Archives

Före- och efterbild

Många som går ner i vikt har före- och efterbilder att visa upp, så jag ska ta kläder i morgon och ta kort på mig själv, sen ska jag ta samma kläder om 6 månader och fota igen. Kanske tidigare, det beror på når jag nått min drömvikt. 

Just nu har jag inget att visa, mer än att det längre ner på sidan finns en bild på min viktkurva. Jag har gått ner 1 kg på en vecka och detta utan träning. Sen ska jag börja träna, men jag ska vänta tills allt med hjärtat är kollat. Jag vågar liksom inte anstränga mig innan dess.

tagen från google

Målet är 75 kg och det är inte för lite, det är lagom för min längd, men blir jag nöjd tidigare så stoppar jag där. Men jag måste gå ner i vikt. Det är lite av mina nattliga funderingar… Jag väger inte tresiffrigt längre i alla fall och jag fortsätter att väga mig varje måndag, Jag passar på när jag har tillgång till våg.

Att ligga på 100 kilo är för mycket, men nu ska jag ändra kosten – ingen särskild diet, bara äta mindre och nyttigare. Köpa mer frukt. Jag skulle vilja kickstarta genom att köra en fruktvecka och sen hålla mig till typ kostcirkeln, det är vad jag tror på.

5:2 skulle bara rubba mina matproblem ännu värre, LCHF tror jag inte är nyttigt och övriga konstiga dieter… Nej, är riktig mat, men tänka på portionsstorleken. 

Så, det är så jag ska göra. Det svåra kommer vara att få träning som rutin, jag är ju sån som vill ha rätt träningskläder om jag ska träna, men just ni har jag inget. Och jag har inte råd att köpa heller. Så jag får ta vad jag har hemma…. Men men… Nu ska hon sova. Klockan är nu 03:13 och jag ska upp om 3 timmar.

Måste nog ta n hårinpackning innan jag drar, för mitt hår ser ut som ett skatbo just nu. 

Önskar jag kunde…

Hade jag inte varit så dålig på matematik och att planera så hade jag räknat kcal. Hitta hur mycket man måste anstränga sig för att bränna mer än jag stoppar i mig. Jag måste gå ner i vikt. Ja, jag är kanske viktfixerad, men så är det.

Just nu är jag överviktig och det är inte något jag vill vara. Jag känner mig fet. Fet, fet, fet… Men jag vet inte hur jag hittar hur hårt jag måste träna för att bränna rätt.

Eller, googlade runt nu och hittade en bra sida. Om jag åker inlines i 90 minuter så bränner jag 1111 kcal 🙂 Det känns som en bra deal. Så nu gäller det bara att hålla koll på vad man stoppar i sig och hur mycket man tränar.

Jag ska försöka få ordning på vikten, men jag är så otålig, syns det inte resultat snabbt nog, då ger jag upp. Fast när det gäller inlines är det annorlunda för det ser jag inte som träning. Det är en hobby. Det är sjukt kul att åka, Plus att det är bra träning.

Så, om jag siktar in mig på att åka i 45 minuter mot Kinna, sen vänder jag och kör hem igen. Så får vi se hur långt det blir.

Orkar jag inte åka hela vägen så får jag väl gå lite också. Men inlines – det är min grej. Och det var kul, den sidan jag hittade som räknar ut hur mycket man bränner – de räknade 239 kcal för sex och de räknade det som en daglig aktivitet :p

Men men.. Inlines och intervall plus powerwalk. Sen skulle jag vilja börja simma, men det har jag inte råd med. Tyvärr…

-KAN VARA TRIGGANDE!!!-

3

Onsdag morgon och 3 dagar kvar till lördag!! TRE dagar och nervositeten har mig i ett fast grepp.. men samtidigt så ska det bli otroligt kul.

2 dagar till jag äntligen får träffa Lisa, och det ska bli så himla roligt! Sen kommer vi inte kunna ses förrän i höst någon gång eftersom hon pluggar och jobbar. Men sen så ses vi,

Sen . jag börjar snart på dbt. 12 augusti drar det igång och jag är både spänd, förväntansfull, livrädd och allmänt “jag-vet-inte-vad-tillstånd.”Nå väl… vidare till känsligare ämnen,


Jag vet inte hur jag ska se det. Maten försvann och jag kände mig nästan stolt. Ja,,, men jag skar mig inte i alla fall. Och inte rökte och inte drack jag alkohol. Så, jag har hittat en ytterligare destruktiv metod. 

bulimi~2

Jag – med kräkfobi. Men, jag gjorde det ändå och vet ni vad. Det var inte så farligt. Snarare tvärtom.

Jag kände mig så lätt, eller en lättnad. Jag har försökt många, många gångar men min fobi har stoppat mig. Men inte igår.

Jag hade en hög press på mig själv. Jag har en låg självkänsla. Många som jag pratar med säger att jag inte har en ätstörning.

 

Men jag vet inte. Att äta har länge gett mig sån ångest, så antingen äter jag inget alls, eller så hetsäter jag eller som igår – jag äter för mycket mat som jag sedan spyr upp.

Men nej. Maria har ingen ätstörning. Vad ska man då kalla det? Att ha en ätstörning är så otroligt mycket mer än att bara kräkas och laxera. Det är så mycket mer än att vara ett vandrande skelett. 

Googlar man fakta om tex bulimi så står det “

“Sjukdomen karakteriseras av hetsätning och ett oemotståndligt sug efter mat samtidigt som personen försöker gå ned i vikt. En person som lider av bulimi intar stora mängder mat på kort  tid (hetsätning) och varvar detta med ett kompensatoriskt beteende som till exempel bantningskurerfastakräkningar.

Bulimi behöver inte ge synliga kroppsliga symptom i form av minskad kroppsvikt eller ökad kroppsvikt, eftersom sjukdomen delvis är psykiatrisk samt inkluderar kompensatoriskt beteende. Den drabbade känner stor skuld och skam för sitt ätbeteende och försöker dölja problemen. En bulimiker känner sig ofta misslyckad som person och maktlös inför sitt ätande. Tankarna kretsar ständigt kring mat, koncentrationsförmågan påverkas och sömnproblem är vanliga.”

Men jag har ingen ätstörning – inte enligt vården i alla fall. Jag får bara stark ångest när jag tänker på mat, ångest av att laga mat, ångest av Att äta, ångest om jag inte äter, äter då för mycket – som sedan kräks upp. 

Det sista är nytt för mig, jag har dock Försökt många, många gånger utan att lyckas, men igår gick det. Känslan då var stolthet, misslyckande, Jag sa nästan med stolthet i tonen till Jonas när jag berättade Att jag gjort det. 

Men nu. Jag vet inte vad jag ska känna. Jag vet snart ingenting längre. Jag vet att jag är fet och så. Att jag har en svår ångestproblematik, att jag tappat kontrollen över mat.

Det känns också så sniket. Vi har jävligt ont om mat,, har inga pengar och vi äter en god middag som jag sen inte behåller. Fy fan. Jag orkar inte detta. Jävla ångest

Snart är dagen över

Om jag skulle fått betalt för varje inlägg jag påbörjat idag så skulle jag vara miljonär vid det här laget. Jag har så många tankar och känslor i mig.. Allt vill och behöver ut, men det är en skam över mina känslor..

Jag målar fan på väggen och tror det värsta hela tiden. Jag är duktig på det. Inget gott kommer hända mig och jag förtjänar inget bra – i min värld. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det hela, men jag oroar mig för allt.

svartsjuk

Jonas kommer lämna mig, han kommer bli allvarligt sjuk, mina föräldrar kommer att … ja, ni vet… och jag kommer bara bli fetare och fetare trots att jag rör på mig dagligen.

Allt bara maler runt. Skammen bränner.
ljubomora

Jag orkar inte med mig själv ibland. Idag är en sån dag då jag bara oroar mig för allt.. Precis allt. Svartsjukan är lite starkare idag än igår, ångesten är starkare, självskadetankarna är intensiva, och över detta skäms jag.

Jag vet att jag inte kan styra vad jag känner, men det är ändå jobbigt och skamligt.

Nå väl,nu har jag fått ur mig lite… Tack för det

Weight Loss

Jag pratar ju om att jag vill gå ner i vikt och jag hittade denna bild i —> Denna blogg <— som visar bra hur man ser ut

bmi

Jag är tjej nummer 7 och vill till nummer 4. Lägg då märke till att mitt mål är steget innan övervikt igen. Så ni förstår att jag inte är ute efter att bli riktigt smal, som första bilden tex.

Jag vill inte bli hur smal som helst, jag har gärna kvar ganska mycket av formerna jag har – många med inte käärlekshandtagen och inte heller det som blir bulligt runt bh:n

Nå väl, nu är klockan 07:24 och jag sitter med kaffet och ska strax in och kolla min Lemortia – hur hon mår… Se om jag hittar nya uppdrag, första leveln är ju avklarad nu. Det svåraste var att hitta rätt ö, men jag har inte kollat kartan mer än den lilla i högra hörnet.. Kanske kan få en större?

Haha… jag har såå noll koll kan jag lova.. Men, nu ska jag först kolla in alla viktiga sidor, twitter, facebooj, mailen och aftonbladet. Sen ska jag duscha

Att börja träna…

…vi pratar, vi vill, vi måste, vi har mål. Vi måste börja äta rätt. Problemet är att vi är lata. Vi båda vill, men vi orkar inte. Vi sitter och nästan väntar på att promenaden ska komma gratis.

powerwalk_136061058Vi måste för hälsans skull, mitt mål är att komma i mina jeans som jag hade för 3 år sedan.

Vi båda vill gå ner inför bröllopet. Så alltså, om vi börjar nu, går ner 0,5 kg/v så kommer vi gå ner 25 kg till bröllopet. Om jag inte räknar fel…

Då kommer jag kunna komma i den klänningen jag vill ha, jag kommer ha den kropp jag haft och trivts med.

Jag kommer vara piggare och troligen må bättre både fysiskt och psykiskt.

Så, vi har satt som mål att gå till affären och tillbaka varje dag. Inte för att handla utan gå för att gå. Sen gå “rundan” som jag sett ut, den är kuperad och drygt 3 km.

Det är en bra start. Sen ska vi gå till Svanehov och tillbaka. Vi måste. Så, idag har vi gått till affären och tillbaka. I morgon blir det en annan runda. Kanske min och Dipps runda, eller annan runda. Det finns en massa olika vägar att gå så man får variation.

Att gå samma väg varje gång blir bara tråkigt. Man behöver variation för att inte tappa suget. Det är så det är. Men vi kommer inte gå Kretsloppet, det är för dyrt… 350:-/pers. Så 700 för oss två, då kan vi lika gärna välja en väg som är dryga milen själva.

Sen det viktigaste, vi måste sluta med monster. Energidricka är bara socker. Inte bra alls. Nå väl, nu kör vi!!

Hade jag vetat vad jag vägt nu så hade jag skrivit det, men jag vet inte. Men jag gissar på närmare tresiffrigt. Och det är inte okej någonstans. Nej, mitt mål är 75 kg, då gör det inte så mycket om jag går upp ett par kilon.

 

Svartsjuka som stör

Vi pratar svartsjuka på twitter, jag och Sophia. Hur jag jämför mig med andra på stan, hur det kan hugga i hela mig när jag ser en snygg tjej och hur jag ser mig själv i spegeln och hatar vad jag ser.

Sen i vintras har jag gått upp 15 kg, det var i november när jag började med nozinan. Det sa bara pang, så var jag fet. Jag fick kläder av Ninja för ett tag sedan, bla ett par baggyjeans som då satt jättebra och nu idag fick jag inte ens upp dom över röven.

Jag har aldrig vägt så här mycket i hela mitt liv. Jag både vill och behöver gå ner i vikt. Men att jämföra… Igår var jag på en hemlig jakt.. en person som var på rymmen. Då kom Hon. Hon med den kroppen.

Jag kände bara att det var bra att Jonas inte var med. Hon hade sån snygg klänning, hellång med slits på båda sidor, fina former på alla sätt och jag visste att “så där såg jag ut för kanske två år sedan”

Det är sånt som hugger i mig, jag Vet att jag haft en bra kropp, men nu. Jag vill köra stenhårt på LCHF men det är dyrt. Så jag vet inte.Jag skulle vilja träna på gym, men jag har verkligen inte råd. Jag vill till Svenssons, där jag och Lisa var och tränade.

Det är egentligen inte speciellt dyrt, men för oss är det. Jag vet inte hur jag ska göra, springa kan jag inte göra för mina knän är paj. Gå gör jag ju redan. Använda saker ute att träna. Fine, men det förutsätter att det är skugga ute hela tiden.

Sen vill jag yoga. Men det är dyrt. Men jag vill och måste gå ner i vikt. Måste ner 15 kg minst. I dagsläget ligger jag på nära tresiffrigt till mina 178 cm. Jag Måste ner till minst 75 kg och då hamnar vi på att förlora 20-25 kg.

Nej, bort, ut, banta. Måste sluta med godis. Så är det bara.

youre_fat-12294

Ja, jag litar på Jonas. Men det är mina tankar jag inte litar på. Jag har kasst självförtroende och det är mitt stora problem

Usla självkänsla

Vissa dagar är mer fel än andra.
Vissa dagar är mer rätt än andra
Idag är det fel. Och ful.


Jag vet att min självkänsla och mitt självförtroende är kört i botten och har varit länge. Jag önskar jag inte brydde mig, att jag inte jämförde, att jag bara kunde köra mitt race.

Vore inte fel..

Men jag kan inte. Allt jag ser är perfekta människor – överallt går de runt, går, posar, existerar, finns. Sen har vi mig, jag som inte ens får på mig mina egna kläder för att jag är för fet. Jag bara måste gå ner i vikt, jag ska försöka sätta mig på hård diet. Om vi hade haft råd så hade jag kört med soppor 7 dagar i veckan.

Kanske, mycket kanske kunna unna mig en frukt 2 dagar i veckan. Men annars, bara soppor. Magiska piller lockar, allt som kan garantera en snabb viktminskning. Minus 15 kg i ett nafs. Vore inte fel. Jag har kanske en skev bild, men i mina ögon är den verklig.

I mina ögon måste jag gå ner till 70 kg prick. Inte 70,1 utan 70,0 Det har gått långt, hur långt vill jag inte erkänna nu. Kanske en annan dag. Men det har gått överstyr. Way too much om man säger så.

Men, nu ska jag dricka mitt kaffe och sen ta och slänga på mig lite kläder och fixa gröt.

Med solen i ögonen

Igår var en grå dag, vi valde tom att ha persiennerna nere för att slippa se eländet. Sen hade vi lamporna tända och låg i varsitt rum och deppade. Jag var utan lyrica igår och jag drabbas av fysiska såväl psykiska utsättningssymtom direkt.

Men så är det rävgiftet narkotikaklassat i USA. Något jag förstår. De fysiska symtomen är som att ligga deckad i influensa, frossa, svettningar, hjärtklappning, yrsel, muskelvärk – you name it. De psykiska är djup depression, ångest och självmordstankar. Allt värre än vanligt. Riktigt otäckt. Men nu har jag åter medicin i skåpet.

Känns bra!! Den enda medicinen jag skulle kunna överväga att sluta med är Cymbalta. Den har gjort att jag gått upp till en enorm storlek sen i november. Väger närmare 3-siffrigt skulle jag gissa. I början av den behandlingen vägde jag mig och då stannade vågen på 95 och jag har gått upp ytterligare efter det.

Men idag börjar jag med Modifast. Jag måste verkligen gå ner i vikt. Jag måste tappa 15 kg till att börja med för att komma ner till ett BMI som säger att jag inte lider av fetma. För det gör jag idag och det är inte direkt något jag är så glad vid.

Jag kan än idag titta på uppenbart magra tjejer och känna ett sting av avund. Inte för att jag vill vara mager, men jag vill ha en kropp som jag hade när jag fortfarande inte åt mer än bara cipralex. Då vägde jag runt 70-75 till mina 178 centimeter.

Det är inte magert någonstans. Det är snarare så att jag skulle kunna gå ner ytterligare utan att bli mager. Men runt 70 kg känns lagom. När jag bodde i Vara vägde jag 65 men det var för lite, inte för att jag vantrivdes, snarare tvärtom. Så jag kommer ha 72 som målvikt. Det är dit jag vill.

Gärna innan bröllopet, det är 1 år kvar till dess. Jag vill trivas med mig själv, det är väl något alla vill. Jag mår dåligt psykiskt och mår sämre när jag ser mig i spegeln. Jag gillar inte vad jag ser. Igår gick vi igenom bilder och hittade en på mig från 2003 eller möjligen 2004 och då hade jag en kropp jag verkligen trivdes med.

Jag har aldrig varit så här överviktig innan. Det är något jag grämer mig över och jag tänker att det är väl bättre att ta itu med det hela nu innan det skenar iväg ytterligare.  Men, sen har vi inte ätit nyttigt direkt. Vi har utvecklat ett sockerberoende båda två och det ska vi försöka bryta. Det kommer inte bli lätt, men vi måste.

Hur som. Nu ska jag runda av. dricka upp mitt kaffe och snart ta morgonpromenaden med Jonas och Dipp, till macken för att hämta paket. Sen ska jag försöka planera in mer motion. Måla upp bilder av vart vi ska gå och fundera på om vi ska börja gå med stavar.

Sen ska jag läsa på lite om lchf, den kost vi ska börja med efter en kickstart av modifast. En vecka kvar innan vi ska börja äta efter den dieten. Bort med pasta, ris, bröd, potatis. In med mer grönsaker och mer vegetariskt. Inte helt vegetariskt. Dels för att jag tycker för mycket om fisk.

Så är det.