Ditten, datten och en tam elefant

Som barn fick jag lära mig att man ska sova på nätterna, något som Pepsis mamma glömde säga till henne. I hennes värld så ska man springa runt i lägenheten och jobbet går ut på att låta så mycket som möjligt.

Behöver man en paus så uppsöker man sängen, som alla andra men i stället för att vila så ska man attackera fötterna på husse och matte samt hoppa upp på torkställningen och gå ut på kanten så den välter.

Katter väljer i stället att sova när husse och matte gått upp. Det är så de gör. Jag förstår inte hur något så litet kan låta så mycket. En gåta det där. Men hon vinner med charmen, hon vinner – jag älskar den där lilla damen över mitt förstånd.

Vi har 3 helt underbara djur, när det gäller Dipp och Chips, nog tusan älskar jag dom allt, men inte på samma sätt som Pepsi. Säger inte att jag älskar Pepsi mer, för det gör jag inte – men det är ändå annorlunda.

Jag tänker att det kanske kan vara så att Pepsi har vi skaffat gemensamt, jag och Lisa åkte och hämtade henne. Dipp & Chips fanns redan när jag flyttade hit, Dipp… jag som inte skulle ha hund.

Hundar är fina så länge de inte bor hos mig. Sen kom Bror, och med honom fick jag en hund med ADHD. Smittad av husse :p 
Men nu, jag vill inte vara utan hund längre, Dipp omvände mig totalt. 25 kilo kärlek.

Men de är tysta, Chips är alltid tyst, Dipp är tyst när hon känner för det, men alltid på nätterna. Sen Pepsi, elefanten. Katten som kanske fick ADHD av husse och ADD av matte. Vi delar med oss, det är bara Chips som är normal.

Undrar hur hon står ut, drottningen som ska hålla koll på 4 galningar, men hon gör det bra. Hon sköter sitt jobb måste jag säga.

Älskade pälsklingar. Sen  Yamas. Honom hade jag förut, men sen fick mamma adoptera honom då jag bodde på ett korttidsboende. Sen har han stannat där och de trivs med varandra.

Han är minst lika speciell. 

62552_433611344579_7834142_n

2 thoughts on “Ditten, datten och en tam elefant

  1. Vilken härlig beskrivning på dina djur som kan driva en till vansinne. Men trots detta så vinner kärleken alltid. Varje sommar när “dom” klipper gräset och det packas ihop till en klump vill min hund äta dessa gräsklumpar. Han sliter och drar och jag håller på att få frispel. Han väger cirka 38 kg, men i de stunderna känns det som att ha en elefant i koppel. Gräset i sig är väl okej att han vill äta. Men det har hänt att annat har funnits inne i gräsklumparna… Det är det som gör mig vansinnig. Folk slänger allt möjligt och det kan hamna i klumparna som min hund vill smaska på.

    • Dipp är hopplös på det med att äta saker ute, särskilt bajs, äta och rulla sig i det.
      Några gånger har hon förvånat mig och det var när jag hittade ett ben ute och hon tog det direkt, men när jag sa nej så släppte hon det… man vet ju aldrig om det är fyllt med spik eller glykol.. Jag vågar knappt låta henne nosa på saker ute och äta gräs är hon tokig i, men även då dyker glykoltanken upp. Igår såg hon så ynklig ut när hon skulle bajsa och det vägrade att släppa så jag fick hjälpa henne med att dra ut det, då var det ett grässtrå på typ 18 meter :p Men sen var hon nöjd.
      Men jag hatar när folk kastar saker överallt och inte plockar upp efter sina hundar..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *