Category Archives: känslor

När man varken vill eller orkar

A

Kämpa för fan! Limma ihop masken där den börjar spricka, visa ingen svaghet, far och fläng för att springa ifrån ångesten, visa ingen hur du mår. Det är väl lite så det är just nu. Spela teater, gör det bara ingen ser sanningen.

Det är lättare att skriva om den. Kanske för att jag blir jävligt blockerad för att våga prata om det, okej att Bror vet lite, men jag vågar inte öppna mig för mycket för han är trots allt inget proffs och jag själv känner att jag behöver hjälp för att klara av att stå upp. Men jag har ingen terapeut och kommer inte att få på länge.

My eye

My eye

Men, det som jag mest gör nu för att fokusera bort min ångest – jag letar efter geocaches. Hittade en idag men kunde inte ta den för att en mugglare hade ögonen på mig. För er som inte vet så kan jag säga att mugglare tillhör det folket som inte håller på med geocaching och inför dom så måste vi smyga.

Så, det och kamera. Men det är svårt med foto för jag hittar inte något som är värt min tid. Jag vet att det finns massor runt mig, men jag kan inte se det ljusa. Inte nu. Orkar liksom inte.

Så har jag “fel” kamera också, min ligger på panten som vanligt och jag vill kunna åka till stan med Bror och varsin kamera, men det lär väl dröja. Men annars, är jag hemma så skurar jag golvet med tandborste typ, för det tar längst tid. Allt för att hålla mörkret som bor i mig på behörigt avstånd.

Jag hatar att känna som jag gör, jag hatar ångest, jag hatar känslan av att jag “måste” dölja mitt inre för omvärlden. Jag vill kunna visa sanningen fullt ut för Bror, men när han frågar hur jag mår så blir det typ “nja, det är inget vidare” och mer än så kan jag inte säga.

Även fast jag vill krypa in under sängen och gråta. Men, jag står upp, kämpar för att inget visa och nu fokuserar jag på tisdag då vi ska på fotboll. Det ser jag Verkligen fram emot – på riktigt! Jag älskar fotboll, kan inte säga annat. IF Elfsborg - Guliganerna

Tack mamma!!

Bror fyller 45 år den 28 april och tack vare min mamma så firar vi det på bästa, tänkbara sätt fast en vecka för tidigt. Men, tack mamma!!

11141777_10152958912459580_7916137454020539970_n

Böcker jag vill ha

Att fotografera saker i naturen är något som jag tycker är kul, men det blir ju Ännu roligare om man vet vad för blomma, buske, träd eller insekt som det rör sig om. Att ta en fin bild på en larv är kul, men jag vill då veta Vad för larv det är, samma med träd, buskar, blommor, fåglar osv.

Jag har bra fågelböcker och en bok om de vanligaste däggdjuren i Sverige, men dessa böcker vill jag ha. Om du klickar på bilden så kan du läsa mer om boken

9789113034423_200_faltflora_haftad

9789113037264_200_vara-insekter

9789113034829_200_svenska-trad-upptack-kann-igen-och-anvand

Jag märker allt som oftast att jag inte riktigt vet Vad jag ska ta kort på längre, kan vara en tillfällig svacka, men jag hoppas att jag kommer tillbaka. Det räcker nog långt med att jag tar mig runt till olika platser där jag inte har varit, så jag ska.

Sen något som jag ser fram emot är att vi åker till Hornborgasjön, troligen på tisdag!! Det ska bli så himla roligt och självklart hoppas jag på fint väder och mycket tranor. Det sorgliga är att jag kollar transtatistiken varje dag och den bara sjunker, men jag hoppas ändå på att komma iväg och att jag kan få fina bilder.

Jag var där 2010 tror jag, då var det 11.500 tranor, så jag hoppas på mer denna gång. Årets rekord var den 4 april och då var det 19,600 tranor. Det totala rekordet är 3 april 2012 och då var det 26,500 tranor på plats. Det vore sjukt kul att få bra bilder.

Jag fick inga jättebra sist, men då var de för långt ifrån oss, så jag kunde inte komma tillräckligt nära. Men oavsett om det blir bra bilder eller inte så ska det bli kul att komma iväg ett tag. 

Men nu ska jag försöka dona lite, åka till stan? Ta en powerwalk? Sova bort ångesten? Eller ja… ta en ensam runda i Viskafors, kanske gå runt Storsjön. Jag får se, just nu känns det mest bara jobbigt, så det lutar åt en vila

Redigerar bort min ångest

216 bilder landade det på igår så nu har jag rensat ut vilka som var något att ha, fick även ändra ljuset lite på vissa bilder, men här är några bilder.

11088816_10152941127969580_4513856244967879973_o

Lodjuret i Stadsparken

PICT2185

Påsklilja

PICT2210

Ena grafittiväggen i Borås

PICT2213

…närbild

PICT2214

En del av målningen

PICT2258

Liten fluga bara :)

PICT2278

Påsklilja

PICT2301

En glad gräsand

PICT2304

Ankparet på promenad

PICT2309

Svart svan i Ramnasjön

 

Lägger även ut bilder på YouPic också, kika gärna in om ni vill… 

Idag annars, ångesten har varit ständigt närvarande, så jag fixade med alla bilder för att tänka på annat och det har fungerat, nu känner jag av den men inte som innan. Längtar ut efter en ny promenad med kameran, det är så dimmigt ute och det vore kul att se om jag skulle lyckas få bra bilder då, lite av en utmaning.

Men kameran får följa med till stan sen, för Bror ska hämta mediciner och då hänger jag på, ska även passa på att hälsa på hos svärmor (är planen), sen måste vi handla.. Behöver dock bra mycket mer än vad vi har råd med, men ja… Bara att gilla läget.

Men nu – kaffe!

All alone

14102_1216414982

Nej, jag är inte ensam egentligen, jag har världens finaste man och vi har våra djur, jag har min familj runt om i landet, jag har vänner, jag har min svärmor. Men ändå. Ensam. Kan inte förklara, det bara är så det känns just nu. Jag är inne i en period då jag jämför mig med andra, de som har det tuffare än mig – det får mig att undra vad jag har för anledning till att må som jag gör.

Jag får nästan dåligt samvete. Visst att jag har min ryggsäck, men den känner liksom ynklig om man jämför sig så som jag gör. Jobbig situation, jobbig känsla. 

Något jag saknar, är att ha någon vän som man bara kan gå hem till typ, tjata lite, umgås och så – så som det har varit. Men jag är inte där nu, jag vill orka ha ett socialt liv, men jag är samtidigt rädd för det. Vet inte varför egentligen.. Kommer troligen från en massa svek sen tidigare, jag bli rädd för att bli sviken igen för det är en känsla som jag har svårt för.

Jag har så många svårigheter, mycket att jobba med. Jag försöker, men på egen hand är det otroligt svårt. Bror finns där i vått och torrt, men jag vill inte belasta honom för mycket, han har nog med sitt liksom. Men som inom psykiatrin, jag har kontakt med omvårdnadsteamet, men inte någon terapi för de anser att jag inte är stark nog för att ta emot hjälp.

Jag är för ofokuserad så jag kan inte ta in vad som sägs. Men hur ska jag kunna bli frisk nog om jag inte får hjälp att hitta verktygen som krävs? Jag famlar i blindo, det känns så svårt.

Men, jag är tacksam över att ha en massa fina människor runt mig, men just nu känner jag mig bara ensam.

Hur kan det göra så ont?

Nu, 2 veckor med en sjuhelvetes ångest. Skakar, hackar tänder, ont i nacken, ont i huvudet och allt för den förbannade ångesten.. Jag orkar inte detta, jag har bara en enda sak i huvudet.. Bara en. Men nej.

Vi skulle åkt till svärmor idag, men vi gör det i morgon istället. Idag ska vi bara hämta ut mina mediciner och sen ta en promenad från sjukhuset till Sjöbo. Kameran följer givetvis med. 

11130133_10152927705624580_5112080332586444000_n

Sen kastade jag på mig lite smink i hopp om att glömma ångesten, men nej. Det gör ingen skillnad, tyvärr. Men jag försökte i alla fall,, Jag har försökt med mycket men jag kan inte hitta något som distraherar mig. Vi försökte titta på film härom kvällen så Bror kunde pilla mig i håret, men jag klarar inte av att ligga eller sitta still för länge.

Det blir nästan som att ångesten ökar. Orkar inte göra saker hela tiden, behöver även varva ner men det går inte. Jag vet inte var jag ska ta vägen längre. Det känns som att alla dörrar till hjälp är låsta.

 

Och sen då…?

motion11

Har varit ute med Dipp och då även försökt att motionera mig själv, men det var svårt – dels så ville inte mina ben samarbeta med mig, de ville inte gå lika fort som jag ville. Men lagom då jag kom upp i en vettig hastighet (max 8,43 km/tim) då tvärnitade Dipp för att hon hittade en stolpe som doftade vansinnigt gott.

Men det var ändå skönt att komma ut på promenad. Jag är förvisso ute och går ofta, men när jag bara planerar att gå ut med henne så glömmer jag att köra igång runtastic. Något jag måste bli bättre på, kan vara kul att se hur långt man går varje dag.

Sen denna runda, jag har kommit på en väg där jag kan få in kanske 2-3 km extra, får ta den vägen nästa gång. Men men… Nu har jag beslutsångest, ska jag duscha eller bara byta kläder och gå till skogs för att rasta kameran? Fast då gå utan Dipp. Få in den där egentiden som ska vara så viktig.

Om det blir skogen så blir det en rätt ordentlig terräng och jag funderar på om jag ska ta ryggsäcken och lite kaffe med…. Vi har nämligen hittat ett ställe där vi brukar släppa Dipp, men inte nu då det är koppeltvång som gäller.. Men då dit själv, för det är en fin väg att gå.

Bror är inte hemma förrän 14-tiden för han är nu hos tandläkaren och sen ska han till vårdcentralen..Så ja, jag kan egentligen få min egentid hemma men det är så skönt att komma ut i skogen, jag kan känna ett behov av det, så ja.. det lutar åt det.

Måste ringa mitt boendestöd först, de är så dåliga på att höra av sig. En av dom sa att jag skulle höra av mig när jag blev utskriven och det blev jag den 24:e mars. Så jag skickade ett sms och skrev att jag var utskriven. Fick inget svar så jag skickade ett nytt sms i förrgår och bad hen att ringa mig (jag hatar att ringa själv) men hen varken svarade på mitt sms eller ringde.

Så det fungerar inte direkt så som jag trodde/hoppades. Så jag får väl ringa då. Inte mycket annat att göra. Men jag måste ringa Solhem först och be om recept på Stesolid och Lergigan, de lovade ju att det skulle finnas på apoteket i förrgår på eftermiddagen, men det hade inte ens kommit in igår. Så jag är en smula desperat för mina har ju varit slut ett tag nu.

Men men, nu ska ni slippa läsa värsta novellen :p

God morgon?

Vaknat flera gånger under natten, men när jag sist kollade klockan så visade den 05:05 och då tänkte jag att dagen får starta. Men vad gör man vid denna tid utan att väcka grannarna? Jo, man sitter här och lyssnar på Judas Priest och undrar varför man inte gör det oftare.

Funderar även på att ta en rask promenad, men det är fortfarande mörkt ute. Plus att jag ska se till att Bror kommer upp i tid, så jag får nog vänta en timme eller så. Ska snart ladda kaffe så det bara är att starta den så kaffet är klart när Bror kommer upp.

Han har vansinnigt mycket att göra idag, stackarn.. Själv måste jag ringa Solhem och se varför de inte har skickat recept på Stesolid och Lergigan. Har varit utan nu i flera dagar så det har inte varit lätt att stå ut med ångesten, det har varit riktigt jobbigt.

Var hos svärmor igår och var tillslut tvungen att uppsöka hennes säng. Somnade tillslut och fick sova 1½ timme men det hjälpte inte, inte mer än att jag inte var lika trött. Men ångesten höll mig sällskap, något som jag börjar tröttna på.. Men det måste få en ändring kan jag tycka.

Men men, nu blir det på med träningskläder, ska ta en powerwalk med hunden sen när hon vaknar. Måste gå av mig en massa känslor, så bara för att motivera mig själv så åker rätt kläder på nu. Sen fixa kaffe.. 

ska_rmavbild_2013-04-26_kl._16.46.25

Jo, en sak till! När jag var och köpte kattmat till Chips så skulle jag kolla upp vad ett bra foder kostar som vi kan ge till Pepsi, jag frågade nämligen varför det inte är bra med spannmål i kattmat och det är för att det inte mättar lika länge för kroppen kan inte ta upp det plus att allergi mot det är vanligt.

Så jag frågade vilket bra foder som är billigast och då fick jag tips om Brit premium.  Vi har pratat om detta tidigare, att köpa ett bättre foder nu när vi har råd, katten ska ha det bästa av allt anser jag. Sen har vi pratat om foder till Dipp som har ett högre köttinnehåll så vi kollar efter vilka märken som är bra och som ändå är det billigaste.

Men vi börjar så här, Dipp har inga problem med sitt foder även fast jag vet att det ändå är för mycket spannmål och att det i längden skulle vara billigare med ett dyrare foder som har ett högre köttinnehåll. Men ja… Detta mad foder, man vill ju ge sina djur det bästa.

Sen ska jag ringa till veterinären idag och be om recept till ett, vad jag vet nytt fästingmedel, ett som heter Bravecto, det håller i 12 veckor. Halsbanden vågar vi inte testa och det man droppar mot huden innehåller ju massa kemiska tillsatser. Men det finns ju så mycket att välja på, rena djungeln, men ja.. 

Gaah…

Lidande, ilska, frustration, ångest, trött och less.

,bloggen

Jag har så mycket känslor i mig och inga är direkt positiva. Jag känner mig arg – eller mest frustrerad kanske men jag vet inte varför. Jag är trött för nu har det gått i ett hela dagen, behovsmedicinerna som de lovade skulle komma igår eftermiddag har inte kommit än och kämpa mot ångest utan behovsmedicin är sjukt svårt. Tufft.

Detta resulterar i att jag får ännu högre självskadetankar och suicidtankar. Men jag måste stå emot, det finns liksom inget annat. Men i morgon ska jag ringa Solhem och ifrågasätta det hela. Jag som hade hoppats på att slippa åka iväg, bara vara hemma, gå ut i skogen, själv eller inte spelar ingen roll.

Men nu får jag se, ska försöka komma fram under första telefontiden så får vi se sen när de tror att medicinerna är inne. Jag HATAR när folk lovar saker som de sen inte håller. Jag hatar, hatar, hatar det. Spelar ingen roll vem som lovar. Vet du inte en sak till 100% så lova då inte.

Bättre att säga att “jag tror det kommer…” eller “jag tror att det går…” Men dessa löften. Det är något jag har svårt att ta och därför vill jag bara ut i morgon, ut i naturen, troligen ensam med kameran, bästa terapin. Men det är i morgon… Nu då? Ångest pulserar i blodet och jag vet inte vad jag ska ta mig till om jag ska vara ärlig.

Så, jag får hoppas att jag blir trött snabbt av sömntabletterna så jag kan sova – men jag gillar inte att somna med ångest eller på dåligt humör. Det blir ingen bra sömn då.. Så vi får se hur jag löser kvällen helt enkelt. 

Men. Nu ska jag ta en cigg – det är allt jag vet just nu. 

Sen måste ni hälsa på hos Paula, en tjej jag nyligen lärt känna och hon är så vansinnigt snäll och betydelsefull. Betydelsefull skrämmer mig dock, har för dåliga minnen av det antar jag. Men nog fan är hon snäll allt!!

Något jag är bra på

Vi satt här på morgonen och pratade om gamla jobb vi haft och eftersom vi båda har jobbat inom vården så var det där vi fastnade och gamla minnen dök upp. Jag har jobbat inom vården i många år, som semestervikarie, timanställd och har haft fast anställning.

Vård-och-omsorg

Och håll i hatten för nu ska jag säga något jag inte gjort innan, ska säga något positivt om mig själv. Jag var duktig på mitt jobb med de äldre. Jag jobbade effektivt, så när det fanns tid över så satt jag med de äldre och lyssnade med glädje på deras liv, hur de levt och saker de upplevt.

Men kontakten med både vårdtagare och anhöriga var jag duktig på. Jag har fått höra det från både anhöriga och chefen, men även vårdtagaren har sagt det till mig. Och jag själv vet om det.

Jag tog mig tid att lyssna på dom, på kvällarna så körde vi ut de äldre till tv-rummet och satt där och småtittade på tv och prata. Var de oroligt så satt jag med dom och körde något som jag då inte hade något namn på men som jag idag vet är taktil massage.

Jag satt där, masserade deras händer och lät vårdtagaren prata om den hen ville. Vi hade en kvinna på ett boende som hade psykiska besvär och när hon fick panikångest så visste jag hur det kändes så jag försökte prata med henne för att distrahera hennes tankar.

Av en slump så hittade jag hennes bröllopsfoto och jag har aldrig sett ett så vackert kort innan och en gång när hon hade sån ångest så visade jag henne fotot och det var något som hände för hon for upp ur sängen, satte sig på golvet framför bokhyllan och drog fram en stor låda.

Där i fanns det foton, gratulationskort och telegram, hon berättade om bröllopet och blev helt lyrisk, så glad över att få prata om det. Sen, varje gång hon mådde dåligt så visade jag henne bilden och bad henne att berätta lite om dagen. Och det fungerade varje gång.

När jag jobbade delade turer så var det ingen idé att åka hem de timmar det gällde för jag bodde 4 mil från jobbet och jag jobbade bara delade turer på helgerna och då gick tågen hem bara varannan timme. Så för att fördriva tiden så valde jag att spendera den med de äldre så de berättade om sitt liv.

Jag tycker att det är jätteintressant att höra hur de levt så jag la hellre min lediga tid där än att bara springa runt i stan eller sitta i personalrummet och läsa tidningar. Det ledde ju till att de boende knöt an till mig och fick en fin känsla över det hela.

IMAG1193

Så, när vi satt där så blev jag nästan – men bara nästan sugen på att börja arbete istället, men jag vet att jag inte skulle fixa det i dagsläget, men man vet aldrig hur framtiden ser ut. 

Så, jag ville mest tala om att även jag kan hitta saker som jag är bra på. Bror säger att det finns mer, men jag kan inte se det än – men jag kanske kommer dit en dag. Men jag börjar här.