Hemska komplex

Jag blir så ledsen, jag ser ofta pin-up bilder, fina bilder dock men det enda jag ser är snygga ben – min man är mycket förtjust i just ben och rumpa, gillar även pin-up bilder som de flesta män, vilket jag förstår.

Jag har inget av det att erbjuda… Han säger att jag har snygga ben och rumpa, men när jag står i bara underkläder för att se mig själv, se min kropp, jag blir bara så ledsen.
Mina ben, randiga efter självskador, så hur fan kan han tycka att jag har snygga ben.
Jag bryr mig för mycket om min kropp, jag jämför mig med tjejer på stan, tjejer som har allt, ben, rumpa, bröst, hår, ögon… ALLT!!

Varför kan jag inte bara sluta jämföra mig? Varför kan jag inte acceptera hur jag ser ut? Jag skäms över att skriva detta, men jag kan inte vara tyst, kan inte…

slide_381790_4535538_free

1344971455859banks-tyramuskellaarsommarben-toftby

Ja, jag har komplex. Ja, jag avskyr att se min kropp. Ja, jag vägrar att röra mig själv mer än absolut nödvändigt. Ja, det kanske är omoget vid min ålder, men jag kan inte sluta.

 

 

 

8 thoughts on “Hemska komplex

    • Så jävla jobbigt – vissa dagar kan jag tycka att det är jobbigt om jag ska vara hemma och Bror åker in till stan och du vet, klär sig i fina kläder, rakar sig noga, fixar en bra frisyr och tar en extra god parfym, bara för att typ åka och handla..
      Sen vissa dagar så bryr jag mig inte, oron finns men inte som de värsta dagarna

  1. Inte alls omoget! Men kan vara en bra ide att prata med någon om det och öva på att älska sig själv som man är. Skrev innan i gruppen där du länkade din blogg, att din man älskar dig som du är och ser ut, annars hade han aldrig varit med dig. Så något bra måste du ju ha! 🙂 Kram på dig fina du!<3

    • Jo, han säger det, men med tanke på hur mycket jag sabbat min kropp så kan jag inte förstå det. Men för att öva på att se mig själv så ska vi till en skog där han ska ta kort på mig när jag bara har underkläder på mig – vi ska dessutom ta en uppsättning bilder ute varje årstid – lagom kul med snö, men det tror jag ändå kan bli bra 🙂
      Läser din blogg nu och jag känner igen mig så mycket!
      Kram <3

  2. Det är ju också lätt att glömma hur otroligt photoshopade alla bilder är, inte ens supermodellerna “duger” som de är. Bilder vi ser i media är fantasibilder med fantasikroppar. Var stolt över allt din kropp kan göra och de bilder jag har sett (har läst rätt länge men inte kommenterat) på dig visar en alldeles fantastisk kropp som duger mer än väl! Det är inte perfektion som är attraktivt utan de egenheter som gör oss unika, precis som ett bergs klippor och skrevor, en fors oregelbundna vindlingar och en björk pinad av fjällvindar. Du är fantastisk precis som du är och låt ingen intala dig nåt annat. Speciellt inte du själv! Kram

    • Tack, vad glad jag blir.. Men jag jämför mig mycket även med folk på stan – har alltid gjort. Jag vet att jag inte borde, jag menar – jag har en kropp som fungerar som den ska, men ändå dessa komplex. Kram

  3. Jag har också komplex för min kropp. Det spelar liksom ingen roll hur många komplimanger man får, ibland leder komplimanger bara till ännu mer komplex. Det jag får mest komplimanger för är mina bröst, och gissa vad? Jag HATAR mina bröst.

    Jag blir avundsjuk på typ varannan tjej jag ser, särskilt de som har fin hy och snygg rumpa, platt mage och smala lår. När jag vägde som mest för några år sedan så trodde jag att viktnedgång var svaret på allt. Nu när jag plötsligt har en massa finnar (som jag slapp undan så fint i tonåren) så tänker jag att en bättre hy är svaret på allt. Eller en bröstförminskning för den delen, det skulle lösa alla mina problem. Min rationella sida vet att det inte funkar så, man hittar bara nya kroppsdelar att fokusera negativt på. Önskar att jag och alla andra bara kunde älska oss själva som vi är, det är bara så enormt jävla svårt 🙁

    Vet inte om jag sa det när vi sågs, men jag satt verkligen och beundrade dina vackra ögon, avundades dig för dem. Ögon är ju något av det allra viktigaste i andras utseende kan jag tycka. Du är fin hela du, och egentligen borde jag lyssna på dem som säger att jag är fin också. Sen det där med ärren… jag har visserligen inte lika många som du, inte heller lika djupa, och de jag har börjar blekna bort rätt så ordentligt, men de har aldrig varit något jag skämts för. Inte ens när jag har fått höra att de är äckliga. Jag slår bara bort det, jag vill inte ha fler ärr men de jag har är nu en av de få delar av mig som jag faktiskt inte har komplex för. Jag tycker inte att ärr är äckliga, bara lite sorgliga med tanke på vad de vittnar om. Mina ärr kan jag till och med tycka är vackra nu för att de vittnar om att jag inte längre befinner mig där jag en gång var.

    Nu vet jag inte riktigt hur jag ska avsluta den här långa kommentaren. Du är fin. Ni är fina. Och jag tänker att någon gång efter årsskiftet ska jag komma och våldgästa er igen. Sniffa lite på den där nya pälstussen ni har skaffat. Prata en massa, och se staden utanför systemet och akutmottagningen. Puss och kram på dig Maria <3

    • Detta med kroppar, jag undrar om det finns någon som helt ärligt är nöjd med allt..
      Tack för det med ögonen, just det brukar jag få höra och jag är nöjd med dom, men det är allt. Men att rätta till en sak blir som du säger, man hittar något nytt att hata.. Varför kan man aldrig få vara helt nöjd?

      Efter årsskiftet låter super!! Men vad är det nu för fel på akuten i Borås 😉

      Puss och kram! ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *