För mycket begärt?

Börjar med vad jag vill ha – jag vill ha snö, bilden tog jag 2010 då jag bodde på Emyhemmet, en helt underbar vinter, lagom kallt och torr luft, det är så en vinter ska vara. Är det för mycket begärt?

180593_10150093078279580_3342179_n

I övrigt, var tvungen att ringa vårdcentralen i morse då såret är både rött, svullet, varmt och det värker långt under såret också. De tog tempen på mig men ingen feber och det var ingen infektion så jag slapp antibiotika. Men jag ska ta tempen morgon och kväll och sen på återbesök på fredag morgon.

Hon som tog hand om mig var jättebra, man är ju så van vid suckar och kommentarer bara för att det är självskador, men när jag nämnde det så blev hon bara sur för som hon sa, all vårdpersonal ska bemöta patienterna med respekt oavsett vad de kommer in för och hon valde även orden att jag inte självskadar för att det är kul.

Så jag frågade då om jag skulle få träffa henne på fredag och det skulle jag få göra. Känns skönt, men som en person brukar säga – hen kan förstå att viss personal har svårt för oss för vi kan ta plats som kanske skulle nalla på deras rast, en rast som de ska vara glada om de hinner få, eller mer akuta fall som kommer in.

Kanske fel formulerat nu men ändå och ja, jag kan förstå hen till viss del, men ärligt – jag är en patient och om de är så trötta på oss som självskadar så spelar det ingen roll, de ska inte visa upp deras känslor och tankar om oss. De ska göra sitt jobb och även jag är en patient som har rätt till vård.

Jag har inte valt detta, jag behöver hjälp och om/när de blir trötta på oss, uppträd professionellt och snacka sen skit om oss i personalrummet, men uppvisa inte dessa känslor inför en människa som kommer in som är ledsen, ångestfylld, trasig och skamsen. Vi är trasiga nog som det är och vi är många som struntar i att söka vård för vi inte orkar med deras dömande.

Ja, jag självskadar och har gjort i många år, jag gör det inte för att det är kul direkt. Så, vi är sjuka, vi är skadade och vi behöver hjälp – inget dömande. Hjälp oss och snacka skit sen. Och gällande att snacka skit, en gång när jag var inlagd så behövde jag hjälp, gick och letade efter personal och hör att de sitter i personalrummet.

Det jag även hörde var skitsnack om oss och då även om mig. De satt även och pratade om andra intagna och då saker som är sekretessbelagda och detta med öppen dörr. Anmälde så klart, skrev även brev till chefen men vad jag vet så hände ingenting, som alla andra gånger som jag gjort anmälan, för tro mig – sånt behövs tyvärr.. Även detta, är det för mycket begärt?

Nå väl. Nog om det. Nu pallar jag inte mer, är bara så jävla låg och lättirriterad, så jag dunstar nu

2 thoughts on “För mycket begärt?

    • Tycker jag med, kom på mig själv att gråta inför henne för skammen är så stark… Jag som normalt sett Vägrar att gråta inför andra… men ja.. smällar man får ta ibland

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *