Archives

Försoningen?

När vi tog hem lilla Pepsi så tog det ett tag innan Chips valde att strunta i henne, hon liksom accepterade att Pepsi bor här, men Pepsi fräser lite fortfarande. Inte som tidigare, men ett litet fräs kommer det. Men, Chips har sin plats i köket och Pepsi har börjat utforska allt där så nu äter de båda i köket.

Men, Pepsi tar sig för mycket friheter. Först så la hon sig vid Chips matplats och jag tänkte att det kanske är för att Chips har en handduk där så hon kan ligga gott, så jag la en vid Pepsis plats också och det har blivit bättre. Sen nu har hon börjat sitta i fönstret, ingen fast plats dock, men just nu så ligger hon där Chips brukar sitta och jag tycker synd om Chips som visar så mycket hänsyn.

Så jag tog Chips och satte henne i andra fönstret och först fräste Pepsi till lite, men sen började hon iaktta Chips genom blomman och hon märkte att Chips satt i lugn och ro och spanade ut lite. Så jag tänkte att jag måste ta kort på hur de sitter, jag hoppas att det fortsätter så, att de båda kan sitta där utan problem.

fönster2

Pepsi & Chips

 

I vardagsrummet är det oftast Pepsi som sitter men nu får hon lite “miljöombyte” eller vad man ska säga.. Men även Chips sitter där men inte lika ofta. Men nu, jag hoppas att de kan samsas, att båda kan vistas nära varandra utan att Pepsi fräser som en fåntratt.

Men oavsett, vi har världens finaste katter men Pepsi har fångat mig totalt. Inte det att jag tycker om henne mer, men jag tycker om henne på ett annat sätt än vad tex Bror gör. Men det är inte så konstigt, Chips var 8 år när jag kom in i bilden, Pepsi var 12 veckor när vi köpte henne.

Sen tyr hon sig till mig väldigt mycket och har gjort sen dag ett, ska nästan alltid ligga i mitt knä och spinner som attans, det är nästan så fåtöljen vibrerar. Chips är mer “sin egen”. Hon kommer när hon vill, men det är inte lika ofta, Pepsi är tillgiven och kelig på ett annat sätt.

Men som sagt, jag älskar våra djur även fast Pepsi är speciell. Anledningen till att Chips är extra speciell för Bror är för att när hans liv varit jävligt tufft så är det bara en enda som funnits vid hans sida och det är Chips, så jag förstår honom. Fullt ut.

Men, jag ville mest visa bilden – hoppas att det fortsätter på samma sätt ♥

Egentid, en viktig tid

Så, detta med att ha lite egentid, det sägs vara viktigt och ja, jag kan känna att jag behöver det – men så fort jag unnar mig det så får jag typ panik efter en stund. Ingen att prata med, ingen som finns där vid min sida. Det är hemskt. Som de gångerna Bror åker till stan för möte med Balans, det kan vara skönt de första 10 minutrarna, men sen blir det bara jobbigt.

investera-1024x682

Jag vill också kunna känna den njutningen som folk pratar om. Ibland går det, just nu skulle det inte funka, inte alls för jag är för labil. Men han då. Han måste ju också få sin egentid så jag kan ju inte hindra honom för det bara för att Jag inte fixar det.

Han är i behov av det. Men då brukar jag fråga mig själv – var ska jag ta vägen då? För att slippa känna ensamhet? Eller, hur ska jag lära mig att fixa det ändå? Visst, jag är inte ensam, jag har djuren. Men ändå, det är något som inte vill fungera för mig.

980589_10151513809369580_201960270_o

Chips

DSC_0069ny

Bror

DSC_0089ny

Pepsi

PICT1898ny

Dipp

 

Men det kanske kommer. Jag menar – jag har ju klarat av att bo ensam, fast jag var typ aldrig ensam. Jag bodde på bottenvåningen och hade altan med fönster in i kök och sovrum. Så de jag umgicks med då gick och ringde på dörren, öppnade jag inte då så knackade de på fönstret i kök och sovrum och sista anhalten blev då vardagsrummet.

Så, ville jag vara ensam så var jag tvungen att dra ner persiennerna. De visste liksom mina arbetstider. Ibland kände jag att allt blir för genomskinligt att ha persiennerna nere, så jag satt på en madrass på golvet i garderoben. Läste, pratade telefon och sånt.

Så egentligen bör jag njuta av ensamheten ibland, men i mitt inre så går jag på helspänn och bara väntar på det bekanta ljudet av folk som bankar på fönstret. 

Nå väl. Nu ska jag hitta på något. Typ putsa fönster på balkongen. Tog köket härom dagen, men orkade inte ta vardagsrummet då, så det är väl dags att göra det antar jag. Eller så väntar jag någon timme tills det är lite varmare ute, just nu är det typ runt 3°c och det blir lite kyligt med vatten på händerna.

Så ja. Kaffe. Det får bli kaffe så länge

Nyfiken i en strut

Chips har Mycket tydligt visat Pepsi att det är Chips som äger köket. Men, just nu är Chips i kattsängen i vardagsrummet och Pepsi utmanar ödet och undersöker hela köket. Hon är för söt!!

Titt-ut

Titt-ut

10460479_10152874097354580_2192189114104923210_n

Pepsis nya plats här hemma

10384803_10152874105809580_1358353984707425485_n

Undrar om Chips mat är godare än min

 

Plåten, den är där enbart för att Chips ska få äta ifred och för att inte Dipp ska stjäla den. Men men.. Det var så kul att iaktta Pepsi, hon verkligen smög fram och kollade mot dörren hela tiden. Men jag hoppas att hon kommer få sitta i fönstret också, då har de varsitt fönster att sitta i.

Annars sitter Pepsi bara i vardagsrumsfönstret så denna blev ju en helt ny värld för henne.. Ska bli intressant att se en fortsättning på detta äventyr 🙂

Det nya projektet

Dagen startade redan vid 08:30 och jag gick direkt in i badrummet, ställde mig framför spegeln och tittade mig själv i ögonen som vi sa igår. Vi sa att jag kunde börja med typ 3 minuter, men jag tror inte ens att jag klarade 1 minut.

ljus

Blicken, väntan på bussen på väg tillbaka till psyk efter hemsk ångestDet jag såg var bara en tom, känslolös blick. Tom, kall, utan känslor. Så, jag ska göra om det i morgon igen. Jag har även skrivit en liten lista om vad jag skulle förlora om jag skulle ta livet av mig.

Jag tänker inte på att jag kommer försvinna, bara att jag blir av med att må så här. Och då sa vi att jag skulle skriva ner vad jag skulle känna att jag förlorar och det är Bror, Chips, Dipp, Pepsi, hemmet jag trivs i, övriga familjen, Yamas och vänner.

Jag vill inte förlora de. Det känns värre att förlora dom än att jag dör. Men, jag måste ta tag i detta nu, jag måste våga känna.

Annars, som omväxling så har jag sovit hyfsat bra i natt, har nog inte vaknat en enda gång. Eller, vaknade vid 08:30 men somnade om 1 timme innan jag gick upp, tömde diskmaskinen och körde igång en ny. Så busig är jag, Bror sa ju igår att jag inte ska göra något här hemma på en vecka.

Eller, om jag känner att jag vill så får jag, men jag får Inte när jag har ångest för då gör jag det som en flykt och det är inte okej. Mycket nytt för mig nu att tänka på. Men, han bestämmer en massa för Min skull – även fast det är jobbiga saker.

Se mig i ögonen, stänga in mig i rummet och tillåta (tvinga mig) att känna min ångest utan att försöka fly ifrån den. Så det enda jag får ta med in då är papper och penna, så jag kan skriva ner tankar som dyker upp, sånt som jag kan ta med honom och/eller med min nya samtalskontakt.

Så, jag måste hitta en snygg anteckningsbok och jag har hittat 3 olika modeller så jag slänger ut bilder på alla tre. Här är dom.

Vansinnigt snygga modeller, finns på Akademibokhandeln i Borås

Vansinnigt snygga modeller, finns på Akademibokhandeln i Borås

3227

Också en snygg modell

Sen denna

Sen denna

Sen, av någon anledning duger inte ett vanligt kollegieblock, jag vill ha en snygg bok, ha den som en kombinerad dagbok där jag kan skriva saker som jag inte vill skriva här, eller att skriva både där och här. Sen anteckna sånt som rör sig i huvudet just då.

Så, vi får se vilken det blir! Men, nu ska jag vika tvätt, inte för att gömma mig från all ångest utan för att det behövs. Mycket tvätt som blivit liggandes. Att vika tvätt är lite “mitt” jobb, Bror tvättar och jag tar hand om att vika.

Vi har en form av överenskommelse om vad som är hans jobb och vad som är mitt jobb, funkar rätt bra faktiskt. Så, nu ska jag ta det tråkigaste jag vet. Fast när man väl kommit igång så är det rätt meditativt på något sätt

 

Kan man krypa ur sitt skinn?

10952285_10152801605254580_439009372760167636_nDessa dagar, jag faller mer för varje sekund och ångesten kommer tätare och kraftigare för varje gång och det skrämmer mig. Inte mindre rädd blev jag när jag såg vilken läkare som jobbar denna vecka, nämligen han som skrev ut mig dagen innan julafton trots att jag inte var redo.

Så, jag antar att jag är utskriven senast fredag. Skulle inte förvåna mig ett dugg. Men annars, jag har mest sovit idag utom då jag rökt och tuggat Stesolid. Känns så.

Bad om att få prata med min kontaktperson innan och hen skulle komma om en liten stund och att jag kunde vänta på rummet. Efter 2 timmar får jag veta att hen varit fullt upptagen med annat under tiden jag väntade.

Hade hen inte kunnat be mig prata med någon annan? Nej, väljer att svara “jag kommer om en liten stund”

Denna dag har varit jobbig. Började med bollmassage och sen medicin, somnade – vaknade, åt, rökte och mer piller. Sängen, krama nalle och skaka.
Sängen nästan vibrerar känns det som, men det är bara min puls som slår.

Abstinens. Jag har en sån hemsk abstinens så jag vet inte var jag ska ta vägen snart.. Jag känner bara att jag skulle behöva lätta på trycket och få känna en äkta avslappning som jag aldrig lyckas nå på annat sätt.

Men jag har lovat. Lämnat in mina saker, men en del av mig ångrar mig fortfarande. Jag står inte ut, jag vet inte hur jag ska klara mig – men jag har lovat min man att inte skada mig på avdelningen.

Jag kan dock bara säga att jag lovar att försöka, för jag ska verkligen försöka klara mig. När jag blir utskriven så sa han att vi tar sekund för sekund. Men en del i mig skriker. Jag blir galen…

Så har jag en kontaktperson ikväll som jag inte kan öppna mig för och det är Väldigt viktigt att man pratar med rätt person, så det kommer väl sluta med att jag ligger här och kvider. Att öppna sig och få suckar och ett “Mmm” som svar känns inte så… Givande.

Men. Jag måste kämpa och det gör jag nog bäst under täcket med musik i öronen. Annars blir jag galen. Jag har bara en enda sak i huvudet nu. Eller ja, min fina familj, men annars – den falska vännen.

(Sen sägs det att hudvård är bra, men jag ändå får jag inte köpa allt på hyllan. *ironi*)

1506774_10152801202229580_6105659390541642214_n

Fan vad jag vill sniffa pälsklingar nu. Mattes hjärtan 

Dagens selfie

Ska försöka idag, kämpa för att må bra – det brukar fungera bättre om jag gör mig i ordning med smink och hår sen även fina kläder som jag trivs med, så detta är dagens selfie.

10847976_10152653495549580_6079071565079171187_n

Sen ska jag till svärmor, hon ville att jag skulle handla lite åt henne, Bror följer inte med för han har en massa med sladdar att fixa med, just nu ligger allt bara som i en evig röra och det är svårstädat där.

Så jag hoppas att det blir bättre. Annars då, jag har sovit bra, vaknade vid 8 och kände mig pigg, så jag hoppas att känslan hänger kvar. Hoppas verkligen det. Fast just nu känns det som att jag är överklädd så jag vill byta till jeans och en vanlig tröja.

Känna mig mindre uppklädd, men det skiter jag i. Bestämde redan igår att jag skulle ha kjol eller klänning. Jag har ju köpt såna fodrade svarta leggings så jag kan ha kjol även om det är lite kallt.

Men men… nu ska jag ta en cigg, sen borsta tänderna. Sen är jag helt redo för dagen.

Positiva känslor, sånt som jag alltid bör tänka på, som jag verkligen försöker tänka på – jag tänker på det familjeliv som jag skapat, det utan biologiska band. Jag har min man som jag älskar mest i världen, han som ger mig trygghet bara genom att bara finnas till. Även om han inte gör något aktivt när jag mår dåligt men han finns där.

Dipp, hunden alltså . hon märker Direkt när jag mår dåligt så hon söker upp mig, visar att hon finns. Så fort jag går och lägger mig så kommer hon och lägger sig så nära hon bara kan.

Chips, den gamla katten. Hon fyller 12 i maj – hon är en som lugnar mig, hon brukar väcka mig på morgonen genom att ligga så nära huvudet hon bara kan och spinner. Ibland tar hon sin tass och stryker mig över kinden. Ibland utan klor.

Pepsi, kattungen som är mer vild än tam. Hon ligger alltid i mitt knä, eller inte just nu men hon brukar ligga där, spinner oftast, sen får hon för sig att min ärm är till för att bitas lite på, typiskt kattungar.

Sen har jag svärmor Vieno som alltid bryr sig, blir oftast väldigt glad när vi kommer på besök- hjälper oss när vi har det svårt, försöker sätta sig in i hur vi mår och om jag har självskadat så finns hon där utan dömande ord. Hon är fantastisk.

Sen har vi Brors barn, deras namn utelämnar jag, men den äldsta är den jag har mest kontakt med, inte så att jag träffar honom ensam, men han är ofta med oss och vi går runt och pratar om allt.

Sen har jag fått nya vänner, mest genom DBT:n men även där utelämnar jag namnen. Det finns folk, men jag vågar inte träffa dom än, för rädd att bli sviken igen. Men de är bra människor, det vet jag innerst inte.

Jag är tacksam för de alla!! Sen har jag även min biologiska familj, men de kan jag nämna senare för nu har jag inte tid att sitta här

Det tar sig

I morgon har Pepsi bott här i 1 månad, hon har verkligen blivit tillgiven, ligger Alltid i mitt knä, lägger sig på rygg och verkligen sträcker på sig och kräver att jag ska klappa henne över magen.
Klassiskt tecken på att katter känner sig trygga – det känns så fint

1475947_10152651429114580_862431457831520680_n

 

Sen verkar det nu som att Chips har visat vem som bestämmer, Pepsi fräser fortfarande när Chips är nära, men inte alls som i början.
Igår gav Pepsi Dipp flera pussar plus att hon drog sin lilla tass över kinden på Dipp, det såg så himla fint ut…

Tisdag väntar

slide7I morgon är det dags igen för DBT och bilden, ja – jag faller fortfarande för frestelsen, som nu inte bara varit en frestelse utan blivit värre än så. Men tanken är ju då att vi ska lära oss att leva utan det. Men jag har inte lyckats och snart är det slut.

Jag är livrädd om jag ska vara ärlig, detta med framtiden är något jag tänker på mer eller mindre hela dagarna, just vetskapen om att efter mitten på januari, ingen vet hur lång tid det tar innan jag får tid till en ny terapeut.

Det enda jag vet är att jag kommer träffa den terapeuten mer sällan än jag gör nu. Visst, jag får ändå vara glad att jag kommer ha någon, men om jag känner mig själv rätt så behöver jag tätare kontakt.

Inför varje ny fredag så känner jag att jag har så mycket som jag behöver ta itu med, men ändå hinner vi inte prata färdigt. Så jag går ofta hem mer mer ångest än då jag gick dit. Det blir att vi avslutar när vi är vid den punkten som är jobbigast. Men jag hoppas ändå att det blir bra.

Men i morgon efter gruppen så ska vi gå och fika, så vi avslutar gruppen på ett bra sätt 🙂 Sen ska jag möta Bror och då ska vi springa runt och fota lite och sen ska vi till hans mamma.. Vi ska även handla viktiga saker, sen det tråkiga – gå igenom budgeten. Vi har ett bra budgetprogram som vi ska använda oss av nu när vi har en ekonomi.

Vi kommer dock inte komma ifatt än eftersom vi fått “slira” på en massa räkningar så nu blir det dubbla räkningar ett tag.  Sen har vi ju veterinären vi ska till för att fortsätta utredningen gällande Chips och det enda i prisväg jag vet är att det kommer kosta 450:- bara att komma dit, sen vet vi inget mer.

Men vad gör man inte. Vi är ju inte stammisar där direkt, sist vi var där var för 1-1½ år sedan, minns inte så noga men det är ändå rätt bra med tanke på att hon fyller 12 år. Så det är en gammal dam det där 🙂

DSC_0100

Men hon har världens vackraste tassar 🙂 Tog förresten 2 bra bilder på Dipp och Pepsi, så jag avslutar detta inlägg med dom

DSC_0092

DSC_0094

Nykomling i familjen Carlzon

Vår nya familjemedlem, vid namn Pepsi – vad annars.. Nu har vi Dipp, Chips och Pepsi. Hämtade hem henne idag med hjälp av Lisa. Det jag fick veta av förra ägaren var att Pepsi var van vid stora hundar och det tog 10 minuter, sen satte hon Dipp på plats 🙂 Precis vad som kan behövas. Vad gäller Chips och Pepsi så fräser de mest, men nå väl – här är hon ♥

1476701_10152596573519580_8614341960658966613_n

Okej, en förklaring nu kanske

 

Dipp - hund, Border collie/dalmatiner

Dipp – hund, Border collie/dalmatiner

Chips - katt, huskatt/perser (sköldpaddsfärgad)

Chips – katt, huskatt/perser (sköldpaddsfärgad)

Pepsi - katt, huskatt (sköldpaddsfärgad)

Pepsi – katt, huskatt (sköldpaddsfärgad)

Nu fattad bara en hund också, men den kommer senare – tro mig 🙂

Så var det då denna katt

Ärligt, djur i all ära, men katter för mitt hjärta att slå frivolter, denna dam, hon är så himla fin och charmig.. Hon har bestämt sig för att fåtöljen är hennes! Den var Dipps innan men hon har lagt beslag på den, enda gången den går bort är om vi inte stänger garderobsdörren ordentligt för ligga på mjuka kläder är snäppet bättre.

10304869_10152585226564580_4575203105047510535_n

Sen annat, så fint att se vilken skillnad det nya fodret gör, dels så har benet läkt totalt, pälsen är dock inte lika lång som på andra benet än, men det ser så himla fint ut, synd bara att jag inte tänkte på att ta en bild på hur det såg ut innan. Men jag tyckte först att det lät konstigt att det berodde på födoämnesallergi, för jag trodde inte att det yttrade sig på det sättet.

Men när vi ska på nästa besök så tror jag (hoppas) jag att de ska ta reda på mer exakt vad för del i fodret som hon inte tål. Om det visar sig vara ttex kyckling så kan vi köpa vanligt torrfoder och blötmat med typ fisk eller  kött och då bara utesluta kyckling. Det kan dock även vara så att hon alltid kommer få gå på HA-kost.

Men det återstår att se, men som det är nu så har såret försvunnit, ny, fin päls har vuxit ut och pälskvalitén i övrigt är bättre, tänkte innan att hon fäller i största allmänhet, vissa katter fäller ju mer än “normalt” men veterinären nämnde i största allmänhet att detta foder kan förbättra pälsen och det är ju fint, hon fäller mindre. Bara det..

Visst, hon fäller fortfarande men som tur är så har hon inget emot att bli kammad, snarare tvärtom – men inte för länge. Men, jag ska ringa veterinären i morgon och se när vi kan komma in för återbesök. Men jag tror att vi kan få komma i mitten på månaden, men det återstår att se.

Nå väl, egentligen ville jag bara ha en anledning att visa bilden på henne, men var tvungen att fylla ut med lite text också 🙂