Category Archives: mat

Någon som känner igen sig?

Som vanligt, jag är nere i en sjuk dipp just nu – riktigt jävla nere.. orkar inte prata med någon om det så jag limmar ihop masken så gott jag bara kan. Det jobbiga är att när jag mår så här så nästan längtar jag efter psyk, det gör jag alltid när jag faller.

depression_by_thirsty5_22223503

Självskadetankarna är sjukt höga och ångesten är hög. Kanske att allt blir värre med vetskapen om jag inte har en endaste tablett att ta vid behov, kan vara det som förvärrar ännu mer.

Det som också är konstigt är att jag brukar blomma upp på våren, det är min favoritårstid. Sommar och vinter är värst och det enbart för att mina utslag blir ännu värre.. Det var ju förra vintern som jag fick åka in på akuten typ 3 gånger på en vecka för allt satte sig i näsa och hals.

Men inget hjälper. Jag vet bara att jag ska undvika kyla och direkt solljus, något som är svårt.. Jag menar, ska jag sitta inne varje sommar och vinter? Men men… jag vet inte vad jag ska göra..

Men. Jag vill bara göra mig illa och ni vet alla på vilket sätt. Jag får inte falla, får-inte-falla. Så idag var det dags för DBT, något jag missade totalt för i min värld var det måndag.. Sy typiskt.. Men inte mycket att göra åt.

På fredag ska jag till min terapeut, något jag fasar för. Dels för att kemin inte klickar, jag har verkligen försökt, men det är svårt. Man klickar inte med alla, så är det bara.

Sen har jag slarvat med veckokorten, brukar alltid fylla i på datorn och sen föra över på kortet när det är dags. Men jag har glömt det… Skäms över det faktiskt! DBT-läxan har jag gjort, men jag måste ta reda på vad läxan är till nästa gång, så jag får ringa till teamet i morgon.

Nu lagas det mat här hemma och som omväxling så är det jag som står för det hela och jag är lika nojig Varje gång som det är kyckling. Jag är så rädd att det inte ska vara genomstekt… Sen vill jag inte äta kyckling, men nu har vi inget val.

Kyckling eller inget. Men, om 6 dagar kommer pengarna och då ska vi köpa hem en massa gott och denna gång kommer jag se till att vi köper hem frukt! Det är något jag saknar. Det är lättare att äta av någon anledning.. ni vet – matproblemen som skjuter i höjden!

Nå väl. Nu behöver jag psyk och av någon anledning så saknar jag att vara där 24/7 för då har man alltid någon att prata med när det blir jobbigt, nu är det fattigt på den biten och att sen ha en terapeut som det är svårt att prata med, då är det jobbigare.

Men, jag försöker. Det är allt jag kan göra


Jag känner mig så ensam. Så jävla ensam. Men jag vet att jag inte är det.. jag har en fantastisk man vid min sida, i alla dagar. Jag vet att han finns där och jag är så tacksam för att han vill leva med mig.

Jag har familj och vänner som finns där också, så gott de kan, jag veta att de inte alltid orkar och det förstår jag. Det har jag verkligen full förståelse för. Jag hade nog inte heller orkat. Men, jag vet att ni finns.

Dessa känslor. Jag säger bara det

Igår var en så där dag som var allt annat än rolig. Satt på golvet och skakade av ångest, pulsen slog fort, fort, fort så jag proppade i mig lugnande och sömntabletter och sen gick jag och la mig – då var klockan 18:30… Så, jag la mig ner, försökte verkligen tänka på andningen och hjärnan skrek elaka tankar om självskador.

Jag lyssnade dock inte, trots att jag var nära. Det var jobbigare än på länge och det blir bara svårare och svårare.. Men jag har pratat med Jonas om det och han har gång på gång förklarat hur rädd, ledsen och orolig han blir, för eftersom jag sällan är medveten om att jag gör det, att jag går in i som en bubbla så är han rädd att jag ska ha sönder en artär.. Då blir det bråttom in.

Så, jag försöker verkligen streta emot dessa känslor.. Så, istället för det så blir maten lidande – fortfarande. Jag klarar inte av att äta. Jag är hungrig, men det går inte. I natt vaknade jag dock och kände hunger och kunde inte stå emot. Så jag fixade havregrynsgröt…. trodde jag, men det jag i själva verket värmde var ärtsoppa.

Jag var så säker på att jag gjorde gröt, så när doften av ärtsoppa spred sig i lägenheten så blev jag minst sagt förvånad.. Det gick inte in i huvudet. Nå väl, jag åt i alla fall. En sen…? Frukost? Nå väl, bättre sent än aldrig.

Idag var det terapi, något jag var nervös inför eftersom jag skrev ett sms i tisdags om att jag inte tyckte att det kändes så bra så jag ville byta till Kristina – men icke! Den gubben gick inte. Man byter inte terapeut i första taget, så jag får kämpa vidare.. fas jag har jättesvårt att öppna mig för henne.

Men, det är väl bara att fortsätta – kämpa på. Men det som är så jobbigt är nog mycket det att på DBT:n så har vi Magnus och Kristina, terapin är med Ullrika och sen under utredningen hade jag Tobias. En människa jag saknar för jag har aldrig litat på någon inom vården som jag gjorde med honom. Han var så himla bra.

När kallelsen först kom och jag såg att jag skulle träffa en manlig, den känslan var allt annat än positiv, men redan första träffen så kände jag att jag hade hittat rätt. Det tog en kvart sen pratade vi om de allra starkaste hemligheterna.. Det kändes så konstigt, men skönt. Nu är det mest tufft eftersom jag måste lägga locket på igen. Har ingen att prata med om det nu.

Det ska vi ta under krisbearbetningen och först måste vi jobba på att hitta färdigheter jag ska jobba med när ångesten och ss–tankarna blir för starka. Det kan jag köpa till viss del. Men inte fullt ut.

Men, efter terapin åkte jag hem, var hemma en stund eftersom vi skulle på hemmapremiären i allsvenskan. Några av Jonas vänner bjöd oss, men vi kunde bara se första halvlek, sen blev oron och ångesten för stark så det var bara att inse att jag Måste hem. jag klarade verkligen inte mer.

hela dagen har varit jobbig. Mycket ångest och inre stress har satt sina spår, rent fysiskt. Mina utslag i ansiktet och hårbotten (pga DLE) har svullnat, blivit röda och kliar som fan, så nu måste jag smörja ansikte och kropp med kortison och hälla illaluktande vätska i hårbotten.

324954_10150511642799580_653469579_9067468_1152812132_oDessa utslag gör att jag känner mig riktigt ful, ångest över hur jag faktiskt ser ut, så då ökar utslagen och sen är man inne i en ond spiral. Jag är bara rädd att det ska bli så illa som det var sist jag verkligen fick ett skov, så hade jag i munnen, öronen, näsan, det kliade i halsen så då blev det en snabb ambulanstransport till akuten och alla möjliga provtagningar man kan ta.

Smärtan när läkaren grävde i näsan var hemsk. Anledningen till ambulans var eftersom det satte sig i halsen och då kan halsen svullna igen fort, så därför blev det bråttom. Det jobbiga med salvorna är att huden blir tunn och extra känslig mot solljus och det räcker oftast med att jag ska bli varm så blir utslagen värre.

Så att ha DLE på sommaren är ingen jag rekommenderar.. Så, jag håller tummarna för att det lägger sig fort, nu har jag inte varit symtomfri på länge så jag hoppas att jag får bli det snart. Riktig kyla är heller inte bra, bilden ovan är tagen i början på februari 2013 och det var en jobbig tid.

Men nu är nu och jag håller tummarna!

 

Kroppskomplex till tusen

Alltså, jag har börjat hänga mer och mer på Tumblr och kollar bilder – så gick jag in på Jonas sida och kollade vad för kul folk han följde, se om man själv kunde hitta något nytt, så följde han Britney Spears – någon vars kropp jag typ alltid velat ha! Och att han följer henne gör mig ingenting – det som dock stör är att jag valde att kolla hennes bilder och PANG så dök komplexen upp…

Jag som på något sätt lyckats tränga undan det hela – eller, det har legat i bakhuvudet och har gjort länge, och nej Jonas, du behöver inte sluta följa henne!!! Du följer vem du vill!

Men, varför, varför, varför skulle jag gå in och kolla bilder, hennes perfekta midja, DE benen, den rumpan, de brösten. Så varför ditt jävla pucko! Det var som jag skrev som kommentar i en blogg om en, tänker inte nämna kön för jag vill inte utlämna denna person, men personen är bulimiker och jag kan avundas dom, jag vill bara bli smal!

Ju smalare desto bättre – och här sitter jag, fet som en gris och ett BMI som tydligt säger överviktig.

bmi

Visst, jag behöber gå ner 5,8 för att inte klassas som övervikt, men jag vill ha ett BMI på max 22, men nu sitter man här och känner sig som en uppsvullen flodhäst.. Visst, på 1 vecka nu så har jag gått ner 1 kg och jo, det lönar sig att inte äta så mycket, det har jag märkt… Men, nu är det så att jag fortfarande räknas som överviktig och hur jävla bra låter det på en skala.

Typ NOLL – inte alls bra.. Jag vill bara gömma mig, igen men denna gång utan mat, bara leva på typ…? Blåbär? Nå väl. Nu skiter jag i detta inlägg och fortsätter att drömma om den perfekta kroppen.

Att man kan ha såna komplex, det är sjukt

Lösenordsskyddad: Maten

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ibland känner man sig extra välsignad!

Jag vet inte vad jag ska säga.. Inte mer än tusen tack för all hjälp!!


Annars. Pratar med fina Jackie på skype och bättre start på morgonen kan man knappast få! Tänk vad internet kan bidra till! Utan internet så hade jag aldrig lärt känna en sån fantastisk människa! Nackdelen då, det är långt till Hultsfred,, men jag ska dit när ekonomin tillåter.

Sen Jonas. Utan nätet så hade vi aldrig träffats. Samma med Lisa. Och Jazzy. Nätet är verkligen toppen om jag får bestämma!

Sen har jag mött en hel hög med massa fina människor, men dessa är något extra. Annars, idag är en ny vecka och jag har nyss varit och handlat, ätit en god frukost och planerar att snart göra min DBT-läxa. Det är ju DBT i morgon och jag oroar mig för det.. Min fobi förstör så otroligt mycket, så jag är rädd för bussen, det lilla rummet med så många människor. Detta är verkligen ett handikapp!

Men nog om fobier, det får mig bara att må sämre… Dagen idag blir lugn, är fortfarande helt slut! Kom ju i säng sent igår kväll för jag var så himla uppvarvad. Kroppen var trött med huvudet var speedat!! Och när jag är sån så är det ingen idé att ta sömnmediciner för då sover jag inte alls bra.

Det gjorde jag dock inte ändå, vaknade typ varannan timme så när larmet ringde i morse så var jag inte det minsta sugen på att gå upp.. Men upp kom jag, laddade kaffebryggaren det första jag gjorde, sen väckte jag Jonas för det var tänkt att han skulle följa med och handla, men han börjar bli ordentligt förkyld och har ont i kroppen och huvudet (HJÄLP MIG!!)

 

Tänk, det är Jonas som är sjuk men jag är den som är mest nojig.. Helt stört!! Men så funkar tyvärr jag. Jag borde ha vant mig, alltså, kommit över allt detta men det blir värre för varje år..

Nå väl. Nu ska kaffebryggaren laddas och sen blir det en soft dag, kanske ska kolla på film och bara slappa. Jag är sugen på Den gröna milen… eller Harry Potter-maraton vore heller inte fel… Eller The bourn identity som också är sjukt bra!! Men, först jag jag svulla havregryn som kommer bli som gröt i munnen och svälla – men det ska visst hjälpa mot halsbränna.. Så det är värt ett försök

Djupare tankar om djurrätt

En gång i tiden var jag vegetarian, gick sen över till vegankost. Började sen av någon konstig anledning till att äta kött igen, när och varför har jag inte en aning om. En stor fördel med vegetarisk var att jag gick ner i vikt, vilket var trevligt :)

Jag hänger en del på olika sidor om vegetariskt och blir mer och mer sugen på att återvända. Men mitt “problem” är att jag gör allt mer komplicerat än vad det är.. Allt från inköp till matlagning..

Ett annat problem, ett sorgligt sådant är att jag inte tål soja och jag älskar sojamjölk och glass som är baserat på soja. Rostade sojabönor ska vi inte tala om, det kan jag äta hur mycket som helst av, men min mage pajar totalt.

Sen är vegetariskt sjuk gott.. Jag älskar falafel, gjort på kikärtor för er som inte vet. Sen annars då.. Dagen har inte inneburit några direkta saker.. Har varit ute med Dipp, druckit kaffe, pratat med läkaren nyss. Hon satte ju ut Omeprazol och när jag ifrågasatte det så sa hon att hon skulle skriva ut recept på Pepcid duo. Så jag förstår inte egentligen varför hon byter..

Kanske för att Omeprazolen tappar effekt om man äter det för länge och det vet jag redan att risken finns, men kanske att effekten blir bättre om man byter sort, vad vet jag.. Men men. Ikväll ska Jonas på möte med Föreningen balans och jag åker till kyrkan.. Det är bra att kyrkan har aktiviteter ikväll så Jonas kan känna sig trygg med att jag inte ska göra något dumt.

Jag förstår hans oro på den biten eftersom jag fortfarande är ostabil i mitt mående. Jag har dock inte haft några ss-tankar på rätt länge.. eller typ  ? 1½ vecka kanske.. Kanske 2 tom. Men det är ju inte lång tid så då är kyrkan bra. Jag har dessutom inte varit där på länge så det känns bra att komma tillbaka.

Annars har vi inga större planer för dagen. Vi åker hemifrån 17:50, eller jag gör i alla fall…. Sen vet jag inte hur lång tid vi är i kyrkan.. Men jag går nog vid 20-tiden för då brukar mötena som Jonas går på vara slut, så åker vi hem samtidigt.

I morgon är det terapi, ska träffa min individualterapeut kl 13 och sen är jag åter ledig till på tisdag. Nå väl. Mina tankar just nu. Kommer nog dyka upp mer under dagen :)

Undrar bara

Det sägs att man ska äta varje dag.. Men då undrar jag, måste det verkligen vara så tråkigt som att laga mat!!? Ett nödvändigt ont, ett äkta I-landsproblem.. MAMMA KOM HIT!

Nå väl. Det dröjer länge om jag ska vänta på hennes ankomst, så det är väl bara att ge sig ut till köket.


Ja, jag skojade bara om någon undrar… Ni vet – lite ironisk. Typ så

I´m back home again

Idag börjades det med DBT och jag var verkligen nervös, men det gick bra. Vi gick mest igenom regler, var denna termin kommer bestå av, medveten närvaroövningar och läxorna till nästa vecka. Vi började 09:30 och ganska exakt kl 11:00 fick fick vi gå.

Jag gick till apoteket för att hämta ut mina mediciner, sen till banken för att mitt bankkort vägrar att fungera, samma sak med internetbanken och telefonbanken. Ganska frustrerande när man har pengar på kontot. Förvisso bara 48 kr men ändå. Sen åkte jag till Ica för att handla lite mat innan det var dags att åka hem.

Hela dagen har varit jobbig på det sättet att min kräkfobi har gjort sig påmind. Jag har mått illa hela tiden och så fort min mage knorrade, lät annorlunda eller att det bara kändes att man hade en mage, då var jag nära att fly hela tiden.

Det är verkligen en jobbig fobi. Det är inte bara samma sak som att “ingen tycker väl om att kräkas” men här är det annorlunda. Jag gråter hejdlöst och blir väldigt… ja, jag vet inte hur jag ska förklara. Extra jobbigt är det på vinterhalvåret, men även på sommaren också. Men detta med att då vistas 10 personer i ett litet rum… Det var ingen höjdare.

Fan, jag hoppas på att bli av med denna fobi. Nå väl, nu är jag hemma, vi har ätit en tallrik med yoghurt med banan i och druckit kaffe. Jag ska kolla av lite på nätet och sen ska jag ta en timmes powernap.

Tänk att man kan bli så här slut bara av några få ärenden i stan. Jag har visserligen sovit uselt i natt, men det är ändå lika jobbigt. Jag kommer hem som ett vrak rent ut sagt. Så när man mår så här, då undrar man lite – hur ska jag någonsin kunna jobba? Nästan känslan av att “jag vill inte ha något jobb” men det vill man ju innerst inne.

Dels för att känna att man tillför något, men även för den ekonomiska biten. Slippa oroa sig varje månad. Det är något som också suger musten ur en. Men men… det blir väl bra så småningom hoppas jag.

Men men… nu ska här sovas. Eller vilas i alla fall!

Mer om träning

Meddelande om träning och kost

När det gäller träning ska vi trappade upp den successivt. Vi  börjar de första 4 veckorna en rask powerwalk på 1 timma, helst på morgonen innan frukost.

De vill att ni gör detta varje dag de första 4 veckorna, oavsett väder! Vill vi får vi självklart träna mer än detta men att vi då varierar träningen. När man inte har tränat så mycket och samtidigt är överviktig kan belastningsskador lätt framkallas.

Får vi ont eller att det inte känns bra måste vi säga till så anpassar vi träningen ett tag. Vi kommer sedan successivt att öka träningsdosen men första perioden har vi fokus på viktnedgång och ökad rörlighet.

 Vi ska redan nu upp alla lördagar 09.30-10.30 på Onyx centrum. 

När det gäller kosten så kommer vi få äta max 1400 kalorier per dag de första 6 veckorna. De vill att vi utesluter all potatis, pasta, ris, godis, bullar och bröd under denna period.
Öka protein, frukt och grönsaker. Ägg är bra till frukost men det går även bra med ex. turkisk yoghurt med lite nötter och bär.

Självklart funkar även annat men håll koll på kalorierna. När det gäller lunch och middag så ät gärna kött, fisk, fågel, nötfärs och skaldjur.
Ta det lugnt med feta såser, ta heller lite olivolja till salladen. Variera tillbehören med olika grönsaker och ibland även wokade eller rostade grönsaker och rotfrukter.

Födoämnesintolerans?

Lätt att sova när de skramlar och dånar utanför… Att bo nära järnvägen har sina nackdelar… de håller på att byta trädelarna under rälsen, byta räls och fylla på med nya stenar och jag lovar er – det låter. 

Klockan är nu 3:30 och jag har nyss vaknat för 4:e gången… Men nu är jag rätt pigg. Illa mår jag också, men det kan nog bero på för mycket mjölk, då min mjölkmage verkar vara på väg tillbaka igen.

Undrar om jag ska köpa rismjölk när vi får pengar, så man kan ha i kaffet. Det är godare än havremjölk och sojamjölk tål jag tyvärr inte. Annars är nog det godast. Sen verkar det vara gluten för min del också för min mage sväller upp enormt av gluten. jag äter ju bröd till frukost, men får nog sluta med det.

Så vad jag ska äta för frukost vet jag inte om jag nu ska hålla mig från både gluten och laktos. Det blir svårt. Men jag får nog ta det mörka brödet som är med minst gluten.

Jaja… min mage. Att ha IBS suger då det ofta är i perioder jag inte tål saker. Och få folk att förstå är svårt. Tyvärr. Man beställer gärna inte allergikost åt en som inte är allergisk egentligen. Det finns ju inga prover som tyder på någon födoämnesallergi/intolerans. 

Men jag ska försöka att äta så lite gluten- och laktos som möjligt. Men jag ska försöka kolla upp glutenintolerans på vårdcentralen och se, för det är något jag känt av länge. Jag äter bröd och ser genast höggravid ut och det går fort, plus att det gör ont. Får sån magknip så det liknar inget.

Men men… Jag får se hur jag gör, tycker jag inte gör annat än springer till vc för saker. Nu är det ju iofs ssk från psyk som oroade sig för min puls och blodtryck. Jag har inte varit i kontakt med de för saker jag själv sökt för, Så ja får sluta tänka så.  Men, nu ska jag hoppa i säng igen, hoppas jag kan somna.

Är dock inte så väldans trött. Är mer hungrig men vi har ingen mat hemma.. Jag skulle ha handlat igår, men jag köpte bara mjölk och vita bönor typ. Och kikärtor, men det är slut. 

Men men… på återseende