Drop dead

Bjuder på en bra låt. Det behöver jag.

Fredag. Deppfredag. Nu har jag varit på gott humör i ca 1 vecka och nu vänder det tillbaka. Bara tillfälligt hoppas jag. Orkar inte vara deprimerad länge… Men, jag ska ta med mig nu – mitt mående den senaste veckan. Även om jag faller nu så blir det bättre.

Det blir bättre! Det finns två sidor av myntet. Gråt inte över spilld mjölk. Det går över! Oavsett hur mörkt det känns så går det över.

Men nu.. Det är svårt, så jag ska läsa lite i DBT-boken. Läsa om att stå ut när det är svårt. Inte för att vi kommit till den modulen men läsa lite ändå kan man ju alltid göra. Vi ska ytterligare en vecka läsa om att hantera relationer.

Tänk om jag vetat detta vi ska lära oss nu, fast för 3 år sedan. Då hade jag kanske inte förlorat en lång, fin vänskap. Men. Jag förlorar vänskaper mest hela tiden och jag kan inte förstå vad jag gör för fel. Jag har visserligen några vänner, men inga jag direkt träffar eller pratar med ofta.

Säkert jag som gör knas på något sätt – men vad vet jag inte. Men. Det blir kanske bättre. Vem vet… vem vet. Jag tappar och jag faller. Jag tappar fotfästet. Det är halt och jag får inget grepp. Inte riktigt fritt fall. Men det känns inte långt borta.

Det blir lätt så när man varit och svävat högt och haft bristande sömn. Tillslut orkar man inte. inte jag i alla fall. Så nu. Ner. Jag går strax och lägger mig på golvet.

Sen ångesten. Den började igår. Maniska perioder, sen kom ångesten som en blixt från klar himmel. För att gå över efter en kort tid. Idag har den varit värre. Ångesten har varit kraftigare och längre idag än igår.

Men nu skiter jag i det. Jag orkar inte bry mig, så jag tar en truxal eller tre. Hoppas på det bästa

3 thoughts on “Drop dead

  1. Jag tror inte alls att du gör något fel i dina vänskapsrelationer, jag tror bara att du är dig själv. Det är nog pudelns kärna – det är svårt att vara vän med någon som har din problematik och ditt mående. Jag menar verkligen inte att du är mindre värd eller en dålig vän, inte på något sätt. Det är nog “bara” svårt för andra att vara lika goda vänner för dig som du är för dem, och förstå att du ibland mår så dåligt att ingen kan hindra dig att må så. Det är supersvårt att inte känna skuld när någon man är vän med mår så dåligt att de självskadar eller har svår ångest och man inte kan hjälpa den personen.
    Du ska inte ändra hur du är eller hur du pratar med människor/vänner, du är den du är. Du gör inget fel. KRAM.

    • Nu har jag i huvudet vad jag vill svara, men jag kan för mitt liv inte komma på Hur jag ska formulera mig. Men tack för dina ord.
      Jag kan förstå att det är svårt att vara vän med mig, men det gör bara att jag känner att jag får sluta visa hur jag känner. Jag kan bara inte. Jag är inte en lätt person, men det måste betyda lite att jag bara kan vara vän med människor med liknande problem som mig själv och det känns sorgligt, då jag gärna vill ha “friska” vänner som gör att jag får känna mig friskare ibland. För det är just vad som sker när jag pratar med någon utan ångest och skit.
      En sund och frisk människa drar upp mig.
      Kram

  2. Jag förstår verkligen det, det blir lätt en ond cirkel om man bara umgås med andra som mår lika dåligt som man själv. Man kanske till och med triggas till att må ännu sämre. Jag själv har bestämt mig för att inte läsa en massa böcker om bipo, just för att jag inte vill vältra mig i det. Jag har läst på tillräckligt för att veta varför jag mår som jag gör när det händer, jag behöver inte läsa ingående om andras upplevelser för det kan skilja så mycket från person till person. Jag skulle inte kalla mig frisk direkt men jämfört med de som mår mycket sämre så är jag det. Om vi bara bodde nära varandra skulle jag gärna gå på hundpromenad, ta en fika och prata om allt möjligt. Stor kram Maria.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *