Archives

Om mig

Jag orkar inte detta, så fort vi gör något utöver det vanliga så kraschar jag, tappar livslusten och lusten att vara nära. Släpp mig, jag vill inte.

slide_7

Jag har rakbladsabstinens, suicidtankar, ingen lust att leva. Jag har bara fått nog. För mycket ångest och oro hela tiden. Då undrar jag, hur mycket ska man stå ut med?

bild-bipolar-adhd-borderline

Jag tycker att jag inte gör annat än kämpar. När ska jag få kämpa klart? Idag är det söndag och det är gudstjänst kl 18:00 och jag undrar om jag orkar. Jag har inte varit där på länge, men orkar jag idag?

Det är bättre när de börjar klockan 11:00 som är den normala tiden för då går man upp, klär på sig och går till bussen. Nu hinner jag undra hur min ork ligger.

Rakblad. Natten till i förrgår så drömde jag att Bror hittade mina rakblad och när jag vaknade så var jag så arg för att han sov för då kunde jag inte skälla tillbaka på honom, för han skällde på mig. Mycket verklig dröm.

Men. Jag vet inte… Jag behöver prata av mig, det vet jag men det är så svårt. Prata med Bror känns omöjligt och prata med min terapeut är omöjligt för hon har semester fortfarande.

Sen ska jag börja få träffa henne varje vecka istället för varannan vecka. Gäller bara att klara av att prata. Men nu, jag mår piss, så pass att jag bara vill knuffa bort alla i min närhet, men ändå hålla i dom hårt av rädsla för att förlora dom.

Typiskt borderline. Typiskt mig, men nu är det extremt.. Sen att göra saker.. Jag är svårstartad för inget ät kul, men när man väl kommer ut till skogen eller nära vatten så känns det bra, men att ta de första staplande stegen dit…

Men idag. Kanske vi går till samma ställe som igår, kanske går vi upp för kyrkbacken och vidare mot “rännan”. Ja, vi kör geocashing istället för pokémon, roligare att leta efter saker som faktiskt finns.

Men men… Nu smiter jag vidare

All denna prövning som sker

Jag funderar mycket på saker som sker, särskilt riktat mot mig själv, min kristna tro, tvivel och prövningar. Så jag svarade på en kommentar i Paulins blogg där jag frågade en hel del frågor, men denna fråga har jag funderat mycket på:

“Men något jag alltid undrat är, jag är psykiskt sjuk och har varit riktigt dålig de senaste 10 åren. Många säger att det är Guds prövning, något jag själv länge har trott. Men varför ska han pröva just mig så länge?Men något jag alltid undrat är, jag är svårt psykiskt sjuk och har varit riktigt dålig de senaste 10 åren. Många säger att det är Guds prövning, något jag själv länge har trott. Men varför ska han pröva just mig så länge?”

when-god-speaks-christians-listen one

Svarat gick att finna i 1 Kor 10:13 och lyder;  Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den

Jag visste att svaret fanns i bibeln, men jag visste bara inte var, så detta svar tackar jag för. Det får mig genast att tänka på dikten, “Fotspår i sanden” Som finns att läsa här:

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. 

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. 

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. “Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: “Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.

 

Att finna trygghet i en enkel bön

En intensiv bön, fungerar utmärkt. Faktiskt – tills man slutar prata, slutar lyssna. Jag kan inte göra det all min vakna tid. Eller? Jag har nu legat i sängen med en iskall klump mot bröstet. Tillslut gjorde det bara ont, men jag antar att det är meningen, men jag stod inte ut. Jag har en handduk som ligger i frysen, den är det tänkt att jag ska ha över pannan.

Men jag spar den till ett senare tillfälle. Nu har pulsen återgått till nästan normal takt, jag fick verkligen anstränga mig. Andningen är inte lika snabb och ytlig och tårarna har slutat att rinna – synligt i alla fall. Nu sitter de bara i tårkanalen och gör ont. Hur jag ska klara dagen återstår att se. Det är alltid tufft när man vaknar med känslan.

Jag somnade med ångest, även det tog tid. Jag var tvungen att tvinga ner andningen och efter en evighet så lyckades jag somna av ren utmattning. Men i denna stund, ångesten är kvar. Så pass kraftig att jag mår illa. Men det ska jag försöka lindra med vatten och mer theralen. Tog 8 rosa tabletter för en timme sedan, precis innan jag la mig.

Men effekten ligger på noll, så jag tänker om jag har 16 tabletter i systemet så kanske det fungerar. Tillsammans med 3 rör theralen. Det är verkligen den sämsta “ångestdämpande” som finns och de är det enda jag får ta.. Eftersom jag nu påbörjat dbt så får jag inte ta något annat.

Jag måste verkligen lära mig att oavsett hur vidrigt stark ångesten är så Måste jag ta mig dit. Jag skäms att säga det, men idag misslyckades jag. Vågade inte ens ta mig upp ur den trygga sängen. Jag försökte, jag satte mig upp men att sätta fötterna mot golvet, där gick gränsen.

Men jag försökte. Jag kom inte upp förrän Jonas gick upp. Då var “kusten klar”. Jag vet inte vad det är, men något är det. Fel i huvudet är det i alla fall. Och ja, jag Är glad att jag kommit igång med DBT:n men jag misslyckades idag. Allt är detsamma, jag är vek, klen och trasig.

Jag vet att jag måste göra som alla säger, att “ta mig i kragen” men HUR gör man det när den där jävla kragen är trasig? Det är inte så lätt som alla säger och de flesta som säger det är de som aldrig har haft ångest. Det är lätt för dom att komma med råd, tyväärr. Andra råd är bättre men just kragen, det känns mer som ett hån.

Hade det varit så enkelt så hade jag i skrivande stund befunnit mig på mitt jobb. Eller i skolbänken. VEM vill må så här? Vem vill byta skor med mig? Med oss som mår så här? Jag tror inte att det finns någon..

Så, jag lämnar mina tankar till högre makter. Hoppas på bra svar från den enda som är riktigt mycket starkare än alla andra. Det är jag dock tacksam för, att jag har min kristna tro. Den hjälper mig, men just idag är det tufft. Riktigt tufft. Men så brukar det vara om jag somnar med ångest. Då startar dagen oftast med samma känsla. Men idag är den starkare än igår kväll.

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Matt 7:7-8

Ibland känner man sig extra välsignad!

Jag vet inte vad jag ska säga.. Inte mer än tusen tack för all hjälp!!


Annars. Pratar med fina Jackie på skype och bättre start på morgonen kan man knappast få! Tänk vad internet kan bidra till! Utan internet så hade jag aldrig lärt känna en sån fantastisk människa! Nackdelen då, det är långt till Hultsfred,, men jag ska dit när ekonomin tillåter.

Sen Jonas. Utan nätet så hade vi aldrig träffats. Samma med Lisa. Och Jazzy. Nätet är verkligen toppen om jag får bestämma!

Sen har jag mött en hel hög med massa fina människor, men dessa är något extra. Annars, idag är en ny vecka och jag har nyss varit och handlat, ätit en god frukost och planerar att snart göra min DBT-läxa. Det är ju DBT i morgon och jag oroar mig för det.. Min fobi förstör så otroligt mycket, så jag är rädd för bussen, det lilla rummet med så många människor. Detta är verkligen ett handikapp!

Men nog om fobier, det får mig bara att må sämre… Dagen idag blir lugn, är fortfarande helt slut! Kom ju i säng sent igår kväll för jag var så himla uppvarvad. Kroppen var trött med huvudet var speedat!! Och när jag är sån så är det ingen idé att ta sömnmediciner för då sover jag inte alls bra.

Det gjorde jag dock inte ändå, vaknade typ varannan timme så när larmet ringde i morse så var jag inte det minsta sugen på att gå upp.. Men upp kom jag, laddade kaffebryggaren det första jag gjorde, sen väckte jag Jonas för det var tänkt att han skulle följa med och handla, men han börjar bli ordentligt förkyld och har ont i kroppen och huvudet (HJÄLP MIG!!)

 

Tänk, det är Jonas som är sjuk men jag är den som är mest nojig.. Helt stört!! Men så funkar tyvärr jag. Jag borde ha vant mig, alltså, kommit över allt detta men det blir värre för varje år..

Nå väl. Nu ska kaffebryggaren laddas och sen blir det en soft dag, kanske ska kolla på film och bara slappa. Jag är sugen på Den gröna milen… eller Harry Potter-maraton vore heller inte fel… Eller The bourn identity som också är sjukt bra!! Men, först jag jag svulla havregryn som kommer bli som gröt i munnen och svälla – men det ska visst hjälpa mot halsbränna.. Så det är värt ett försök

Övernattning hos svärmor

Igår fick vi nog av hemmaheten. Eller vad man kallar det. Vi lassade upp mat och vatten till Chips, såg till att låda och dusch var rena sen åkte vi till svärmor och sov där. Vi åkte då igår kväll och kom hem idag så katten var inte ensam hur länge som helst.

När vi kom hem så var hon glad att se oss och var hur kelig som helst och spann som ett tröstverk. Älskade katten!! Jag är så mycket kattmänniska så det finns inte. Visst, jag tycker om Dipp – älskar henne, men det är annorlunda med katten. Jag har alltid haft katt och det finns inget som är så underbart som en katt! ♥

Igår när vi kom fram till svärmor så kollade vi på nyheter och vädret och de pratade om det mest obehagliga och ångestframkallande jag vet – kräksjukan. Och sen dess har jag inte haft annat i huvudet! Det är hemskt!!! Så började jag att tänka på DT
BT:n och att jag troligtvis kommer att bli av med fobier och ångest.

Men det fick fel effekt, för när jag tänker på DBT så blir jag påmind om hur otroligt jobbigt det kommer att bli, särskilt när vi börjar med det jobbigaste – krishanteringen!

Då får jag sån ångest och nästan dödslängtan, jag vill liksom inte vara med.. Det ger en sån vidrig klump i magen och halsen. Klumpen jag får i halsen gör att jag mår illa och då får jag mer ångest för jag är rädd att kräkas. Så blir det bara en ond cirkel av olika typer av ångest. Jag hatar ångest, det är vidrigt!!

Så, nu sitter jag här hemma och har fortfarande ångest. Jag fattar inte, jag kan bara inte titta på nyheterna eller läsa olika nyhetssidor på nätet för överallt så står det om sjukdomar.. Jag är så vansinnigt rädd att bli sjuk! Tvättar händerna i tid och otid och vågar knappt röra mig runt munnen när jag är ute eller särskilt när jag varit i en affär och tagit i de Äckliga kundkorgarna!

Men… I morgon måste vi upp i vettig tid för vi ska träffa diakonissan i våran församling då hon ska hjälpa oss lite. Känns bra att de finns när livet krisar! Tack kyrkan liksom!

Apropå kyrkan.. Jag skulle ju dit idag, men jag liksom… Försov mig och gudstjänsten börjar kl 11:00… HUR kunde jag försova mig.. jag som typ alltid vaknar runt 07-tiden, särskilt på helger när jag vet att jag verkligen Kan sova. Men, jag får ta det nästa söndag och då sätta larm så jag kommer i tid..

Men men… Nu är klockan 21:45 och jag ska läsa bloggar jag följer och lite sånt.. Jag har halkat efter kan man ju säga.. Men ni får ha en trevlig söndagskväll

En kväll som spenderade i kyrkan

I kväll vad det dags att gå till kyrkan. Den första jag träffade var Martin och det var fantastiskt kul, var länge sen jag såg honom. Det är hos honom och hans fru som vi träffas när det är husmöten. Det var dock länge sen jag var där också, tyvärr. Men jag ska finna orken att ta mig dit.

Där brukar vi vara runt 6 personer och tillsammans läser vi ur bibeln, pratar om saker som hänt och saker som bara ligger oss varmt om hjärtat. Eller samhällets orättvisor som finns i världen.

Idag läste vi Jakobsbrevet, bad i all enkelhet och pratade om bland annat de rumänska romer som fyller gatorna i Borså och säkert många andra städer.. Men, det som fick mig att reagera ordentligt var en man som var 92 år gammal. Han berättade att han hemma hade både dator och ett mindre gym. Då tänkte jag att det var kul med en så gammal man som hänger med i teknikens värld när han hade dator och använde internet, sen att han var aktiv för att hålla kroppen i trim.

Sen när vi skulle läsa bibeln så plockar vi fram våra biblar – men inte han. Har tar upp sin androidtelefon och läser bibeln i appen som han laddat ner. Jag tyckte han var så himla härlig! På alla sätt och vis!

Så fikade vi lita under tiden. Men jag var tvungen att gå vid 20-tiden så jag var bara med i 1½ timme för sen skulle jag möta upp Jonas vid bussen så vi skulle komma hem i någorlunda skaplig tid.

Så, nu har jag nyss lagat mat, åt lite nu men sparade resten till i morgon så jag kan äta innan jag ska åka till Solhem på lite terapi. Ska vara där vid 13 men jag stretar emot. Det gör jag alltid men jag vet att jag behöver åka, så då gör jag det. Jag känner egentligen att jag skulle behöva åka, men någon röst i mig skriker bara nej.

Fråga mig inte var den rösten kommer ifrån. Antagligen från Grums eller något sånt. Nå väl. Nu ska vi dricka lite kallt kaffe som var kvar från innan och sen ska jag bara sitta här, i fåtöljen och varva ner innan jag går och lägger mig. Ja, det kan tyckas lite skevt att dricka kaffe innan jag ska sova – men kaffe eller inte spelar ingen roll för min nattsömn. Som tur är, för nu är jag kaffesugen!

Djupare tankar om djurrätt

En gång i tiden var jag vegetarian, gick sen över till vegankost. Började sen av någon konstig anledning till att äta kött igen, när och varför har jag inte en aning om. En stor fördel med vegetarisk var att jag gick ner i vikt, vilket var trevligt 🙂

Jag hänger en del på olika sidor om vegetariskt och blir mer och mer sugen på att återvända. Men mitt “problem” är att jag gör allt mer komplicerat än vad det är.. Allt från inköp till matlagning..

Ett annat problem, ett sorgligt sådant är att jag inte tål soja och jag älskar sojamjölk och glass som är baserat på soja. Rostade sojabönor ska vi inte tala om, det kan jag äta hur mycket som helst av, men min mage pajar totalt.

Sen är vegetariskt sjuk gott.. Jag älskar falafel, gjort på kikärtor för er som inte vet. Sen annars då.. Dagen har inte inneburit några direkta saker.. Har varit ute med Dipp, druckit kaffe, pratat med läkaren nyss. Hon satte ju ut Omeprazol och när jag ifrågasatte det så sa hon att hon skulle skriva ut recept på Pepcid duo. Så jag förstår inte egentligen varför hon byter..

Kanske för att Omeprazolen tappar effekt om man äter det för länge och det vet jag redan att risken finns, men kanske att effekten blir bättre om man byter sort, vad vet jag.. Men men. Ikväll ska Jonas på möte med Föreningen balans och jag åker till kyrkan.. Det är bra att kyrkan har aktiviteter ikväll så Jonas kan känna sig trygg med att jag inte ska göra något dumt.

Jag förstår hans oro på den biten eftersom jag fortfarande är ostabil i mitt mående. Jag har dock inte haft några ss-tankar på rätt länge.. eller typ  ? 1½ vecka kanske.. Kanske 2 tom. Men det är ju inte lång tid så då är kyrkan bra. Jag har dessutom inte varit där på länge så det känns bra att komma tillbaka.

Annars har vi inga större planer för dagen. Vi åker hemifrån 17:50, eller jag gör i alla fall…. Sen vet jag inte hur lång tid vi är i kyrkan.. Men jag går nog vid 20-tiden för då brukar mötena som Jonas går på vara slut, så åker vi hem samtidigt.

I morgon är det terapi, ska träffa min individualterapeut kl 13 och sen är jag åter ledig till på tisdag. Nå väl. Mina tankar just nu. Kommer nog dyka upp mer under dagen 🙂

På jakt

Jag sitter på Bon prix och letar boleros och koftor till bröllopet, för även fast jag skulle enligt måtten få plats i klänningen utan problem så är brösten i vägen, vilket resulterade i att bh:n syns så jag måste ha något som döljer den. Jag ska kolla på Emmaus och Myrorna om de har någon så jag kan komma billigt undan…

Inbjudningskorten är skickade –  alla 8 för mer än så blir det inte. Det blir familjen, en vän som sminkar mig och en vän som ska fotografera oss. Annars är det bara familjen. Föräldrar plus barn.

Sen framåt vårkanten så ska vi ha en liten fest för vännerna. Och då blir det desto fler – hoppas jag… Nu kommer säkert folk att bli besvikna för att de inte får närvara vid bröllopet, men vill de komma på akten så får de göra det, men sen efteråt så blir det bara familjen. 

Annars – det är söndag och jag ska till kyrkan, få sjunga lite, fika lite och sen bli fylld av positiv energi. Det brukar funka så i alla fall. Man känner sig som en ny människa när man åker hem. 

Min tro. Ja, den vacklar, men jag tror ändå. Mer på själva Jesus än på Gud. Eller jag tror på Gud också, men inte på sagan om hur han skapade världen. Det känns bara påhittad. Där tror jag på evolutionen. Så min tro vacklar lite.

Nå väl. En i DBT-gruppen sa att hen önskade att hen kunde tro för det blir nog lättare att stå ut och klara alla motgångar i livet, men det kan jag säga – det gör man inte. Det svarta är lika svart oavsett om man tror eller inte. Det har jag märkt från då min tro försvann helt och hållet och fram till vad den är nu.

Men men… Nu ska jag prata med Jackie lite, skulle fortsätta sova men vi får se hur det blir.

Ångrat mig

Må hända att jag blir trött på Dipp ibland, när hon är som hon varit idag. men jag vill behålla henne ändå. Jag vet ju hur fin hon kan vara emellanåt också.

Annars då, jag har fått lite gjort hemma, dammsugit, varit nere i soprummet med glömda sopor som vi haft, gjort köttfärssås så vi klarar oss för 2 dagar… Klippt ytterliggare en klo på Dipp.. Och nu sitter jag och pratar med Jackie på skypen.

Funderar på att sätta mig och bläddra/läsa lite i bibeln. Jag brukar annars läsa den lite sporadiskt på nätet, men nu vill jag sitta med den, markera viktiga stycket och så.

Sen har jag min konfirmationsbibel hos mamma tillsammans med andra böcker som rör religion. Men de är i tryggt förvar hos mamma. Skulle dock vilja ha hit dom men att skicka skulle bli så dyrt tyvärr.

Men, nu ska jag hitta på något, ångesten sprakar i varje fiber av min kropp.

images (1)