Funderar

Jag funderar på om det är dags nu, ångesten är här och jag vill inte riktigt vara med. Känslan kommer bara så där när man minst anar det. Så 15 mg Sobril i kroppen kanske är det bästa. Sen när Jonas går ut med Dipp så lägger jag mig under kedjetäcket för att hålla mig ifrån dumheter. 

Ångestens klor river i mitt bröst. Det är en mycket obehaglig känsla och det går inte att förklara för en ångestfri hur det känns. Jag önskar det gick. Min ångest börjar oftast med att jag mår illa, hjärtat rusar, jag blir yr, det bubblar under huden och huvudet bränner. Efter det går det fort och dessa känslor förvärras.

Det blir tillslut en så svår ångest att jag knappt klarar att gå till toaletten själv, för jag vågar inte. Vad jag är rädd för vet jag inte, men rädd är jag. Rädd för allt. Telefonen sätter jag på ljudlöst för rädslan att någon ska ringa och berätta något hemskt – att någon drabbats av en svår sjukdom, någon har dött, varit med om en svår olycka eller liknande.

Ångest, man kan nästan säga att det är en enorm rädsla för Allt, allt och ingenting. Men rädslan är starkare än vanlig rädsla. Jag vet inte hur jag ska förklara, allt jag vet är att jag nu ska ta en Sobril och hoppas på det bästa. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>