Archives

Nu får det vara nog!

Skrev detta som status på facebook tidigare idag;

“Läkarens ord på att jag inte självskadat på 3 veckor var jättebra även fast jag har starka impulser.
Läkarens ord på att jag inte har försökt att ta livet av mig var jättebra.
Läkarens ord på att jag är undersköterska var jättebra.
Läkarens ord på att Bror är sjuksköterska var jättebra.
Exakt allt var jättebra, så bra att jag blev utskriven direkt.
Även fast jag sa att jag har jättestark ångest.”

Det blev starkt gensvar från de som läste kan jag lova men nu är det så här,

Nu ska vi försöka göra det bästa av situationen. Vi hjälps åt. Vi ska gå mer gemensamma promenader med Dipp, där vi pratar helt avslappnat och är ett av de finaste vår kärlek kan ge. Bara prata helt fritt, utan mobiler eller datorer och ute i friska luften medan Dipp är lycklig över att få roa oss likväl som sig själv.

Några timmar där vi bara går dit Dipp leder oss. Helt fritt utan att göra något som känns som befria våra tankar tillsammans. Det är såna stunder som vi älskar. Eller när vi sitter och röker under fläkten och bara pratar om allt mellan himmel och jord i flera timmar.

Sen blir det mycket film och kill i håret. En och annan cider eller en flaska vin då och då. inte för ofta, inte ofta alls, men någon gång.

Pratade med min terapeut om det innan, jag träffade henne 14:30 och då pratade vi om krislistor och jag har fått en lång lista och även en lista som jag ska kunna använda mig av när jag är ute.

Vi pratade även om att göra saker som får mig att må bra och det enda ord som beskriver det är “ute”. Att vara ute. Vi ska försöka komma iväg på mer promenader så vi båda rensar skallarna lite.

Men de dagar då jag inte får med mig Bror så finns det egentligen inget som hindrar mig från att åka själv. Jag har ju gjort det innan, dels så följde jag ju med ett gäng till Skalle en tidig morgon för att titta efter fåglar, sen åkte jag till Almenäs ensam, hade en liten picknick typ och när jag hade en kortare permis så åkte jag till Ramnasjön.

Så, jag måste bli bättre på att åka iväg ensam som det ska krävas – för att vistas ute är något som får mig att må bra. Jag Måste även bli bättre på att få in fasta rutiner på kvällarna, då det gäller att lägga mig ungefär samma tid varje dag.

Samma sak på morgonen, gå upp samma tid. De två rutinerna plus att vara ute mycket kan nog hjälpa mig på traven. Inte att all ångest bara poff försvinner, men den kanske blir mer lätthanterlig på något sätt.

Men vi får se. Nu är jag utskriven igen, blev 3 dagar denna gång och nu känner jag att jag fått nog – jag vill inte tillbaka.

Men krislistan, den ska jag fila lite på och det som ska gälla ute måste jag läsa varje dag så jag minns det när det väl gäller.

10616272_10152846698854580_1370901266888640693_n

Det är lite så det ser ut just nu.

Dagen jag bara vill glömma

Skulle till min terapeut idag, sen även in på pantbanken – igen! Fan vad förnedrande det känns.. Ni vet ju att jag har fått igenom min sjukersättning, men under tiden vi inte hade mina pengar så fick vi strunta i att betala vissa räkningar, så nu har vi dubbla räkningar på det mesta att tänka på.

Vi kommer att komma ifatt men det kommer ta tid, tyvärr.. Men, efter panten så åkte jag till Solhem och pratade med Ullrika och då visade det sig att jag inte kommer få någon terapeut som jag trodde.

Jag ska få boendestöd, sen hjälpen på psyk ska hjälpa mig att få bättre koll på ekonomin.
Depressionen och ångesten ska jag försöka kontrollera på egen hand och när de andra bitarna är under kontroll så kommer jag att få en terapeut.

Sen ska jag få hjälp med att sköta mina sårbarhetsfaktorer. Känns lagom spännande. Jag behöver en terapeut, jag vet ju bara hur det blir när jag inte träffar Ullrika på en tag, visst, jag känner inte att jag får några bra svar, men jag får i alla fall ur mig saker.

Men nu. Jag kommer att stå ensam. Jag vet inte hur jag ska klara det, jag vet verkligen inte. Jag har sån djup depression, mycket ångest som då även triggar igång mina självskadetankar.

Så det känns som att jag kommer ha massor att klara på egen hand. Men, efter det så skulle jag till apoteket för att se om jag har råd att hämta min medicin, men problemet är att den kommer kosta 1394:- och det har vi inte råd med.

Så, jag vet inte hur jag ska lösa det, vara utan Lyrica, Cymbalta och sömnmedicin.. de andra, visst är det utsättningssymtom, men de andra är riktigt överjävliga. Men mobila teamet sa att om det blir problem så kunde jag ringa till avdelningen och se om de kunde skriva ut medicin tills den 18:e.

Så jag får ringa dit senare eller i morgon. Just nu känns allt bara skit!! Bara fucking jävla skit!! Jag vill bara komma ifatt med allt, så vi kan leva så som vi trodde att vi skulle kunna göra så fort jag fick mina pengar, men det är höga räkningar som vi halkat efter med.

Till råga på allt så har det duggregnat idag, så nu är det inte snö längre, nu är det slask. Kul om/när det blir kallt igen, då blir det glasgata överallt.

Så nej – denna dag vill jag bara glömma. Glömma, sudda bort. Fan!

Nattpermisen

Kom i säng rätt sent, sov rätt bra och vaknade vid 6-tiden. Läste tidningen och tog en cigg, utfodrade djuren och gick sen och la mig igen. Vaknade vid 07:50 och valde då att gå upp. Fixade kaffe och ska strax väcka Bror. Eller säga att det finns nytt kaffe om han vill ha eller om han vill sova lite till. Jag gissar på det sista dock.

Idag ska jag tillbaka till avdelningen, har mediciner så jag klarar mig fram till middagen, så jag måste åka senast 16:22. Helt okej tid faktiskt. Blir det för jobbigt så åker jag tillbaka tidigare.

Det krävs inte mycket nu för att jag ska krascha. Eftersom jag ska göra allt jag kan för att slänga masken, våga känna mina känslor, våga visa dom för mig själv och för andra så har det blivit jobbigt.

Just att jag känner mig blottad på något sätt. Ibland vill jag bara ta på mig masken, men när tanken kommer så lägger jag mig under kedjetäcket, ligger och försöker låta känslan försvinna självmant.

Blir det för jobbigt så ber jag om bollmassage, det istället för att ta Stesolid direkt.. Vill inte fastna i benzoträsket, men jag har tagit minst 1 Stesolid varje jag sen jag blev inlagd den 12:e men ja… Jag gör allt jag kan för att försöka klara mig utan den.

Men, nu ska jag slänga på mig lite kläder, sen får vi se om jag får upp Bror. Ska bli intressant att se hur det går. Tycker just nu vansinnigt synd om honom för hans extrema ryggvärk är tillbaka så det är inte mycket han klarar av direkt.

Men jag köpte Voltaren-gel och Treo igår så jag ska hjälpa honom med att smörja ryggen, men innan Voltaren så ska han få en vanlig massage, värma upp allt och sen gelen.

Den fungerar tydligen jättebra så det känns bra, men jag känner ofta att jag “måste” åka hem varje deg för att hjälpa honom men både gel och Dipp, men det fungerar inte – så Dipp får kortare promenader men tillräckligt så hon får göra allt hon ska.

Sen nu när jag är hemma så går jag till en stor äng så hon får rusa av sig. Önskar att man kunde ta av kopplet, men kommer en annan hund så skulle hon bara dra. Där litar jag inte på henne alls. Inte för att hon skulle göra något, men just grejen.

Vara ute med sin hund och sen kommer en rätt stor hund emot i full fart plus att hon då skulle behöva springa över vägen och bara det ger mig panik. Men men… NU smiter jag på riktigt!

Så har sömnen kommit

Igår, jag somnade runt 22:30 tror jag, vaknade vid 7 och gick upp för att fixa kaffe och i väntan på att det skulle bli klart så gick jag och la mig hos pälsbollar och make, somnade om och vaknade vid 10!!

Så skönt att få sova, det var liksom inte igår om man säger så. Men nu känner jag mig okej. Var ute med Dipp i skogen för ett tag sedan, så hon lekte loss med sin pinne och när jag väl fick henne att gå vidare så dök det upp en katt.

Dipp fick fnatt och jag höll på att halka för det är riktigt blött ute och då ha en hund som drar när man står på blöta löv.. Ja, ni förstår…

Men sen utöver allt det så håller jag fortfarande på att tvätta – har mycket att ta igen, plus att vi har en ny pälsboll som vill markera revir, så det är ju inte direkt mindre tvätt om man säger så, men hon är underbar ändå. Men, nu har jag inte tid att sitta här, ska vika tvätt…

Vet inte, har ju designat om bloggen, ser det okej ut eller vad anser ni? Vill även att ni ska vara nöjda, så kom gärna med förslag. Headerbilden tog jag i en skog i Småland, men bakgrunden? Ser det okej ut?

Sen denna…

1782053_743275365747568_9097988448052552563_n

 

Fullspäckad dag

Ångesten igår tog på krafterna minst sagt, hade svårt att somna men tog 3 Imovane för att komma ner i varv och även för att kunna sova. Sen gjorde jag tydligen i ordning yoghurt med äpple, banan och päron. Bror lät röran som blev stå kvar så jag skulle ha något att titta på när jag vaknade….

Nå väl, vaknade 12:20 och då fick jag fixa i ordning mig för 13:50 gick bussen till veterinären med Chips. Sen efter det så åkte jag hem, lämnade henne, åt lite snabbt, ut med Dipp och sen tillbaka, fast då var det Ica som ligger precis vid Vettis.

Så, handlade hem en massa snälla saker för magen. Vi har ju ätit rätt kasst för plånboken inte tillåtit annat. Men nu när vi väl har kunnat äta så har Brors mage kraschat totalt, så det blev en massa proviva, välling, riskakor och torsk.

En massa annat också, men just de sakerna är främst till honom. Jag köpte även bacon – mitt älskade bacon!! Så sjukt gott!!

Men nu, nyss varit ute på sista rundan med Dipp och ska nu varva ner i soffhörnet med boken, sen sova!! Ikväll vägrar jag ångest för jag orkar inte mer. Det tar på krafterna, just då rent psykiskt, sen efter så blir det mycket fysiskt också.

Det känns som att man har träningsvärk i hela kroppen och sen en grotesk trötthet, så ja.. Jag ska sova snart, lite uppvarvad än dock men det löser boken åt mig

På plats

På plats

Bryta och tunnbröd med messmör

Bryta och tunnbröd med messmör

10659326_10152481146779580_74812756264454445_n


 

Halvtaskig start på dagen

Natten, återigen var John Blund på semester. Lyckades dock somna, vid 5-tiden och klockan 8 ringde larmet. Bror vaknar inte av sitt larm så jag måste sätta mitt och sen väcka honom. Han sover så djupt och jag vaknar för minsta lilla pip.

Så, jag gick upp, väckte honom och gick till köket för medicin och lite vatten. Sen tillbaka till sovrummet för att väcka honom. Men, jag somnade om och vaknade inte förrän 11:15 och 30 minuter senare gick bussen till terapin.

Så, snabbt på med kläder och fixa smink och hår, sen till bussen. Så skulle jag sätta igång mobildata så jag kan surfa i mobilen, men lyckas sätta igång flygplansläge och sen slog jag in fel pin-kod 3 gånger så hela telefonen blev låst.

Så, resa till terapin utan musik i öronen… Suck liksom. Så där, 2 negativa saker redan där. Väl på terapin så skulle vi så klart fokusera på min senaste självskada, vilket jag förstod, men hon krävde typ att jag skulle berätta vad som for igenom mitt huvud precis innan.

Grejen är dock att direkt efter jag skadat mig så minns jag inte vad som hände innan, om något triggade mig eller om jag tänkte på något jobbigt. Nu skulle jag minnas vad som hände för 3 veckor sedan.

Det enda jag minns idag är att det hände på en tisdag och att jag var tvungen att åka in till akuten på torsdagen för att få nya sårkanter, stygn och antibiotika. Men innan, vad fan hände precis innan jag skar?

Minns fan inte vad jag använde. Allt är borta. Men hon bara tjatade och tjatade och lät nästan irriterad för att jag inte minns…. Förlåt liksom..

Innan terapeuten kom, satt där i soffan och då kommer Tobias. Bästa Tobias. Den psykologen som utredde mig och jag har ALDRIG träffat en så bra psykolog innan, jag har haft rätt många men ingen som Tobias. Bror var med några gånger och han sa samma sak. Men, eftersom han inte är någon DBT-terapeut så får jag inte träffa honom. Den enda inom psykiatrin som jag kunnat prata med. Surt!

Men, nu är jag hemma igen, mår hyfsat okej, får inte göra något idag. Bror ska städa och sånt, men jag är beordrad till att sitta vid datorn eller i soffan med boken. Så ja, det är bara att gilla läget. Jag vill dock vika tvätt, men det får jag inte.

Han tycker att jag gör för mycket av allt.. Men det är så jag känner att jag måste göra, inte för att han inte gör något för det gör han, men jag gör det för att hålla demonerna borta. Nu dessutom, min ena läxa till DBT:n på tisdag är att acceptera den jobbiga känslan, sitta och känna och stå ut.

Tufft som fan. Jag menar, ska jag verkligen sitta rätt upp och ner, inte göra något mer än att känna ångesten bubbla över.

Det blir svårt men jag måste visst göra det….

Nå väl, tog en bild i morse, all dimma som var ute – lite spöklikt men vackert.

Chips

Under den sena natten

Igår var vi hos Jonas mamma och pratade och handlade år henne, när vi väl kom hem så målade jag klart lådorna, från neongult till vitt, sen när vi har råd, om vi någonsin får det så ska vi måla det blått, samma blå som vi har på luckorna till hörnskåpet som står i köket.

Vi satt sen och pratade massor och plötsligt var klockan 02:40 så då gick vi och la oss. Vi har börjat prata på ett helt annorlunda sätt, jag vågar sätta ord på mina känslor och svårigheter.

Visst, OM vi skulle flytta så kanske vi får återställa det hela, men ingen av oss vill flytta, vi har den mest perfekta lägenheten och bor på ett så underbart sätt med en fin gård men grill, äppelträd, fina buskar.

Det enda som är jobbigt är att vi har ett grymt snedtak i sovrummet så det är trångt när man ska bädda rent, men det är värt allt slit! Jag har aldrig vågat slå ner bopålarna på samma sätt som nu, jag älskar verkligen att bo i Viskafors. Det är lagom stort och nära in till Borås.

Borås är en jättefin stad, mycket konstverk överallt. Helt underbart!! Vi ska gå och fotografera alla så jag kommer lägga ut bilder så ni får se 🙂

Nå väl. Igår hände en underbar sak, en grej jag kanske berättar senare, jag vill bara skriva ut det men det kommer kanske sen. Vi får se.

Men nu ska jag sätta igång att måla så jag kan röja upp i köket.

Fördelen med en tidig morgon

Jag vaknade vid 02-tiden och kunde inte somna om sen. Satt här sen på morgonkvisten och hörde fågelsång och såg en fantastisk soluppgång, försökte fånga den på bild men det är inte det lättaste.

10273409_10152228685019580_5083890640654646027_nSynd att man inte har en riktigt bra kamera i mobilen, tog dock en men den vanliga kameran också men den i mobilen blev faktiskt bättre men färgerna.

Nå väl… nu är klockan 06:30 och Jonas kom upp för en stund sedan så sen dess har jag hunnit måla tånaglarna och druckit kaffe. Ska sen måla klart de andra naglarna för idag ska jag ha sandalpremiär och då måste fötterna vara i form.

Ska på terapi idag och sen ska vi mötas hos Jonas mamma. Vi ska även förtidsrösta, något vi pratat om i flera dagar nu… Måste få det gjort!! Vi pratade om detta senast igår då vi sa att om man inte röstar varken i EU-valet eller vanliga valet, då kan man inte komma och gnälla sen över hur saker sker.

Att välja är en självklar del för min del, jag tycker att politik är så pass viktigt. Undrar även om er läsare, ska ni rösta? Vilka ni röstar på behöver ni inte svara på! Bara undrar Om ni ska göra det.

Annars har vi inte så mycket vi ska göra idag. Terapi, svärmor och troligen handla åt henne också. Sen vet jag inte. Jag lär väl inte orka så mycket utan en vila på dagen så det blir bara det mest nödvändiga och sen åka hem igen.

Jag tänkte gå ut med Dipp relativt snart, sen ta henne på en runda till sen innan jag åker. Så kan man åka med gott samvete. Vi kommer inte vara borta från henne så länge terapi kl 13, rösta, handla åt svärmor och sen hem.

Det går rätt fort. Så sen får vi se. Jag hoppas på en tur till skogs med man och hund också, det är en underbar dag – tror jag det kommer bli. Än så länge är det fint i alla fall. Men nu, mer kaffe sen nagellack!

Jo, en sak till. Chips har varit helt underbar nu i flera dagar, så kelsjuk så man vet inte vad – jag får nästan dåligt samvete så fort jag lämnar lägenheten. Härom natten valde jag tom att sova i soffan för hon ville ha 100% uppmärksamhet och Dipp låg i sängen, så jag flyttade mig till soffan och somnade till ljudet av en spinnande katt.

Finns inget ljud som är mer underbart. Spinnande katt och koltrastar. Min grej!

Attacken i mitt blod

Jag borde njuta, fira och jubla efter segern nu ikväll. Men istället kom ångesten flygande, precis från ingenstans. Bara så där. Det bultar i mig och allt känns tufft.

cyber-attack

Men, jag får försöka leva i nuet, tänka att det försvinner när jag minst anar det. Ångesten har en förmåga att göra det, men nu har känslan varat så länge så tvivlet kommer och är starkt.

Jag har haft så här innan så jag borde veta att det går över – men nu när man är i känslan så är man inte tuff direkt. Jag vill göra samma sak som igår och bara bomba mig, jag somnade tidigt sov sov till 09:45 i morse.

Sen dess har jag varit i farten för att slippa känna efter, slippa känna det svarta och onda. Jag förstår inte hur jag ska orka, men jag måste. Typ måste. Dagen har inneburit hundpromenader, målning, ta hand om tvätt, sortera garderober och pimplat kaffe.

Jonas har mest nött soffan men med order av mig då han inte sovit nu på 48 timmar, så nu får vi hoppas att han sover i natt, för i morgon blir det upp tidigt för han ska till Solhem och jag ska till skatteverket.

Sen ska vi till hans mamma en dundersnabbis för att säga hej och handla lite åt henne. Men men… dagen har mest inneburit en inre ångest som jag tryckt undan med att pyssla här hemma.

That´s it

Dagen hittills då

Vi både vaknade typ samtidigt, jag hann inte mer än öppna ögonen oh lägga min hand försiktigt på Jonas så som jag alltid gör, men han vaknar aldrig men det gör mig inget, bara jag får röra på honom lite.

Men i morse vaknade han direkt, vi låg kvar och pratade en liten stund innan vi gick upp. Sen hann jag dammsuga lite snabbt innan det var dags att åka till stan för att sen ta mig upp till sjukhuset för veckans terapi.

Något som jag varit rädd för, jag har ju svårt att prata med min terapeut för hon ger ett osäkert intryck och jag hade bestämt mig för att Försöka ta upp det med henne. Problemet är bara att jag är så vansinnigt konflikträdd och extremt rädd för att såra folk.

typ så

Så jag visste redan tidigt att dagen skulle bli jobbig!! Men, jag gjorde det!! Helt otroligt! Men det tog tid, jag drog upp lite fint att “det vi pratade om förra veckan” varpå min terapeut frågade om jag menade relationen oss emellan.

“Ja, det är det…” Sen tog jag sats, satt i nästan 10 minuter i tystnad, sa dock några gånger att “jo, jag känner att…” Sen var jag tyst, sen sa jag samma sak igen och så höll jag på.

Men, tillslut så sa jag det!! Blev förvånad över mig själv när jag just insåg vad jag hade sagt.. Men så pratade vi lite om det och nu känns det bara skönt. Förvånad men nöjd!

Sen kom jag hem, Jonas var ute med Dipp när jag kom så jag passade på att dammsuga en snabbis till för att sen torka golven.

Nu sitter vi och lyssnar på Rihanna och tar det bara lugnt, kvällen blir tidig, jag kunde inte somna förrän vid 01-tiden igår sen vaknade jag efter en timme för jag hade en vidrig halsbränna så upp och ta medicin och sen lagom när jag höll på att somna så kom tidningen och Dipp började skälla.

Så då hade jag svårt att somna om efter det och när jag väl lyckades så drömde jag mardrömmar, som avlöste varandra.

Så, jag hoppas jag får sova ostört i natt.. Bara få sova en hel natt för nu var det ett tag sedan. har haft så mycket ångest och ss-tankar, har dock lyckats motstå det hela.

Förresten, Jonas skulle klippa mig härom dagen, jag sa att jag ville ha kort, men missade att säga hur kort jag ville ha.. Så ja.. kort blev det allt!! men idag var första dagen jag var ute utan mössan på, var tvungen att vänja mig vid tanken.

Har dock haft kortare än nu, men det var några år sedan. Men ja, jag trivs. Jonas själv tycker att det blev bra fast jag vet att han föredrar mörkhåriga tjejer med långt hår, så vad han ser hos mig nu har jag inte en aning om :p

catherine-zeta-jones-picture-5

Blir dock osäker och en smula rädd, osäkerheten sätter in ordentligt och ja, att han kollar på andra vet jag men nu kommer det bli ännu mer.. Men, nu är det försent att göra någon ändring på den biten-

Nå väl. That´s it!