Archives

Ditten, datten och en tam elefant

Som barn fick jag lära mig att man ska sova på nätterna, något som Pepsis mamma glömde säga till henne. I hennes värld så ska man springa runt i lägenheten och jobbet går ut på att låta så mycket som möjligt.

Behöver man en paus så uppsöker man sängen, som alla andra men i stället för att vila så ska man attackera fötterna på husse och matte samt hoppa upp på torkställningen och gå ut på kanten så den välter.

Katter väljer i stället att sova när husse och matte gått upp. Det är så de gör. Jag förstår inte hur något så litet kan låta så mycket. En gåta det där. Men hon vinner med charmen, hon vinner – jag älskar den där lilla damen över mitt förstånd.

Vi har 3 helt underbara djur, när det gäller Dipp och Chips, nog tusan älskar jag dom allt, men inte på samma sätt som Pepsi. Säger inte att jag älskar Pepsi mer, för det gör jag inte – men det är ändå annorlunda.

Jag tänker att det kanske kan vara så att Pepsi har vi skaffat gemensamt, jag och Lisa åkte och hämtade henne. Dipp & Chips fanns redan när jag flyttade hit, Dipp… jag som inte skulle ha hund.

Hundar är fina så länge de inte bor hos mig. Sen kom Bror, och med honom fick jag en hund med ADHD. Smittad av husse :p 
Men nu, jag vill inte vara utan hund längre, Dipp omvände mig totalt. 25 kilo kärlek.

Men de är tysta, Chips är alltid tyst, Dipp är tyst när hon känner för det, men alltid på nätterna. Sen Pepsi, elefanten. Katten som kanske fick ADHD av husse och ADD av matte. Vi delar med oss, det är bara Chips som är normal.

Undrar hur hon står ut, drottningen som ska hålla koll på 4 galningar, men hon gör det bra. Hon sköter sitt jobb måste jag säga.

Älskade pälsklingar. Sen  Yamas. Honom hade jag förut, men sen fick mamma adoptera honom då jag bodde på ett korttidsboende. Sen har han stannat där och de trivs med varandra.

Han är minst lika speciell. 

62552_433611344579_7834142_n

Starten på dagen

Bortsett från biverkningar i form av illamående så har dagen startat rätt okej. Så fort regnet stängdes av så smet jag och Dipp ut på en längre promenad, matte var snäll som lät hunden lukta och smaka på varje grässtrå.

När vi skulle hem så bestämde Dipp att vi skulle ta en längre promenad så det blev en lång backe och då öppnades himlen.Men , är man hundägare så spelar det ingen roll så hund fick fortsätta upptäcktsfärden med alla spännande grässtrån.

Jag gick mest och njöt, att titta på världens finaste och lyckligaste hund, det värmer gott i bröstet ska ni veta. När vi kom hem hade vi det mindre trevligt men det löste vi..

Bakom örat så hade hon en äcklig inkräktare i form av en fästing men att få henne att sitta still då är inte det lättaste, men när jag försökte så hittade jag en till, men den kröp bara på henne. Men, nu är båda borta.

Ska lära mig att komma ihåg att borsta henne ordentligt efter varje promenad. Hon har haft mer fästingar nu är under hela förra året. 6 stycken, dock så är det 3 som jag sett innan de bitit sig fast.

Har fästingmedel på apoteket som jag ska hämta ut, men det får vänta till den 18:e för nu har jag tyvärr inte råd. Så därför ska jag kolla henne extra noga efter varje promenad.

Sen någon dag då det är finare väder så ska jag ta ut Pepsi i sele, se hur hon reagerar. Gillar hon det så blir det också en rutin. Chips ska också följa med, men hon ligger mest och spanar.

Men men… nu minglar jag vidare. 

11168460_10152996147329580_5796051051085886315_n (1)

Utan rubrik

help

Folk bryr sig märker jag… på facebook var det en vän som skrev
“Men asså seriöst Maria, du skriver i din blogg att du mår sämre än sist du blev inlagd så förstår inte vad du fortfarande gör hemma? Åk in med dig så slipper du alla måsten osv.. Fan, jag ringer farbror blå på dig snart! Så jäkla orolig jag är för dig nu”

Men jag vill inte in, men jag kanske behöver det.. vem vet? Jag behöver ett bollplank, jag behöver prata, jag behöver en terapeut för jag klarar inte detta ensam. Jag vet att det är Jag som ska göra jobbet, men jag behöver någon som kan hjälpa mig att hitta verktygen.

Jag är bara helt off. Idag är första gången jag sitter vid datorn på 2 dagar, jag har legat i sängen med mobilen och spelat spel. Sen bloggat, men knappt något mer. Legat där och fått tröst av Dipp, sen har även katterna varit på besök.

11174960_10152993191934580_5191616833160242387_n

Men. Jag vet inte. Jag orkar inte… Jag vill inte. Har visserligen varit uppe lite idag, för det råkade vara fotboll, Elfsborg vann borta mot Sundsvall. Så det har jag sett.

Sen har vi pratat lite om det här med vad Paula tycker, och Bror sa att jag i alla fall skulle ringa psyk, idag eller i morgon. Så jag ringer i morgon. De har ju obs:en och det kanske räcker. 2 dygn. Jag vet inte. Vet varken ut eller in.

Funderat på meningen med livet. Som jag sa till Bror innan, jag har inte valt livet, så varför ska jag då lida så? Visst, jag är inte sur på mina föräldrar för att de fattade beslutet att skaffa barn, men när de väl får ett barn – varför ska de då få ett som inte klarar av att leva fullt ut?

Vad har De gjort för fel att få en “sån som mig”? De förtjänar ett barn som är bättre än så här. Jag vet ju hur mycket jag oroar dom och jag vill inte att de ska behöva vara oroliga.

Jag skadar mig själv och mina föräldrar vet om det och jag vill inte såra dom, men ändå så kan jag inte hålla ihop mig. Sluta skada, sluta drömma om det. Sluta känna att det är den biten som får min ångest att släppa.

Nej. Jag vill inte såra och oroa. Men jag gör det ändå. Förlåt!

Dagens kamp är snart över

laugh-quote-quotes-roses-Favim.com-955846

Kämpa, kämpa, kämpa. Idag har jag inte gjort annat, försökt att distrahera mig med givande samtal med min man, det har varit intressant att prata, men hjärtat har ändå rusat hela dagen.

Har även pratat med Lisa, om saker som egentligen rör henne och även om sommarens planer på hur balkongen ska se ut. Visst, vi har pratat om det men jag har nästan varit tvungen att koncentrera mig på att få fram rätt ord i skrift. Tänka både en och tre gången innan jag vetat Vad jag ska svara på.

ladda ned

Så har dagen varit. När jag dammsög innan och kom till köket så såg jag klockan som då var 16:40 och min första (och enda) tanke var att “då kan jag snart gå och lägga mig.”

Hur normalt är det att börja längta efter sängen så tidigt? För mig är det dock rätt ofta, men när tiden väl är mer okej att lägga sig, då kommer jag inte i säng för då har jag ångest inför natten och är då rädd för att somna. 

Livet, känns som en enda lång spiral. Måste kämpa för att inte falla djupare. Men smärtan, att ha ångest kan göra fysiskt ont även fast det rent logiskt inte borde göra det. Men nu är det så. Det gör ont och jag undrar varför.

Jag vill bara få må bra. Slippa smärtan, oron, ångesten, skulden, skammen. Skuld och skam.. Skuld och skam för att jag inte lyckas leva ett sånt liv som jag kan tro att man som förälder vill se sitt barn leva.

Jag menar, vilka föräldrar vill att ens barn ska må dåligt? Sånt ger mig dåligt samvete. Det känns som att jag är otacksam över livet när jag mår så här, även fast jag vet att jag inte har valt det. Jag mår så här.

En lycklig människa kan inte alltid välja att de mår bra, på samma sätt som jag inte kan rå för att jag mår dåligt. Jag har förvisso en tung ryggsäck från ett mörkt förflutet och jag vill tömma den ryggsäcken, tömma och fylla med nya saker.

Men det kommer bara ner lite bra i taget, måste tömma ur den för att fylla på nytt. Men jag är rädd. Att tömma ryggsäcken kommer göra lika ont som det gjorde att fylla den. 

Jag fick hjälp att fylla den och behöver hjälp för att tömma den också. Men innan det är påbörjat så får jag försöka själv. Det är inte lätt, det är tungt och gör jävligt ont. 

Just nu är DE tankarna tillbaka. De är både hatade och älskade

God morgon

Sömnen. Orolig, mer än jag trodde för jag vaknade med en stark oroskänsla i kroppen. Samma sak igår morse. Jag vill vakna en morgon och bara känna en bra känsla. Sen gällande igår, jag har fått veta att det ändå blir fotboll på tisdag för vi blir bjudna. Bror fyller 45 den 28:e så det blir en present!!

Sen är det nog inte så illa som det verkade som igår. Vi betalade ju alla privata skulder igår plus tre räkningar, men räkningarna glömde vi att räkna bort med mina pengar, så när Brors pengar kommer så är det (nog) lugnt igen.

Jag väljer att säga nog för jag vill inte ställa in mig på något bra igen som jag redan gjort. Bättre att hålla sig neutral tills allt är säkert igen. Annars, ska till veterinären idag och köpa kattmat och Bror ska beställa hundmat.

Sen vet jag inte, det är fint väder så kanske att vi kan ta en promenad tillsammans. Jag skulle vilja gå runt Storsjön, men Bror får låta hans rygg bestämma. Det vore surt om den brakar ihop igen.

Men men.. Måste visa denna bild, vattenkannor köper man inte för att vattna blommor med, det är en vattenskål. Det står överallt att man ska ge katterna färskt vatten varje dag.

Jag byter vatten minst 2 gånger/dag – morgon och kväll, men oftast även på dagen då matplatsen är på diskbänken ovanför diskmaskinen så för att vattnet ska hållas fräscht så byter jag mer eller mindre så fort disken är klar.

Men, vad bryr sig Pepsi om det, hon dricker här, även om vattnet är flera dagar gammalt. För någon dag sedan så stod kaffekopparna i vägen men lite kaffe i botten, men hon stod med baktassarna i kopparna för att komma fram…. Såg rätt roligt ut, men jag hann inte ta en bild då. Men här är hon

11074384_10152958546409580_2039303875934911793_n

Jag är fridlyst

igelkottarLio001

Igelkotten är ett av de äldsta kända ännu levande däggdjuren och man vet att igelkottar fanns redan för 65 miljoner år sedan. Man har funnit exemplar, nästan är lika gamla som de sista dinosaurierna. Igelkotten är spridd i större delarna av södra Sverige och utmed Norrlandskusten ända upp till Haparanda.

Igelkotten är nu fridlyst och de största hoten är trafiken. Men vi kan alla hjälpa till att hålla dom vid liv, vill du mata en igelkott så är kattmat en utmärkt föda. Men det jag vill komma till nu är att det snart är dags för valborg och valborgsmässoelden. 

Flytta högen med ris till en ny plats för att på så sätt rädda eventuella igelkottar som ligger kvar i sin dvala.

20130430-165711

Fotoalbum

Nu har jag gått igenom bilderna från Hornborgasjön igår, så länken hittar du genom att klicka på bilden

PICT2379911
Det var svårt att få till bra ljus, så jag har redigerat vissa bilder, tycker inte om att behöva göra det, men nu kände jag mig tvungen till det. 

 

 

Nyfiken i en strut

Lilla lilla Pepsi – hon är så söt, för varje gång jag startar tvättmaskinen så är hon framme, sitter så nära det går och bara tittar fascinerat, så himla nyfiken. Först var vi lite rädda att hon skulle undvika lådan eftersom den står precis intill maskinen – men icke!

Pepsi

Pepsi

Snarare tvärtom, hon sitter där, följer trumman med blicken och när vattnet rinner ut så tittar hon nyfiket, skakar av tassarna lite innan hon sätter sig tillrätta igen. Men det är ju tur att hon inte är rädd. Vi måste dock vara noga med att kolla maskinen innan vi startar den, för det är tydligen mysigt att ligga där inne också. 

Böcker jag vill ha

Att fotografera saker i naturen är något som jag tycker är kul, men det blir ju Ännu roligare om man vet vad för blomma, buske, träd eller insekt som det rör sig om. Att ta en fin bild på en larv är kul, men jag vill då veta Vad för larv det är, samma med träd, buskar, blommor, fåglar osv.

Jag har bra fågelböcker och en bok om de vanligaste däggdjuren i Sverige, men dessa böcker vill jag ha. Om du klickar på bilden så kan du läsa mer om boken

9789113034423_200_faltflora_haftad

9789113037264_200_vara-insekter

9789113034829_200_svenska-trad-upptack-kann-igen-och-anvand

Jag märker allt som oftast att jag inte riktigt vet Vad jag ska ta kort på längre, kan vara en tillfällig svacka, men jag hoppas att jag kommer tillbaka. Det räcker nog långt med att jag tar mig runt till olika platser där jag inte har varit, så jag ska.

Sen något som jag ser fram emot är att vi åker till Hornborgasjön, troligen på tisdag!! Det ska bli så himla roligt och självklart hoppas jag på fint väder och mycket tranor. Det sorgliga är att jag kollar transtatistiken varje dag och den bara sjunker, men jag hoppas ändå på att komma iväg och att jag kan få fina bilder.

Jag var där 2010 tror jag, då var det 11.500 tranor, så jag hoppas på mer denna gång. Årets rekord var den 4 april och då var det 19,600 tranor. Det totala rekordet är 3 april 2012 och då var det 26,500 tranor på plats. Det vore sjukt kul att få bra bilder.

Jag fick inga jättebra sist, men då var de för långt ifrån oss, så jag kunde inte komma tillräckligt nära. Men oavsett om det blir bra bilder eller inte så ska det bli kul att komma iväg ett tag. 

Men nu ska jag försöka dona lite, åka till stan? Ta en powerwalk? Sova bort ångesten? Eller ja… ta en ensam runda i Viskafors, kanske gå runt Storsjön. Jag får se, just nu känns det mest bara jobbigt, så det lutar åt en vila