Jag skrev som förslag igår att jag ska skriva om min uppväxt och jag fick 5 kommentarer väldigt fort, det blir kanske lite hoppigt, men ja… Jag kommer börja från dagen jag föddes, inte skriva för långt och det kommer ligga bilder på slutet.
Jag föddes i Nyköping onsdagen den 10 oktober 1979. Vi blev kvar på lasarettet till 22 oktober för jag kom ut med snitt och mamma mådde inte så bra efteråt. Hemma sen väntade 4 syskon på mig. Min 16 år äldre storasyster tog hand om min mycket om mina föräldrar jobbade eller om det var golftävlingar.
Jag började på lekis när jag var 5 år och det var roligt tyckte jag, vi gjorde små skogsutflykter eller så var vi på gården. Jag var väldigt risktagande som barn – jag tog bort gashandtaget på min brors moped och satte det på cykeln, men den cykelturen slutade i ett dike fullt med brädor, spik och en jävla massa brännässlor.
Det var mest med cykeln jag tog risker. Cyklade i skogen med en kompis och vi lekte att vi tävlade i motorcross och då måste man cykla fort. Men i en backe med sväng så tappade cykeln fästet så jag gled rakt in i en stor myrstack, sen hade vi en sandhög utanför vår tomt, där cyklade vi i hög fart och tävlade om vem som hoppade längst.
Jag gick mycket ute i skogen, med mamma & pappa, bara pappa eller ensam. Jag vad jämt i skogen och tänkte varje sommar saker som “titta, en huggorm – den ska vi klappa på” så gjorde jag det. Jag menar, ungjävel, håll dig borta från ormar.
Klättra i träd, högt upp i träd var (är) också sjukt kul och det finns inga omöjliga träd, det finns bara dom som är lite svårare. Men jag gjorde det. Högst upp i en björk mellan tomterna till 2 vänner. Deras mammor fick panik och ringde efter min mamma, så de stod nedanför trädet och försökte få mig att klättra ner. Ville jag det?
Sen när jag började skolan så var det blandade känslor vill jag lova. I skolan hade vi en bra lärare, Eian. Hon var lite av den gamla typen av lärare. En dag gjorde vi en utflykt till Skansberget som har vandringsleder och brånsåldersgravar. Där sprang vi runt, berget var brant, gångarna var smala och där sprang vi.
Men skolan, jag blev retad från första dag och då var det mina glasögon jag fick höra om, men det accelererade fort och snart var jag mobbad. De slog mig, muggdoppade mig, kallade mig dumma saker. Det var på låg- och mellanstadiet.
När det var dags för högstadiet drog jag en lättnadens suck, för vår klass skulle splittras och då skulle allt bli en ny start. Men jävlar så fel jag hade, allt blev ännu värre. Mest fysiskt våld där blåmärken snart var en accessoar typ.. Men när jag gick i 8:an så var det en anonym kvinna som ringde till min mamma för att hennes barn hade berättat hur jobbigt jag hade det. Hon valde att vara anonym, så jag vet inte om det var en kille eller tjej eller ens från min klass.
Mamma ringde rektorn så det lugnade ner sig i någon vecka och sen var det dags igen. Högstadiet och hela Gnesta är något som fortfarande gör ont. Även nu som vuxen så är hela Gnesta bara ångest. Björnlunda är annorlunda. Dit vill jag, finns så mycket jag vill visa för Bror.
Fast visst var det jobbigt då också. Ibland fick jag vara med killarna på bus och ibland så hatade de mig. Jag minns att min cykel försvann och det visade sig att någon hade böjt ekrarna och hängt upp cykeln i ett träd i framhjulet och släppt ut luften för att sen slita ut slangen så den hängde i navet.
Innan jag fick vara ensam hemma efter skolan så skulle jag alltid vara hemma hos en klasskamrat, T. för vi skulle tydligen ha kul. Vi lekte när vi var mindre, men det enda jag kan komma på idag är den perioden, efter skolan. På hennes rum med O´boy, ostsmörgås, på golvet och läsa Lilla Fridolf.
Så jag gick oftast in till Jenny i huset bredvid, hon var 2 år äldre än mig och hennes lillebror var 4 år yngre än mig (tror jag). Men vi lekte, utomhus dessutom!! Jag minns att de hade såna walkie-talkies och deras pappa sågade ut vapen till oss.
Sen hade jag och Jenny varsin walkie-talkie och hennes bror var tjuv. Så höll vi på. Kul var det. Sen hände något hemskt!! Jag har inte berättat för någon. Ingen, men fick rykten ändå. De hade en lekstuga i anslutning till poolen och jag gick in där för att byta om tror jag, minns bara att jag gick in där och då kom B. in och han var ett år äldre än mig, men han tvingade mig till att lägga mig på golvet, sen la han sig naken ovanpå mig. Sen hade han äckliga fingrar som var överallt.
Vet att de andra såg det men det vad jag som fick ta skiten för jag gjorde fel.. Jag. Som låg underst och slingrade mig som en ål. Fan, den händelsen har jag förträngt, men det kanske är asets fel – han som var värre.. Då kändes det andra så ynkligt liksom.
Sen, utöver sånt. Jag och Jenny åkte till stallet ibland – hon red och jag tittade på, vi hjälptes åt att mocka boxar och spiltor. Sen var vi flera som hade kaniner, 5 st om vi ska vara exakta. Vi ordnade med kanintävling, fåra föräldrar byggde hinder, de såg ut som vanliga hinder för hästar fast i miniformat.
Sen döpte vi klubben till NSMPD och det var första bokstaven i kaninernas namn. Jag hade 3 kaniner. Först hade jag Polly (bondkanin) som jag köpte för egna pengar av Rolle på macken. Varje vecka så betalade jag och totalt kostade hon 50:- sen byggde pappa buren.
Sen dog hon och då köpte jag Pelle som var vädur, men det var inte det lättaste att få honom att vilja hoppa. Sen kom Pajas in i mitt liv och honom var det fart på, i honom var det nog bondkanin och hermelin, men jag vet inte. Men även som vuxen har jag haft kanin och det är Zelda, den finaste kaninen jag haft någonsin. Sen hade vi även Rocky och Kajsikum.
Får nog göra en paus här – fortsätta i ett nytt inlägg, men jag bombar ut med bilder 🙂
Jag och Anna – jag är den yngsta
Mamma och jag på vandring
Jag vädrar rumpan på Rotsidan
Spanar mot min morbrors hus. Är här hos mormor & morfar
Håkan och jag
Jag men min faster och farmor på Kolmården
Jag badar med Monica
Pepparkaksbagare i farten
På min födelsedag
Jag och pappa i Norrland, minns inte var dock..
Skumbad är roligt
Sover gott med Skrållan
