Archives

Äntligen säger jag bara

Något hände med min dator, varken jag eller Bror vet vad – det enda vi vet är att han satt i 4 dagar och slet med att få det att fungera och nu, äntligen. Nu ska jag bara ladda ner alla program som jag behöver.

När Bror fixade det allra sista så gick jag ut med Dipp och vad säger man om tiden för sträckan

promenaden

Första badet så var tösen i kanske 15-20 minuter, när vi väl gick vidare så hittade hon en pinne att leka med.10577055_10152412404104580_2432071477432490300_n

När hon efter mycket om och men så gick vi vidare, kanske 5 meter, då hittade hon en stor rot som hon skulle slita i stycken.. Galna jycke!! Sen blev det en tur genom skogen och där sprang hon som en tok minst sagt.. Tur att kopplet ändå är 8 meter så hon får ändå springa av sig lite.

Sen fick hon lite hjärngympa innan vi gick. Härom dagen så var det en pinne som var extra fin så hon vägrade släppa den  så den la vi på balkongen. När jag röjde upp där så la jag den i korgen med lock så en del av pinnen sticker ut och den kämpade hon länge med för att försöka få upp men hon gav upp…

Men datorn nu då, vet dock inte än hur jag ska hitta alla  filer som försvunnit – men det löser sig väl. Just nu är det bara så skönt att slippa surfa genom mobilen. Tur dock att den biten fungerar med att sitta vid en dator är lite lättare om jag får säga mitt! Så, detta ska jag nu fira med en kopp kaffe 🙂

Min barndom – ljusa minnen

LÅNGT INLÄGG!


Allt började onsdagen den 10 oktober 1979 kl 09:23. Jag plockades ut genom kejsarsnitt och dagens väder var enligt anteckningar ostadigt. Vi, jag och mamma stannade på lasarettet till 22 oktober och sen fick jag komma hem, hem till mina syskon och övrig familj.

Jag var 51 cm och vägde 4290. Min familj bestod då av Mamma Peggy, pappa Karl-Evert, Bröder Hans, Stefan och Håkan och syster Monica..  Hade då även farmor Karin och farfar Ragnar och de bodde i Björnlunda – precis som vi.  Mormor och morfar bodde i Lugnvik som ligger i Ångermanland.  Utvecklingen, som kanske är ointressant skriver jag ändå.

Jag var ca ett år när jag sa mina första ord och det var pappa, tutte och titta. Gick gjorde jag den 15 november 1980 och jag fick min första tand i mars 1980

8 april 1981 bröt jag armen första, men inte sista gången. Jag bröt armen 3 gånger under bara några år. Jag var även ett sk öronbarn så mina 4 första år vara bara öroninflammationer. På 1 år hade jag öroninflammation 14 gånger.

Den 26 maj 1984 blev jag moster för första gången och idag är jag moster till 4, faster till 4 och änglafaster till 1. Är även gammelmoster till 2. Så där märker man att jag är en liten sladdis.

Andra saker i min barndom, jag gick på lekis och där höll jag mig mycket för mig själv som jag kan minnas, jag minns första gången jag skulle sy, då valde jag att sy ett blått hjärta till min pappa, ett hjärta som ligger i en kartong om jag inte minns fel.

Skolan jag gick i de första 6 åren var Welandersborg i Björnlunda och högstadiet gick jag på Frejaskolan i Gnesta. Skoltiden väljer jag att inte skriva om i detta inlägg.

Jag var väldigt mycket med pappa och min syster då mamma jobbade mycket, men jag har även minnen från henne också. Vi var ofta ute i skog och mark, jag gick tillsammans med lekis på skogsmulle som många andra.

När vi inte var ute med mulle så var det mycket Sörmlandsleden under större delen av året och på vintern var det mycket skidor. Av någon anledning har jag mest minnen av mig och pappa, jag var lite av pappas flicka och vi gjorde mycket tillsammans.

På somrarna var vi hos släkten på mammas sida uppe i Norrland och där har jag massa fina minnen där jag var väldigt mycket med mina kusinbarn, vi spelade teater, cyklade, vi åkte till Rotsidan och badade, var även vid en annan sjö som jag inte minns namnet på.

Norrland, härligt ställe och bland det bästa med somrarna var att morfar var ute i skogen och plockade litervis med blåbär som mormor gjorde sylt av. Sen köpte vi stora kartonger med tunnbröd som vi smulade sönder och hade på blåbärssylt och mjölk – Bryta. Bland det bästa som fanns. Jag och mamma spelade mycket bilbingo på Olympia och när jag inte var med så stod jag och mormor på balkongen och räknade bilar som åkte förbi när bingon var slut

Jag var även väldigt aktiv, testade på en massa olika idrotter men lagsporter var aldrig min grej, så istället var det – återigen jag och pappa som cyklade, simmade, sprang, gick i skogen och åkte skidor. Jag trivdes bäst så. Tillsammans med mamma var det massor av golf, jag spelade lite, men satt mest i golfstugan, åt glass och matade igelkotten som bodde under golfstugan. Jag minns än idag doften därifrån.

Vi åkte tillsammans skidor också, jag och mamma åkte massor av pulka och jag och pappa åkte pulka i den stora skidbacken i Gnesta.

Nu när jag skriver så skäms jag nästan som inte minns mer där mamma var med. Jag brukar minnas mer men inte nu i skrivande stund. Jag har mest minnen med pappa av någon anledning. Jag misss saker som att vi simmade Åsimmet på 1 km i Nyköping, Vansbrosimmet på 3 km, jag bröt dock efter lite mer än 2 km för vattnet var så fruktansvärt kallt. Det var på gränsen att de skulle ställa in det pga temperaturen.

Dagen efter skulle jag simma tjejsimmet som bara var 1 km men där sjönk jag som en gråsten för jag fick typ kramp av kylan så funktionärerna fick hoppa i för att hjälpa mig upp.

Vi sprang Laxneloppet på 6 km och cyklade Glan runt i Norrköping som var 7 mil. Drömmen var då att ta tjejklassikern men jag var för ung för att få delta. Något som kändes surt för jag visste att jag skulle klara det.

Sen åkte vi i Gnesta en sträcka som var 7 km om jag inte minns fel, sen när vi kommit runt så satt vi i snön och drack varm pripps energidricka innan det var dags för 1 varv till.

När jag var 12, skulle fylla 13 så separerade mina föräldrar men det gjorde mig ingenting för de höll sams hela tiden ändå och jag fick hela tiden välja vem jag ville vara hos. Även fast de inte bodde ihop så firade vi alltid jul och nyår ihop.

Så jag kan inte gnälla på min barndom (utom skoltiden). Jag hade bra föräldrar, och vi var väldigt mycket hos farmor och farfar och på somrarna så satt jag och mina kusiner i trappan tillsammans med farfar och lyssnade på när han spelade munspel och så sjöng han ofta ”Flottar kärlek” med Snoddas.

Tyvärr dog farfar tidigt, 1986 men jag minns ändå mycket av honom, just för dessa minnen. På somrarna så kom ofta mina kusiner, Ulrika och Markus och det var bland det bästa jag visste. De är 2 år äldre än mig och vi hade rätt livlig fantasi och hade mycket kul tillsammans och alltid när de åkte hem så grät jag.

En sak jag också minns är en sommar, jag hade enbart korta shorts och ingen tröja eller linne, cyklade tillsammans med några och jag ramlar ner i ett dike – fullt med brännässlor.  En annan gång så cyklade vi i skogen och tog väldigt mycket risker om jag tänker efter och en gång slirade jag med cykeln in i en stor myrstack..

Jag var en form av apa, klättrade mycket i träd, gärna högt. Ena gången så var jag hemma hos en kompis och klättrade högt upp i en björk, så de ringde efter mamma för jag typ vägrade att klättra ner.

Mer risker, så fort jag var i skogen och stötte på ormar – tro inte att jag backade, nej nej, jag skulle plocka upp dom. Totalt noll respekt. Hade dock tur för jag blev aldrig biten. Jag var intresserad av alla djur. Jag älskar fortfarande djur..

Favoriter idag är katt, fåglar i det fria, råttor och kaniner. Börjar nu vänja mig vid tanken på att äga en hund..

Den 10 augusti 2011 träffade jag Jonas första gången och efter det gick allt fort. Jag var inställd på att aldrig mer inleda en relation, men med honom kickade det direkt. Jag var precis på väg att få en lägenhet i Södertälje, men jag ville verkligen inte bo där och insåg även att skulle jag bo där och leva på soc så skulle jag inte ha råd att åka till Jonas.

Det resulterade i att vi flyttade ihop väldigt tidigt, men det har alltid känts rätt. Jag känner en enorm trygghet tillsammans med honom, han får mig ofta att skratta och må bra. Han stöttar verkligen mig på alla plan.

Den 10 december 2013 så stod vi i stadshuset och sa  ”JA”  till varandra. Vi hade ett  litet bröllop för det var så vi ville ha det. Det är en dag jag aldrig kommer att glömma, den var perfekt från morgon till sen kväll.

Det ärr där jag är idag tillsammans med den familj som jag skapat, jag, Jonas, Dipp och Chips.

Glädjande besked


Sen jag vägde in mig så har jag gått ner 14,5 kg

Jag trodde att jag hade gått ner nästan 10 kg, men så ställde jag mig nyss på vågen och det visade sig att jag gått ner 14,5 kg. Riktigt glädjande nyheter! Jag känner mig sjukt nöjd och chockad!

Detta betyder att jag bara har 10 kg kvar till min målvikt och jag sikar in mig på att vara där till sommaren. 1 kg i veckan så kommer jag att klara det och det känns helt fantastiskt! Jag är supernöjd!

Även Jonas har gått ner runt 15 kg, vi båda vägde oss nyss så här i Viskafors sitter nu 2 mycket nöjda personer ska ni veta! Jag kunde aldrig tro att jag gått ner så pass mycket!

I vår träningsblogg – som dock blivit en smula bortglömd, där har jag lagt ut en bild på hur jag såg ut när vi började träna, sen ska jag ta en bild när jag är framme vid mitt mål, så kommer vi alla kunna se skillnaden! Helt fantastiskt!


 

 

2 januari

I natt föll jag. Jag ramlade ner i ett svart avgrundshål där jag inte lyckades ta mig upp. Jag satt där och lutade mig mot ytterdörren och var fruktansvärt rädd. Rädd i min ensamhet. Ångesten kokade – som vanligt. Men, nu . Jag har andra saker att fokusera på.

Jag ska ju till gymmet. Det känns kul. Jag ser dock inte fram emot att åka till staden, jag vill ha gymmet precis utanför dörren. Men nu måste vi handla kattmat också. Hon har just nu ingenting, så jag vet inte vad jag ska ge henne för frukost. Hon kommer få en sen frukost.

Men jag då. Jag får heller ingen frukost än. Det får bli 2 bananer i stan och jag hoppas de är prickiga för då kostar de 1:-/styck. Annars kostar de 30 kr/kg. Så, prickiga bananer hoppas vi på.

Utan frukost i magen så kan man inte prestera. Men, jag ska ta en knäckebrödsskiva. Bara en. Det kan inte bara så många kalorier.

Nå väl. Jag är röksugen som tusan, och kaffesugen, men kaffet sår bredvid mig. Sen ta jag mig en snus. Klockan är 09:22 och om exakt 2 timmar går bussen.

Så ja, jag föll. ner i det svarta. Jag Skulle ju väcka Jonas, men allt gick på otroligt fort. Nu skäms jag, men vill samtidigt mer. Men. Jag ska på terapi i morgon. Det behöver jag.

Konstig natt

Somnade vid 22-tiden och sen vaknade jag kl. 00:00, sen 02:00 sen 04:00 och sen nu klockan 06:00 och då gav jag upp. Att sova utan propavan fungerar så där kan man säga, men nu känner jag mig rätt så pigg så jag valde att stanna uppe, så nu sitter jag påklädd och ska strax brygga lite kaffe.

Kl 09:26 åker vi hemifrån, eller jag i alla fall för jag ska till sjukhuset och efter det drar vi till gymmet. Då får jag tillbaka min dosett av Åsa och i den ligger det propavan tror jag. Hoppas det i alla fall. Hon ska få tillbaka sitt halsband som jag fick låna på bröllopet.

Åh vilket underbart bröllop det var! Allt var så perfekt. Det enda som var synd var att fotografen backade ur och inte följde med till restaurangen för att ta bilder där. För det hade blivit perfekt!! Vi stod mot ett draperi men med mobilkameror så smälte klänningen in för mycket mot draperiet men det hade nog blivit bättre med en riktig kamera.

Annars hade vi sett ut  en annan plats för bröllopsfotona. Så, det var mycket synd att hon inte följde med som bestämt. Lite ledsen blev jag faktiskt. Men så blev det. Hon tog några fina bilder i stadshuset, men det var på restaurangen vi hade sett ut ett ställe där vi skulle stå för att ta bilder som sen skulle bli tackkort.

Nu vet vi inte alls vad vi ska ta för bilder men det löser sig. Vi måste fundera lite till.

Men men… Nog om det… Nu ska jag fixa kaffe, sen äta lite frukost så man orkar med träningen sen. Så nu smiter jag vidare. Ska ge katten sin frukost också. Jonas och Dipp sover än och Jonas ska ja väcka kl 8:00 för att vi ska hinna med bussen.

Men nu smiter jag…

Att gå på ett band

Det blir ingen powerwalk hemma, vi ska gå på gymmet istället. Det är för kallt ute. Mina byxor står inte emot denna kyla plus att Jonas får problem med luftvägarna när det är för kallt. Så vi åker till gymmet och går på löparband.

Men jag kommer inte gå på bandet i en timme, jag kommer även köra crosstrainer och rodd. Löparbandet i en timme känns för tråkigt. Sen ska vi köra de övriga maskinerna och övningarna som vi fått som läxa.

Men denna gång tänker jag göra plankan Innan övningarna. Jag klarade ju bara 30 sekunder igår och det kändes så misslyckat. Jag vet, jag är nybörjare… Har bara kört plankan i lite drygt en vecka. Sen är det övningarna med vikter. Och övriga maskiner.

Men jag måste prata med Anna om vikterna, för på vissa maskiner känns de för lätt. Så jag kör ju 15 set istället för 12, jag kan visserligen börja så också, men jag vill ta i.. Känna att jag jobbar. Visst, jag vill ju gå ner i vik och minste bukfetman, men jag vill även bygga muskler, särskilt axlar, armar och rygg.

Magen fokuserar jag på när midjemåttet minskat. Mitt slutgiltiga mål är att komma ner till 85 sm. 80 vore ju drömmen, men jag tror inte jag kan komma dit. Men vi får se. Träna är kul som attan.

Jag vet inte vad för mål som är rimligt under dessa 12 veckor, men jag skulle tro, som Tony säger – en cm i veckan, så då blir det ju 12 cm mindre. Men jag ska fortsätta träna efter dessa veckor.

Jag bara måste för jag har fått blodad tand det tar inte emot att åka dit trots att det är en bit för oss. Jag längtar dit. Men vi kan inte åka riktigt än, för vi vill passa på att äta efter träningen, och frukosten serveras bara fram till 10::00 så ska vi hinna gå en timme plus träna så kommer vi inte hinna med frukosten.

Så vi satsar på lunch istället. Men men… Nog om träning. Ja, jag har blivit smått besatt och jo, jag kommer klara detta.. för er som inte tror på detta. Jag har klarat 2 tuffa prov på 1 vecka, klarar jag det så klarar jag allt!

Mer om träning

Meddelande om träning och kost

När det gäller träning ska vi trappade upp den successivt. Vi  börjar de första 4 veckorna en rask powerwalk på 1 timma, helst på morgonen innan frukost.

De vill att ni gör detta varje dag de första 4 veckorna, oavsett väder! Vill vi får vi självklart träna mer än detta men att vi då varierar träningen. När man inte har tränat så mycket och samtidigt är överviktig kan belastningsskador lätt framkallas.

Får vi ont eller att det inte känns bra måste vi säga till så anpassar vi träningen ett tag. Vi kommer sedan successivt att öka träningsdosen men första perioden har vi fokus på viktnedgång och ökad rörlighet.

 Vi ska redan nu upp alla lördagar 09.30-10.30 på Onyx centrum. 

När det gäller kosten så kommer vi få äta max 1400 kalorier per dag de första 6 veckorna. De vill att vi utesluter all potatis, pasta, ris, godis, bullar och bröd under denna period.
Öka protein, frukt och grönsaker. Ägg är bra till frukost men det går även bra med ex. turkisk yoghurt med lite nötter och bär.

Självklart funkar även annat men håll koll på kalorierna. När det gäller lunch och middag så ät gärna kött, fisk, fågel, nötfärs och skaldjur.
Ta det lugnt med feta såser, ta heller lite olivolja till salladen. Variera tillbehören med olika grönsaker och ibland även wokade eller rostade grönsaker och rotfrukter.

666 meter

Ja, det var antalet meter på inlines ikväll.. haha… Men jag har så pinsamt dåligt mörkerseende så jag såg inte om det låg stenar i vägen eller om det var skarvar så jag var feg, men å andra sidan har jag inte åkt på typ…? 3 år så då är man ju aningens ringrostig kan man ju lugnt säga.

Men nu blir det så här, powerwalk på onsdagar och söndagar och inlines på fredagar. Och inlines på fm eller dagen. Sen ska jag försöka komma igång så jag kan löpträna också. Men det blir ett senare projekt. Drömmen är att kunna ta Boråsklassikern, men jag äger varken cykel eller skidor, så jag får ta allt utom de delar då… S gå blir det 1 mil löpning, 1 mil promenad och 1 km simning. och det ska göras under en 12 månaders period. 

Sen vill ju jag ta riktiga klassikern, men som sagt… cykel och skidor.. Ska till polisen och kolla vad cyklar där kan kosta att köpa ut. Det bör ju inte vara så hiskeligt dyrt kan jag tycka.

Men cykel vill jag ha, då kan man ju cykla till Borås eller Kinna och sen vända. Kör jag till Kinna så blir det ju 6 mil tror jag…. eller liknande.

Nå väl, jag mår bra. Äkta den här gången, jag har ju min mask på, men jag känner att den är stabil.. Den börjar inte spricka av ångest för ångesten är borta. Känns gôtt!! Hoppas det fortsätter så.. Att de nya medicinerna gör nytta. Vi har ju höjt dosen Kom jag på nu så jag måste ändra i dosetten.

Sen ska jag kolla om nya apodosen kommit nästa vecka, annars får jag dela dosett ytterligare en vecka. Men det ska jag väl stå ut med!! Nu är klockan 19:21 och jag ska snart hoppa in i duschen och sen skulle jag dra på mig min morgonrock och mysa, men jag äger ingen så det blir svårt. Jag vill ha en med lång huva och i strl XXL typ. För en morgonrock ska vara stor, 

Så man kan gotta in sig ordentligt. jag har hittat på Åhléns så jag ska köpa en så fort vi får råd. Det är så ofantligt mycket saker man vill ha, men drömma kostar som tur är ingenting. Så jag fortsätter drömma 🙂

Nu ska jag ta min dusch, sen blir det slappa i underkläder resten av kvällen. Se hur fettet valkar sig :p Men det får Jonas stå ut med.. Sen att jag inte står ut är en annan femma.. Men först, LÄXAN! Svårt, men måste göras.

Angående Biggest loser

Jag ska berätta, först och främst så är jag sjukt taggad och tacksam att jag fick detta erbjudande. Och hur? Ja, av någon slump så hittade jag att de sökte deltagare till  detta event i Borås, på facebook men hur vet jag inte. Men jag nappade direkt, mailade Tony som håller i allt och frågade om jag räknas som tillräckligt överviktigt och jo, det gjorde jag.

Frågade sen Jonas som bojkottade hela idén först, men efter att han tänkt så ändrade han sig. Det kommer alltså inte vara några tv-kameror, vilket känns bra! Sen är jag lite spänd då det kommer hållas på gym och utomhus och jag har ju inga vettiga träningskläder!!! Eller jag har ett par tunna byxor och ett par Craft underställsbyxor. Men överkroppen, det får bli ett kommande projekt! 

Men en eventuell sponsring kan lösa det, annars blir det Emmaus som har en hel del träningskläder också. Det enda är sport-bh som jag behöver köpa, men det vet jag ett bra ställe som även har större storlekar och finns det inte inne så fixar de den saken. Och det är Fitnessbutiken.

Jag längtar till detta och känner mig sjukt taggad. Och jag hoppas jag känner mig lika taggad när det väl drar igång! Så fram till dess så ska jag sluta äta godis och SLUTA RÖKA!!!

Så jag ska börja redan nu, trappa ner med rökning, öka promenader, minska godis. Promenader kommer inte räknas om Dipp är med utan går jag på promenader så ska stavarna med och då ska jag hålla högt tempo. Nu kör vi liksom! Jag ska skaffa min en grundkondition att stå på så jag inte börjar flåsa bara för att han säger ordet promenad.

Nå väl, nu ska jag ta lite medicin, tvätta av mig och sen byta om till ledigare kläder. I morgon är det onsdag och då ska jag lämna blodprover på våårdcentralen i Viskafors, sen går jag hem därifrån för att komma hem, byta om och ta stavarna och gå. Ska komma på en bra promenadväg bara. Ska mäta mig i morgon tänkte jag, eller om jag väger mig iom att jag ska blåsa. 

Se vad vikten står på nu och sen kanske köpa en våg. Orka mäta liksom. Jag vill ha kontroll med vikten också. Så kom inte med detta att fett väger mer osv för det vet jag. Men jag tror inte att powerwalk ger så himla mycket mer än en viktminskning och bra kondition. 

Så nu kommer jag skriva om fysisk aktivitet också och inte bara mitt psykiska mående. För nu ska jag lyckas gå ner i vikt, och sen hålla vikten. Det sägs ju att de första 3 månaderna är den tid det tar innan man fastnar ordentligt, så då gäller det att hålla igång sen också, men det hoppas jag vi klarar. För både jag och Jonnas har vikt vi vill bli av med.

Jag kommer att ta före- och efterbilder och Kanske publicera i bloggen. Det återstår att se 🙂

 

 

Försiktig start

träning

Jag skulle träna idag, så jag beslutade för en powerwalk. Det blev till Tempo och tillbaka med en liten avstickare upp på Högsätervägen och ner på Källebergsgatan. Det blev totalt 2,65 km och det blev inte långt, men bättre än ingenting. Jag valde att gå ut försiktigt just för att jag inte ska tröttna. 

Men på tisdag är det dags igen. Då blir det inlines om väglaget tillåter. När vägarna är våta som idag så blir det ju så halt. Men är det blött så blir det powerwalk/jogging. Då blir det en annan väg – men vet inte vilken än. Kanske att jag försöker mig på intervall i skogen. Det är träning som tar mycket men inte tar så lång tid.

Det är resultatet jag är ute efter, är rädd att inte komma i bröllopsklänningen nämligen för med måtten som var så var det Precis att de skulle passa mig så jag vill gärna gå ner lite till dess. Jag drömmer var och varannan natt att klänningen kommer att spricka mitt under akten. Det vore en mardröm! 

Men, nu ska jag ta och hoppa in i duschen, sen läsa lite i en bok med träningstips för nybörjare.