Downperiod

Jag har stått ensam denna sommar, utan terapi pga semestrar. Ångest och depression tar tyvärr inte semester bara för att terapeuterna gör det. Så, här står man ensam.

 Jag har haft några bra dagar, totalt kanske i 4-5 dagar. Men nu, de senaste 4 dagarna har varit tuffa och jag har många, mörka tankar. Mörkret sänker sig över mitt liv. Jag sitter och pillar sönder de senaste brännskadorna.. Hindrar mig från att skapa nya skador.

Jag vill helst följa med Jonas till stan idag, men jag har sjukgymnastik. Jag ska öka smärtan ytterligare i knät. Fast, jag kanske inte får köra Den maskinen som gör mig ondast.

Men jag bryr mig inte, jag kommer berätta hur det känns och sen gör jag som hon säger. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, sen försöka göra något vettigt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *