En erfarenhet rikare i köket

Idag fick jag äntligen tummen ur att göra de omtalade rågflingebiffarna och jag fick dock ta ägg istället för keso men det blev gott ändå. Nästa gång ska jag göra biffarna tunnare och använda mig av en riktig stekspade som inte smälter.

Man lär sig visst av sina misstag sägs det. När jag fixade matten så var det fotboll i Göteborg och matchen slutade 0-0 och jag känner mig riktigt nöjd!

Nu lyssnar vi på partiledardebatten och det känns skönt att höra nu hur de är på Moderaterna om hur antalet arbetslösa har ökat de senaste 8 åren plus att ungdomar inte kommer ut i arbetslivet.

Jag kan förstå hur man kan rösta på dom om man är egenföretagare, men jag blir förvånad när man hör om arbetslösa som röstar på dom. Men jag ska väl inte gå på för hårt då jag själv inte är jätteinsatt, jag kan vad jag behöver kunna dock, tillräckligt för att veta hur jag ska (fortsätta) rösta.

Samma parti vinner mig vid varje val. Men jag längtar efter valet, jag känner ett hopp om en ändring. Det är dags nu efter 8 år, lång tid där jag är en av alla förlorare.

Nå väl. Nu ska jag försöka igen med att få till min DBT-läxa. Jag har kollat på den många gånger med jag har verkligen inte kunnat fokusera på något sen sist typ. Mina tankar har varit på annat håll men jag försöker igen.

DBT:n måste jag verkligen fokusera på. På tisdag är det dags igen, då är det fina gruppen. Synd dock att S. har varit där för sista gången. H*n verkade riktigt trevlig, det är en fin grupp överlag. Jag trivs och jag hoppas inte att fler slutar snart

Men nu blir det dusch och läxa innan det är dags för en promenad med jyckarna

2 thoughts on “En erfarenhet rikare i köket

  1. Jag är inte heller så vansinnigt insatt och just nu är mitt mål mest att få folk att rösta så ungefär vilket parti som helst får en röst så sd procentuellt får färre. Jag blir rädd när jag inser att folk i det här landet är så korkade att dom inte ser hur otroligt… dum, läskig, farlig..

    Jo. Jag kände det själv. Jag behövde få ut det där, frustrationen över att andra tycker att man inte får göra som jag gör. Att man alltid ska vara glad och positiv och “välja glädje”. Jag vill ju knappast sitta och se allt genom geggrå depressionsglasögon. Men jag är sjuk. Jag försöker lyfta upp bra saker i livet men det går inte alltid. Och framförallt, bloggen är inte hela mitt liv. Det är min ventil.

    Jag har också otroligt svårt med hemuppgifter av olika slag och har alltid haft. I nuläget jobbar jag och psykologen (inte varje gång eftersom jag är så dålig just nu) efter en manual som jag tror är dbtbaserad som ska vara mot självskador men vi gör det på mina vilkor, dvs ensam och utan saker att göra hemma. För mig är en stor del av det ett problem som kommer från adhdn tror jag. Jag har helt enkelt enorma igångsättningssvårigheter. Inget blir gjort, i alla fal inte i tid.

    • DBT är verkligen svårt. Det som är jobbigt är just det att jag inte får prata med min individualterapeut om sånt som ger mig ångest eller vad som jag triggar igång ss-tankarna för allt ska vi ta i fas 2
      Fas 1 fokuserar enbart på att minska ss-tankarna så vi gör kedjeanalyser men jag får liksom aldrig prata om det som känns jobbigt, så hur ska jag då komma vidare – bort från fas 1? Det är något jag inte förstår.

      Samma här, min blogg är min ventil, jag försöker vara mer positiv men mår jag dåligt så skriver jag just för att få ur mig hur jag känner plus att jag är så dålig på att prata

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *