Archives

Trött dag och lite glömska…

Natten tillbringades i soffan med finaste Chips, men inte sov jag bättre för det. Vaknade trött som attans i morse och när jag satt och kollade facebook i väntan på bussen så somnade jag med datorn i knät. Men det är väl bara att gilla läget. 

Åkte 8:23 och dagen som följde var trött och tung, men jag höll mig vaken i alla fall. Alltid något! Vi har fortsatt med att reglera känslor och vi gick igenom myter om känslor. Så skulle vi komma på motargument till dessa myter. 

Sen efter DBT:n åkte jag hem till Jonas mamma för att hämta Dipp. Jonas är i Skene ikväll och håller nån “föreläsning” om Föreningen balans – Borås Sjuhärad. Så han lämnade Dipp där eftersom de håller på att riva panelen på kåken. Så för Dipps skull fick hon följa med.

När vi sen skulle hem så kom en amstaff in på bussen och Dipp skällde till typ 2 gånger, sen passerade hunden oss och Dipp la sig tillrätta och höll sig lugn resten av resan. Så duktigt av henne tycker jag. 

Nu ska jag strax åka tillbaka till sjukhuset för jag glömde att hämta Jonas medicin, så jag får göra det nu. Om han inte hör av sig och säger att jag kan ta det i morgon när jag ändå är där. Det vore ju skönt att slippa åka igen…

Kan jag stanna hemma så ska jag röja upp i köket, rensa kattlådan och duscha, sen hoppas på en rofylld natt. Jag behöver få sova känner jag. Men det är svårt. Ska även kolla ett nyhetsklipp från tv4 som handlar om Lyrica… se vad man stoppar i sig egentligen. Jag vet att den är narkotikaklassad i USA men vad gör det när den hjälper?

Jag tycker mig inte bli helt hjälpt av det jag tar, för jag dippar rätt bra ändå, men det får jag väl stå ut med. Men, nu ska jag ut i köket, sen göra mig redo för att ta bussen till stan. 

Invaliderar mig själv

Då är Jonas resa avbokad och en annan tog hans plats. Jag känner mig urbota dum, för jag Borde vetat? Eller? På tåget tar de ju id-kort när man visar biljetten och Jonas har inget id-kort.

Känns som att världen kommer tro att jag valde att undanhålla information fast det skulle jag aldrig göra. Jag vet ju hur gärna han ville resa, vara med på framtidsmötet nu när det är nystartad förening i Borås-Sjuhärad.

Han skulle dessutom ta tjuren vid hornen och flyga första gången. Men, nu blev det inget med det.

Nå väl. Idag ska jag till Solhem och sen till personligt ombud och efter det handla för pengarna som ramlade in igår. Jag har sovit rätt okej i natt, men mår inte bättre för det. Lite orolig att möta min läkare som jag vill byta bort, rädd att hon konfronterar mig – frågar varför. Men jag vill inte säga det till henne.

Jag känner inte att hon tar mig på allvar alla gånger och hur lägger man fram det på ett schysst sätt? Så jag hoppas på att slippa möta henne.

Men, nu ska jag göra mig redo för att åka till stan, alla möten och sen handla. Så, på återseende

 

 

Inget blir gjort ordentligt

..och det irriterar mig- Jag har plockat in i diskmaskinen och torkat av diskbänken, men ändå ser det slarvigt ut. Det irriterar mig. Det är så jag är. Det är inte första gången..

Sen har jag försökt göra min läxa. Jag har invaliderat mig själv, Jag känner mig så jävla dum!! Men jag har försökt hitta stärkande tankar men det går inget bra alls. Grejen är den; Jonas skulle ju till Stockholm på den konferensen som han såg fram emot.

Nu blir det inget av med det för han har inget ID-kort och det måste man ha för att få ut tåg- och flygbiljetter. Jag bör ju vetat detta redan då det var tal om att de skulle åka. För jag har ju åkt ganska mycket tåg i mina dagar.

Jag har ju varit så orolig inför denna , min svartsjuka och allmän oro så det känns som att Jonas tänker att jag struntade i att ge honom info om ID-kravet.

Nu är det ju inte så, det vet jag för jag ville att han skulle få åka – jag ville det för Hans skull. Han ville detta så gärna. Men ändå. Det känns som jag undanhållit viktig information för honom

Så har jag invaliderat mig själv och då måste jag hitta stärkande tankar men jag lyckas inte. Jag vet inte hur jag ska komma till den känslan att jag Inte har dåligt samvete. jag skäms som attan för detta.

Jag borde ha vetat detta, jag skulle kunnat säga direkt till honom att Du behöver id-kort för att få ut biljetterna. Men jag sa inte det. Jag glömde det, jag tänkte inte på det. Jag jag borde ändå.

Sen inbillar jag mig (?) att Jonas är lite sur för det faktum att jag inget sagt, men han vågar inte säga det för att jag tar det för personligt. Men jag vet inte. Han säger att han inte är sur, men jag vet inte. Det är bara mina tankar som spelar mig ett spratt kanske.

Nå väl, nu ska jag gå och fixa te. I brist på kaffe liksom.

 

Möte med balans, läkarbyte och minskade krav

 

Idag var det då mitt första möte med föreningen balans och det var jättebra! Vi pratade lite om hur vi har det, samhällets fördomar, bra respektive dåliga läkare, pengar osv. Det var lite som att gå till en amatörpsykolog.

Jag nämnde hur jag anser mig bli bemött av min läkare och jag fick som uppgift av de alla att byta läkare. Något som Jonas sagt länge. Så i morgon ska jag ta tjuren vid hornen och be sköterskan ordna det! Jag fasar redan för det, jag vet inte vad jag ska säga om B. ifrågasätter det hela.

Men, jag behöver visst inte svara men jag kommer ändå stå där med skamsen min. Jag tycker sånt verkar jobbigt… Men så är jag en smula konflikträdd också.

 

Sen kraven jag nämnde i rubriken. Jag måste tagga ner nu, jag har balans, dogparkouren, träningen med Cia, framtida träning och dbt. Träningen med Dipp anser jag vara viktig, samma sak med min egen träning.

Sen balans, jag sitter i valberedningen, så där är det bara möten 1 gång i veckan och det är något som verkar bli bra, vara lite en den av en start av en förening känns bra!

 

Men, jag måste tagga ner, får inte börja med något nytt! Vad gäller träning så ser jag inlines mer som ett nöje än träning för det är sjukt kul. Dumt bara att jag inte tagit tag i det under sommarkvällarna. Men, jag ska försöka ta tag i det nu innan höstrusket är här för att stanna.

Men när det gäller intervallen så ska jag försöka köra ett pass i veckan till en början, så man inte går ut för hårt. Samtidigt kommer det bli svårt att träna utan energi i kroppen… Men vi får ta det lugnt i början nu, vi har ju inte någon direkt mat hemma.

 

Så sen när vi får pengar så ska vi se till att veckohandla och lägga upp allt på rätt sätt. Jag har gått igenom budgeten så vi ska klara oss och håller vi oss till budgeten så SKA vi klara att köpa mat så vi klarar oss. Det gäller bara att vi inte blir helt “pengakåta” när pengarna väl kommer.

Vi har ju en förmåga att bli det.. Visst, vi köper inte en massa onödigt, men vi prioriterar fel. Men det ska bli slut med det. Vi Måste tänka och göra rätt.

Nå väl, nu ska jag försöka varva ner, för att sen försöka sova!