Det är mycket nu

Jag har haft en dag i stan, tänkt att måendet inte sviktar, men det gör det om sanningen ska fram. Jag har mått bra i 2 dagar nu och det sjunker fortare och fortare. Höga ss-tankar, men jag tänker inte låta de hårda orden vinna.

Jag måste bevisa att jag klarar det, inte för mig själv, utan för den som väljer att inte tro på mig. Det sved att höra att det inte är fråga OM jag skär mig, utan snarare när jag gör det för det kommer att hända igen.

Vad säger man? tack? Varför ens försöka när folk inte ens vill försöka tro på mig. Om folket inte tror mig, varför ska då Jag tro på mig? Hur ska jag kunna bli stark nog när stödet sviktar?

quotes3

Känns så jävla meningslöst. Varför? Det är tufft att försöka hitta alternativa lösningar som inte är destruktiva, jag behöver stöttning av folk. Jag klarar inte detta själv. JA, jag vet att jobbet ligger hos mig, men det blir lättare om man får stöttning.. Sånt gör att jag känner mig väldigt ensam. Känns också som att “varför ska jag prata?”

Men, jag vet inte. Just nu ger jag upp, fast bara kvällen. Måste sova. Har varit mycket nu och är mer i skallen. Tankarna snurrar rätt friskt. I morgon ska jag till sjukhuset och göra ett EKG.

Känns skumt dock att göra det en lördag, men så är det. Sen ska vi antagligen till svärmor. Bit ihop. Jag älskar min svärmor, men just nu orkar jag inte med att vistas bland folk mer än nödvändigt. Men vi har lovat.

(spydiga kommentarer publiceras inte)

9 thoughts on “Det är mycket nu

  1. Vem har sagt så? Klantigt sagt!
    Jag tycker du är stark som klarar dig ifrån att självskada 🙂 <3

    • Vem det är behåller jag för mig själv, men det sårar. Jag har dock bara varit fri nu i 2 veckor, men jag måste klara 3 månader minst för det är rekordet – om man nu kan säga så <3

  2. du kommer bli fri från all destruktivitet. jag vet det, jag ser det hos dig.
    när du inte längre brottas med om du ska skada dig eller inte så släpper bara med det mycket ångest och tunga känslor. det gäller bara att våga släppa snuttefilten och göra det som är självklart.
    du är inte skapt med ett behov av destruktivitet det har kommit av andra människors skit. det är ett inte ditt ok, din börda att skadas om och om igen pga idioter och idioti. det är inte värt det. du är en riktigt bra människa, du är inte dina minnen, du är inte det som idioter en gång gjorde dig till, du var aldrig det och kommer aldrig bli det. du är alltid så så så mycket bättre.
    du är inte din ångest och du är inte ditt självskadande.

    jag tror inte på ersättning av något nytt när det gäller att sluta med ett missbruk så som självskadande är. jag tror att man som människa behöver se det för vad det är och bara sluta. hur svårt det än är.

    nu skriver jag som att allt är så självklart och enkelt. jag menar det inte så även om jag gör det på vissa vis. du förstår mig nog. att jag inte vill trampa på tår. vill mest säga pepp pepp pepp jag tror på dig <3<3<3

    • Tack för att du tror på mig!! Mitt självskadande, jag började som 8-åring, så det är många års “vana” som ska brytas, jag måste slippa det, en del av mig vill ju sluta men en annan del jämför ärr med de som har värre ärr än mig och då kommer den sjuka delen in och vill göra det “bättre”
      helt sjukt, det är jag medveten om.
      Men detta med att ersätta, jag menar att hitta något positivt som kan göra att de tankarna försvinner.
      I natt hade jag grymma tankar men då tog jag mod till mig och väckte Bror så han fick hålla om mig, så jag lyckades somna om med hans armar runt mig. Brukar inte vilja “störa” honom när han sover även fast han vill att jag gör det.
      Går han inte att väcka så säger han att jag ska kasta ett glas vatten över honom ♥

  3. Fy vilken idiot att säga sånt. Det tar lång tid att komma ur självskadande, och även om det kan vara svårt för andra att förstå så får man visa respekt!!
    Kramar

  4. Det är ingen idé att hymla om det. Det var jag som sade så och det var nog det mest korkade jag någonsin gjort. Tanken var att göra dig så arg så att du ville bevisa att du visst klarar dig.

    Jag vet, jag borde dunka huvudet i väggen i 10 dagar, men jag kan inte annat än tänka ett steg till. Det är ju bara det att jag känner mig väldigt maktlös och ensam i att vara ditt stöd när jag gång på gång misslyckas med att ge dig den trygghet du behöver.

    Jag kan bara säga förlåt och lova att jag aldrig mer kommer göra något så jävla urbota dumt, korkat, imbecillt och elakt. För jag älskar dig ju!

    • Jag kan förstå hur du menade, men ändå inte.
      Det gjorde bara förbannat ledsen. Kändes lite som, varför ska jag väcka dig när känslorna kommer när du ändå vet att jag kommer att göra det igen.

      Tyvärr tror jag att jag kommer göra det igen, så du vinner.
      Men den dagen då jag fått andra verktyg så blir det nog lättare, men nu vinner du.
      Ledsen att säga det, men jag tror du har rätt.
      Är inte stark nog.

      Ångrar dock lite att jag skrev inlägget, men jag var tvungen att få ur mig det. Valde dock att inte säga vem det var.

      Men, jag älskar dig, mer än någon kan förstå

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *