Archives

I Borås tidning

Klicka på bilden för att läsa artikeln

Klicka på bilden för att läsa artikeln

Den dagen som jag blev riktigt förbannad på hur folk reagerar, eller väljer att Inte reagerar. Visst att en del som passerade hade bråttom men jag tror inte att alla hade det, särskilt inte de som hade tid att stanna, peka och prata tyst.

Varför vågar folk inte gå fram?? Nästa gång kan det vara de som hamnar i en liknande situation och ingen stannar. Ha bråttom, men ringa efter ambulans tar inte lång tid

Lite blandat krafs

Sömnen samarbetade med mig i natt, somnade inte så sent som tidigare och vaknade runt 11:30 så det var skönt, behöver en massa sömn att ta igen. Har ju knappt sovit alls på evigheter men nu har jag fått sova 2 nätter i rad.

Igår var jag ju till stan och köpte underkläder och här är bilder på dom.

IMAG0827 IMAG0828underkläder

 

Sen har jag fått ett armband som jag har beställt, fint och viktigt tycker jag, visa att man engagerar sig och just detta känner jag är viktigt då jag själv varit i de tankebanorna väldigt starkt innan.

Nu vill jag dock inte dö längre men ibland dyker tankarna upp men jag lyckas avleda dom, som tur är. Men, här är det 🙂

10701958_10152482961319580_1485017620025390342_n

Något vill länge har tänkt på

Nu kan vi spara pengar och då funderar vi starkt på att rädda ett liv, en individ som vuxit upp under hemska förhållanden. Så, bild på Enya men klicka på bilden så ser ni mer. Det är en bra och säker sida. Så – in och titta.

enya3

Finns även katter, på bilden är det Liviu, men även här finns på bilden länk till kattadoption

liviupres

 


 

Nu ska jag erkänna en sak

Var börjar man egentligen? Jag tänkte berätta en står sak som jag inte skrivit innan. Jag brukar ju säga att Jonas har hjälpt mig mer än ni och han tror. Men jag brukar även säga att han räddat mig.

Det stämmer mer än någon egentligen vet. Allt började innan jag träffade honom, jag bodde på ett korttidsboende utanför Södertälje. Jag mådde ungefär som nu men lite värre.

Tankarna jag hade då finns kvar men inte lika starka eller intensiva. Jag mådde så dåligt, självskadande mer eller mindre varje dag. Jag fann absolut ingen mening med livet. Allt var bara svart.

Så ni som finns där för mig, ni som bryr er om mig – tacka Jonas för att jag finns. För då, när jag var som trasigast. Jag ville få ett avslut. Jag ville inte finnas längre och jag hade gett upp.

Jag ville dö. Jag visste hur och var och när. Det var allt jag ville. Jag såg ingen annan utväg. Jag var på väg att få en lägenhet via soc i Södertälje men jag slingrade mig för varför ska jag ta en lägenhet om jag ändå ska dö?

Men sen hände något, en del som räddade mitt liv. Jag träffade Jonas. Kärleken jag känner för honom går inte att förklara. Det enda jag vet är att han räddade mig.

De tankarna lever kvar men långt ifrån lika starkt och ofta – nu som då. Idag kan jag skaka bort känslan. Att slå bort självskadetankarna är svårare, just nu fokuserar jag på att överleva. Men även där har jag kommit långt.

13 mars var senaste gången, jag har vunnit över tankarna och impulserna om och om igen. Jag är mest stolt över den kvällen då jag var ensam hemma, Jonas mobil var död så jag kunde inte nå honom. Jag gick hemma, självskadetankar till max och panikångest.

Jag hade bara en sak i huvudet och det var skada. Men på något sätt klarade jag mig. När Jonas kom hem jag jag tätt intill balkongdörren och grät, lycklig över att han kom hem och för att jag stod emot.

Så tro mig, när jag säger att Jonas räddade mig så stämmer det. Jag är rädd att förlora honom, att bli övergiven. Vad skulle jag göra då?

Men jag tänker inte så mycket på det som jag har gjort. Det är vi mot världen.

Vi har haft mycket motgångar, vi bråkar aldrig men vi kämpar mot allt det tuffa, men vi klarar det. Det finns ett ljus.

Så, tacka Jonas för att jag finns. Jag skulle dö då, men nu vill jag inte det. Jag vill leva.

Mailet som kom – jag är frisk!

logo_031

Det kom nyss ett mail till mig från Tobiasregistret där det stod bla.

“Tack för Din medverkan!

Vi har nu fått tillbaka ditt HLA-värde från vårt lab och du har registrerats som potentiell givare i Tobias Registret. Detta innebär att du nu är sökbar i vårt register varje dag, då det söks efter passande givare för de patienter som letar efter sin perfekta match.

Tobias Registret består av två delar. I del I finns ditt namn, personnummer, mailadress och vävnadstyp (HLA-typ). Dessutom finns angivet ett särskilt registreringsnummer som du tilldelats vid vävnadstypningen. Dessa uppgifter kan nås av personal vid Tobias Registret.

I del II av Tobias Registret är alla personuppgifter ersatta med registreringsnumret. Det innebär att man här inte kan få några uppgifter om din identitet. Till denna del av registret kan man vända sig från register i andra länder för att ta reda på om det i Sverige finns någon individ med en speciell vävnadstyp. De får alltså inte veta vem eller vilka dessa personer är. Inte ens om det blir en transplantation av, får de veta vem som var givare. På samma sätt kan vi vända oss utomlands för att få hjälp för våra patienter.

Dina uppgifter som ingår i Tobias Registret finns för närvarande kvar tills du fyller 60 år eller tills du själv förklarar att du inte längre vill medverka. Din medverkan är alltid frivillig och du kan när som helst tala om för oss att du inte kan vara med längre.”

Det känns fantastiskt att få vara en del av detta – jag får ju inte bli blodgivare iom att jag har mina självskador, så när jag varit fri från självskador i 6 månader, då ska jag även börja ge blod. Att kunna vara en del som får rädda liv känns jättebra! Detta med Tobiasregistret betyder ju även att jag är fysiskt frisk också!.

Så, är du intresserad, gå in på deras hemsida, beställ hem provrör, spotta i det och skicka tillbaka. Så enkelt är det. För visst är det väl så att om det varit du som behövde benmärg så skulle du ju ta emot, så varför inte ge om du kan rädda någon annan?