Archives

Summering och planer

Jag tänkte skriva en rad eller två om 2014, vad det inneburit och vad som hänt. Det har varit ett mycket tungt år. Träffade Tobias och skulle då göra en neuropsykiatrisk utredning och då fick jag veta att jag har ADD.

När året började så var vi med i W8-fight och tränade med ett gäng människor plus att vi skulle ta minst en powerwalk/dag och innan frukost. Det gick bra, lite segt att komma igång första veckan, men sen flöt allt på.

Började i DBT i februari och gick till december. Jag har haft min individualterapeut som försökt hjälpa mig gällande självskador och sen kunna komma till krishanteringen. Men jag lyckades inte ta mig ifrån självskadorna som vi hade önskat, så vi kom aldrig till någon krishantering.

Hela året, men undantag för några dagar lite då och då så har livet varit tufft, mycket ångest och i princip bara nere i depressionsträsket. Har slutat med inläggningar varav en då min läkare fixade en akuttid till AKM och då åkte jag in direkt.

Jag försöker kolla igenom bloggen om vad som har hänt i mina dagar, sång som har fått tiden att kännas lite bättre och jag kan säga så här, alla skogspromenader bara in i skogen eller ner mot någon sjö. Sånt får mig att må bättre.

Samma sak med fotboll, även fast jag har svårt med mycket folk och dessutom människor jag inte känner, men är jag på Borås arena så släpper allt!! Världens bästa terapiform.

Sen får jag dock ångest efteråt för jag förtjänar inte att ha det bra i min lilla hjärna… ska väl komma ifrån det tänket hoppas jag. Så detta år har varit ett riktigt tufft år, men jag hoppas att 2015 kommer att bli ett bättre år

Så, det jag tänker på inför detta år, först fokuserar vi på att bli av med alla dubbla räkningar som vi dragit på oss under den tiden då vi bara hade Brors sjukersättning, dagarna är riktigt tuffa än på den biten, men i mars Bör vi vara ikapp.

Då ska vi slänga undan pengar så vi kan åka till Gnesta och även spara pengar till bröllopsresan som vi drömmer om.  Sen har jag mer hopp och drömmar

  • Måste bli bättre på att släppa in Bror i mitt mörker
  • Minimera självskadorna
  • Gå ut i skogen mer än vi gjort under 2014
  • Bli vän med mitt utseende
  • Våga släppa in folk som kan bli mina vänner
  • Ha bättre kontakt med pappa
  • Träna mer med Dipp
  • Göra mer dagsutflykter med och utan Dipp
  • Ta minst en riktigt lång promenad/dag
  • Stå upp för min rätt
  • Våga säga ifrån när folk kränker eller ser ner på mig
  • Jobba med min självkänsla och självförtroende
  • Släppa tanken på att Bror ska lämna mig eller vara otrogen
  • Fotografera mer och lägga ut bilderna i fotobloggen
  • Våga känna känslan när ångesten kommer och inte fly från känslan
  • Ta lite mer tid till att läsa och titta på film
  • Sköta maten!! Tydligen viktigt sägs det
  • Försöka få råd med säsongskort till fotbollen
  • Att inte vara så impulsiv hela tiden

Det finns säkert mer, men det är detta jag kan komma på just nu.

Sen igår, det var så fint. Brors son var här med oss och vi drack lite vin och bubbel, åt lax med wokgrönsaker och klyftpotatis. Sen när det närmade sig tolvslaget så ville vi se om det går att titta på fyrverkerierna från fönstret.

Vi var beredda på att dra ner persiennerna ifall något av djuren blev rädda. Men det gick hur bra som helst.. Grannarna hade lyckats med riktigt bra köp, det var så vackert! De smällde liksom inte, de var bara vackert!!

Jag ska inte sticka under stol med att jag tycker om fyrverkerier, men bara om de inte smäller så fasligt. Ljuden skrämmer så många. Men att se, visserligen finns det folk som är rädda för det också, men jag… Jag är svag där!

Sen pratade vi hur mycket som helst och kom i säng runt 3-tiden. Jag vaknade första gången redan vid 6-rycket och sen efter det så sov och vaknade jag stup i kvarten. Så vid 10 gav jag upp.

Röjde upp i köket, det lilla som var kvar att göra, var ute med Dipp i regn och blåst. Visserligen inte mycket regn, men blåsten var värre. Sen har dagen gått.. vid 15-tiden gjorde årets första ångest entré.

Tog Stesolid och Bror  pillade mig i huvudet för att få mig att slappna av, men efter ett tag la jag mig i soffan med Dipp och Bror och Daniel åkte in till stan. Daniel lånar mitt busskort när han ska hit så Bror fick följa med.. Vi måste visserligen köpa hundmat, så då passar han på att göra det nu.

Så, ett tufft 2014 men jag ska göra allt jag kan för att hålla mig till listan, att verkligen göra allt jag kan för att må bättre. Bror finns där hela vägen, i alla motgångar jag råkar ut för så finns han där. Lyssnar, tröstar, kramar. Han gör allt! Så, jag måste bara bli bättre på att våga prata om jobbiga saker….. Svårt, men det går

Nattpermisen

Kom i säng rätt sent, sov rätt bra och vaknade vid 6-tiden. Läste tidningen och tog en cigg, utfodrade djuren och gick sen och la mig igen. Vaknade vid 07:50 och valde då att gå upp. Fixade kaffe och ska strax väcka Bror. Eller säga att det finns nytt kaffe om han vill ha eller om han vill sova lite till. Jag gissar på det sista dock.

Idag ska jag tillbaka till avdelningen, har mediciner så jag klarar mig fram till middagen, så jag måste åka senast 16:22. Helt okej tid faktiskt. Blir det för jobbigt så åker jag tillbaka tidigare.

Det krävs inte mycket nu för att jag ska krascha. Eftersom jag ska göra allt jag kan för att slänga masken, våga känna mina känslor, våga visa dom för mig själv och för andra så har det blivit jobbigt.

Just att jag känner mig blottad på något sätt. Ibland vill jag bara ta på mig masken, men när tanken kommer så lägger jag mig under kedjetäcket, ligger och försöker låta känslan försvinna självmant.

Blir det för jobbigt så ber jag om bollmassage, det istället för att ta Stesolid direkt.. Vill inte fastna i benzoträsket, men jag har tagit minst 1 Stesolid varje jag sen jag blev inlagd den 12:e men ja… Jag gör allt jag kan för att försöka klara mig utan den.

Men, nu ska jag slänga på mig lite kläder, sen får vi se om jag får upp Bror. Ska bli intressant att se hur det går. Tycker just nu vansinnigt synd om honom för hans extrema ryggvärk är tillbaka så det är inte mycket han klarar av direkt.

Men jag köpte Voltaren-gel och Treo igår så jag ska hjälpa honom med att smörja ryggen, men innan Voltaren så ska han få en vanlig massage, värma upp allt och sen gelen.

Den fungerar tydligen jättebra så det känns bra, men jag känner ofta att jag “måste” åka hem varje deg för att hjälpa honom men både gel och Dipp, men det fungerar inte – så Dipp får kortare promenader men tillräckligt så hon får göra allt hon ska.

Sen nu när jag är hemma så går jag till en stor äng så hon får rusa av sig. Önskar att man kunde ta av kopplet, men kommer en annan hund så skulle hon bara dra. Där litar jag inte på henne alls. Inte för att hon skulle göra något, men just grejen.

Vara ute med sin hund och sen kommer en rätt stor hund emot i full fart plus att hon då skulle behöva springa över vägen och bara det ger mig panik. Men men… NU smiter jag på riktigt!

Samhällets fördomar och knepiga kommentarer

 

Jag vill inte vara sjuk, jag vill klara av att jobba, jag vill kunna ha råd att unna mig saker, resa, ha råd att hälsa på min familj, orka ta hand om hela mitt hem, inte bara ett rum åt gången. Jag vill ha orken att ta hand om mig själv.

Träna, umgås med vänner, träna hunden, ha råd att ha en katt till, ha en lön, en egen inkomst. Inte leva på Jonas sjukersättning.


 

Men nu; ingen inkomst, inte ork att ta hand om mig själv, för all min fysiska kraft går åt till att orka med DBT:n, kämpa varje dag, mot ångest, svarta tankar, självskadetankar, panikångest, djupa depressioner.

Har inte träffat min familj på 2 år, för jag har inte råd att åka dit. Jag vill ha råd att köpa nya kläder, inte tvingas laga allt jag har, gå med lappade kläder och för små kläder.

Eller hur är det, ställer jag för höga krav? 

Min behandling som jag nu genomgår är faktiskt mer krävande än att jobba. Jo, jag har jobbat så jag vet. Jag har bara haft yrken som är fysiskt krävande.

Jag vet hur det är att ha en inkomst, jag vet hur det känns att kunna köpa kläder, ha råd att gå på café, köpa saker till mitt hem. Jag vet även hur det känns att orka städa hela lägenheten utan att bli så trött att jag måste vila.

Nu orkar jag inte mer än något rum. Livet är en ständig påminnelse om den kamp jag jobbar med. Jag har ständig ångest. Eller så är jag hypoman och då är man så uppvarvad att sömn är något man kan glömma.

Detta trots att man är trött till tusen, men sova går inte. Inga sömnmediciner hjälper. Men livet. Ställer jag för höga krav på livet?

Du som är frisk. Svara mig på detta. Har jag orimliga krav? 

Möte med balans, läkarbyte och minskade krav

 

Idag var det då mitt första möte med föreningen balans och det var jättebra! Vi pratade lite om hur vi har det, samhällets fördomar, bra respektive dåliga läkare, pengar osv. Det var lite som att gå till en amatörpsykolog.

Jag nämnde hur jag anser mig bli bemött av min läkare och jag fick som uppgift av de alla att byta läkare. Något som Jonas sagt länge. Så i morgon ska jag ta tjuren vid hornen och be sköterskan ordna det! Jag fasar redan för det, jag vet inte vad jag ska säga om B. ifrågasätter det hela.

Men, jag behöver visst inte svara men jag kommer ändå stå där med skamsen min. Jag tycker sånt verkar jobbigt… Men så är jag en smula konflikträdd också.

 

Sen kraven jag nämnde i rubriken. Jag måste tagga ner nu, jag har balans, dogparkouren, träningen med Cia, framtida träning och dbt. Träningen med Dipp anser jag vara viktig, samma sak med min egen träning.

Sen balans, jag sitter i valberedningen, så där är det bara möten 1 gång i veckan och det är något som verkar bli bra, vara lite en den av en start av en förening känns bra!

 

Men, jag måste tagga ner, får inte börja med något nytt! Vad gäller träning så ser jag inlines mer som ett nöje än träning för det är sjukt kul. Dumt bara att jag inte tagit tag i det under sommarkvällarna. Men, jag ska försöka ta tag i det nu innan höstrusket är här för att stanna.

Men när det gäller intervallen så ska jag försöka köra ett pass i veckan till en början, så man inte går ut för hårt. Samtidigt kommer det bli svårt att träna utan energi i kroppen… Men vi får ta det lugnt i början nu, vi har ju inte någon direkt mat hemma.

 

Så sen när vi får pengar så ska vi se till att veckohandla och lägga upp allt på rätt sätt. Jag har gått igenom budgeten så vi ska klara oss och håller vi oss till budgeten så SKA vi klara att köpa mat så vi klarar oss. Det gäller bara att vi inte blir helt “pengakåta” när pengarna väl kommer.

Vi har ju en förmåga att bli det.. Visst, vi köper inte en massa onödigt, men vi prioriterar fel. Men det ska bli slut med det. Vi Måste tänka och göra rätt.

Nå väl, nu ska jag försöka varva ner, för att sen försöka sova!

 

Dagens hundträning

Dipp är på väg in i ett löp – igen vilket gör att hon har en hög stressnivå och jag trodde inte att dagens träning skulle gå något vidare. Vi skulle lära henne att sitta fint, alltså med tassarna i luften och rumpan mot marken och det gick helt klart över förväntan!!

Cia berömde oss till tusen, inte bara Dipp utan mig och Jonas också. jag har som vanligt svårt för att ta beröm, positiv feedback osv. Så jag stod mest som ett fån och Mmm:ade.. Men jag är grymt tacksam för att Cia hjälper oss med vardagslydnad och även hjälper oss med trick.

Sen fick vi träna på Stopp, men det kunde hon redan då vi använder oss av det redan.

Annars då, dagen har varit hyfsad – mått rättså bra bortsett från en extrem ryggvärk.. Men jag har tagit en Voltaren utan effekt! Nu är klockan redan 19:15 och jag ska ta och koka lite ris tror jag, beroende på om Jonas vill ha det. Annars äter jag gröt..

I morgon är det dags för DBT igen och det känns bra, sen ska jag handla efter det och det känns bara bra!! Äntligen kunna handla liksom.

Men nu, ris. Är hungrig som attan!!

Veckan som gått

BESDå var första dbt-veckan avklarad och tröttheten är galen. Hoppas inte att den vanliga dbt:n kommer vara lika jobbig.. Men, nog för att det är helg men det betyder inte att vi är fria från läxor. Helgen ska jobbas på den med. Vi ska handla i visshet, observera, beskriva, delta, inte döma, bara göra en sak i taget, vara effektiva och vara medvetet närvarande

Extra mycket ska vi öva på det som varit svårt och då blir det duschträningen igen och att vara medvetet närvarande.

Också något som är svårt… Jag kan exempelvis inte vara hos min terapeut och sitta så att jag ser ut för då kanske det kommer en fågel och stör mig och då svävar jag iväg i tanken.

Samma sak om man träffar vänner, jag har jättesvårt att hålla fokus. Inte så att jag tycker att vännen är tråkig, men jag kan bara inte koncentrerad.

Så hur jag ska lägga upp helgens träning vet jag inte än, men jag ska sätta mig ner i morgon och planera. Då blir det till att skriva och fundera. Men det blir nog bra. Känner att vi är en bra grupp och vi har kul tillsammans samtidigt som vi inte har svårt att vara allvarliga och prata djupa saker.

Helgen blir lugn, vi skulle egentligen träffat Annkie i morgon, men hon hade bokat upp för mycket så det blir nästa lördag istället. Vilket inte gör något. På söndag ska vi träna med Cia på em sen har vi inget inplanerat…

Vi skulle tränat med Maria också, men jag avbokade det då det kommer bli för mycket. Plus att jag har lättare att förstå och ta in om det inte är en massa annat som stör runt oss. Det är visserligen nyttigt för Dipp att träna med andra hundar, men vi ska ev på parkour på tisdag.

Men det beror på hur trött jag är. DBT tar klart mer på orken än man kan tro.

Oro inför i morgon och en smula hundträning

Idag kom Cia för att lära ut klickerträning och de moment vi gick igenom var Capturing = Fånga ett beteende, Luring = Locka hunden, Fantasileken och lite Shaping = Forma fram ett beteende.

Det var mycket kul och lärorikt och vi fick mycket beröm. Så nästa vecka ska vi träna mer på Targeting = Målträning. Vi fick även tips på hur vi kan göra för att träna bort att hon skäller när det ringer på dörren och när posten kommer. Så det ska vi testa.

Vi fick även lära oss hur vi vill att det ska gå till när folk man möter på gatan tex vill komma fram och hur Dipp ska bete sig, det där med att hälsa fint. Och när vi övade så gick det jättebra, så det blir sånt vi får vi får öva på med Ikka och Conny, Jonas barn samt vänner som kommer ibland.

Jag längtar redan till nästa söndag då Cia kommer igen för dagens träning var kul, det är underbart kul att se hur fort Dipp tar åt sig, hur fort hon förstår vad jag vill att hon ska göra.

Jag vet nu hur jag ska träna in att hon ska le på kommando och det sker också via klicker. Så det ska klickas hej vilt nu om allt blir som planerat!

Jag får börja med att alltid ha med klickern i väskan så man snabbt kan fånga ett leende när man kommer hem, så i morgon kommer bli första övningen på det. Jag ska ju på dbt och blir borta hela dagen. Så när jag kommer hem så ska jag klicka så fort hon ler.

Hon är så söt när hon gör det 🙂 Men, nu ska jag varva ner med en bok och försöka somna tidigt ikväll så jag kommer upp i morgon…  Känner en smula oro, nervositet, ångest, rädsla och förväntan inför starten.

Jag ska gå upp 7:30 för att vara där till frukosten kl 9:00 sen fikar vi i en halvtimma innan vi börjar på riktigt. Men jag kan tänka mig att första dagen är mest information till en början och att vi kanske drar igång på riktigt vid 11-tiden.

Nå väl, nu ska jag läsa “Spegelproblemet” som jag fick av Ninja och sen plocka fram kläder inför i morgon sen blir det en tidig säng. Funderar på att montera ner köksbordet och upp med det nya också, jag är lite ivrig på hur det kommer att se ut i vårat kök med nya bordet.

Orkar inte idag

I natt har jag sovit 2½ timme i stöten, sen varit vaken ca en timme.. sen somnat om i 2½ timme osv. Så nu är jag uppe, dricker kaffe och undrar varför jag inte fick sova trots att jag var riktigt trött. Jag tror att jag la mig för tidigt, att jag inte hann varva ner som jag behöver göra.

Men, lätt att vara efterklok. Om jag varit social länge och sent, då behöver jag varva ner i lugnet hemma ett bra tag innan jag lägger mig annars blir det kaotiska nätter. Nån som känner igen det?

Idag ska vi då till svärmor med en tv och sen blir det hem och vika tvätt och dammsuga och torka golven så kan man ta helg på riktigt sen. I morgon kommer Cia hit och vi ska träna med Dipp, bla lite klickerträning. Det ska bli kul!!

Träningen med henne har legat lite på is nu pga semestrar och dylikt men nu kör vi igen, i morgon och nästa söndag. Sen märker vi hur det blir. Jag skulle vilja öva hundmöten, men för att få rätt effekt så behöver vi träffa “fel hund” (eller rätt kanske man ska säga) så vi får fram hur hon kan bli.

Då är det bara en hund men jag tänker Inte ringa på hos ägaren och förklara mitt ärende.. Då dränker jag mig hellre. Men. Vi får hoppas att vi möter denna hund naturligt så att säga.

Nu är det kaffet som gäller, sen ut med Dipp på morgonpromenaden. Måste bara låta kragen växa ut så jag har något att ta i 😉 Men hon (Dipp alltså) ligger och sover just nu så jag kan ta det lite lugnt men det är alltid skönt att ha promenaden avklarad.

Sen åker vi till stan runt 12 för tv:n och hämta medicin till mig, eventuellt till Jonas också. Om de hinner komma.. Han ska ringa akuten så han får ut dom då läkaren fortfarande inte skrivit ut nån lyrica. Trots att de vet hur viktig den är.

Nå väl. Nu ska jag ta mitt kaffe och sluta tjôta här men jag återkommer!

Angst på besök hos svärmor

Åkte till svärmor idag, jag skulle till apoteket och hämta medicin och då passade vi på att hälsa på hos henne. Allt var trevligt och så, men sen fick jag jordens ångest – så jag la mig först på golvet med fötterna på pallen och sen sa Jonas att jag skulle sätta mig på pallen så han kunde massera nacken och axlarna.

Jag var tydligen spänd som en fiolsträng, men efter en tid så dämpades ångesten.

Nu sitter vi hemma igen och ångesten finns där, självskadetankarna likaså. Men inte som innan. Då hade jag bara en sak i huvudet och det var fysisk smärta.

Men, nu sitter vi med Frank Sinatra och kaffe, njuter av en ljummen kväll och jag ska strax hoppa in i duschen efter en mycket svettig dag.

I morgon ska vi ha en Dippdag, då vi funderar på att dra till sjön så hon och ev jag kan bada, vi har ju bara denna veckan sen börjar min dbt. Så Dipp ska få all uppmärksamhet i morgon. På kvällen är det dogparkour och jag hoppas jag orkar åka in då.

Det är så kul och Dipp tycker det är roligt också. Plus att vi får social träning båda två. men, nu ska jag smita ner till grannen med medicin som hon glömde här.

 

Måste få skryta över vår fantastiska hund

Tror vi har en tjej som saknar #dogparkour, när vi var ute nyss så gick vi förbi denna sten och hon hoppade bara upp, som om hon liksom hade vägarna förbi.

1079717_10151619389064580_1509418705_n

Hon har varit uppe på denna sten en gång tidigare, det var då jag övade “nudda” med henne, vi stod då precis intill stenen och jag sa “nudda” så hoppade hon upp istället. Eller mer klättrade. Denna gång var det ett skutt, sen var hon uppe.

Är hon inte fantastisk?

Sen igår köpte vi en poster som vi skulle sätta i tavelramen hemma i köket, och så här blev resultatet.

967368_10151619400089580_167931538_n

I bakgrunden är Jonas föräldrars bröllopsfoto 🙂

PS. Vill poängtera att vi inte har halti när vi tränar parkour med henne, men nu hade hon den på och hoppade självmant upp på stenen. Ner får hon absolut inte hoppa från så höga höjder utan vi lyfter ner henne!! Hundens säkerhet före allt!!