Märklig lördag

Morgonen var väl som den brukar, upp, rätt okej och insåg att jag var tvungen att åka in till stan, minns inte varför dock men jag var in och vände. Väl hemma så mådde jag absolut inte på topp, undrade hur jag skulle göra med kvällen då grannarna hade bjudit ner oss.

10469748_10152554832889580_7062963208925556561_n

Men jag tänkte att jag går ner och blir det jobbigt så går jag upp igen, det är bara en trappa så.. Jag tog en dusch och fixade mig och vid 19-tiden så kom jag ner. Satt första timman i köket med Kirsi och Berith och pratade och drack lite gott och rökte.

Vid 20:00 så började “så mycket bättre” och vi satt och åt gott, jag åt tom oliver – något jag inte tycker om men när Peter sa att han inte har klarat oliver under flera år och sa att dessa är goda, så jag var tvungen att smaka.

Den första var med citronsmak, inte alls min grej, men sen hände det något märkligt, testade med ostsmak och vitlökssmak och där var jag fast. Har nog aldrig ätit så mycket oliver på så kort tid innan.

Men mer gott, 3 olika sorters oliver, chips, rökt korv, päron, vindruvor, jordnötter, chilinötter och choklad. Sen dricka så var det både cider, cosmopolitan och whiskey som gällde. Sen var det mycken prat, musik och dans. Även jag dansade.

10730245_10152554828309580_3562662780320255615_n

Sen kom Kirsis bror och hade med sig Dooleys med kaffesmak och den var så himla god!! Jag har varit nyfiken på den länge och den var godare än den vanliga Dooleysen.

Så vid 3 i natt var det jag som stapplade in, tog Dipp på en snabbkiss och sen gick jag och la mig. Vaknade på gott humör i morse, kändes inte alls fel faktiskt. Trött men ändå på rätt gott humör.

Snart är det dags för sängen, eller ja – inte än men det blir en tidig kväll för det blir upp tidigt i morgon för jag ska vara hos gyn redan kl 08:00

1904008_10152555307694580_1000409736332354304_n

 

Sen sport: Elfsborg slog Malmö borta med 2-1

Färjestad tog en mycket efterlängtad seger hemma mot SAIK med 6-3


Schysst ångestlindring i ren eufori

Fotboll!

En sport som jag alltid har tyckt om, brinner för sporten. Men lagen. I Italien är det Milan, Tyskland Bayern Leverkusen, Turkiet Galatasaray, England är det Manchester United.

Men svensk fotboll. Jag har liksom inte hittat rätt. Jag har varit på så otroligt mycket matcher, mest med AIK men jag var liksom… ingen direkt supporter på det sättet. Nu, när jag går på matcher med Elfsborg, redan då jag klev in på Borås arena så var känslan speciell på något sätt.

Fotboll, Allsvenskan, Elfsborg - AIK

Och nu, när klacken sjunger om hur de älskar laget så stämmer jag in i sången och kan Äntligen känna rätt känsla. Elfsborg, laget som fångat mitt hjärta på riktigt.  Idag var inget undantag.

Motståndet var just AIK så det var en extra speciell match på den biten, det var länge sen jag var så supertaggad som idag. Eller, 2012 kände jag det också, då SM-guldet hamnade i Borås, då hängde allt på målskillnad.

Vi visste inget om utgången förrän alla andra matcher den kvällen var klara, men när det stod klart att vi vann guldet, då, den känslan går inte att beskriva. Men dagens match.

Det märktes rätt snabbt att det var ett toppmöte, båda behövde verkligen en seger för båda slåss om det stora silvret. Men, ikväll var 1:a halvlek vår, passningsspelet gick inte att klaga på, Elfsborg fick till det och i 65:e minuten tog Elfsborg ledningen genom Simon Hedlund.

Andra halvlek så var det AIK som ägde bollen, det var hörnor och frisparkar och farliga situationer men de lyckades bara få in bollen en gång och det var då i 84:e minuten.

Jag kan absolut inte klaga på Elfsborgs backlinje, de och Kevin gjorde ett riktigt bra jobb och ett resultat som slutade 1-1 kändes ändå som en seger.

Jag fick en känsla av ångest som växte sig stark och jag tänkte ta Stesolid, men behövde inte det men att ha dom i fickan känns som en trygghet.

Men kvällen, jag är så vansinnigt glad att vi hade möjlighet att få uppleva det på plats. Allt för ofta så blir det webbradion här hemma men det går inte att jämföra. Fotboll ska upplevas på plats!! Det tyckte vi och 8275 andra.

Dålig publiksiffra med tanke på att det ändå var ett toppmöte och vädret gick inte att klaga på. Men i övrigt. Jag är nöjd! Mycket nöjd!


När två telefonhatare hörs av

Andreas & Jag, duktigt trötta och uttråkade

Andreas & Jag, duktigt trötta och uttråkade

Ibland händer det, nästan magiska under. Min systerson, Andreas. Vi har under Väldigt många år varit oskiljaktiga. Där han finns, där finns jag. Men nu de senaste typ 4 åren så har kontakten varit väldigt…? Ja, vi har inte hörts så mycket, lite men inte alls som innan men jag vet inte varför riktigt.

Sen är det visserligen så att jag bor rätt långt ifrån honom, han i Stockholm och jag utanför Borås och vi båda hatar att prata telefon. Så ja.. Så ser det ut. Men idag skickade jag ett sms då jag behövde vissa uppgifter av honom och då ringde han mig.

Vi pratade väldigt mycket minnen från då vi var små, det är ju bara 4 år mellan oss så det var där vi började och fortsatte prata om tiden fram till idag.

Det var Riktigt kul måste jag säga och helt plötsligt så hade vi visst pratat i 1½ timme. Hur det gick till vet jag inte men det är vi i ett nötskal. Hörs vi inte på länge så kan vi sen bo i telefon under ett X antal timmar.

Andreas & jag på Djurgården

Andreas & jag på Djurgården

Idag var en sån dag. Min fina Andreas


Fördelen med internet

Att blogga, jag startade min första blogg 2005 om jag inte minns helt fel och jag är så glad att bloggar finns för jag har fått otroligt många fina människor och nya vänner i mitt liv. Det som gör det hela ännu bättre är att jag följde en massa bloggar med och en av dom var en tjej som hette Petra och via henne hittade jag in till Bror.

Då vi började följa varandras bloggar så gick allt fort, vi började maila, blev vänner på facebook, sms:ade och tillslut började vi prata i telefon. Det var kul att få en ny vän och vi ville träffas eftersom vi kom så bra överens. Men enbart som vänner, det var vi båda överens om för vi var inte intresserade av någon som helst relation.

Så, dagen kom då jag skulle åka till Viskafors första gången, tågresan var jobbig för jag var nervös.. Jag hade ju inte en aning om hur han var egentligen. Han skulle ju kunna visa sig vara ett as, visste inte alls vad jag hade att förvänta mig.

Men, när jag klev av tåget och såg honom och Dipp första gången, då kände jag direkt att Detta är något mer än jag trodde. Det bästa var att han kände samma sak. Det klickade direkt.

Sen när vi kom hem till honom så fick jag även träffa en annan pälskling och det är Chips, en dam jag fastnade för direkt. Älskade katt! Ett liv utan en katt är inget liv så jag är glad att vi är överens även på den biten.

Helgen gick fort, tyvärr men vi bestämde att vi skulle ses snart igen.. Och det slutade med att när det var dags att åka hem så var jag “sjuk” för jag ville inte åka hem ;)

Sen skulle jag slussat ut från korttidsboendet där jag bodde då och tanken var att jag skulle få en lägenhet i Södertälje. En stad jag Aldrig har tyckt om och då skulle jag dessutom aldrig ha råd att åka hit. Man blir ju inte direkt rik av att leva på soc.

Vi försökte komma på en lösning och det blev så att jag skulle flytta hem till en vän till Bror men när det väl var dags så sa vi att jag skulle flytta in här men bara tills jag fått lägenhet inom Borås kommun.

Jag vill inte direkt påstå att jag ens tittade efter en endaste ledig lägenhet. Vi sa heller inget om det faktum, ska jag bo kvar här eller ska jag flytta. Det dröjde ett tag innan vi ens pratade om det. Men så blev det så att vi bestämde att jag skulle bo kvar här.

Ett val som visade sig vara mycket bra! Nu, några år senare så sitter vi här, har snart varit gifta i 9 månader. Att detta hände var riktigt bra, inte bara för att vi fattade tycke för varandra på det sättet utan även för att jag gett upp hoppet om att livet kunde bli en strimma ljusare.

Jag såg verkligen ingen ljusning, jag hade kämpat så länge, stött på så otroligt många motgångar och svek.. Inte för att livet är ljust hela tiden, jag har fortfarande svackor, men det har Bror med men vi vet att det är så det kommer vara men vi har ändå varandra och det känns så himla bra.

Så, tänk hur livet kan förändras när man minst anar det!!


Mycket kackel blir det

Vi gick ut till köket innan för att hämta kaffe och sen fastnade vi där och har suttit och pratat i nästan 2 timmar. Allt började med politik eftersom vi hade gjort som alla andra, testat valtestet. Sen satt vi där och kom in på invandringspolitik och då gled vi vidare till vilka ställen som har mycket invandrare och hur vi själva skulle agera om det blev en massa elände i Sverige.

Vad skulle alla som röstar på SD göra? Eftersom de anser att man ska hjälpa folk på plats, skulle de själva välja att stanna kvar om det vore så att de blev förföljda enbart för deras politiska ståndpunkt.

Bror är väldigt positiv till invandring, det är jag själv också men Bror är ju andra generationens invandrare själv.

Sen på något skumt sätt så spann vi vidare till att prata om alkohol, drinkar, återfall och att vara medberoende, sen vidare till filmer och bra skådespelare och vilka filmer man tycker mycket om och vilka man skulle vilja se.

Men, nu är vi tillbaka, han håller på med min dator och ska installera program som jag inte riktigt fattar, jag är inte direkt något datasnille.

Just ja, vi pratade även om osäkerhet, trygghet, otrohet sen vidare in på vad man är bra på och vad man är mindre bra på. Vi båda måste tänka mer på det vi kan, där vi är bra och då framförallt arbete.

Vi har ju båda jobbat inom vården, jag är undersköterska och det var faktiskt ett jobb där jag var bra – det är jag fullt medveten om. Bror är ju sjuksköterska och har även jobbat som enhetschef och det var han bra på, allt utom att sköta ekonomin.

Så, vi båda har bra egenskaper. Jag skulle dock inte fixa vårdjobb då jag har svårt för att minnas självklara saker som är utanför själva vårdbiten. Jag vet att jag var bra mot de boende eller patienter och allt vad man nu kallar dom.

Sen är det så kul, för många verkar tro att vi enbart har kontakt via datorn, men vi pratar faktiskt en hel massa utöver det, i köket, på balkongen, även när vi sitter vid datorerna. Sen är det ofta vi skriver saker till varandra på Facebook men det är mycket för att bjuda in andra i diskussionerna. Så, det är så det ser ut i Viskafors – på Källebergs finaste.

En annan sak, vi pratade även om vår kärlek till varandra, hur rätt allt är, all skit vi utstår. Vi har psykiska besvär, vi har noll ekonomi att tala och och det är ju sånt som många förhållanden kraschar för, men vi växer ihop mer och mer för varje dag.

Jag är så tacksam över att ha honom vid min sida. Jag älskar honom mer och mer, hela tiden och det känns så bra. Jag har ju haft jättesvårt att känna mig trygg i ett förhållande efter allt Micke gjorde mot mig. Men med Bror var det så annorlunda.

Jag var rädd och osäker till en början, men det tog max 2 månader, sen kände jag mig säker, endast 2 månader och det känns fantastiskt.


Denna godhet som finns

Jag fick ett mail av Linda, vet inte hur jag ska kunna gottgöra henne dock. Hon ville ge oss något fint, bara för att vi aldrig kan unna oss något, hon tyckte att vi förtjänade något extra

biljetten

Bilden är dock liten men jag hoppas att ni förstår hur glada vi blir! Så gott folk, på söndag är det Vi som står på Borås arena

(klicka annars på bilden så blir den större)

Tack Linda!!


Det luktar fotboll i Borås

Dagarna segar sig fram minst sagt, finns inte mycket som får dagarna att gå. Vår vän J skulle bjuda oss på fotboll men då hon sa det så var jag fortfarande hemma. Men i tisdags då jag kom in så frågade jag om permis för denna kväll.

Idag först kom svaret jag väntat på. Det blir av, jag fick permis, jag får gå på fotboll. Så nu väntar jag bara på att klockan ska bli 16 då Jonas kommer och en timme senare så står vi med biljetterna i hand. Nu är det bara 3 poäng som väntas och jag hoppas på bra uppslutning.

Jag har nu bara en smula ångest för tänk om jag börjar må dåligt där. Det skrämmer mig. Men Om det skulle hända så lämnar jag bara läktaren en stund. Jag kommer ta med medicin som jag kan ta vid behov.

Men, fotboll blir det och det glädjer mig!


En fråga, varför har man en blogg med en funktion där man kan kommentera men man inte får kommentera, inte en en vanlig kommentar som är spydig eller så, bara en vanlig kommentar! ? Nå väl. Bara en stilla undran.

 


Drömmar om fotboll

En match som vi verkligen vill se är toppmötet mellan Elfsborg – Malmö och vet att man inte har råd, så får man ett mail från en vän som lyder

Namnlös11

Gissa om vi blev glada, så den 1 juni – då står vi på Borås arens och helar fram Di gule! Fasen så kul det ska bli!!

splash_mff

Annars, klockan visar nu 15:30 och jag har målat klart möblerna, jag hade missat lite på ena stolen och sen målade jag klart benen på kökssoffan. Nu är det bara skåpluckorna och lådorna som ska få färg, men det får vänta tills plånboken säger ja.

Fast jag vet inte, Jonas mamma pratade om att hjälpa oss med att få fint och om det inte blir för dyrt så skulle hon även se till att vi kan få trägolv istället för den räfflade plåten som är nu.

Det ser hemskt ut. Nå väl, jag ska strax hoppa in i duschen och sen ska vi gå och rösta. Gör det du med om du inte redan gjort det! Valet är viktigt!

 


Att se fördelar med det svarta

Jag skriver ju mest om hur jobbigt allt är, med att må som jag gör och hur mycket motgångar jag varit med om. Vill dock inte gå in mer detaljerat för jag vill inte riktigt hänga ut folk utom mig själv.

livet-c3a4r-som-en-bok

Men det finns faktiskt vissa fördelar med att bli sjuk. Galet, men sant. Hade jag inte mått dåligt så hade jag inte bloggat om det jag bloggar om och jag hade då troligen inte läst bloggar om folk som mår dåligt.

Så allt började för 5 år sedan, eller om det är 6 år sedan, men då hittade jag Jackie och Jazzy som kom att betyda massor för mig. Vi har kontakt än idag men jag har mest kontakt med Jackie. Fast Jazzy finns i mina tankar typ dagligen.

Så vi började följa varandra och jag hittade andra bloggar om liknande ämnen, man fann ett stöd som ingen annan kan förstå. Sen hittade jag Puffan, som tyvärr inte är med oss i livet längre.

Men i hennes blogg så ville jag kommentera ett inlägg och där fanns en kommentar från Jonas och jag blev nyfiken på vad han var för en filur. Klickade på länken men hamnade i hans gamla blogg men någon ny adress fanns inte.

Så jag startade ett detektivarbete av någon anledning. Men, skam den som ger sig – jag hittade honom. Vi började följa varandra och när vi blev vänner på facebook så hittade jag Lisa.

Lisa hittade Jonas då han bloggade för Expressen och allt betyder att de som betyder mest för mig hade jag aldrig lärt känna om jag inte varit sjuk. Så ja, det finns en fördel med allt. Min historia om mående började i samband med mobbingen som började redan i lågstadiet.

En mobbing som följde mig under hela grundskolan. Sen i relationer så har det varit otrohet, övergrepp, misshandel – saker som blev vardag tillslut, jag blev så avtrubbad och i min värld så var det normalt.

Så i min fantasi så fanns det ingenting som gjorde att jag någonsin mer ville leva med en man. Jag ville inte, vågade inte – män var något som skrämde mig. Sen var det så mycket svek.

Jag vet inte hur folk menar men det känns som att jag blev övergiven av många i samband med att jag släppte masken och visade mig. Jag vill inte att folk som fanns då skulle leka amatörpsykologer, jag vill bara att de ska vara som de alltid varit.

Men så blev det inte. Tyvärr. Kanske blev de rädda, visste inte hur de nu skulle bemöta mig, jag kan förstå på ett sätt men ändå inte. Så, jag förlorade många och sen försvann en annan viktig del i mitt liv och min tro på mänskligheten var låg.

Den var låg och min självkänsla blev och är låg. Jag är inte värd något. Men så kom mina nya vänner, och Jonas. Jag börjar våga släppa in folk, men det är sjukt jobbigt. Jag vill mer än jag klarar av. Men jag börjar bättra mig..

Mitt förtroende för män är skruvat. Jag är så rädd att förlora Jonas, men samtidigt så vågar jag inte släppa in honom till 100%

Eller, jag börjar bli Mycket bättre! De senaste veckorna har vi pratat massor om det men jag blir så arg på mig själv, så jävla arg för att den finaste mannen som finns ska bli lidande för hur Andra behandlat mig.

Men summan av detta – jag ser fördelar med att vara sjuk. Dels så fick jag nya vänner, en syster till och en man – en make! Helt galet.

Jag fick även veta vilka som var äkta, vilka som verkligen var något att lägga tid på. Det är inte lätt, men en av de som funnits där för mig i 18 år, vi tappade kontakten, men vi börjar hitta tillbaka till varandra. Sakta men säkert!

Det kommer aldrig bli som innan, hon har mognat, vuxit i livet, fått ett bra jobb, gift sig och fått barn. Hon är mamma till världens finaste kille – Elliot.

Men jag ville bara berätta att oavsett hur svart livet är så Kan det bli en sak som blir något positivt. Jag fick 4 nya, viktiga delar i mitt liv. Andra nya bekanta och så, men inget som slår Jonas, Lisa, Jackie och Jazzy. Inget!


Upplyftande kommentarer

Jag är ju väldigt öppen med mitt liv, mina diagnoser och min bakgrund. Detta väldigt mycket för att jag själv kände en enorm lättnad när jag mådde som sämst och hittade bloggar där folk skrev om psykisk ohälsa, det fick mig att känna att jag inte är ensam.

Först läste jag bara bloggar men så valde jag att starta en blogg, dels för att jag ville kunna vara till hjälp för andra som mådde dåligt men även för vänner och anhöriga till de sjuka. Men även för att jag skulle få sätta ord på hur jag mår.

Jag kan inte prata, det är inte min grej. Börjar lära mig att prata med Jonas och sakta men säkert så börjar jag öppna mig för min terapeut.

Men, sen jag började blogga så har jag fått massor av fina kommentarer men sen dyker det upp riktigt kränkande och dömande kommentarer. De första åren så publicerade jag dom och tog åt mig enormt mycket.

Men så en dag så kom den allra finaste kommentaren jag någonsin fått!
Det var en gång för länge sen en kommentar i bloggen från en uppgiven kvinna som hade en son som var 2 år yngre än mig, han hade liknande besvär som mig och hon kunde inte förstå och sonen var väldigt inåtvänd men min blogg hade varit till stor hjälp för att förstå så det kändes underbart att få en sån kommentar.

Det är den jag tänker på när de elaka kommentarerna dyker upp, det var en sån kommentar som gjorde mig tårögd, det kändes så himla bra att få sån uppskattning för det jag skriver.

Sen idag kom en kommentar från Inger som tycker att jag skriver så pass bra så hon tycker att jag ska försöka skriva en bok om mitt liv. Det är en tanke jag haft länge, men samtidigt så är jag rädd för att lämna ut familjen för mycket.

Jag skulle dock kunna använda mig av ett pseundrom, kanske lägga lite bilder men inget där folk kan förstå att det är jag som skriver. Men jag vet inte. Eller, jag har inte tänkt på det länge, det var först när jag träffade Jonas och han sa att han höll på med en bok.

Då blev jag nyfiken på tanken. Men jag är för rörig i huvudet för att få en röd tråd. Kanske blir det bättre när jag får min ADD medicin. Så jag får ha det liggandes. Men om jag skulle skriva så kan jag tänka mig att det svåraste kommer vara att hitta en bra början och ett bra slut.

När man väl börjat skriva så tror jag att resten flyter på, i alla fall på ett lättare sätt.

Nå väl, idag mötte jag upp Jonas inne i stan och vi flanerade runt, åt varsin mjukglass, satt i solen och hade det bra! Jag njöt verkligen och jag har nu haft 3 dagar i rad där jag känt mig stabil Nästan hela tiden.

EGO

Vi satt vid vår bro, tittade på en ensam skäggdopping som simmade runt och plötsligt dök han ner och var borta länge och sen dök han upp långt ifrån där han dök ner. Det är så roliga fåglar det där.

Nå. När vi hade glassat runt och tittat på folk så handlade vi innan det var dags att åka hem, Jonas fixade kaffe och jag tog den underbara svartvita filuren och tog en kvällsrunda, ska ut en kortare runda innan jag ska sova.

Men. Jag har njutit. Haft en bra dag. Känt mig nöjd med mig själv, jag har kunnat se de fina dragen som finns i mig. Fick 2 kommentarer på ena bilden som jag tog, en på facebook och en på twitter. De båda såg likheter mellan mig och Sinead O´connor, särskilt över ögonen.

Jag och Sinead