Archives

Summering och planer

Jag tänkte skriva en rad eller två om 2014, vad det inneburit och vad som hänt. Det har varit ett mycket tungt år. Träffade Tobias och skulle då göra en neuropsykiatrisk utredning och då fick jag veta att jag har ADD.

När året började så var vi med i W8-fight och tränade med ett gäng människor plus att vi skulle ta minst en powerwalk/dag och innan frukost. Det gick bra, lite segt att komma igång första veckan, men sen flöt allt på.

Började i DBT i februari och gick till december. Jag har haft min individualterapeut som försökt hjälpa mig gällande självskador och sen kunna komma till krishanteringen. Men jag lyckades inte ta mig ifrån självskadorna som vi hade önskat, så vi kom aldrig till någon krishantering.

Hela året, men undantag för några dagar lite då och då så har livet varit tufft, mycket ångest och i princip bara nere i depressionsträsket. Har slutat med inläggningar varav en då min läkare fixade en akuttid till AKM och då åkte jag in direkt.

Jag försöker kolla igenom bloggen om vad som har hänt i mina dagar, sång som har fått tiden att kännas lite bättre och jag kan säga så här, alla skogspromenader bara in i skogen eller ner mot någon sjö. Sånt får mig att må bättre.

Samma sak med fotboll, även fast jag har svårt med mycket folk och dessutom människor jag inte känner, men är jag på Borås arena så släpper allt!! Världens bästa terapiform.

Sen får jag dock ångest efteråt för jag förtjänar inte att ha det bra i min lilla hjärna… ska väl komma ifrån det tänket hoppas jag. Så detta år har varit ett riktigt tufft år, men jag hoppas att 2015 kommer att bli ett bättre år

Så, det jag tänker på inför detta år, först fokuserar vi på att bli av med alla dubbla räkningar som vi dragit på oss under den tiden då vi bara hade Brors sjukersättning, dagarna är riktigt tuffa än på den biten, men i mars Bör vi vara ikapp.

Då ska vi slänga undan pengar så vi kan åka till Gnesta och även spara pengar till bröllopsresan som vi drömmer om.  Sen har jag mer hopp och drömmar

  • Måste bli bättre på att släppa in Bror i mitt mörker
  • Minimera självskadorna
  • Gå ut i skogen mer än vi gjort under 2014
  • Bli vän med mitt utseende
  • Våga släppa in folk som kan bli mina vänner
  • Ha bättre kontakt med pappa
  • Träna mer med Dipp
  • Göra mer dagsutflykter med och utan Dipp
  • Ta minst en riktigt lång promenad/dag
  • Stå upp för min rätt
  • Våga säga ifrån när folk kränker eller ser ner på mig
  • Jobba med min självkänsla och självförtroende
  • Släppa tanken på att Bror ska lämna mig eller vara otrogen
  • Fotografera mer och lägga ut bilderna i fotobloggen
  • Våga känna känslan när ångesten kommer och inte fly från känslan
  • Ta lite mer tid till att läsa och titta på film
  • Sköta maten!! Tydligen viktigt sägs det
  • Försöka få råd med säsongskort till fotbollen
  • Att inte vara så impulsiv hela tiden

Det finns säkert mer, men det är detta jag kan komma på just nu.

Sen igår, det var så fint. Brors son var här med oss och vi drack lite vin och bubbel, åt lax med wokgrönsaker och klyftpotatis. Sen när det närmade sig tolvslaget så ville vi se om det går att titta på fyrverkerierna från fönstret.

Vi var beredda på att dra ner persiennerna ifall något av djuren blev rädda. Men det gick hur bra som helst.. Grannarna hade lyckats med riktigt bra köp, det var så vackert! De smällde liksom inte, de var bara vackert!!

Jag ska inte sticka under stol med att jag tycker om fyrverkerier, men bara om de inte smäller så fasligt. Ljuden skrämmer så många. Men att se, visserligen finns det folk som är rädda för det också, men jag… Jag är svag där!

Sen pratade vi hur mycket som helst och kom i säng runt 3-tiden. Jag vaknade första gången redan vid 6-rycket och sen efter det så sov och vaknade jag stup i kvarten. Så vid 10 gav jag upp.

Röjde upp i köket, det lilla som var kvar att göra, var ute med Dipp i regn och blåst. Visserligen inte mycket regn, men blåsten var värre. Sen har dagen gått.. vid 15-tiden gjorde årets första ångest entré.

Tog Stesolid och Bror  pillade mig i huvudet för att få mig att slappna av, men efter ett tag la jag mig i soffan med Dipp och Bror och Daniel åkte in till stan. Daniel lånar mitt busskort när han ska hit så Bror fick följa med.. Vi måste visserligen köpa hundmat, så då passar han på att göra det nu.

Så, ett tufft 2014 men jag ska göra allt jag kan för att hålla mig till listan, att verkligen göra allt jag kan för att må bättre. Bror finns där hela vägen, i alla motgångar jag råkar ut för så finns han där. Lyssnar, tröstar, kramar. Han gör allt! Så, jag måste bara bli bättre på att våga prata om jobbiga saker….. Svårt, men det går

Märklig dag, mycket märklig

Dagen. Vi skulle idag möta Folke, mannen vi hjälpte till sjukhus förra tisdagen. Det kändes fint att få träffa honom, veta att han var intresserad av att träffa oss och tacka. Han läste insändaren som jag skrev och förstod ju direkt att det var honom det handlade om så han kontaktade Borås tidning och frågade om de kunde hjälpa honom att komma i kontakt med oss.

Sen var det dags för ett farväl. Att en människa som man inte känner kan betyda så mycket.. Klabbe. Elfsborgs manager, vi gick stillsamt runt och tittade, tog foton (se bilder genom bilden) och sen satte vi oss på huk, tände varsitt ljus och jag la dit min Färjestadshalsduk. Sen kom tårarna, de gick inte att hålla emot, det var så mycket känslor. Känslan av att vara där.

Kändes hemskt. Denna man, kämpade in i det sista, han var envis och han gav så otroligt mycket för laget. Och oss supportrar. När vi var på matchen mot Djurgården, då höll vi alla upp Klabbe-tröjan och hela arenan lät “Stå upp – för Klas Ingesson” och vi fick veta att han inte kunde närvara utan att han följde matchen hemifrån. Jag undrar, vad kände han då han hörde och såg det massiva stödet från oss. Men, då han inte dök upp så kände jag att han har varit på arenan för sista gången. Hemskt!

Jag är så arg på cancer – det var kronisk leukemi som han hade, i en intervju i tv4 så jämförde han sitt skelett som ett chips, så skört var det efter alla behandlingar. Men då, april – han lät och såg så pigg ut. Kämpe. Jag vet inte vad jag ska säga mer. #fuckcancer

Mer foton genom bilden

Mer foton genom bilden

Märklig lördag

Morgonen var väl som den brukar, upp, rätt okej och insåg att jag var tvungen att åka in till stan, minns inte varför dock men jag var in och vände. Väl hemma så mådde jag absolut inte på topp, undrade hur jag skulle göra med kvällen då grannarna hade bjudit ner oss.

10469748_10152554832889580_7062963208925556561_n

Men jag tänkte att jag går ner och blir det jobbigt så går jag upp igen, det är bara en trappa så.. Jag tog en dusch och fixade mig och vid 19-tiden så kom jag ner. Satt första timman i köket med Kirsi och Berith och pratade och drack lite gott och rökte.

Vid 20:00 så började “så mycket bättre” och vi satt och åt gott, jag åt tom oliver – något jag inte tycker om men när Peter sa att han inte har klarat oliver under flera år och sa att dessa är goda, så jag var tvungen att smaka.

Den första var med citronsmak, inte alls min grej, men sen hände det något märkligt, testade med ostsmak och vitlökssmak och där var jag fast. Har nog aldrig ätit så mycket oliver på så kort tid innan.

Men mer gott, 3 olika sorters oliver, chips, rökt korv, päron, vindruvor, jordnötter, chilinötter och choklad. Sen dricka så var det både cider, cosmopolitan och whiskey som gällde. Sen var det mycken prat, musik och dans. Även jag dansade.

10730245_10152554828309580_3562662780320255615_n

Sen kom Kirsis bror och hade med sig Dooleys med kaffesmak och den var så himla god!! Jag har varit nyfiken på den länge och den var godare än den vanliga Dooleysen.

Så vid 3 i natt var det jag som stapplade in, tog Dipp på en snabbkiss och sen gick jag och la mig. Vaknade på gott humör i morse, kändes inte alls fel faktiskt. Trött men ändå på rätt gott humör.

Snart är det dags för sängen, eller ja – inte än men det blir en tidig kväll för det blir upp tidigt i morgon för jag ska vara hos gyn redan kl 08:00

1904008_10152555307694580_1000409736332354304_n

 

Sen sport: Elfsborg slog Malmö borta med 2-1

Färjestad tog en mycket efterlängtad seger hemma mot SAIK med 6-3

Schysst ångestlindring i ren eufori

Fotboll!

En sport som jag alltid har tyckt om, brinner för sporten. Men lagen. I Italien är det Milan, Tyskland Bayern Leverkusen, Turkiet Galatasaray, England är det Manchester United.

Men svensk fotboll. Jag har liksom inte hittat rätt. Jag har varit på så otroligt mycket matcher, mest med AIK men jag var liksom… ingen direkt supporter på det sättet. Nu, när jag går på matcher med Elfsborg, redan då jag klev in på Borås arena så var känslan speciell på något sätt.

Fotboll, Allsvenskan, Elfsborg - AIK

Och nu, när klacken sjunger om hur de älskar laget så stämmer jag in i sången och kan Äntligen känna rätt känsla. Elfsborg, laget som fångat mitt hjärta på riktigt.  Idag var inget undantag.

Motståndet var just AIK så det var en extra speciell match på den biten, det var länge sen jag var så supertaggad som idag. Eller, 2012 kände jag det också, då SM-guldet hamnade i Borås, då hängde allt på målskillnad.

Vi visste inget om utgången förrän alla andra matcher den kvällen var klara, men när det stod klart att vi vann guldet, då, den känslan går inte att beskriva. Men dagens match.

Det märktes rätt snabbt att det var ett toppmöte, båda behövde verkligen en seger för båda slåss om det stora silvret. Men, ikväll var 1:a halvlek vår, passningsspelet gick inte att klaga på, Elfsborg fick till det och i 65:e minuten tog Elfsborg ledningen genom Simon Hedlund.

Andra halvlek så var det AIK som ägde bollen, det var hörnor och frisparkar och farliga situationer men de lyckades bara få in bollen en gång och det var då i 84:e minuten.

Jag kan absolut inte klaga på Elfsborgs backlinje, de och Kevin gjorde ett riktigt bra jobb och ett resultat som slutade 1-1 kändes ändå som en seger.

Jag fick en känsla av ångest som växte sig stark och jag tänkte ta Stesolid, men behövde inte det men att ha dom i fickan känns som en trygghet.

Men kvällen, jag är så vansinnigt glad att vi hade möjlighet att få uppleva det på plats. Allt för ofta så blir det webbradion här hemma men det går inte att jämföra. Fotboll ska upplevas på plats!! Det tyckte vi och 8275 andra.

Dålig publiksiffra med tanke på att det ändå var ett toppmöte och vädret gick inte att klaga på. Men i övrigt. Jag är nöjd! Mycket nöjd!

Keep the faith

Kampen, känslor, ångest och depression. Vem har sagt att livet är lätt? Dagarna är en kamp och det gäller att inte ge vika, vill man uppåt så måste man kämpa. Jag vet, det är inte lätt – inte alls.

7429-KeeptheFaith

Det finns dagar då jag känner att jag aldrig kommer att må bättre, men det är just de dagarna det är extra viktigt att kämpa, men det är svårt – för lätt att isolera sig, men ändå. Jag har en sak som är lite av min terapi och det är fotboll.

Har nu på morgonen lyssnat på Elfsborgspodden och då intervjuade de Eddie, en kille som är 12 år kämpar mot sin hjärntumör. Han har behandlats i Sverige utan gott resultat så nu behandlas han på ett sjukhus i Tyskland.

Där, från sjukhussängen så följer han Elfsborg. Sen har vi vår tränare, Klas Ingesson som också kämpat sig uppåt från sin cancer så även fast vi alla är sjuka så har de kämpat, och kämpar fortfarande mot cancer.

Kan de kämpa, då kan fanimej jag också göra det! Ge-inte-upp!!

Att inte dippa ner är inte lätt, det är svårt att försöka komma uppåt, men ja. Men, när jag har skyhög ångest och det inträffar samma dag som vi har biljett till en match, då glömmer jag av ångesten för en stund, närmare 90 minuter för att vara exakt.

Där, på Elfsborgsläktaren så dämpas ångesten så fort matchen startar och sen är man (oftast) i en eufori tills man kommer hem. Ännu längre om det hela slutar med 3 poäng. Så fotboll är min terapi, jag hatar folksamlingar men på läktaren så glömmer jag bort det – jag blir snarare förbannad om det är för lite folk.

Så den stora drömmen inför nästa säsong är ett säsongskort. Veta att jag har möjlighet att gå på alla hemmamatcher. Det är nu inte omöjligt. Om vi redan nu börjar spara pengar så kommer vi lätt att ha råd att köpa det.

Jag ser det som en viktig del, då det är något som verkligen får mig att må bra, skulle man köpa det så betalar man 100:-/match istället för 150:- som en biljett annars kostar. Så en bra terapi (och nöje) under en hel säsong.

Men oavsett fotboll. Ge inte upp

Guliganer som kämpar

10348542_813933558641164_2074453869244005118_n

Mycket bra initiativ, så bra att det är värt att delas igen.
Ett 20-tal Elfsborgssupportrar cyklar från Borås till Halmstad inför söndagens match mot just Halmstad. Längs vägen samlar de in pengar till cancerfonden för att visa sitt stöd mot alla med cancer men inte minst Klas Ingesson – Elfsborgs tränare.

Det tycker jag är riktigt bra! De började igår och är framme i morgon lagom till matchstart och sen ska de cykla hem också.

Det jag känner

Känslan är stark! Redan första gången jag klev in på Borås arena så var det något som sa att “Detta är rätt” Känslan och stämningen är någon jag inte varit med om. Jag har varit på många matcher i mina dagar och det har varit kul.

seriebiljett2014-hemsida

Men! Elfsborg, Guliganerna, Supportrarna. Härlig stämning, inget bråk att tala om, kärleken till laget, ramsorna på läktaren. De har allt!

Aldrig att någon tittat extra konstigt på en bara för att man är ny. Annars har man fått bevisa många matcher att man faktiskt Är intresserad av fotboll.

Men här. Elfsborg, de har fångat mig på ett helt annat sätt.. Totalt! Och jag älskar det. Jag älskar fotboll. Det är med stolthet man kliver ut från arenan efter match, även när resultatet inte går vår väg. Som igår..

2-2 mot BP sved, men Elfsborg visade i sista laget var skåpet skulle stå. Så som de spelade de sista 10 minutrarna, det är så man är van vid att se laget. Synd bara att de inte kunde köra på redan från början hur de Brukar spela, då hade det blivit 3 poäng.

Men, jag är glad ändå. För det är Elfsborg!

Ett litet inlägg om fotboll

Uppvärmning

Uppvärmning

Söndag och 110-årsjubileum skulle firas med 3 poäng var tanken så vi kom till arenan på gott humör och ett hopp om en rolig match, nog var det kul allt men redan från start så kopplade Brommapojkarna greppet om matchen – tyvärr!

I 48:e minuten blev det 1-0 till BP på sämsta, möjliga sätt… Självmål.. Känns riktigt surt att stå där och se det hända, men BP var som sagt det bästa laget från start. De hade ett riktigt bra försvar, kvicka i benen var hela högen.

Det var lite som att de läste av Elfsborgs spel redan innan de själva gjorde det. Så fort Elfsborg lyckades ta sig ur den ena planhalvan så var BP redan framme och började blockera vägen. Det verkade som att de var precis överallt!

Nå väl, i den 68:e minuten stod det 2-0 och där var tårarna nära till hands, det fick inte ske! Inte mot BP, inte på hemmaplan. Nej, det var allt jag hann tänka.

I 80:e minuten så var Sebastian Holmén framme och slängde in Elfsborgs första mål för att 10 minuter senare kvittera till 2-2 med hjälp av Marcus Rohdén och det blev även slutresultatet.

Jag och många med mig var missnöjd över den dåliga uppslutningen som var på läktarna, över 7000 biljetter var sålda men endast 6958 hittade rätt! Jag gissar på att vädret ställde till det, för det var inte direkt bra väder, men vad gör det?

Det som gällde var Dresscode yelllow då Elfsborg firade 110 år som klubb och det var jubileumsmatch och då trodde vi verkligen att fler supportrar skulle dyka upp! Något som kändes äkta fint var att spelarna bar likadana tröjor som de hade 1949, inga blaffiga reklamtryck, bara en enkel Elfsborgslogga! Riktigt snygga tröjor om ni frågar mig!

Avspark

Avspark

Så, tusen tack Linda för att du gav oss denna match! Vet inte hur jag ska tacka dig!

 

Denna godhet som finns

Jag fick ett mail av Linda, vet inte hur jag ska kunna gottgöra henne dock. Hon ville ge oss något fint, bara för att vi aldrig kan unna oss något, hon tyckte att vi förtjänade något extra

biljetten

Bilden är dock liten men jag hoppas att ni förstår hur glada vi blir! Så gott folk, på söndag är det Vi som står på Borås arena

(klicka annars på bilden så blir den större)

Tack Linda!!