En oerhört lång dag

Idag skulle jag upp tidigt, skulle vara på sjukhuset kl 8 för provtagning och efter det gick jag till akuten för att få titta till mitt sår. Jag föll i natt, tror jag det var – eller om det var igår kväll.

Jag har ett minne av att jag lämnade sängen, sen har jag bara små minnesbilder och sen minns jag inget mer. I morse vaknade jag med ett sår på insidan av min vänstra handled. Otäckt att jag gör det utan att vara medveten om det.

Så ikväll ska det slängas. Bort, bort, bort… Här ska bli ett rakbladsfritt hem. Så är det bara, jag måste lära mig att hantera min ångest.

Nå väl, väl på akuten så sa de att det skulle behöva sys, men det hade gått för lång tid så de tejpade bara. Sen fick jag en stelkrampsspruta. Jag tror att jag fick det för drygt ett år sedan, men det stod inte något om det i journalen, så jag fick en till för att vara på den säkra sidan.

Sen begav jag mig till Solhem, det var dags för veckans näst sista dag. Repetition på “att hantera relationer” och det gick rätt okej. Vid lunch fick jag sms av Jonas om en väns hastiga bortgång, så sen var det tufft. Jag försökte äta, men plötsligt började jag bara att gråta.

Kunde inte hålla mig. Inte för att jag kände Petra privat, vi hördes bara över internet. Och sms ibland.

Sen åkte jag till Jonas mamma, för jag skulle vänta av lite tid innan det var dags att träffa mitt personliga ombud, hon ska hjälpa mig att få någon form av inkomst. Hon kan inte förstå varför jag inte har rätt till pengar som det är nu.

Det gör inte jag heller. Jag vet bara att jag Måste få pengar. Vi klarar oss inte på bara Jonas pengar. Det går bara inte. Vi kan inte hålla på att leva på andra. Men så är det i dagsläget.

Nå väl, nu är klockan 21:00 och vi kom hem för en timme sedan. Nu ska jag snart gå och sova, så jag orkar med morgondagen. Vad vi ska göra vet vi inte, det är visst hemligt, men det har inget med DBT att göra. Spännande!!

2 thoughts on “En oerhört lång dag

  1. Åh jag känner så igen att göra saker utan att minnas det sedan. Speciellt destruktiva saker. Riktigt obehagligt! Låt mig veta om du har något knep för hur man kan hantera det!

    Kramar

    • Jag lover, jag ska skriva om jag kommer på knep… Jag vet ju att jag gör knasiga saker i sömnen när jag tar nozinan, då lagar jag mat och drejar… Öppnar dörren naken när grannen ringer på och dylikt… :p

      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *