Archives

Det nya projektet

Dagen startade redan vid 08:30 och jag gick direkt in i badrummet, ställde mig framför spegeln och tittade mig själv i ögonen som vi sa igår. Vi sa att jag kunde börja med typ 3 minuter, men jag tror inte ens att jag klarade 1 minut.

ljus

Blicken, väntan på bussen på väg tillbaka till psyk efter hemsk ångestDet jag såg var bara en tom, känslolös blick. Tom, kall, utan känslor. Så, jag ska göra om det i morgon igen. Jag har även skrivit en liten lista om vad jag skulle förlora om jag skulle ta livet av mig.

Jag tänker inte på att jag kommer försvinna, bara att jag blir av med att må så här. Och då sa vi att jag skulle skriva ner vad jag skulle känna att jag förlorar och det är Bror, Chips, Dipp, Pepsi, hemmet jag trivs i, övriga familjen, Yamas och vänner.

Jag vill inte förlora de. Det känns värre att förlora dom än att jag dör. Men, jag måste ta tag i detta nu, jag måste våga känna.

Annars, som omväxling så har jag sovit hyfsat bra i natt, har nog inte vaknat en enda gång. Eller, vaknade vid 08:30 men somnade om 1 timme innan jag gick upp, tömde diskmaskinen och körde igång en ny. Så busig är jag, Bror sa ju igår att jag inte ska göra något här hemma på en vecka.

Eller, om jag känner att jag vill så får jag, men jag får Inte när jag har ångest för då gör jag det som en flykt och det är inte okej. Mycket nytt för mig nu att tänka på. Men, han bestämmer en massa för Min skull – även fast det är jobbiga saker.

Se mig i ögonen, stänga in mig i rummet och tillåta (tvinga mig) att känna min ångest utan att försöka fly ifrån den. Så det enda jag får ta med in då är papper och penna, så jag kan skriva ner tankar som dyker upp, sånt som jag kan ta med honom och/eller med min nya samtalskontakt.

Så, jag måste hitta en snygg anteckningsbok och jag har hittat 3 olika modeller så jag slänger ut bilder på alla tre. Här är dom.

Vansinnigt snygga modeller, finns på Akademibokhandeln i Borås

Vansinnigt snygga modeller, finns på Akademibokhandeln i Borås

3227

Också en snygg modell

Sen denna

Sen denna

Sen, av någon anledning duger inte ett vanligt kollegieblock, jag vill ha en snygg bok, ha den som en kombinerad dagbok där jag kan skriva saker som jag inte vill skriva här, eller att skriva både där och här. Sen anteckna sånt som rör sig i huvudet just då.

Så, vi får se vilken det blir! Men, nu ska jag vika tvätt, inte för att gömma mig från all ångest utan för att det behövs. Mycket tvätt som blivit liggandes. Att vika tvätt är lite “mitt” jobb, Bror tvättar och jag tar hand om att vika.

Vi har en form av överenskommelse om vad som är hans jobb och vad som är mitt jobb, funkar rätt bra faktiskt. Så, nu ska jag ta det tråkigaste jag vet. Fast när man väl kommit igång så är det rätt meditativt på något sätt

 

Kan man krypa ur sitt skinn?

10952285_10152801605254580_439009372760167636_nDessa dagar, jag faller mer för varje sekund och ångesten kommer tätare och kraftigare för varje gång och det skrämmer mig. Inte mindre rädd blev jag när jag såg vilken läkare som jobbar denna vecka, nämligen han som skrev ut mig dagen innan julafton trots att jag inte var redo.

Så, jag antar att jag är utskriven senast fredag. Skulle inte förvåna mig ett dugg. Men annars, jag har mest sovit idag utom då jag rökt och tuggat Stesolid. Känns så.

Bad om att få prata med min kontaktperson innan och hen skulle komma om en liten stund och att jag kunde vänta på rummet. Efter 2 timmar får jag veta att hen varit fullt upptagen med annat under tiden jag väntade.

Hade hen inte kunnat be mig prata med någon annan? Nej, väljer att svara “jag kommer om en liten stund”

Denna dag har varit jobbig. Började med bollmassage och sen medicin, somnade – vaknade, åt, rökte och mer piller. Sängen, krama nalle och skaka.
Sängen nästan vibrerar känns det som, men det är bara min puls som slår.

Abstinens. Jag har en sån hemsk abstinens så jag vet inte var jag ska ta vägen snart.. Jag känner bara att jag skulle behöva lätta på trycket och få känna en äkta avslappning som jag aldrig lyckas nå på annat sätt.

Men jag har lovat. Lämnat in mina saker, men en del av mig ångrar mig fortfarande. Jag står inte ut, jag vet inte hur jag ska klara mig – men jag har lovat min man att inte skada mig på avdelningen.

Jag kan dock bara säga att jag lovar att försöka, för jag ska verkligen försöka klara mig. När jag blir utskriven så sa han att vi tar sekund för sekund. Men en del i mig skriker. Jag blir galen…

Så har jag en kontaktperson ikväll som jag inte kan öppna mig för och det är Väldigt viktigt att man pratar med rätt person, så det kommer väl sluta med att jag ligger här och kvider. Att öppna sig och få suckar och ett “Mmm” som svar känns inte så… Givande.

Men. Jag måste kämpa och det gör jag nog bäst under täcket med musik i öronen. Annars blir jag galen. Jag har bara en enda sak i huvudet nu. Eller ja, min fina familj, men annars – den falska vännen.

(Sen sägs det att hudvård är bra, men jag ändå får jag inte köpa allt på hyllan. *ironi*)

1506774_10152801202229580_6105659390541642214_n

Fan vad jag vill sniffa pälsklingar nu. Mattes hjärtan 

Tacksamhet

Jag är gift med mannen i mitt liv. Jag har en enorm ryggsäck som gör att jag har jättesvårt att våga lita på folk, våga känna mig trygg med en man och våga slå ner bopålarna utan en “nödväska” redo ifall jag behöver fly.

Men som Bror brukar säga; Det vore konstigt om jag inte kände så som jag gör. Vi pratar ofta om min osäkerhet och rädsla för att han ska göra mig illa på något sätt. Han har tålamod och förståelse, han tröstar mig när jag inte orkar bära mina minnen, han följer med min till min terapi om jag känner att jag inte fixar att åka dit själv.

Han är min allra bästa vän. Jag vill kunna våga såga att jag litar på honom till 100% men jag vågar inte. Det blir bättre i perioder, men ibland kommer osäkerheten. Men han väntar in mig, han förklarar och pratar om hur jag känner och hjälper mig att våga tro på mig själv, våga tycka att jag förtjänar lycka i livet.

Hjälper mig med att försöka ge mig självkänsla och självförtroende. Senast igår så sa han att vi tillsammans börjar med självkänslan för innan den kommer så kan jag inte jobba med mitt självförtroende.

Och när väl de två bitarna är på plats så Tror han att det blir lättare för mig att sluta självskada. Detta tålamod han har. Helt otroligt.

Men som igår så pratade vi om det på facebookchatten och vi fortsatte när han kom hit, då satt vi i lekparken och bara pratade, vi gick runt och pratade mest om sånt som rör mig och mina negativa tankar om mig.

Han lovar att göra allt han kan för att hjälpa mig. Så på den biten har jag tur, att jag funnit en man som honom.
Nu ska jag bara kunna säga att jag förtjänar det, för oftast så känner jag att han är värd någon så mycket bättre.

Men just nu, i skrivande stund så är han med mig för att det är mig han älskar och ja – varför skulle jag inte vara värd det? Känslan från igår lever i mig så starkt idag, så jag passar på att njuta.

ordggnat 0973

Mycket skräp under dagen

Jag har sovit väldigt dåligt under en lång tid nu och idag kom ångesten. Den smög på mig redan igår men efter en Stesolid så dämpades sen rätt bra. Men idag, kände en liten bättring ett tag men det gick över.

Då tänkte jag vila en stund och ja, somnade och mådde ännu värre, så jag tog en Stesolid igen men den effekten kom aldrig. Så jag tog hunden och la mig igen så jag skulle orka åka in till stan.

Men det blev inte av, Bror lät mig sova då han tyckte att jag behövde det så vi handlar i morgon istället. Snällt gjort, för jag behöver sova. Har lust att ta mina sömntabletter nu och få sova tills i morgon.

Ångesten bor där, den vill inte lämna mig ifred och ss-tankarna är höga. Inte bara för att jag känner ett behov av det, utan även för att jag vill. Ja, du läste rätt, jag vill. Hur jävla fel är inte det?

Nå väl. Måste tipsa om ett mycket bra blogginlägg som jag läste nyss, ett litet tryck på bilden så hamnar du rätt

allamänniskorslikavärdeMen, klockan är nu 19:20 och jag kan försöka hålla mig uppe i 1½ timme till, sen tar jag natt. Vad jag ska göra fram till dess vet jag inte, vill inte sitta vid datorn, vill inte läsa, vill inte gå ut. Jag vill bara sova.

Jag har 2 fina vänner nu som är inlagda, den ena lärde jag känna nu sist jag var inne, hon var väldigt lätt att börja tycka om. Helt enkelt en människa som jag vill träffa igen. Vi har kontakt på facebook, men jag hoppas att det blir mer än så.

Nå väl, de är inlagda, dessa två och jag kan bli avundsjuk. Dels för att jag blev utskriven även fast jag inte var redo, jag var i ett mycket dåligt skick. 2 dagar innan jag blev utskriven så blev det en självskada och ändå tyckte läkaren att jag skulle ut.

Han var hemskt nonchalant, lyssnade inte på mig, talade över huvudet på mig, visade att det var Han som hade makten. Så. 2 timmar senare kom taxin. Jag klarade inte av att komma hem.

Jag känner mig fortfarande inte redo, men ja. Jag får kämpa på. Det är inte lätt, men ja… Det är tungt, allt är tungt.

 

Men, jag är ju mörkrädd?

Dags för hundpromenad och vi skulle gå till en skog där vi på kvällstid kan släppa Dipp lös så hon får rusa av sig. Men när det väl var dags att gå så mådde Bror inte alls bra så jag gick själv – till skogen på den öppna ytan vi brukar vara på.

10862481_10152701771364580_1167889060849433079_o

Där stod jag, rökte och drack en folköl i godan ro, Dipp sprang runt lite med nöjde sig bra med sin pinne. Sen när ölen var slut och ciggen färdigrökt så går vi vidare in i skogen, följde vår lilla skogsslinga där vi brukar gå på dagarna, men även då är det obehagligt. Men nu gick jag där ensam!!

Så vi gick där, Dipp stannade lite då och då, eller gick snarare då och då. Pinnarna var mer intressanta än vad det var att springa, men hon hade möjligheten och tog den ibland – med pinnen i munnen.

Så satte jag mig på en sten, bra med lång och tjock jacka. Satt där, tittade på henne och njöt, testade att släcka pannlampan och månen lyste upp rätt mycket måste jag säga. Det var så fint. Bilderna är dock tagna med mobilen så kvalitén är inte den bästa.

1493215_10152701787509580_8306314813833553717_n

Men – jag trotsade mörkret, rädslan – jag bara gick

Vinter – älskar vinter

Ute är det just nu -6° och torr luft. Var ute med Dipp och vi sprang över snötäckta fällt och jag kastade en massa snöbollar till henne och sen hittade hon en grop att gräva i, vi hade hur kul som helst!!

När vi kom in så var hon jätteduktig, jag var ju tvungen att torka tassarna och hon är ju så kittlig på baktassarna och det brukar vara svårt att få henne att lyfta dom. Men jag torkade utan problem och samma när jag skulle smörja med sån Fyra ess tassalva så stod hon still.

tassalva

Sen att hon alltid slickar bort de är en annan femma, borde köpa någon form av strumpor till henne så salvan får sitta kvar.

Men, nu ska jag dricka lite kaffe och fixa i ordning mig, Brors barn och dotterns pojkvän kommer hit sen. Hoppas och tror att det blir trevligt! Men, vi hörs sen

 

Nattpermisen

Kom i säng rätt sent, sov rätt bra och vaknade vid 6-tiden. Läste tidningen och tog en cigg, utfodrade djuren och gick sen och la mig igen. Vaknade vid 07:50 och valde då att gå upp. Fixade kaffe och ska strax väcka Bror. Eller säga att det finns nytt kaffe om han vill ha eller om han vill sova lite till. Jag gissar på det sista dock.

Idag ska jag tillbaka till avdelningen, har mediciner så jag klarar mig fram till middagen, så jag måste åka senast 16:22. Helt okej tid faktiskt. Blir det för jobbigt så åker jag tillbaka tidigare.

Det krävs inte mycket nu för att jag ska krascha. Eftersom jag ska göra allt jag kan för att slänga masken, våga känna mina känslor, våga visa dom för mig själv och för andra så har det blivit jobbigt.

Just att jag känner mig blottad på något sätt. Ibland vill jag bara ta på mig masken, men när tanken kommer så lägger jag mig under kedjetäcket, ligger och försöker låta känslan försvinna självmant.

Blir det för jobbigt så ber jag om bollmassage, det istället för att ta Stesolid direkt.. Vill inte fastna i benzoträsket, men jag har tagit minst 1 Stesolid varje jag sen jag blev inlagd den 12:e men ja… Jag gör allt jag kan för att försöka klara mig utan den.

Men, nu ska jag slänga på mig lite kläder, sen får vi se om jag får upp Bror. Ska bli intressant att se hur det går. Tycker just nu vansinnigt synd om honom för hans extrema ryggvärk är tillbaka så det är inte mycket han klarar av direkt.

Men jag köpte Voltaren-gel och Treo igår så jag ska hjälpa honom med att smörja ryggen, men innan Voltaren så ska han få en vanlig massage, värma upp allt och sen gelen.

Den fungerar tydligen jättebra så det känns bra, men jag känner ofta att jag “måste” åka hem varje deg för att hjälpa honom men både gel och Dipp, men det fungerar inte – så Dipp får kortare promenader men tillräckligt så hon får göra allt hon ska.

Sen nu när jag är hemma så går jag till en stor äng så hon får rusa av sig. Önskar att man kunde ta av kopplet, men kommer en annan hund så skulle hon bara dra. Där litar jag inte på henne alls. Inte för att hon skulle göra något, men just grejen.

Vara ute med sin hund och sen kommer en rätt stor hund emot i full fart plus att hon då skulle behöva springa över vägen och bara det ger mig panik. Men men… NU smiter jag på riktigt!

Dagens selfie

Ska försöka idag, kämpa för att må bra – det brukar fungera bättre om jag gör mig i ordning med smink och hår sen även fina kläder som jag trivs med, så detta är dagens selfie.

10847976_10152653495549580_6079071565079171187_n

Sen ska jag till svärmor, hon ville att jag skulle handla lite åt henne, Bror följer inte med för han har en massa med sladdar att fixa med, just nu ligger allt bara som i en evig röra och det är svårstädat där.

Så jag hoppas att det blir bättre. Annars då, jag har sovit bra, vaknade vid 8 och kände mig pigg, så jag hoppas att känslan hänger kvar. Hoppas verkligen det. Fast just nu känns det som att jag är överklädd så jag vill byta till jeans och en vanlig tröja.

Känna mig mindre uppklädd, men det skiter jag i. Bestämde redan igår att jag skulle ha kjol eller klänning. Jag har ju köpt såna fodrade svarta leggings så jag kan ha kjol även om det är lite kallt.

Men men… nu ska jag ta en cigg, sen borsta tänderna. Sen är jag helt redo för dagen.

Positiva känslor, sånt som jag alltid bör tänka på, som jag verkligen försöker tänka på – jag tänker på det familjeliv som jag skapat, det utan biologiska band. Jag har min man som jag älskar mest i världen, han som ger mig trygghet bara genom att bara finnas till. Även om han inte gör något aktivt när jag mår dåligt men han finns där.

Dipp, hunden alltså . hon märker Direkt när jag mår dåligt så hon söker upp mig, visar att hon finns. Så fort jag går och lägger mig så kommer hon och lägger sig så nära hon bara kan.

Chips, den gamla katten. Hon fyller 12 i maj – hon är en som lugnar mig, hon brukar väcka mig på morgonen genom att ligga så nära huvudet hon bara kan och spinner. Ibland tar hon sin tass och stryker mig över kinden. Ibland utan klor.

Pepsi, kattungen som är mer vild än tam. Hon ligger alltid i mitt knä, eller inte just nu men hon brukar ligga där, spinner oftast, sen får hon för sig att min ärm är till för att bitas lite på, typiskt kattungar.

Sen har jag svärmor Vieno som alltid bryr sig, blir oftast väldigt glad när vi kommer på besök- hjälper oss när vi har det svårt, försöker sätta sig in i hur vi mår och om jag har självskadat så finns hon där utan dömande ord. Hon är fantastisk.

Sen har vi Brors barn, deras namn utelämnar jag, men den äldsta är den jag har mest kontakt med, inte så att jag träffar honom ensam, men han är ofta med oss och vi går runt och pratar om allt.

Sen har jag fått nya vänner, mest genom DBT:n men även där utelämnar jag namnen. Det finns folk, men jag vågar inte träffa dom än, för rädd att bli sviken igen. Men de är bra människor, det vet jag innerst inte.

Jag är tacksam för de alla!! Sen har jag även min biologiska familj, men de kan jag nämna senare för nu har jag inte tid att sitta här

Det tar sig

I morgon har Pepsi bott här i 1 månad, hon har verkligen blivit tillgiven, ligger Alltid i mitt knä, lägger sig på rygg och verkligen sträcker på sig och kräver att jag ska klappa henne över magen.
Klassiskt tecken på att katter känner sig trygga – det känns så fint

1475947_10152651429114580_862431457831520680_n

 

Sen verkar det nu som att Chips har visat vem som bestämmer, Pepsi fräser fortfarande när Chips är nära, men inte alls som i början.
Igår gav Pepsi Dipp flera pussar plus att hon drog sin lilla tass över kinden på Dipp, det såg så himla fint ut…