Archives

Att finna trygghet i en enkel bön

En intensiv bön, fungerar utmärkt. Faktiskt – tills man slutar prata, slutar lyssna. Jag kan inte göra det all min vakna tid. Eller? Jag har nu legat i sängen med en iskall klump mot bröstet. Tillslut gjorde det bara ont, men jag antar att det är meningen, men jag stod inte ut. Jag har en handduk som ligger i frysen, den är det tänkt att jag ska ha över pannan.

Men jag spar den till ett senare tillfälle. Nu har pulsen återgått till nästan normal takt, jag fick verkligen anstränga mig. Andningen är inte lika snabb och ytlig och tårarna har slutat att rinna – synligt i alla fall. Nu sitter de bara i tårkanalen och gör ont. Hur jag ska klara dagen återstår att se. Det är alltid tufft när man vaknar med känslan.

Jag somnade med ångest, även det tog tid. Jag var tvungen att tvinga ner andningen och efter en evighet så lyckades jag somna av ren utmattning. Men i denna stund, ångesten är kvar. Så pass kraftig att jag mår illa. Men det ska jag försöka lindra med vatten och mer theralen. Tog 8 rosa tabletter för en timme sedan, precis innan jag la mig.

Men effekten ligger på noll, så jag tänker om jag har 16 tabletter i systemet så kanske det fungerar. Tillsammans med 3 rör theralen. Det är verkligen den sämsta “ångestdämpande” som finns och de är det enda jag får ta.. Eftersom jag nu påbörjat dbt så får jag inte ta något annat.

Jag måste verkligen lära mig att oavsett hur vidrigt stark ångesten är så Måste jag ta mig dit. Jag skäms att säga det, men idag misslyckades jag. Vågade inte ens ta mig upp ur den trygga sängen. Jag försökte, jag satte mig upp men att sätta fötterna mot golvet, där gick gränsen.

Men jag försökte. Jag kom inte upp förrän Jonas gick upp. Då var “kusten klar”. Jag vet inte vad det är, men något är det. Fel i huvudet är det i alla fall. Och ja, jag Är glad att jag kommit igång med DBT:n men jag misslyckades idag. Allt är detsamma, jag är vek, klen och trasig.

Jag vet att jag måste göra som alla säger, att “ta mig i kragen” men HUR gör man det när den där jävla kragen är trasig? Det är inte så lätt som alla säger och de flesta som säger det är de som aldrig har haft ångest. Det är lätt för dom att komma med råd, tyväärr. Andra råd är bättre men just kragen, det känns mer som ett hån.

Hade det varit så enkelt så hade jag i skrivande stund befunnit mig på mitt jobb. Eller i skolbänken. VEM vill må så här? Vem vill byta skor med mig? Med oss som mår så här? Jag tror inte att det finns någon..

Så, jag lämnar mina tankar till högre makter. Hoppas på bra svar från den enda som är riktigt mycket starkare än alla andra. Det är jag dock tacksam för, att jag har min kristna tro. Den hjälper mig, men just idag är det tufft. Riktigt tufft. Men så brukar det vara om jag somnar med ångest. Då startar dagen oftast med samma känsla. Men idag är den starkare än igår kväll.

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Matt 7:7-8

Ibland känner man sig extra välsignad!

Jag vet inte vad jag ska säga.. Inte mer än tusen tack för all hjälp!!


Annars. Pratar med fina Jackie på skype och bättre start på morgonen kan man knappast få! Tänk vad internet kan bidra till! Utan internet så hade jag aldrig lärt känna en sån fantastisk människa! Nackdelen då, det är långt till Hultsfred,, men jag ska dit när ekonomin tillåter.

Sen Jonas. Utan nätet så hade vi aldrig träffats. Samma med Lisa. Och Jazzy. Nätet är verkligen toppen om jag får bestämma!

Sen har jag mött en hel hög med massa fina människor, men dessa är något extra. Annars, idag är en ny vecka och jag har nyss varit och handlat, ätit en god frukost och planerar att snart göra min DBT-läxa. Det är ju DBT i morgon och jag oroar mig för det.. Min fobi förstör så otroligt mycket, så jag är rädd för bussen, det lilla rummet med så många människor. Detta är verkligen ett handikapp!

Men nog om fobier, det får mig bara att må sämre… Dagen idag blir lugn, är fortfarande helt slut! Kom ju i säng sent igår kväll för jag var så himla uppvarvad. Kroppen var trött med huvudet var speedat!! Och när jag är sån så är det ingen idé att ta sömnmediciner för då sover jag inte alls bra.

Det gjorde jag dock inte ändå, vaknade typ varannan timme så när larmet ringde i morse så var jag inte det minsta sugen på att gå upp.. Men upp kom jag, laddade kaffebryggaren det första jag gjorde, sen väckte jag Jonas för det var tänkt att han skulle följa med och handla, men han börjar bli ordentligt förkyld och har ont i kroppen och huvudet (HJÄLP MIG!!)

 

Tänk, det är Jonas som är sjuk men jag är den som är mest nojig.. Helt stört!! Men så funkar tyvärr jag. Jag borde ha vant mig, alltså, kommit över allt detta men det blir värre för varje år..

Nå väl. Nu ska kaffebryggaren laddas och sen blir det en soft dag, kanske ska kolla på film och bara slappa. Jag är sugen på Den gröna milen… eller Harry Potter-maraton vore heller inte fel… Eller The bourn identity som också är sjukt bra!! Men, först jag jag svulla havregryn som kommer bli som gröt i munnen och svälla – men det ska visst hjälpa mot halsbränna.. Så det är värt ett försök

Övernattning hos svärmor

Igår fick vi nog av hemmaheten. Eller vad man kallar det. Vi lassade upp mat och vatten till Chips, såg till att låda och dusch var rena sen åkte vi till svärmor och sov där. Vi åkte då igår kväll och kom hem idag så katten var inte ensam hur länge som helst.

När vi kom hem så var hon glad att se oss och var hur kelig som helst och spann som ett tröstverk. Älskade katten!! Jag är så mycket kattmänniska så det finns inte. Visst, jag tycker om Dipp – älskar henne, men det är annorlunda med katten. Jag har alltid haft katt och det finns inget som är så underbart som en katt! ♥

Igår när vi kom fram till svärmor så kollade vi på nyheter och vädret och de pratade om det mest obehagliga och ångestframkallande jag vet – kräksjukan. Och sen dess har jag inte haft annat i huvudet! Det är hemskt!!! Så började jag att tänka på DT
BT:n och att jag troligtvis kommer att bli av med fobier och ångest.

Men det fick fel effekt, för när jag tänker på DBT så blir jag påmind om hur otroligt jobbigt det kommer att bli, särskilt när vi börjar med det jobbigaste – krishanteringen!

Då får jag sån ångest och nästan dödslängtan, jag vill liksom inte vara med.. Det ger en sån vidrig klump i magen och halsen. Klumpen jag får i halsen gör att jag mår illa och då får jag mer ångest för jag är rädd att kräkas. Så blir det bara en ond cirkel av olika typer av ångest. Jag hatar ångest, det är vidrigt!!

Så, nu sitter jag här hemma och har fortfarande ångest. Jag fattar inte, jag kan bara inte titta på nyheterna eller läsa olika nyhetssidor på nätet för överallt så står det om sjukdomar.. Jag är så vansinnigt rädd att bli sjuk! Tvättar händerna i tid och otid och vågar knappt röra mig runt munnen när jag är ute eller särskilt när jag varit i en affär och tagit i de Äckliga kundkorgarna!

Men… I morgon måste vi upp i vettig tid för vi ska träffa diakonissan i våran församling då hon ska hjälpa oss lite. Känns bra att de finns när livet krisar! Tack kyrkan liksom!

Apropå kyrkan.. Jag skulle ju dit idag, men jag liksom… Försov mig och gudstjänsten börjar kl 11:00… HUR kunde jag försova mig.. jag som typ alltid vaknar runt 07-tiden, särskilt på helger när jag vet att jag verkligen Kan sova. Men, jag får ta det nästa söndag och då sätta larm så jag kommer i tid..

Men men… Nu är klockan 21:45 och jag ska läsa bloggar jag följer och lite sånt.. Jag har halkat efter kan man ju säga.. Men ni får ha en trevlig söndagskväll

En kväll som spenderade i kyrkan

I kväll vad det dags att gå till kyrkan. Den första jag träffade var Martin och det var fantastiskt kul, var länge sen jag såg honom. Det är hos honom och hans fru som vi träffas när det är husmöten. Det var dock länge sen jag var där också, tyvärr. Men jag ska finna orken att ta mig dit.

Där brukar vi vara runt 6 personer och tillsammans läser vi ur bibeln, pratar om saker som hänt och saker som bara ligger oss varmt om hjärtat. Eller samhällets orättvisor som finns i världen.

Idag läste vi Jakobsbrevet, bad i all enkelhet och pratade om bland annat de rumänska romer som fyller gatorna i Borså och säkert många andra städer.. Men, det som fick mig att reagera ordentligt var en man som var 92 år gammal. Han berättade att han hemma hade både dator och ett mindre gym. Då tänkte jag att det var kul med en så gammal man som hänger med i teknikens värld när han hade dator och använde internet, sen att han var aktiv för att hålla kroppen i trim.

Sen när vi skulle läsa bibeln så plockar vi fram våra biblar – men inte han. Har tar upp sin androidtelefon och läser bibeln i appen som han laddat ner. Jag tyckte han var så himla härlig! På alla sätt och vis!

Så fikade vi lita under tiden. Men jag var tvungen att gå vid 20-tiden så jag var bara med i 1½ timme för sen skulle jag möta upp Jonas vid bussen så vi skulle komma hem i någorlunda skaplig tid.

Så, nu har jag nyss lagat mat, åt lite nu men sparade resten till i morgon så jag kan äta innan jag ska åka till Solhem på lite terapi. Ska vara där vid 13 men jag stretar emot. Det gör jag alltid men jag vet att jag behöver åka, så då gör jag det. Jag känner egentligen att jag skulle behöva åka, men någon röst i mig skriker bara nej.

Fråga mig inte var den rösten kommer ifrån. Antagligen från Grums eller något sånt. Nå väl. Nu ska vi dricka lite kallt kaffe som var kvar från innan och sen ska jag bara sitta här, i fåtöljen och varva ner innan jag går och lägger mig. Ja, det kan tyckas lite skevt att dricka kaffe innan jag ska sova – men kaffe eller inte spelar ingen roll för min nattsömn. Som tur är, för nu är jag kaffesugen!

Beslutet är fattat…

…har dock ingen bra anledning, men jag kommer att visa mitt hår i morgon och alltså inte bära hijab. Det betyder inte att jag tycker att det är rätt att misshandla de muslimska kvinnorna. Det är lika fel som om det är en “svensk kvinna” eller en rädd, arg, svensk man.

Våld är fel i alla former och jag tänker att jag inte kan klä mig romskt för att romerna blir bespottade på, eller att åka rullstol en hel dag (har gjort en halv dag) eller att under en hel dag gå med vit käpp för att stå upp för alla som blir hånade varje dag i Sverige.

Så, en liten anledning kom ändå. Annars. Klockan visar på kväll och allt är klart inför morgondagen. Cigg rullade, kläder ligger på stolen, håret är uppsatt i tofs så det är lättare att reda ut det i morgon. Så nu är jag redo att ta mig an vecka nummer 2 på min dbt.

Dagen i övrigt har varit väldigt blandad. Mycket ångest och självskadetankar, men inga handlingar. Så idag är det 14 dagar sedan senaste självskadan. Jag fick använda mig av en färdighet igår för att dämpa ångesten och den var en av de olika “medveten närvaro” övningar som vi gjort.

Jag tänkte på min ros. En nyponros. Eller om det klassas till mindfulness. Eller är det samma sak. Jag vet verkligen ingenting än, men jag håller på att lära mig. I morgon är det relationer som ska tränas på, Vad det innebär vet jag inte. Men det återstår att se.

Just nu sitter jag med Johnny Cash i lurarna och njuter, ska snart ta mina imovane och krypa till sängs. Är lite trött och hoppas att jag kommer sova bättre i natt än vad jag gjort i helgen.

Men först får det nog bli film i soffan med hjärtat. Se vad han nu ser på.. Eller om jag lägger mig.. Dipp la sig i sängen nyss och det är mys att somna med henne…oftast i alla fall.. Igår låg hon med rumpan precis nedanför min huvudkudde så jag hoppades att hon inte skulle fisa vilket hon inte gjorde :p

 

Hijabupproret

Som många vet så kommer svenskar oavsett religion och tro att bära slöja i morgon för att stötta de muslimska kvinnor som blir utsatta för hatattentat på grund av att de bär slöja. I de allra flesta fall så är det, vita, arga, rädda, svenska män som står för överfallen.

Jag blir arg och flyförbannad på detta då jag tycker att Alla(h) ska få ha den tro de vill och då klä sig efter den, förutsatt att de själva valt att de Vill bära hijab (eller övriga huvudbonader). Jag kan dock regera de gånger man ser en liten tös på 4-5 år som bär det för jag tror inte att det riktigt vet vad de bär slöjan för.

Men, jag är inte den som är den. Jag funderar dock på att bära slöja i morgon, för att stå upp för muslimernas skull. Se om man själv får några påhopp. Kan vara intressant. Att känns av deras verklighet.

Jag trodde och vill tro att Sverige är ett bra land, just för att vi har religionsfrihet, men det har vi tydligen inte. Är man mörkhyad och har en annan tro än kristendom så har man tydligen inte i Sverige att göra. Det gör mig ledsen.

Jag vill att Sverige ska vara ett bra land. Jag vill kunna känna mig stolt över att vara just svensk, men så kommer det dessa svin – de vita, arga, rädda och svenska män som bara förstör. De gör mig ledsen och skamsen..

 

Fuck you anxiety

johnny-cash-middle-finger-the-bird-24x36-poster-33412

Jag blir så jävla trött!! Dagen började bra, med en bra dag i kyrkan, jag kom hem och vi satt och planerade för hur vi ska inreda vårat hem för att det ska få lite mer prägel av mig också.

Vi ska möblera om i vardagsrummet, men då måste vi dra om sladdarna och det orkade vi inte idag, så vi pratade tavlor som ska upp, vad man kan flytta, mer bilder på Jonas barn ska upp och bilder som jag har fotat ska framkallas för att komma upp.

Jonas var helt slut, för han hade fixat med bordet vi har på balkongen, så medan han la sig för att vila så möblerade jag om köket och det blev jättebra.

Sen satte jag mig ner nu och direkt kom ångesten. Jag måste distrahera mig med Något, men jag är slut rent fysiskt. Orkar verkligen inte…

Men jag sa till Jonas att vi går ut med Dipp, så Kanske ångesten försvinner längs vägen. Hoppas kan man ju alltid. Jag har haft så sjukt mycket ångest denna vecka och det har Jonas med. Jag har haft slut på Sobril så jag har inte kunnat ta något alls, jag måste beställa mer…

Jag måste lära mig att handskas med min ångest utan medicin, men när det blir som nu så är det bara jobbigt. Förbannat jobbigt.

Så, jag lyssnar vidare på Johnny Cash och bloggar – i väntan på att komma ut.

Soc och spring på stadens gator

Var i stan då för att ha möte på soc, men det känns stenkört! Så nu är det bara en väntan på att det ska bli den 19:e för att se om Jonas får pengar och isf hur mycket. Men som det ser ut så har vi med hjälp av goda vänner mat så vi klarar oss ett tag till.

Så otroligt tacksamt!!! Sen på fredag (troligen) vi vara med i P4 radio Sjuhärad om vår situation, inte för att våra situation skiljer sig från andra utförsäkrade, men det var en reporter som hade läst våra bloggar och då kontaktade hon mig via facebook.

Efter mötet träffade vi Emma då hon var i stan för att hämta sina nya glasögon. I väntan på henne så gick vi runt i affärer och hamnade på ett antikvariat och hittade bla denna lilla bibel

efe83b3c8a5011e2a7d422000a9e0846_7

Hade jag haft 500 kr så hade jag slagit till utan att blinka. Det är tjockare sidor och färgbilder i den. Helt underbar!! Mamma har en sån som min äldsta bror och min syster ska få då den är från då mamma och deras pappa var gifta.

Jag är måttligt avundsjuk!! Sen då, när vi träffat Emma så bjöd hon på kaffe på donken och med sig till oss hade hon 2 påsar med mat 😀 Tusen tack för det!!!

Så nu är vi hemma och jag har lust att lägga mig och sova en stund för jag är helt slut… Just ja, vi var på akademibokhandeln och där hittade jag en bok jag vill ha, vars titel tilltalade mig och när jag läste handlingen så blev jag mer sugen på att läsa den.

7c41a6ec8a5911e2bf5922000a1f8cdc_7

“Igelkottens elegans är en varm och intelligent berättelse om två kvinnor. Båda bor i en fastighet i Paris välbärgade kvarter. Båda döljer sina talanger för omvärlden.

Tolvåriga Paloma Josse är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig inte älskad och har bestämt sig för att ta livet av sig på sin trettonårsdag.

Portvakten Renée Michel är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild, den vresiga och obildade portvakten med få intressen bortom katten och skräniga teveprogram.Renées och Palomas vägar korsas när en lägenhet i huset blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.”

En eller två bloggar?

Det här med att ha två bloggar är knepigt, ämnena flyter ju in i varandra. I den andra bloggen slinker det lätt in saker som rör min tro och andra saker slinker in här.
Om jag skriver om min tro i den andra bloggen så får man tillsägelser om det. Fel ämne i fel blogg. Men hallå, det är väl ändå Mina tankar, känslor, upplevelser i Min sfär på internet.

Men. Jag ska försöka att hålla detta isär ifrån varandra. Det är inte lätt, men… Sen har jag ju tidigare lagt in “dagens citat” och jag öppnar min silverbibel och det översta kortet blir dagens ord. Sen när jag gått igenom hela den så vet jag inte hur jag ska lägga upp det.

Så, hur tycker du som läser denna blogg, ska jag ha en annan blogg där jag skriver om min tro osv eller hur ska man lägga upp det? Jag kommer nog köra på som jag gör nu, att ha två olika bloggar men lite religion lär dyka upp här, men jag ska försöka hålla det nere så gott jag kan.
.

Bergspredikan

65732_10151366334539580_1876251131_n

Vanligtvis läser Micael ett kapitel ur Matteusevangeliet, men då kapitel 5 är så pass omfattande så läste vi bara vers 1-7 idag. Resten tar vi nästa vecka. Dagens gudstjänst var fin som vanligt, de 3 gånger jag varit där. Lovsång och sen musiken som spelas när det är dags för barnen att gå på Himlakul, så dom är söndagsskola.
Barnen springer för glatta livet, så jag tror nog de har himla kul också! Så var det även nattvard

Efter gudstjänsten fick jag en personlig förbön och efter det så var det dags för lunch i form av knytkalas. Jag fick äta och dricka även fast jag inte gjort något själv. Så satt jag, Micael och hans fru Maria på expeditionen för att vi skulle kunna prata ostört. De ville veta lite om mig och jag fick en presentation av dom och kyrkan.
De skulle bli glada om jag ville bli medlem, men de tycker att jag ska skynda långsamt och det håller jag med om.

Är nu hemma igen och ska nu sätta mig i fåtöljen för att vila mig lite. Det tar på krafterna att springa i kyrkan