Archives

Är det för mycket begärt?

Jag vet att det är kö och jag vet att jag står i kö. DBT och psykolog… Och kommer jag klara DBT eller blir det för mycket?Jag kvalificerade mig inte till ångestskolan, hur ska det då gå med DBT? Jag behöver hjälp nu, jag har stått i kö i över ett år nu och de sa att jag nog kan räkna med 2 års kö. Men hallå, fattar någon hur länge 2 år är när det är nu man behöver hjälp.

Jag behöver en kvinnlig psykolog, jag behöver kunna prata. Jag mår just nu skit och vill bara skada mig. I morgon är det 2 månader sen sist och nu är lusten hög att göra något. Men jag får inte, jag skulle bara ångra mig. Tror jag. Vill jag tro.

Men jag vill inte sova bort ångesten. Jag vill ha hem Jonas, jag fixar inte att vara ensam, men jag har inget val så det är bara att bita ihop och stå ut. Läsa sig stå-ut färdigheter

Jag får inte skada mig, för jag vet hur det känns att vara den som ser någon annan skada sig. Jag vill inte utsätta någon för det… Jag vill skriva att det är egoistiskt att göra det, men jag kan inte stå för det. jag vet att det låter sjukt, men jag Är sjuk. Kommer alltid att vara.

Hej. Jag är Bipolär. Det är kroniskt. Vissa dagar stör den diagnosen mig inte ett dugg, andra dagar så hatar jag den. Sen vissa dagar lever jag för den. Det finns säkert någon som tror att jag gillar att göra mig sjukare ni anser mig vara – sånt folk finns alltid, men jag måste sluta att bry mig om vad andra tycker.

Bipolär, Manodepressiv. Och Borderline. Och PTSD. Sen tror de även ADHD/ADD och utredning ska göras. Jag tror mer på ADD då jag inte är hyperaktiv mer än när jag är manisk. Jag undrar ibland vad jag skulle välja om jag fick välja, att alltid vara manisk eller alltid vara depressiv. Förvisso är jag mest depressiv även när jag är manisk.

Jag hatar detta, jag vill inte ha mina diagnoser. Jag vill få behandling så jag kan lära mig att leva med diagnoserna, så jag kan fungera. Som det är nu så blir det svårare för varje månad som går. Men, nu ska jag ta piller och lägga mig. Annars kommer jag göra något dumt. Så jag måste ner, ner under täcket, ner i mitt stämningsläge, ner, ner, ner!

Jag orkar inte just nu

God morgon

Natten var snäll, jag vaknade 5:30 första gången (somnade runt 23 tror jag). Sen somnade jag om och sov ytterliggare 2 timmar. Nu känner jag mig oförskämt pigg och funderar på en joggingrunda. Eller… där skojade jag nog lite. 

Min underbara fästman bloggade lite igår om de senaste dygnen och han fick till en beskrivning om Oss som var så klockren!! 

Vi är inte lätta att leva med, varken Den Helande Maria eller jag själv. Hon har sitt dåliga självförtroende och sin oförmåga att kommunicera vad hon känner och tycker och upplever, dessutom svårt att hejda sina känsloimpulser.

Jag, tja, det är en helt egen historia. Lättkränkt, egocentrerad, missbrukare, panikångester, bipolär, tjurig, kort stubin och intensiv. Jag ska vara i mitten, jämt och alltid. Har svårt att förstå och ha tålamod med att andra inte hänger med i mitt tempo när jag varvar upp. Då blir jag nog olidlig att leva med. Är jag rädd för.

Och det stämmer verkligen.. Men, problem är till för att lösas så det är vad vi gjort. Men hjälp av glass, pepsi och choklad. Det var trots alls fredag igår och vinflaskan som står är något vi inte får röra så då unnar vi oss andra godsaker.

Nå väl, idag ska vi ut i skogen med kaffetermos och glad hund, sen åka till stan så jag kan hämta ut mediciner… Sen måste vi handla lite mjölk också…så man kan ha i kaffet. Kanske lite vaniljsocker också, det är ju helg 😉 Ikväll är det grillfest på gården men vi struntar nog i det.. Eller, vi kanske går ner en liten stund men troligen inte. Risken är överhängande att någon kommer vilja bjuda på en sup eller en pilsner och då är det nog bäst att hålla sig hemma.

Men vi kan ha trevligt ändå, veta att vi kan spela musik länge utan att störa för man vet att alla är ute ur huset. Nästan alla skulle gå så skulle det komma vänner utifrån också. Så sist jag hörde så var det runt 40 pers som skulle komma. Otäckt många i mina ögon. Så, det blir nog någon film här hemma. 

jealousy

Under en av punkterna på borderlinekriterierna står följande: 

  • Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer.

Det är något som Verkligen stämmer in på mig, det och att jag är svartsjuk. Det är dock allvarligare känslor än jag själv trodde så det är något jag Verkligen måste jobba med. Ja, jag är LIVRÄDD för att förlora Jonas men så rädd som jag är, är inte normalt. Inte när det blir som det blir ibland. Jag vet inte hur jag ska göra, men det blir till att ta fram DBT-häftet och läsa.

Skulle en sån som jag bli lämnad så är det inte så konstigt. Jag inbillar mig allt för ofta att jag inte är värd att bli älskad. Men, nu är jag älskad av den finaste man kan tänka sig och det verkar som att jag försöker förstöra det genom mina dumma känslor. Det är verkligen jobbigt… 

Jag vill inte skriva ut för mycket, för det är jag inte beredd att göra, trots att detta är lösenordsskyddat. Jag är inte redo att förnedra mig själv mer än jag gjort i detta inlägg. Jag vet bara att jag Måste jobba med mina svårigheter. Jag vet bara inte var jag ska börja. Eller hur man gör.

Tårarna bränner men de släpps inte ut så lätt. 

Svartsjukans klor lever i mitt bröst

När vi satt på bussen så råkade jag se att Jonas fått mail av någon när han läste mailet och Direkt var svartsjukans klor där och jag var tvungen att veta vem det var ifrån och nu kan svartsjukekänslan inte släppa. Inte för att jag vet vem hon var men jag såg att det var en hon.

Så skäms jag för att jag är svartsjuk, men känslan är där. Jag känner sån frustration och ilska och hat mot mig själv.. Inte så att jag vill skada mig längre som jag kände att jag ville på bussen, men SKAM! 

Jag vet fan inte hur man ska bli av med såna känslor, för jag fattar väl egentligen att svartsjuka inte är bra, men jag Kan inte släppa just nu. Kanske sen, men inte nu. Men jag är så rädd, rädd att han ska hitta någon annan, kanske gå bakom ryggen på mig eller så…

Det som stör mig är att vi haft en sån bra dag, bortsett från när Jonas byxor sprack :p Men utöver det. Vi har gått runt i knalleland, tittat på folk och gissat vad de kan tänkas heta och jobba med utefter hur de ser ut… haha… Sånt är kul ibland..

Nå väl, nu har jag fått ur mig lite.. Återkommer kanske senare, men nu ska jag skära upp kött till djuren… Se om de blir glada

Svartsjuka och städ

Dagen böjar lida mot sitt slut, eller det är några timmar kvar, men om drygt en timme är det dags för kvällsmedicinen. Jag har tänkt mycket på det där med svartsjuka sen förra inlägget.. Jonas la ut den bilden på facebook och taggade mig i kommentaren, men han menade det inte som en pik mot mig, men jag tolkade det så. För jag kände igen mig.

Så fort hans mobil tänds pga inkommande meddelanden av något slag så gör jag allt för att titta bort, nästan att jag blundar så min “nyfikenhet” inte ska märkas. Ja, jag är lite svartsjuk, inte sjukligt dock, men det är mest för att jag är så rädd att Jonas ska hitta någon bättre, någon annan – vad som helst, eller bara tröttna på mig.

Så jag har inte riktigt kunnat slappna av med dom tankarna. Men som sagt, han sa att det inte var en pik mot mig, Han tycker inte att jag ifrågasätter sms eller liknande, men jag känner mig ändå så träffad, men det är väl för att jag vet hur jag känner och tänker när sms och mail dyker upp. Jag går inte in och snokar och tjuvläser, men nyfikenheten och oron i bröstet vaknar som fan.

Men, för att ha annat att tänka på så har jag äntligen fått tummen ur och städat skåp och kökslådor idag och det känns faktiskt skönt.. Så snart är köket riktigt fräscht igen. Skulle behöva tvätta gardinerna också för de är så fulla i katthår, men det kans räcka med att bara ta bort pälsen så är det okej igen.

Nu ska jag fixa lite kaffe och sen prata med Lisa på msn. 

Svartsjuka

Svartsjuka uppstår när man känner att en värdefull relation hotas av en rival, antingen inbillade eller verkliga. Det finns många former av svartsjuka t.ex, syskonsvartsjuka, svartsjuka i relationen, svartsjuka gentemot familj och vänner, till kollegor och chefer.

Det är svårt att definiera svartsjuka eftersom det är en komplex känsla som vänder om och kommer till uttryck på många olika sätt, t.ex. genom ilska, ångest, sorg ensamhet, oro osv.

Svartsjuka visar sig både känslomässigt och beteendemässigt men eftersom både tankar, känslor och handlingar är olika från individ till individ, är det nästan omöjligt att göra en entydig definition av svartsjuka.

Är du svartsjuk? Oroar du dig i din relation för i din hjärna påhittade händelser? Hur lär du dig att hantera din svartsjuka? Klarar du att erkänna för partner eller vänner att du är svartsjuk? Känner du igen dig i bilden?

Vågar du erkänna din svartsjuka som kommentar i min blogg?

Enkelt svartsjuketest:

  1. Brukar du kolla din partners sms, email eller facebook? (Nej, men frågar vem sms/mail kom ifrån)
  2. Tror du ofta att din partner ljuger när han/hon säger vad han/hon gjort och varit? (Nej)
  3. Brukar du leta igenom din partners fickor och väskor när han/hon varit borta? (Nej)
  4. Anser du att du inte duger för din partner och att han/hon förtjänar bättre? (Ja)
  5. Blir du kränkt när din partner pratar om sitt ex? (Ibland)
  6. Är du misstänksam när din partner pratar i telefon med andra? (Kan hända ibland)
  7. Blir du svartsjuk när din partner är ute med personer av andra könet? (Ja)
  8. Tror du att din partner skulle lämna dig om han/hon fick chansen till någon “bättre”? (Ja)
  9. Skulle du kunna tänka dig att avlyssna din partners telefon, facebook eller mail? (Tror inte det)
  10. Din partner får ett email eller sms som han/hon snabbt tar bort. Blir du misstänksam och känner oro? (Ja)
  11. Är du övertygad eller tror att din partner är otrogen trots att du inte har bevis? (Ibland)
  12. Ifrågasätter du ofta trovärdigheten i din partners svar då du “redan vet”? (Kan nog hända)
  13. Brukar du förbjuda din partner att ha kontakt med sina ex? (Nej)