Får jag gå och lägga mig

Jag är helt klart i en mycket depressiv period. Vill bara sova, gråta och gömma mig. Jag vill så otroligt mycket, klara saker, ha något att sysselsätta mig med. Men jag orkar inte.

269495_10150228474954580_1722565_n

Jag finner inte någon glädje i någonting. Allt känns bara så tungt. Jag vill inte vara med när det är så här. Vill inte. Jonas försöker prata om annat för att försöka dra upp mig och visst, jag kanske skrattar för stunden, men det går över lika fort.

Jag känner mig bara så ledsen. Ledsen, ful och fet. Och oduglig, tråkig som fru, dålig och misslyckad dotter och syster. Jag har inte någon kontakt med någon. Jag orkar inte.

Förut pratade jag med mamma dagligen, men nu – kanske varannan vecka. Hon har valt att inte ringa, hon tycker det är bättre att jag hör av mig när jag orkar, vilket jag är tacksam för.

Men syskonen. Tyvärr… jag har liksom inget att säga. Så skäms jag, jag är skyldig syskon och min systerson så mycket pengar och jag kan inte betala tillbaka. Möjligheten finns inte och jag skäms.

Jag hoppas verkligen att jag får igenom min ansökan om sjukersättning, då kommer jag äntligen kunna betala tillbaka. Då kanske jag dessutom vågar ringa. Men inte nu, jag skäms.

Men nu. Jag har varit vansinnigt nere, sen valborg då pappa ringde. det samtalet krossade mig totalt. “ta hand om din psyksjuka dotter Peggy”

Tack och förlåt för fan att jag är sjuk!! Jag har inte valt detta liv, jag menar. Vem fan väljer att vara deprimerad, inte finna någon livsglädje, ha daglig ångest och konstant vilja skada mig.

Skada. På måndag är det 2 månader sen sist. 1 månad till den magiska gränsen. Det var länge sen jag klarade mig över 3 månader. Minns inte när det hände sist. Tror det var när jag bodde i Vara.

Det är länge sen. Men nu. Jag fattar inte. Jag måste klara mig, men jag har så höga krav. Jag liksom Kräver att jag ska klara mig resten av mitt liv! En del av mig vill klara det, en annan del saknar den biten.

Jag förstår inte hur eller varför. Förstår inte.

[tror egentligen att jag skulle behöva en säng på psyk. Så sjukt starka ss-tankar och kraftiga impulser. Vågar knappt duscha ensam :'( ]

2 thoughts on “Får jag gå och lägga mig

  1. Tycker du ska åka till psykakuten om det är så det känns. Det är inte bra att låta det gå för långt. Styrkekramar <3

    • De gör ingenting om man inte har självskadat eller om man inte har grymma självmordstankar och jag är usel på att ljuga, men jag ska prata med min terapeut om det på fredag så får vi se vad hon säger
      Kram <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *