Archives

All denna prövning som sker

Jag funderar mycket på saker som sker, särskilt riktat mot mig själv, min kristna tro, tvivel och prövningar. Så jag svarade på en kommentar i Paulins blogg där jag frågade en hel del frågor, men denna fråga har jag funderat mycket på:

“Men något jag alltid undrat är, jag är psykiskt sjuk och har varit riktigt dålig de senaste 10 åren. Många säger att det är Guds prövning, något jag själv länge har trott. Men varför ska han pröva just mig så länge?Men något jag alltid undrat är, jag är svårt psykiskt sjuk och har varit riktigt dålig de senaste 10 åren. Många säger att det är Guds prövning, något jag själv länge har trott. Men varför ska han pröva just mig så länge?”

when-god-speaks-christians-listen one

Svarat gick att finna i 1 Kor 10:13 och lyder;  Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den

Jag visste att svaret fanns i bibeln, men jag visste bara inte var, så detta svar tackar jag för. Det får mig genast att tänka på dikten, “Fotspår i sanden” Som finns att läsa här:

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. 

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. 

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. “Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: “Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.

 

Att finna trygghet i en enkel bön

En intensiv bön, fungerar utmärkt. Faktiskt – tills man slutar prata, slutar lyssna. Jag kan inte göra det all min vakna tid. Eller? Jag har nu legat i sängen med en iskall klump mot bröstet. Tillslut gjorde det bara ont, men jag antar att det är meningen, men jag stod inte ut. Jag har en handduk som ligger i frysen, den är det tänkt att jag ska ha över pannan.

Men jag spar den till ett senare tillfälle. Nu har pulsen återgått till nästan normal takt, jag fick verkligen anstränga mig. Andningen är inte lika snabb och ytlig och tårarna har slutat att rinna – synligt i alla fall. Nu sitter de bara i tårkanalen och gör ont. Hur jag ska klara dagen återstår att se. Det är alltid tufft när man vaknar med känslan.

Jag somnade med ångest, även det tog tid. Jag var tvungen att tvinga ner andningen och efter en evighet så lyckades jag somna av ren utmattning. Men i denna stund, ångesten är kvar. Så pass kraftig att jag mår illa. Men det ska jag försöka lindra med vatten och mer theralen. Tog 8 rosa tabletter för en timme sedan, precis innan jag la mig.

Men effekten ligger på noll, så jag tänker om jag har 16 tabletter i systemet så kanske det fungerar. Tillsammans med 3 rör theralen. Det är verkligen den sämsta “ångestdämpande” som finns och de är det enda jag får ta.. Eftersom jag nu påbörjat dbt så får jag inte ta något annat.

Jag måste verkligen lära mig att oavsett hur vidrigt stark ångesten är så Måste jag ta mig dit. Jag skäms att säga det, men idag misslyckades jag. Vågade inte ens ta mig upp ur den trygga sängen. Jag försökte, jag satte mig upp men att sätta fötterna mot golvet, där gick gränsen.

Men jag försökte. Jag kom inte upp förrän Jonas gick upp. Då var “kusten klar”. Jag vet inte vad det är, men något är det. Fel i huvudet är det i alla fall. Och ja, jag Är glad att jag kommit igång med DBT:n men jag misslyckades idag. Allt är detsamma, jag är vek, klen och trasig.

Jag vet att jag måste göra som alla säger, att “ta mig i kragen” men HUR gör man det när den där jävla kragen är trasig? Det är inte så lätt som alla säger och de flesta som säger det är de som aldrig har haft ångest. Det är lätt för dom att komma med råd, tyväärr. Andra råd är bättre men just kragen, det känns mer som ett hån.

Hade det varit så enkelt så hade jag i skrivande stund befunnit mig på mitt jobb. Eller i skolbänken. VEM vill må så här? Vem vill byta skor med mig? Med oss som mår så här? Jag tror inte att det finns någon..

Så, jag lämnar mina tankar till högre makter. Hoppas på bra svar från den enda som är riktigt mycket starkare än alla andra. Det är jag dock tacksam för, att jag har min kristna tro. Den hjälper mig, men just idag är det tufft. Riktigt tufft. Men så brukar det vara om jag somnar med ångest. Då startar dagen oftast med samma känsla. Men idag är den starkare än igår kväll.

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Matt 7:7-8

En kväll som spenderade i kyrkan

I kväll vad det dags att gå till kyrkan. Den första jag träffade var Martin och det var fantastiskt kul, var länge sen jag såg honom. Det är hos honom och hans fru som vi träffas när det är husmöten. Det var dock länge sen jag var där också, tyvärr. Men jag ska finna orken att ta mig dit.

Där brukar vi vara runt 6 personer och tillsammans läser vi ur bibeln, pratar om saker som hänt och saker som bara ligger oss varmt om hjärtat. Eller samhällets orättvisor som finns i världen.

Idag läste vi Jakobsbrevet, bad i all enkelhet och pratade om bland annat de rumänska romer som fyller gatorna i Borså och säkert många andra städer.. Men, det som fick mig att reagera ordentligt var en man som var 92 år gammal. Han berättade att han hemma hade både dator och ett mindre gym. Då tänkte jag att det var kul med en så gammal man som hänger med i teknikens värld när han hade dator och använde internet, sen att han var aktiv för att hålla kroppen i trim.

Sen när vi skulle läsa bibeln så plockar vi fram våra biblar – men inte han. Har tar upp sin androidtelefon och läser bibeln i appen som han laddat ner. Jag tyckte han var så himla härlig! På alla sätt och vis!

Så fikade vi lita under tiden. Men jag var tvungen att gå vid 20-tiden så jag var bara med i 1½ timme för sen skulle jag möta upp Jonas vid bussen så vi skulle komma hem i någorlunda skaplig tid.

Så, nu har jag nyss lagat mat, åt lite nu men sparade resten till i morgon så jag kan äta innan jag ska åka till Solhem på lite terapi. Ska vara där vid 13 men jag stretar emot. Det gör jag alltid men jag vet att jag behöver åka, så då gör jag det. Jag känner egentligen att jag skulle behöva åka, men någon röst i mig skriker bara nej.

Fråga mig inte var den rösten kommer ifrån. Antagligen från Grums eller något sånt. Nå väl. Nu ska vi dricka lite kallt kaffe som var kvar från innan och sen ska jag bara sitta här, i fåtöljen och varva ner innan jag går och lägger mig. Ja, det kan tyckas lite skevt att dricka kaffe innan jag ska sova – men kaffe eller inte spelar ingen roll för min nattsömn. Som tur är, för nu är jag kaffesugen!

Djupare tankar om djurrätt

En gång i tiden var jag vegetarian, gick sen över till vegankost. Började sen av någon konstig anledning till att äta kött igen, när och varför har jag inte en aning om. En stor fördel med vegetarisk var att jag gick ner i vikt, vilket var trevligt 🙂

Jag hänger en del på olika sidor om vegetariskt och blir mer och mer sugen på att återvända. Men mitt “problem” är att jag gör allt mer komplicerat än vad det är.. Allt från inköp till matlagning..

Ett annat problem, ett sorgligt sådant är att jag inte tål soja och jag älskar sojamjölk och glass som är baserat på soja. Rostade sojabönor ska vi inte tala om, det kan jag äta hur mycket som helst av, men min mage pajar totalt.

Sen är vegetariskt sjuk gott.. Jag älskar falafel, gjort på kikärtor för er som inte vet. Sen annars då.. Dagen har inte inneburit några direkta saker.. Har varit ute med Dipp, druckit kaffe, pratat med läkaren nyss. Hon satte ju ut Omeprazol och när jag ifrågasatte det så sa hon att hon skulle skriva ut recept på Pepcid duo. Så jag förstår inte egentligen varför hon byter..

Kanske för att Omeprazolen tappar effekt om man äter det för länge och det vet jag redan att risken finns, men kanske att effekten blir bättre om man byter sort, vad vet jag.. Men men. Ikväll ska Jonas på möte med Föreningen balans och jag åker till kyrkan.. Det är bra att kyrkan har aktiviteter ikväll så Jonas kan känna sig trygg med att jag inte ska göra något dumt.

Jag förstår hans oro på den biten eftersom jag fortfarande är ostabil i mitt mående. Jag har dock inte haft några ss-tankar på rätt länge.. eller typ  ? 1½ vecka kanske.. Kanske 2 tom. Men det är ju inte lång tid så då är kyrkan bra. Jag har dessutom inte varit där på länge så det känns bra att komma tillbaka.

Annars har vi inga större planer för dagen. Vi åker hemifrån 17:50, eller jag gör i alla fall…. Sen vet jag inte hur lång tid vi är i kyrkan.. Men jag går nog vid 20-tiden för då brukar mötena som Jonas går på vara slut, så åker vi hem samtidigt.

I morgon är det terapi, ska träffa min individualterapeut kl 13 och sen är jag åter ledig till på tisdag. Nå väl. Mina tankar just nu. Kommer nog dyka upp mer under dagen 🙂

På jakt

Jag sitter på Bon prix och letar boleros och koftor till bröllopet, för även fast jag skulle enligt måtten få plats i klänningen utan problem så är brösten i vägen, vilket resulterade i att bh:n syns så jag måste ha något som döljer den. Jag ska kolla på Emmaus och Myrorna om de har någon så jag kan komma billigt undan…

Inbjudningskorten är skickade –  alla 8 för mer än så blir det inte. Det blir familjen, en vän som sminkar mig och en vän som ska fotografera oss. Annars är det bara familjen. Föräldrar plus barn.

Sen framåt vårkanten så ska vi ha en liten fest för vännerna. Och då blir det desto fler – hoppas jag… Nu kommer säkert folk att bli besvikna för att de inte får närvara vid bröllopet, men vill de komma på akten så får de göra det, men sen efteråt så blir det bara familjen. 

Annars – det är söndag och jag ska till kyrkan, få sjunga lite, fika lite och sen bli fylld av positiv energi. Det brukar funka så i alla fall. Man känner sig som en ny människa när man åker hem. 

Min tro. Ja, den vacklar, men jag tror ändå. Mer på själva Jesus än på Gud. Eller jag tror på Gud också, men inte på sagan om hur han skapade världen. Det känns bara påhittad. Där tror jag på evolutionen. Så min tro vacklar lite.

Nå väl. En i DBT-gruppen sa att hen önskade att hen kunde tro för det blir nog lättare att stå ut och klara alla motgångar i livet, men det kan jag säga – det gör man inte. Det svarta är lika svart oavsett om man tror eller inte. Det har jag märkt från då min tro försvann helt och hållet och fram till vad den är nu.

Men men… Nu ska jag prata med Jackie lite, skulle fortsätta sova men vi får se hur det blir.

Känns som jag gråtit ögonen ur mig

Somnade vid midnatt och vaknade vid 2 och sen har jag knappt sovit någonting. Nån timme här och en halvtimme där. Nu känns ögonen lika trötta som de gör om man gråtit riktigt mycket och det har jag ju inte gjort. 

Nu är klockan 8:50 och jag vet inte om jag ska till kyrkan.. beror på hur jag känner mig om en timme. Jag bestämmer mig senare. Är så trött och risken är då stor att jag somnar. Det har jag ju gjort i kyrkan tidigare. 

Men det känns dumt liksom, somna på ställen man ska vara vaken på. Sen efter gudstjänsten är det fika och då får man prata med Martin och Erika lite – och de andra. Så ja, jag går nog dit. Ska klä på mig strax och då kanske jag känner mig piggare.

Ska även handla lite. Vi behöver ha hem lite i matväg, så billigt som möjligt så det får bli vitkål och blodpudding. Vitkål har jag saknat.. Det är så gott. Sen gula ärtor så man kan göra ärtsoppa. Det var ju riktigt gott! Att jag inte tyckt det innan är konstigt, men alltid lär man sig något nytt.

Måste även till apoteket för att kolla om min apodos har kommit då läkaren skulle se till att jag har lergigan i som Ska gå under högkostnadsskydddet. Det är konstigt, för på mig så tog de bort lergigan ur dospåsen för att medicinen kostar pengar. Men de har inte gjort det för Jonas. 

Undrar hur länge man ska vänta tills den ger effekt – om den ger effekt? Som det är nu så mår jag likadant som innan jag åkte in akut. Men i morgon är det måndag och då får jag prata med min kontaktperson och då ska jag drypa ur mig allt vad jag kan. Om allt utom övergreppen. För det är inte hennes bord om man säger så.

Sen känner jag en lust att ge mig ut och träna idag, men jag ska inte göra det förrän på tisdag. Det gäller att hålla på rutiner för min del. Ska jag sen träna på söndagar så ska jag skriva in det på mitt schema. 

Men, nu ska jag dricka kaffe, tvätta av mig, klä på mig och sen se om jag är redo för dagen. Det liksom återstår att se

I morgon ska jag ta mig i kragen

Logotype.jpg-for-web-large

I morgon ska jag ta mig till kyrkan igen. Det får mina nerver att hålla sig lite lugnare. Sen ska jag försöka se om man kan få någon att prata med i väntan på terapeut inom psykiatrin. Jag tycker mycket om Maria som är pastorns fru i församlingen. Så jag ska fråga henne om man kan få typ själavård där.

Nu har jag inte varit i kyrkan på evigheter och det på grund av min ångest som bråkat. Men i morgon ska jag försöka komma dit. Sen ska jag försöka komma till Martin och Erika på tisdagarna också, men det blir först när jag slutat DBT:n för jag kommer aldrig orka med kvällarna där om jag går DBT på dagarna.

Sen vet jag ju inte när jag får någon att prata med, då jag står som prio 2 och det är det högsta prion då prio 1 betyder inläggning. Så jag hoppas jag inte behöver vänta så länge. Men det märks. Men kyrkan ska jag ta upp igen. Det är något som jag har saknat. 

Nå väl. Vi var ute med Dipp nyss, hon såg så söt ut när hon skuttade runt med sin röda svanstipp. Jonas har ju målat och hon råkade komma emot färgen innan den torkat. Men det är vattenbaserad färg, men hon fick bara några strån röda. 

Men, nu ska jag ta lite juice och en fralla. Har inte handlat något idag så riktig mat finns det inte hemma förrän i morgon. Då måste vi handla lite. Men nu. Hej svejs!

 

Beslutet är fattat…

…har dock ingen bra anledning, men jag kommer att visa mitt hår i morgon och alltså inte bära hijab. Det betyder inte att jag tycker att det är rätt att misshandla de muslimska kvinnorna. Det är lika fel som om det är en “svensk kvinna” eller en rädd, arg, svensk man.

Våld är fel i alla former och jag tänker att jag inte kan klä mig romskt för att romerna blir bespottade på, eller att åka rullstol en hel dag (har gjort en halv dag) eller att under en hel dag gå med vit käpp för att stå upp för alla som blir hånade varje dag i Sverige.

Så, en liten anledning kom ändå. Annars. Klockan visar på kväll och allt är klart inför morgondagen. Cigg rullade, kläder ligger på stolen, håret är uppsatt i tofs så det är lättare att reda ut det i morgon. Så nu är jag redo att ta mig an vecka nummer 2 på min dbt.

Dagen i övrigt har varit väldigt blandad. Mycket ångest och självskadetankar, men inga handlingar. Så idag är det 14 dagar sedan senaste självskadan. Jag fick använda mig av en färdighet igår för att dämpa ångesten och den var en av de olika “medveten närvaro” övningar som vi gjort.

Jag tänkte på min ros. En nyponros. Eller om det klassas till mindfulness. Eller är det samma sak. Jag vet verkligen ingenting än, men jag håller på att lära mig. I morgon är det relationer som ska tränas på, Vad det innebär vet jag inte. Men det återstår att se.

Just nu sitter jag med Johnny Cash i lurarna och njuter, ska snart ta mina imovane och krypa till sängs. Är lite trött och hoppas att jag kommer sova bättre i natt än vad jag gjort i helgen.

Men först får det nog bli film i soffan med hjärtat. Se vad han nu ser på.. Eller om jag lägger mig.. Dipp la sig i sängen nyss och det är mys att somna med henne…oftast i alla fall.. Igår låg hon med rumpan precis nedanför min huvudkudde så jag hoppades att hon inte skulle fisa vilket hon inte gjorde :p

 

En eller två bloggar?

Det här med att ha två bloggar är knepigt, ämnena flyter ju in i varandra. I den andra bloggen slinker det lätt in saker som rör min tro och andra saker slinker in här.
Om jag skriver om min tro i den andra bloggen så får man tillsägelser om det. Fel ämne i fel blogg. Men hallå, det är väl ändå Mina tankar, känslor, upplevelser i Min sfär på internet.

Men. Jag ska försöka att hålla detta isär ifrån varandra. Det är inte lätt, men… Sen har jag ju tidigare lagt in “dagens citat” och jag öppnar min silverbibel och det översta kortet blir dagens ord. Sen när jag gått igenom hela den så vet jag inte hur jag ska lägga upp det.

Så, hur tycker du som läser denna blogg, ska jag ha en annan blogg där jag skriver om min tro osv eller hur ska man lägga upp det? Jag kommer nog köra på som jag gör nu, att ha två olika bloggar men lite religion lär dyka upp här, men jag ska försöka hålla det nere så gott jag kan.
.