Archives

Något jag är bra på

Vi satt här på morgonen och pratade om gamla jobb vi haft och eftersom vi båda har jobbat inom vården så var det där vi fastnade och gamla minnen dök upp. Jag har jobbat inom vården i många år, som semestervikarie, timanställd och har haft fast anställning.

Vård-och-omsorg

Och håll i hatten för nu ska jag säga något jag inte gjort innan, ska säga något positivt om mig själv. Jag var duktig på mitt jobb med de äldre. Jag jobbade effektivt, så när det fanns tid över så satt jag med de äldre och lyssnade med glädje på deras liv, hur de levt och saker de upplevt.

Men kontakten med både vårdtagare och anhöriga var jag duktig på. Jag har fått höra det från både anhöriga och chefen, men även vårdtagaren har sagt det till mig. Och jag själv vet om det.

Jag tog mig tid att lyssna på dom, på kvällarna så körde vi ut de äldre till tv-rummet och satt där och småtittade på tv och prata. Var de oroligt så satt jag med dom och körde något som jag då inte hade något namn på men som jag idag vet är taktil massage.

Jag satt där, masserade deras händer och lät vårdtagaren prata om den hen ville. Vi hade en kvinna på ett boende som hade psykiska besvär och när hon fick panikångest så visste jag hur det kändes så jag försökte prata med henne för att distrahera hennes tankar.

Av en slump så hittade jag hennes bröllopsfoto och jag har aldrig sett ett så vackert kort innan och en gång när hon hade sån ångest så visade jag henne fotot och det var något som hände för hon for upp ur sängen, satte sig på golvet framför bokhyllan och drog fram en stor låda.

Där i fanns det foton, gratulationskort och telegram, hon berättade om bröllopet och blev helt lyrisk, så glad över att få prata om det. Sen, varje gång hon mådde dåligt så visade jag henne bilden och bad henne att berätta lite om dagen. Och det fungerade varje gång.

När jag jobbade delade turer så var det ingen idé att åka hem de timmar det gällde för jag bodde 4 mil från jobbet och jag jobbade bara delade turer på helgerna och då gick tågen hem bara varannan timme. Så för att fördriva tiden så valde jag att spendera den med de äldre så de berättade om sitt liv.

Jag tycker att det är jätteintressant att höra hur de levt så jag la hellre min lediga tid där än att bara springa runt i stan eller sitta i personalrummet och läsa tidningar. Det ledde ju till att de boende knöt an till mig och fick en fin känsla över det hela.

IMAG1193

Så, när vi satt där så blev jag nästan – men bara nästan sugen på att börja arbete istället, men jag vet att jag inte skulle fixa det i dagsläget, men man vet aldrig hur framtiden ser ut. 

Så, jag ville mest tala om att även jag kan hitta saker som jag är bra på. Bror säger att det finns mer, men jag kan inte se det än – men jag kanske kommer dit en dag. Men jag börjar här.

 

Det här med kattungar

Jo, först vill jag förklara att på två av våra köksskåp så har vi bara 2 dörrar, så man kan se finporslinet. Sen var det mycket så att jag ville ha dörrarna och det ville inte Bror så han valde detta som kompromiss. Men nu tänker jag tvinga honom att sätta upp de resterande två.

Pepsi undrar om hon syns...

Pepsi undrar om hon syns…

Hon är visserligen min älskade skrutt, men ja.. klockan 11:15 hade jag redan dammsugit 4 gånger.. Hon vägrar att låta mina blommor vara ifred. Särskilt min hibiskus. Där är krukan så stor så det är lättare att sitta i den när man gräver ur all jord.

Så, nu står det tillfälligt på chiffongen i väntan på att fundera ut var vi kan ha den. Ett kattsäkert ställe, men var tusan hittar man det?

Tur att jag älskar den damen, bäst för henne det. Så bara som straff för allt jag fått göra så får Bror ta Dipp på nästa runda, helst innan 13:00 för då beräknas Lisa komma!! Då måste allt vara klart, måste hitta rena lakan också så jag kan bädda klart innan hon kommer. Sånt ska inte gäster behöva göra.

Men, nu ska jag försöka att inte göra något på ett tag. Har blivit beordrad vila av Lisa. Så, nu ska jag blunda och minnas, lyssnar på “utan dina andetag” och den spelade vi på vårat bröllop 

Fru Carlzon

Ett år idag. Jag älskar Honom mer och mer för varje dag som går. Dagen då, för ett år sedan, den var så himla lyckad, jag kommer aldrig glömma då vi skulle åka hem, Bror bar en av presenterna, en kartong med glas och koppar och vid parkeringen så var det en snövall och han ramlade.

Men han valde att falla på ett lustigt sätt för att rädda presenten, så när han väl satt i snöhögen så hade han armarna ut från kroppen och rätt högt upp i luften, men han lyckades 🙂

023

Mer om bröllopet kan ni läsa här om ni vill

Fördelen med internet

Att blogga, jag startade min första blogg 2005 om jag inte minns helt fel och jag är så glad att bloggar finns för jag har fått otroligt många fina människor och nya vänner i mitt liv. Det som gör det hela ännu bättre är att jag följde en massa bloggar med och en av dom var en tjej som hette Petra och via henne hittade jag in till Bror.

Då vi började följa varandras bloggar så gick allt fort, vi började maila, blev vänner på facebook, sms:ade och tillslut började vi prata i telefon. Det var kul att få en ny vän och vi ville träffas eftersom vi kom så bra överens. Men enbart som vänner, det var vi båda överens om för vi var inte intresserade av någon som helst relation.

Så, dagen kom då jag skulle åka till Viskafors första gången, tågresan var jobbig för jag var nervös.. Jag hade ju inte en aning om hur han var egentligen. Han skulle ju kunna visa sig vara ett as, visste inte alls vad jag hade att förvänta mig.

Men, när jag klev av tåget och såg honom och Dipp första gången, då kände jag direkt att Detta är något mer än jag trodde. Det bästa var att han kände samma sak. Det klickade direkt.

Sen när vi kom hem till honom så fick jag även träffa en annan pälskling och det är Chips, en dam jag fastnade för direkt. Älskade katt! Ett liv utan en katt är inget liv så jag är glad att vi är överens även på den biten.

Helgen gick fort, tyvärr men vi bestämde att vi skulle ses snart igen.. Och det slutade med att när det var dags att åka hem så var jag “sjuk” för jag ville inte åka hem 😉

Sen skulle jag slussat ut från korttidsboendet där jag bodde då och tanken var att jag skulle få en lägenhet i Södertälje. En stad jag Aldrig har tyckt om och då skulle jag dessutom aldrig ha råd att åka hit. Man blir ju inte direkt rik av att leva på soc.

Vi försökte komma på en lösning och det blev så att jag skulle flytta hem till en vän till Bror men när det väl var dags så sa vi att jag skulle flytta in här men bara tills jag fått lägenhet inom Borås kommun.

Jag vill inte direkt påstå att jag ens tittade efter en endaste ledig lägenhet. Vi sa heller inget om det faktum, ska jag bo kvar här eller ska jag flytta. Det dröjde ett tag innan vi ens pratade om det. Men så blev det så att vi bestämde att jag skulle bo kvar här.

Ett val som visade sig vara mycket bra! Nu, några år senare så sitter vi här, har snart varit gifta i 9 månader. Att detta hände var riktigt bra, inte bara för att vi fattade tycke för varandra på det sättet utan även för att jag gett upp hoppet om att livet kunde bli en strimma ljusare.

Jag såg verkligen ingen ljusning, jag hade kämpat så länge, stött på så otroligt många motgångar och svek.. Inte för att livet är ljust hela tiden, jag har fortfarande svackor, men det har Bror med men vi vet att det är så det kommer vara men vi har ändå varandra och det känns så himla bra.

Så, tänk hur livet kan förändras när man minst anar det!!

The darkness in my life

Mörker. Evigt mörker och svåra tider. Jag vet inte vad som händer om jag ska vara ärlig. Jag vet bara att jag faller djupare och djupare för varje dag som går, jag får så dåligt samvete, jag & Jonas gifte oss i december så jag borde väl sväva i lyckan fortfarande.

images (1)111

Visst, han gör mig lycklig,, jag har fina vänner som visar att de bryr sig om mig, men det känns ändå som att något fattas. Jag vet bara inte vad. Om jag bara visste.

Jag har fruktansvärda tankar. Tankar på det jag inte vill tänka på men jag orkar inte se något annat. Mörker är en kraftigare färg än ljuset. Det kan ingen säga annat om. Det finns en sida på facebook som heter Framsteg och där står såna saker som hur man bör leva sitt liv för att vara lycklig.

Visst, det funkar säkert för “normala” människor som bara har svackor lite då och då. Jag själv försöker ta till mig vad som står men jag har valt att inte följa sidan längre för jag mår bara illa av allt klämkäckt som står och det får mig bara att skämmas över en sån simpel sak som de skriver om där.

Dålig människa är vad man är om man inte lyckas. Jag har vänner som delar sånt ibland men jag känner bara en tagg i bröstet för att jag inte klarar att tänka så positivt. Jag vill  äl ta tillvara på varje minut som är bra, men det går inte för jag når aldrig riktigt hela vägen fram. Livet är svårt.

Ja, jag vet.. vem har sagt att livet är lätt.. Men jag är medveten om att väldigt många mår ofta bra även om de också mår dåligt ibland, men för mig är livet oftast tvärtom. Jag mår oftast dåligt men ibland mår jag bra. Just nu är jag på väg ner, lite mer för varje dag som går.

Ja, jag vet vad du tänker, “bara jag kan förändra mitt sätt att leva” men, om det nu hade varit så lätt som att “bara” tror ni då att jag frivilligt valt att leva i mörker? Ja, vissa verkar tro det men det är inte så lätt att bara ändra på något till den totala motsatsen när man mått dåligt under så lång tid.

Usch. Tisdag. Jag mår dåligt men jag kraschar lite mer efter varje DBT–tillfälle. Inte för att jag inte trivs i gruppen, för det gör jag. Men jag klarar inte av att vara så social under så lång tid. Möjligen uppdelat på 1 timmer 3 gånger/dag för då hinner jag ladda batterierna.

Men ja… Jag faller djupare och djupare… varje dag

Fråga om bröllopet


Ny fråga – Hur kändes det precis när du fick höra att ” Nu är ni man och hustru”


1476602_672147552807107_694802055_n


Jag fick denna fråga av Jonna och jag ska  förklara lite om den saken 🙂 Jag börjar redan från morgonen, jag sov hos Åsa sista natten, så på morgonen var jag galet nervös men samtidigt Väldigt glad! Jag skulle få honom som jag älskar hutlöst mycket!! 

Efter frukosten så körde Åsa mig till frisören och när jag blev fin i håret och blev sminkad så åkte Åsa och hämtade min brudbukett. När hon kom till frisören och visade buketten så började jag gråta, den var så vacker och i den stunden så blev allt så verkligt!

När vi var på väg till stadshuset så står vi i hissen och jag är iklädd min vackra klänning med buketten i högsta hugg och de frågar om vi ska på fest, när vi berättade som det var så gratulerade de så mycket!

När vi kommer till stadshuset så var det Jonas son som jag såg först och när jag fick syn på Jonas så blev jag helt knäsvag och då igen fattade jag att, Nu händer det!!

När vigselförrättaren kom såå gick vi in i vigselrummet så började hon flytta runt oss hur vi skulle stå, sen ändrade hon plats på oss igen och hon verkade alldeles förvirrad, men det blev bra ändå 🙂

När hon sa att vi var man och hustru så fick jag världens puls och benen bar knappt. Jag var så himla lycklig ♥

Efter det så gick vi till en restaurang som heter Sven-Eriks och där åt vi 4 rätters plus tårta och maten var fantastiskt god!! Tårtan var det en vän som gjorde och den var inspirerad av en bakelse som bara finns i Borås, det heter Elfsborgsbakelse och det är en marsipanbakelse med smak av citron och lakrits.

Allt var en fantastiskt fin dag! När vi satt och åt så spelade vi Frank Sinatra i bakgrunden. De som var med på bröllopet var Jonas 3 barn, hans dotters pojkvän, Jonas mamma, min syster och hennes man, vår tränare Tony, Emma som bakade tårtan, sen var det Åsa och en vän som heter Annkie.

Så vi var inte så många. Jag hoppas verkligen inte att jag glömt någon, det vore lite pinsamt 😉

Så, min syster var den enda från min familj som kom, något som var Väldigt synd.. Jag har ju mer än gärna haft med mamma, pappa och pappas fru, men vi fick klara oss utan dom.

Det som känns tråkigt är att Jonas aldrig har träffat mina föräldrar, han har bara träffat min ena bror, min syster och min systerdotter. Men ingen av de under lång tid, Min bror var det som hjälpte till när jag flyttade hit, så de åkte hem väldigt fort efter att bilen var tömd.

Min systerdotter träffade vi bara ett par timmar då hon och hennes pojkvän var i Borås under en natt bara, sen min syster träffade han ju när vi gifte oss. Så jag önskar att vi har råd att åka till mina hemtrakter så han får träffa min familj.

Så, jag hoppas att dessa svar var bra 🙂


 

En känslosam dag


Självhatet som växte, men kärlek så stark!


Jag skrev tidigare ett inlägg om självhatet jag känner och jag försökte då få fram något vettigt, men skammen är för stor. Jag avskyr mig själv så in till den milda grad, det slutar med att jag är paranoid mot hela världen.

Den som blir mest lidande är Jonas även om han inte erkänner det, men det är så det känns. Jag känner att det bara är en tidsfråga innan han lämnar mig – han inser att han förtjänar någon bättre.

Tankar på otrohet växer under dagar som denna, men det hänger ihop med saker från förr och det har satt djupa spår, och jag vet att Jonas inte är som dom, men ibland kommer känslan ändå.

Jag är så rädd att  förlora honom och jag vet att det inte blir bättre när jag blir så här paranoid och rädd. Han är inte som någon annan, han är speciell. Han är min stjärna i den mörka rymden.

Det är han som bär mig, stöttar mig, älskar mig – förstå, Jag blir älskad av en sån fin människa och jag undrar om jag verkligen förtjänar det, om det inte bara är en dröm. Han finns alltid där, han förstår mig och det bästa av allt är att han älskar bara mig!

Eller, jag kommer tvåa och det kommer jag alltid att göra, men det är helt okej, för det är klart att hans barn och mamma kommer först. Men det spelar ingen roll. Det var han som valde att gifta sig med just Mig.

Så då återstår den logiska frågan; Varför skulle han slå mig, varför skulle han utsätta mig för övergrepp, varför skulle han vara otrogen?

Nej, just det! Han gör inget sånt, för det är mig han vill dela sitt liv med, så när jag Egentligen vet detta – varför ska jag då oroa mig som jag gör? Visst, det spelar ingen roll att jag är rädd, för det är jag.

Men samtidigt så trygg – det är vi mot världen. För alltid!


 

Namnlös


 

Tack min älskade för allt du ger mig!


Nej, jag känner inte så här varje dag

 

Konstig natt

Somnade vid 22-tiden och sen vaknade jag kl. 00:00, sen 02:00 sen 04:00 och sen nu klockan 06:00 och då gav jag upp. Att sova utan propavan fungerar så där kan man säga, men nu känner jag mig rätt så pigg så jag valde att stanna uppe, så nu sitter jag påklädd och ska strax brygga lite kaffe.

Kl 09:26 åker vi hemifrån, eller jag i alla fall för jag ska till sjukhuset och efter det drar vi till gymmet. Då får jag tillbaka min dosett av Åsa och i den ligger det propavan tror jag. Hoppas det i alla fall. Hon ska få tillbaka sitt halsband som jag fick låna på bröllopet.

Åh vilket underbart bröllop det var! Allt var så perfekt. Det enda som var synd var att fotografen backade ur och inte följde med till restaurangen för att ta bilder där. För det hade blivit perfekt!! Vi stod mot ett draperi men med mobilkameror så smälte klänningen in för mycket mot draperiet men det hade nog blivit bättre med en riktig kamera.

Annars hade vi sett ut  en annan plats för bröllopsfotona. Så, det var mycket synd att hon inte följde med som bestämt. Lite ledsen blev jag faktiskt. Men så blev det. Hon tog några fina bilder i stadshuset, men det var på restaurangen vi hade sett ut ett ställe där vi skulle stå för att ta bilder som sen skulle bli tackkort.

Nu vet vi inte alls vad vi ska ta för bilder men det löser sig. Vi måste fundera lite till.

Men men… Nog om det… Nu ska jag fixa kaffe, sen äta lite frukost så man orkar med träningen sen. Så nu smiter jag vidare. Ska ge katten sin frukost också. Jonas och Dipp sover än och Jonas ska ja väcka kl 8:00 för att vi ska hinna med bussen.

Men nu smiter jag…

Mer bilder…

Jag har nog aldrig sett så lycklig ut på bilder tror jag. Jag tänker på en vän som lämnade jorden många år för tidigt som sa att, du som har så vackert leende – LE! Nu skulle hon se dessa bilder. Men, hon ler nog i sin himmel.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC