Archives

Om mig

Jag orkar inte detta, så fort vi gör något utöver det vanliga så kraschar jag, tappar livslusten och lusten att vara nära. Släpp mig, jag vill inte.

slide_7

Jag har rakbladsabstinens, suicidtankar, ingen lust att leva. Jag har bara fått nog. För mycket ångest och oro hela tiden. Då undrar jag, hur mycket ska man stå ut med?

bild-bipolar-adhd-borderline

Jag tycker att jag inte gör annat än kämpar. När ska jag få kämpa klart? Idag är det söndag och det är gudstjänst kl 18:00 och jag undrar om jag orkar. Jag har inte varit där på länge, men orkar jag idag?

Det är bättre när de börjar klockan 11:00 som är den normala tiden för då går man upp, klär på sig och går till bussen. Nu hinner jag undra hur min ork ligger.

Rakblad. Natten till i förrgår så drömde jag att Bror hittade mina rakblad och när jag vaknade så var jag så arg för att han sov för då kunde jag inte skälla tillbaka på honom, för han skällde på mig. Mycket verklig dröm.

Men. Jag vet inte… Jag behöver prata av mig, det vet jag men det är så svårt. Prata med Bror känns omöjligt och prata med min terapeut är omöjligt för hon har semester fortfarande.

Sen ska jag börja få träffa henne varje vecka istället för varannan vecka. Gäller bara att klara av att prata. Men nu, jag mår piss, så pass att jag bara vill knuffa bort alla i min närhet, men ändå hålla i dom hårt av rädsla för att förlora dom.

Typiskt borderline. Typiskt mig, men nu är det extremt.. Sen att göra saker.. Jag är svårstartad för inget ät kul, men när man väl kommer ut till skogen eller nära vatten så känns det bra, men att ta de första staplande stegen dit…

Men idag. Kanske vi går till samma ställe som igår, kanske går vi upp för kyrkbacken och vidare mot “rännan”. Ja, vi kör geocashing istället för pokémon, roligare att leta efter saker som faktiskt finns.

Men men… Nu smiter jag vidare

Med en önskan

Jag skrev som förslag igår att jag ska skriva om min uppväxt och jag fick 5 kommentarer väldigt fort, det blir kanske lite hoppigt, men ja… Jag kommer börja från dagen jag föddes, inte skriva för långt och det kommer ligga bilder på slutet.

Jag föddes i Nyköping onsdagen den 10 oktober 1979. Vi blev kvar på lasarettet till 22 oktober för jag kom ut med snitt och mamma mådde inte så bra efteråt. Hemma sen väntade 4 syskon på mig. Min 16 år äldre storasyster tog hand om min mycket om mina föräldrar jobbade eller om det var golftävlingar.

Jag började på lekis när jag var 5 år och det var roligt tyckte jag, vi gjorde små skogsutflykter eller så var vi på gården. Jag var väldigt risktagande som barn – jag tog bort gashandtaget på min brors moped och satte det på cykeln, men den cykelturen slutade i ett dike fullt med brädor, spik och en jävla massa brännässlor.

Det var mest med cykeln jag tog risker. Cyklade i skogen med en kompis och vi lekte att vi tävlade i motorcross och då måste man cykla fort. Men i en backe med sväng så tappade cykeln fästet så jag gled rakt in i en stor myrstack, sen hade vi en sandhög utanför vår tomt, där cyklade vi i hög fart och tävlade om vem som hoppade längst.

Jag gick mycket ute i skogen, med mamma & pappa, bara pappa eller ensam. Jag vad jämt i skogen och tänkte varje sommar saker som “titta, en huggorm – den ska vi klappa på” så gjorde jag det. Jag menar, ungjävel, håll dig borta från ormar.

Klättra i träd, högt upp i träd var (är) också sjukt kul och det finns inga omöjliga träd, det finns bara dom som är lite svårare. Men jag gjorde det. Högst upp i en björk mellan tomterna till 2 vänner. Deras mammor fick panik och ringde efter min mamma, så de stod nedanför trädet och försökte få mig att klättra ner. Ville jag det?

Sen när jag började skolan så var det blandade känslor vill jag lova. I skolan hade vi en bra lärare, Eian. Hon var lite av den gamla typen av lärare. En dag gjorde vi en utflykt till Skansberget som har vandringsleder och brånsåldersgravar. Där sprang vi runt, berget var brant, gångarna var smala och där sprang vi.

Men skolan, jag blev retad från första dag och då var det mina glasögon jag fick höra om, men det accelererade fort och snart var jag mobbad. De slog mig, muggdoppade mig, kallade mig dumma saker. Det var på låg- och mellanstadiet.

När det var dags för högstadiet drog jag en lättnadens suck, för vår klass skulle splittras och då skulle allt bli en ny start. Men jävlar så fel jag hade, allt blev ännu värre. Mest fysiskt våld där blåmärken snart var en accessoar typ.. Men när jag gick i 8:an så var det en anonym kvinna som ringde till min mamma för att hennes barn hade berättat hur jobbigt jag hade det. Hon valde att vara anonym, så jag vet inte om det var en kille eller tjej eller ens från min klass.

Mamma ringde rektorn så det lugnade ner sig i någon vecka och sen var det dags igen. Högstadiet och hela Gnesta är något som fortfarande gör ont. Även nu som vuxen så är hela Gnesta bara ångest. Björnlunda är annorlunda. Dit vill jag, finns så mycket jag vill visa för Bror.

Fast visst var det jobbigt då också. Ibland fick jag vara med killarna på bus och ibland så hatade de mig. Jag minns att min cykel försvann och det visade sig att någon hade böjt ekrarna och hängt upp cykeln i ett träd i framhjulet och släppt ut luften för att sen slita ut slangen så den hängde i navet.

Innan jag fick vara ensam hemma efter skolan så skulle jag alltid vara hemma hos en klasskamrat, T. för vi skulle tydligen ha kul. Vi lekte när vi var mindre, men det enda jag kan komma på idag är den perioden, efter skolan. På hennes rum med O´boy, ostsmörgås, på golvet och läsa Lilla Fridolf.

Så jag gick oftast in till Jenny i huset bredvid, hon var 2 år äldre än mig och hennes lillebror var 4 år yngre än mig (tror jag). Men vi lekte, utomhus dessutom!! Jag minns att de hade såna walkie-talkies och deras pappa sågade ut vapen till oss.

Sen hade jag och Jenny varsin walkie-talkie och hennes bror var tjuv. Så höll vi på. Kul var det. Sen hände något hemskt!! Jag har inte berättat för någon. Ingen, men fick rykten ändå. De hade en lekstuga i anslutning till poolen och jag gick in där för att byta om tror jag, minns bara att jag gick in där och då kom B. in och han var ett år äldre än mig, men han tvingade mig till att lägga mig på golvet, sen la han sig naken ovanpå mig. Sen hade han äckliga fingrar som var överallt.

Vet att de andra såg det men det vad jag som fick ta skiten för jag gjorde fel.. Jag. Som låg underst och slingrade mig som en ål. Fan, den händelsen har jag förträngt, men det kanske är asets fel – han som var värre.. Då kändes det andra så ynkligt liksom.

Sen, utöver sånt. Jag och Jenny åkte till stallet ibland – hon red och jag tittade på, vi hjälptes åt att mocka boxar och spiltor. Sen var vi flera som hade kaniner, 5 st om vi ska vara exakta. Vi ordnade med kanintävling, fåra föräldrar byggde hinder, de såg ut som vanliga hinder för hästar fast i miniformat.

Sen döpte vi klubben till NSMPD och det var första bokstaven i kaninernas namn. Jag hade 3 kaniner. Först hade jag Polly (bondkanin) som jag köpte för egna pengar av Rolle på macken. Varje vecka så betalade jag och totalt kostade hon 50:- sen byggde pappa buren.

Sen dog hon och då köpte jag Pelle som var vädur, men det var inte det lättaste att få honom att vilja hoppa. Sen kom Pajas in i mitt liv och honom var det fart på, i honom var det nog bondkanin och hermelin, men jag vet inte. Men även som vuxen har jag haft kanin och det är Zelda, den finaste kaninen jag haft någonsin. Sen hade vi även Rocky och Kajsikum.

Får nog göra en paus här – fortsätta i ett nytt inlägg, men jag bombar ut med bilder 🙂

301700_10150636626364580_647851710_n

Jag och Anna – jag är den yngsta

 

380645_10150636626459580_2004161279_n

Mamma och jag på vandring

 

405211_10150636626599580_2008072015_n

Jag vädrar rumpan på Rotsidan

 

485695_10150636627239580_1709780616_n

Spanar mot min morbrors hus. Är här hos mormor & morfar

 

526560_10151723730099580_1077966047_n

Håkan och jag

 

557814_10151723730334580_377403521_n

Jag men min faster och farmor på Kolmården

 

558873_10151723730164580_1409568593_n

Jag badar med Monica

 

1045171_10151723730114580_830892410_n

Pepparkaksbagare i farten

 

1231141_10151723730354580_1456533456_n

På min födelsedag

 

1234069_10151723730279580_681258623_n

Jag och pappa i Norrland, minns inte var dock..

 

1234500_10151723730194580_1094250538_n

Skumbad är roligt

 

1236473_10151723730249580_1863930618_n

Sover gott med Skrållan

 

 

God morgon

Sömnen. Orolig, mer än jag trodde för jag vaknade med en stark oroskänsla i kroppen. Samma sak igår morse. Jag vill vakna en morgon och bara känna en bra känsla. Sen gällande igår, jag har fått veta att det ändå blir fotboll på tisdag för vi blir bjudna. Bror fyller 45 den 28:e så det blir en present!!

Sen är det nog inte så illa som det verkade som igår. Vi betalade ju alla privata skulder igår plus tre räkningar, men räkningarna glömde vi att räkna bort med mina pengar, så när Brors pengar kommer så är det (nog) lugnt igen.

Jag väljer att säga nog för jag vill inte ställa in mig på något bra igen som jag redan gjort. Bättre att hålla sig neutral tills allt är säkert igen. Annars, ska till veterinären idag och köpa kattmat och Bror ska beställa hundmat.

Sen vet jag inte, det är fint väder så kanske att vi kan ta en promenad tillsammans. Jag skulle vilja gå runt Storsjön, men Bror får låta hans rygg bestämma. Det vore surt om den brakar ihop igen.

Men men.. Måste visa denna bild, vattenkannor köper man inte för att vattna blommor med, det är en vattenskål. Det står överallt att man ska ge katterna färskt vatten varje dag.

Jag byter vatten minst 2 gånger/dag – morgon och kväll, men oftast även på dagen då matplatsen är på diskbänken ovanför diskmaskinen så för att vattnet ska hållas fräscht så byter jag mer eller mindre så fort disken är klar.

Men, vad bryr sig Pepsi om det, hon dricker här, även om vattnet är flera dagar gammalt. För någon dag sedan så stod kaffekopparna i vägen men lite kaffe i botten, men hon stod med baktassarna i kopparna för att komma fram…. Såg rätt roligt ut, men jag hann inte ta en bild då. Men här är hon

11074384_10152958546409580_2039303875934911793_n

Redigerar bort min ångest

216 bilder landade det på igår så nu har jag rensat ut vilka som var något att ha, fick även ändra ljuset lite på vissa bilder, men här är några bilder.

11088816_10152941127969580_4513856244967879973_o

Lodjuret i Stadsparken

PICT2185

Påsklilja

PICT2210

Ena grafittiväggen i Borås

PICT2213

…närbild

PICT2214

En del av målningen

PICT2258

Liten fluga bara 🙂

PICT2278

Påsklilja

PICT2301

En glad gräsand

PICT2304

Ankparet på promenad

PICT2309

Svart svan i Ramnasjön

 

Lägger även ut bilder på YouPic också, kika gärna in om ni vill… 

Idag annars, ångesten har varit ständigt närvarande, så jag fixade med alla bilder för att tänka på annat och det har fungerat, nu känner jag av den men inte som innan. Längtar ut efter en ny promenad med kameran, det är så dimmigt ute och det vore kul att se om jag skulle lyckas få bra bilder då, lite av en utmaning.

Men kameran får följa med till stan sen, för Bror ska hämta mediciner och då hänger jag på, ska även passa på att hälsa på hos svärmor (är planen), sen måste vi handla.. Behöver dock bra mycket mer än vad vi har råd med, men ja… Bara att gilla läget.

Men nu – kaffe!

God morgon?

Vaknat flera gånger under natten, men när jag sist kollade klockan så visade den 05:05 och då tänkte jag att dagen får starta. Men vad gör man vid denna tid utan att väcka grannarna? Jo, man sitter här och lyssnar på Judas Priest och undrar varför man inte gör det oftare.

Funderar även på att ta en rask promenad, men det är fortfarande mörkt ute. Plus att jag ska se till att Bror kommer upp i tid, så jag får nog vänta en timme eller så. Ska snart ladda kaffe så det bara är att starta den så kaffet är klart när Bror kommer upp.

Han har vansinnigt mycket att göra idag, stackarn.. Själv måste jag ringa Solhem och se varför de inte har skickat recept på Stesolid och Lergigan. Har varit utan nu i flera dagar så det har inte varit lätt att stå ut med ångesten, det har varit riktigt jobbigt.

Var hos svärmor igår och var tillslut tvungen att uppsöka hennes säng. Somnade tillslut och fick sova 1½ timme men det hjälpte inte, inte mer än att jag inte var lika trött. Men ångesten höll mig sällskap, något som jag börjar tröttna på.. Men det måste få en ändring kan jag tycka.

Men men, nu blir det på med träningskläder, ska ta en powerwalk med hunden sen när hon vaknar. Måste gå av mig en massa känslor, så bara för att motivera mig själv så åker rätt kläder på nu. Sen fixa kaffe.. 

ska_rmavbild_2013-04-26_kl._16.46.25

Jo, en sak till! När jag var och köpte kattmat till Chips så skulle jag kolla upp vad ett bra foder kostar som vi kan ge till Pepsi, jag frågade nämligen varför det inte är bra med spannmål i kattmat och det är för att det inte mättar lika länge för kroppen kan inte ta upp det plus att allergi mot det är vanligt.

Så jag frågade vilket bra foder som är billigast och då fick jag tips om Brit premium.  Vi har pratat om detta tidigare, att köpa ett bättre foder nu när vi har råd, katten ska ha det bästa av allt anser jag. Sen har vi pratat om foder till Dipp som har ett högre köttinnehåll så vi kollar efter vilka märken som är bra och som ändå är det billigaste.

Men vi börjar så här, Dipp har inga problem med sitt foder även fast jag vet att det ändå är för mycket spannmål och att det i längden skulle vara billigare med ett dyrare foder som har ett högre köttinnehåll. Men ja… Detta mad foder, man vill ju ge sina djur det bästa.

Sen ska jag ringa till veterinären idag och be om recept till ett, vad jag vet nytt fästingmedel, ett som heter Bravecto, det håller i 12 veckor. Halsbanden vågar vi inte testa och det man droppar mot huden innehåller ju massa kemiska tillsatser. Men det finns ju så mycket att välja på, rena djungeln, men ja.. 

Ensamtid igen

Jag skrev ju om ensamtid igen och hur viktigt det egentligen sägs vara. Och att jag inte trivs ensam… Men nu kom jag på att jag får ensamtid nästan varje dag eftersom Bror nästan alltid vaknar ett ex antal timmar efter mig. Idag vaknade jag ju vid 8-tiden och har gått en powerwalk med Dipp, duschat och druckit kaffe.

Nu är klockan 14:20 och nu som först kommer han upp. Sömntuta där :p Men men.. Sån är han. Vad händer annars idag? Jag har verkligen noll planer. Skulle behöva dammsuga för Pepsi har roat sig med att gräva i blomkrukan även fast jag sa till henne 1000 gånger.

Hon har verkligen haft kattfnatt. Jag vet inte hur många gånger som hon varit i köksskåpen, jagat sladden från termometern, persiennsnörena, grävt i krukor och nu det senaste så tog hon disktrasan och la den vid hennes matplats. Vad den nu skulle där och göra. Men men. Hon gör som hon vill. Tydligen.

10850173_10152883663939580_3631268072000872022_n

Nå väl, nu ska jag vila lite med en tidning som sällskap. 

All about me – dag 4

Den här veckan

Veckan som gått har varit väldigt tuff och jag har haft väldigt mycket ångest, så jag har försökt sysselsätta mig för att slippa känna de hårda känslorna som funnits inom mig. Det har även varit lugnande och sömn nästan varje dag. Eller, jag har inte sovit, men jag har vilat mycket.

Men igår tog jag mig i kragen, jag åkte in till stan för att gå hem till min svärmor, det är en bra bit att gå och jag valde en mysig väg att gå som gör det hela lite längre. Var helt slut när jag väl kom hem till henne. Stannade där en stund, drack lite kaffe och pratade.

Jag har inte varit hos henne sen jul, men det är för att jag varit inlagd plus att jag har haft väldigt hög ångest, så jag har inte klarat att lämna Viskafors. När jag fick min första permis så skulle jag åka till henne som jag alltid gör då, men jag kom en bit på väg, sen var jag tvungen att vända.

Sen idag, det startade med att jag vaknade 08:30 så jag fixade kaffe och tog sen en långpromenad men Dipp. Riktigt skönt!!
Jag gick ju upp 8 kilo när jag var inlagd, så jag vill gärna gå ner de kilona igen men lusten och orken har inte funnits där men samtidigt så vet jag att inget kommer hända om jag inte gör något. Men nu hoppas jag att det är dags igen, att komma ut direkt efter kaffet och gå en längre runda.

Nackdelen idag var att Dipp ska nosa precis överallt, värre än vanligt alltså, men det gör hon alltid när hon är på väg in i ett löp. Men jag försökte locka med mig henne allt som oftast, ibland fick hon så klart stanna till lite, men långt ifrån varje gång.

11017119_10152883365154580_2045234102856290859_n

Sen något som inte riktigt hör hit, men som jag ändå måste skriva. Pepsi har fått extremt kattfnatt, så jag har fått tejpa fast persiennsnörena och sladden till termometern, hon gräver i blomkrukorna, så det är väl bara en tidsfråga innan någon blomma åker ner i golvet.

Skulle nästan behöva häftmassa eller något för att få saker att stå på sin plats. Nu är snart hela lägenheten intejpad… men jag hittade en kork från en vinflaska som hon fick låna, men det är roligare att klättra på väggarna typ… Knasiga, underbara katt

Så, det var lite av min vecka. 

All about me – dag 1

Hittade en sån här lista, där man ska skriva lite varje dag. jag brukar dock tröttna redan efter 2 dagar – eller inte tröttna, men glömma. Men jag ska ge det ett försök, särskilt nu när jag fått så många nya läsare

Dag 1: om mig: Maria, född 1979, sjukskriven men utbildad undersköterska.. Född i Björnlunda, typ 8 mil från Stockholm. Bor nu i Viskafors som ligger utanför Borås. Har bott på korttidsboende, mådde skit, hade gett upp allt och skulle avsluta detta lidande.

Träffade Bror och eftersom det klickade från båda håll, trots att jag Vägrade en ny relation, men som sagt. Det klickade så jag valde att ge livet en chans.. Så, nu bor vi tillsammans, gifta sen 10 december 2013 och har 2 katter och 1 hund, Chips, Pepsi och Dipp.

Diagnostiserad med Borderline, bipolär (tror dock inte på bipolär), GAD, PTSD, ADD och svår ångest plus djupa depressioner. Bästa terapin för mig är att gå på fotboll och fotografera. Ägare av en Nikon D3200.

Så, vill ni veta mer så svara på detta inlägg!

Men, jag är ju mörkrädd?

Dags för hundpromenad och vi skulle gå till en skog där vi på kvällstid kan släppa Dipp lös så hon får rusa av sig. Men när det väl var dags att gå så mådde Bror inte alls bra så jag gick själv – till skogen på den öppna ytan vi brukar vara på.

10862481_10152701771364580_1167889060849433079_o

Där stod jag, rökte och drack en folköl i godan ro, Dipp sprang runt lite med nöjde sig bra med sin pinne. Sen när ölen var slut och ciggen färdigrökt så går vi vidare in i skogen, följde vår lilla skogsslinga där vi brukar gå på dagarna, men även då är det obehagligt. Men nu gick jag där ensam!!

Så vi gick där, Dipp stannade lite då och då, eller gick snarare då och då. Pinnarna var mer intressanta än vad det var att springa, men hon hade möjligheten och tog den ibland – med pinnen i munnen.

Så satte jag mig på en sten, bra med lång och tjock jacka. Satt där, tittade på henne och njöt, testade att släcka pannlampan och månen lyste upp rätt mycket måste jag säga. Det var så fint. Bilderna är dock tagna med mobilen så kvalitén är inte den bästa.

1493215_10152701787509580_8306314813833553717_n

Men – jag trotsade mörkret, rädslan – jag bara gick

Vinter – älskar vinter

Ute är det just nu -6° och torr luft. Var ute med Dipp och vi sprang över snötäckta fällt och jag kastade en massa snöbollar till henne och sen hittade hon en grop att gräva i, vi hade hur kul som helst!!

När vi kom in så var hon jätteduktig, jag var ju tvungen att torka tassarna och hon är ju så kittlig på baktassarna och det brukar vara svårt att få henne att lyfta dom. Men jag torkade utan problem och samma när jag skulle smörja med sån Fyra ess tassalva så stod hon still.

tassalva

Sen att hon alltid slickar bort de är en annan femma, borde köpa någon form av strumpor till henne så salvan får sitta kvar.

Men, nu ska jag dricka lite kaffe och fixa i ordning mig, Brors barn och dotterns pojkvän kommer hit sen. Hoppas och tror att det blir trevligt! Men, vi hörs sen