så för att inte göra något dumt så får han vara hemlig. Det är en man, som vi pratar med ibland, han mailade mig igår och frågade om vi var intresserade.

11175014_10152974307229580_1070241881766012666_n

Och ja, klart som tusan jag inte sa nej liksom 🙂 Denna match blir lite speciell, jag har aldrig haft sittplats innan, har alltid stått i klacken, så det ska bli kul att dels se klacken från andra sidan, sen se matchen ur en helt annan vinkel.

Då åker kameran med kan jag lova! Sen kaffe i halvtidspausen. Gå på fotboll, att vara där när det händer! Ska bli riktigt kul!! Känner mig sjukt hemma på ståplats, men detta blir en ny erfarenhet.

Ska bli riktigt kul om jag får säga mitt. Han som gav oss biljetterna skulle se vad han kan göra mer, om han kan hjälpa oss att gå på mer matcher. Så jag är så himla glad och tacksam över att han tänker på oss!! 

Snart kör vi!!

15:54 går bussen till stan, då drar jag till “Brännan” och tar en öl med Anjelica och hennes sambo, sen är vi där tills det är dags att i samlad trupp gå till arenan och 18:30 startar matchen!!

Att vara med på uppvärmningen inför matcher har jag saknat, har ju inte varit på det sen jag flyttade hit, så det ska bli riktigt kul!! Bror vet inte om han följer med eller om han möter upp mig vid arenan.

Sen ska jag även träffa Kathe, vi har pratat mycket på facebook men jag har inte träffat henne för hon bor i Hjo, men idag ska vi träffas och det ska bli kul!!

Äntligen är fotbollssäsongen här igen!! Hockey i all ära och då Färjestad men fotboll har en annan typ av charm och jag längtar alltid mer efter fotbollen än hockeyn.

Sista matchen för säsongen och man står där på läktaren, man känner ett sånt vemod, vetskapen om hur länge det är kvar tills man får gå på match igen. Men nu ska vi vara smarta, vi ska spara pengar så gott vi kan så vi kan köpa årskort till nästa säsong.

Vi båda vill ha ett, det är bara så. Men, nu smiter jag! Hej så länge

IMAG1259

När man varken vill eller orkar

A

Kämpa för fan! Limma ihop masken där den börjar spricka, visa ingen svaghet, far och fläng för att springa ifrån ångesten, visa ingen hur du mår. Det är väl lite så det är just nu. Spela teater, gör det bara ingen ser sanningen.

Det är lättare att skriva om den. Kanske för att jag blir jävligt blockerad för att våga prata om det, okej att Bror vet lite, men jag vågar inte öppna mig för mycket för han är trots allt inget proffs och jag själv känner att jag behöver hjälp för att klara av att stå upp. Men jag har ingen terapeut och kommer inte att få på länge.

My eye

My eye

Men, det som jag mest gör nu för att fokusera bort min ångest – jag letar efter geocaches. Hittade en idag men kunde inte ta den för att en mugglare hade ögonen på mig. För er som inte vet så kan jag säga att mugglare tillhör det folket som inte håller på med geocaching och inför dom så måste vi smyga.

Så, det och kamera. Men det är svårt med foto för jag hittar inte något som är värt min tid. Jag vet att det finns massor runt mig, men jag kan inte se det ljusa. Inte nu. Orkar liksom inte.

Så har jag “fel” kamera också, min ligger på panten som vanligt och jag vill kunna åka till stan med Bror och varsin kamera, men det lär väl dröja. Men annars, är jag hemma så skurar jag golvet med tandborste typ, för det tar längst tid. Allt för att hålla mörkret som bor i mig på behörigt avstånd.

Jag hatar att känna som jag gör, jag hatar ångest, jag hatar känslan av att jag “måste” dölja mitt inre för omvärlden. Jag vill kunna visa sanningen fullt ut för Bror, men när han frågar hur jag mår så blir det typ “nja, det är inget vidare” och mer än så kan jag inte säga.

Även fast jag vill krypa in under sängen och gråta. Men, jag står upp, kämpar för att inget visa och nu fokuserar jag på tisdag då vi ska på fotboll. Det ser jag Verkligen fram emot – på riktigt! Jag älskar fotboll, kan inte säga annat. IF Elfsborg Guliganerna

Beslutsångest Allan!!

Alltså, ni vet ju (tror jag) att jag brinner för fotboll och Elfsborg.. Vi ska på match denna månad och nu till problemet… 

 

Borta mot Halmstad

Borta mot Halmstad

Eller….

Hemma mot AIK

Hemma mot AIK

Jag har sån beslutsångest. Prismässigt så skiljer det bara 50:- så ja… Svårt när båda lockar så sjukt mycket… Bortamatcher är något speciellt, men AIK blir vår första match denna säsong. Jag vänder och vrider sönder hjärnan, jag vet inte. Alla dessa val man kan göra. 

Sen kan jag även berätta att han som hotade mig, som jag skrev om härom dagen.. Bror la ut det på Guliganernas sida på facebook, så han skrev till Bror och bad om ursäkt. Så mailade jag till honom igår och han var livrädd att han skulle bli utsparkad från Guliganerna och för att vi skulle polisanmäla honom.

Så han fick ge en förklaring, förklarade hur han kände och så, då redde vi ut allt och jag lovade honom att inte sprida vidare vem han var. Det är mellan honom, mig och Bror. Men han bad om ursäkt i alla fall, Han valde att söka upp Bror och bara det tyckte jag var starkt gjort, även fast han gjorde jävligt fel… 

Hjärtat på rätta stället

Inte nog med att Elfsborg anordnar cykelresor till bortamatcher för att samla in pengar till cancerfonden, i år ska de göra samma sak igen, något som förra säsongen blev en succé. Nu är det nästa grej; vi supportrar kan bli faddrar åt nyanlända invånare och då är det främst personer från Syrien.

Detta för att få in dom i samhället så de ska känna sig mer välkomna. Inte nog med det så ska alla dessa erbjudas att få en matchbiljett när Kalmar FF kommer på besök.

Det känns så fint, en klubb med ett extra stort hjärta!

Finns att läsa HÄR och HÄR

Liten input

Klicka gärna på bilden också

Klicka gärna på bilden också

Att anordna med tifo i samband med matcher kostar pengar och jag vill att vi på Borås arena ska kunna känna oss stolta(re) över hur det ser ut under matcherna. Men pengar, GTS (Guligan Tifo Support) behöver all hjälp de kan få för att verkligen kunna lyfta ståplats.

Därför delar jag denna bild, men info om hur just DU ska göra! Så, tveka inte, ingen summa är för liten, det är “många bäckar små” som gäller. Så hjälp alla killar och tjejer som jobbar med detta. 

En tanke till rutiner

Jag har ju pratat om att jag måste få in fasta rutiner till träning/motion för att komma igång, se svart på vitt att det är så här jag ska komma igång. Så här är det, vad tror ni, verkar det rimligt?

IMAG1135

Säg gärna vad du tycker och tror… Det skulle uppskattas, extra mycket av er som redan har rutiner och hur ni tror som en start? Som jag skrev innan (tror jag) så började vi ju stenhårt förra vintern, då var det minst en powerwalk varje morgon på minst en timme.

Nu tänkte jag börja med det 3 gånger/veckan, 2 vila och 2 saker som inte tar så lång tid som jag dessutom kan göra hemma. Det tycker jag kan verka vettigt, men jag vill gärna ha er åsikt också.

Borde ha mer rutiner också, på saker som dock inte rör träning, utan mer tid som inte spenderas vid datorn, för det är så lätt att fastna där. En dag om dagen som jag tar en sakta promenad med kameran, inte någon viss sträcka bara att gå dit jag vill.

Jag har ett ställe jag vill till, där jag måste ha lite kamouflerade kläder för jag tror att jag skulle kunna få bilder på både älg och rådjur plus fin miljö. Den biten skulle nog bara vara svårt att ta sig ut, men när man väl är ute så känns det kul.

Men bortsett från allt sånt, jag har sovit som en kratta sen jag kom hem och utöver nattmedicinen igår så tog jag även 2 Stesolid, men jag har ändå vaknat en massa. Jag fattar inte, jag tar 100 mg Propavan och 15 mg Imovane, men ändå får jag inte sova.

Vet inte vad jag ska göra för att få sova. Jag måste prata med min läkare om det. För detta håller inte i längden. Hade Nozinan förut, men visserligen “sov” ja, men jag var uppe och lagade mat i sömnen – riktig mat alltså, som innebar både knivar och varm spis.

Smidigt förvisso, för jag gillar inte att laga mat, så att vakna på morgonen, titta in i kylskåpet och se att kvällens middag var fixad kändes rätt bra :p

Nå väl. Det får räcka för nu. Återkommer senare

Summering och planer

Jag tänkte skriva en rad eller två om 2014, vad det inneburit och vad som hänt. Det har varit ett mycket tungt år. Träffade Tobias och skulle då göra en neuropsykiatrisk utredning och då fick jag veta att jag har ADD.

När året började så var vi med i W8-fight och tränade med ett gäng människor plus att vi skulle ta minst en powerwalk/dag och innan frukost. Det gick bra, lite segt att komma igång första veckan, men sen flöt allt på.

Började i DBT i februari och gick till december. Jag har haft min individualterapeut som försökt hjälpa mig gällande självskador och sen kunna komma till krishanteringen. Men jag lyckades inte ta mig ifrån självskadorna som vi hade önskat, så vi kom aldrig till någon krishantering.

Hela året, men undantag för några dagar lite då och då så har livet varit tufft, mycket ångest och i princip bara nere i depressionsträsket. Har slutat med inläggningar varav en då min läkare fixade en akuttid till AKM och då åkte jag in direkt.

Jag försöker kolla igenom bloggen om vad som har hänt i mina dagar, sång som har fått tiden att kännas lite bättre och jag kan säga så här, alla skogspromenader bara in i skogen eller ner mot någon sjö. Sånt får mig att må bättre.

Samma sak med fotboll, även fast jag har svårt med mycket folk och dessutom människor jag inte känner, men är jag på Borås arena så släpper allt!! Världens bästa terapiform.

Sen får jag dock ångest efteråt för jag förtjänar inte att ha det bra i min lilla hjärna… ska väl komma ifrån det tänket hoppas jag. Så detta år har varit ett riktigt tufft år, men jag hoppas att 2015 kommer att bli ett bättre år

Så, det jag tänker på inför detta år, först fokuserar vi på att bli av med alla dubbla räkningar som vi dragit på oss under den tiden då vi bara hade Brors sjukersättning, dagarna är riktigt tuffa än på den biten, men i mars Bör vi vara ikapp.

Då ska vi slänga undan pengar så vi kan åka till Gnesta och även spara pengar till bröllopsresan som vi drömmer om.  Sen har jag mer hopp och drömmar

  • Måste bli bättre på att släppa in Bror i mitt mörker
  • Minimera självskadorna
  • Gå ut i skogen mer än vi gjort under 2014
  • Bli vän med mitt utseende
  • Våga släppa in folk som kan bli mina vänner
  • Ha bättre kontakt med pappa
  • Träna mer med Dipp
  • Göra mer dagsutflykter med och utan Dipp
  • Ta minst en riktigt lång promenad/dag
  • Stå upp för min rätt
  • Våga säga ifrån när folk kränker eller ser ner på mig
  • Jobba med min självkänsla och självförtroende
  • Släppa tanken på att Bror ska lämna mig eller vara otrogen
  • Fotografera mer och lägga ut bilderna i fotobloggen
  • Våga känna känslan när ångesten kommer och inte fly från känslan
  • Ta lite mer tid till att läsa och titta på film
  • Sköta maten!! Tydligen viktigt sägs det
  • Försöka få råd med säsongskort till fotbollen
  • Att inte vara så impulsiv hela tiden

Det finns säkert mer, men det är detta jag kan komma på just nu.

Sen igår, det var så fint. Brors son var här med oss och vi drack lite vin och bubbel, åt lax med wokgrönsaker och klyftpotatis. Sen när det närmade sig tolvslaget så ville vi se om det går att titta på fyrverkerierna från fönstret.

Vi var beredda på att dra ner persiennerna ifall något av djuren blev rädda. Men det gick hur bra som helst.. Grannarna hade lyckats med riktigt bra köp, det var så vackert! De smällde liksom inte, de var bara vackert!!

Jag ska inte sticka under stol med att jag tycker om fyrverkerier, men bara om de inte smäller så fasligt. Ljuden skrämmer så många. Men att se, visserligen finns det folk som är rädda för det också, men jag… Jag är svag där!

Sen pratade vi hur mycket som helst och kom i säng runt 3-tiden. Jag vaknade första gången redan vid 6-rycket och sen efter det så sov och vaknade jag stup i kvarten. Så vid 10 gav jag upp.

Röjde upp i köket, det lilla som var kvar att göra, var ute med Dipp i regn och blåst. Visserligen inte mycket regn, men blåsten var värre. Sen har dagen gått.. vid 15-tiden gjorde årets första ångest entré.

Tog Stesolid och Bror  pillade mig i huvudet för att få mig att slappna av, men efter ett tag la jag mig i soffan med Dipp och Bror och Daniel åkte in till stan. Daniel lånar mitt busskort när han ska hit så Bror fick följa med.. Vi måste visserligen köpa hundmat, så då passar han på att göra det nu.

Så, ett tufft 2014 men jag ska göra allt jag kan för att hålla mig till listan, att verkligen göra allt jag kan för att må bättre. Bror finns där hela vägen, i alla motgångar jag råkar ut för så finns han där. Lyssnar, tröstar, kramar. Han gör allt! Så, jag måste bara bli bättre på att våga prata om jobbiga saker….. Svårt, men det går

Så har sömnen kommit

Igår, jag somnade runt 22:30 tror jag, vaknade vid 7 och gick upp för att fixa kaffe och i väntan på att det skulle bli klart så gick jag och la mig hos pälsbollar och make, somnade om och vaknade vid 10!!

Så skönt att få sova, det var liksom inte igår om man säger så. Men nu känner jag mig okej. Var ute med Dipp i skogen för ett tag sedan, så hon lekte loss med sin pinne och när jag väl fick henne att gå vidare så dök det upp en katt.

Dipp fick fnatt och jag höll på att halka för det är riktigt blött ute och då ha en hund som drar när man står på blöta löv.. Ja, ni förstår…

Men sen utöver allt det så håller jag fortfarande på att tvätta – har mycket att ta igen, plus att vi har en ny pälsboll som vill markera revir, så det är ju inte direkt mindre tvätt om man säger så, men hon är underbar ändå. Men, nu har jag inte tid att sitta här, ska vika tvätt…

Vet inte, har ju designat om bloggen, ser det okej ut eller vad anser ni? Vill även att ni ska vara nöjda, så kom gärna med förslag. Headerbilden tog jag i en skog i Småland, men bakgrunden? Ser det okej ut?

Sen denna…

1782053_743275365747568_9097988448052552563_n