Jag önskar jag kunde förklara

Jag försöker sätta ord på mina känslor, på det jag bär inom mig. Jag önskar jag kunde skriva på ett sånt sätt att folk kan förstå, eller sätta sig in i min vardag, gå i mina kläder. Kläder med den trasiga kragen som man ska ta i. Det är inte lätt kan jag säga. När jag ta i kragen så smulas den sönder ännu mer.

Jag vill kunna sätta de rätta orden på plats. Försöka – så jag lyckas. Men det känns som en omöjlighet. Så svårt. Jag tänker ofta på smärta, den där fysiska smärtan. Jag tänker på döden. Jag tänker på dödsångest. Jag tänker mycket mörka tankar, tankar som attt mitt liv redan är kört. Att jag inte kommer att bli bra trots all hjälp jag får.

Jag är fullt medveten om det faktum att hjälpen inte kommer att fungera om jag går med den inställningen. Men jag tänker ofta, är Jag värd att må bra? Förtjänar jag verkligen det? Det är så mycket hemskt som ligger till grund för att jag mår så som jag gör. Så mycket och eftersom man varit med om så mycket skit så tänker man tillslut att jag förtjänade det, att jag inte är värd något bra.

Att de som skadat mig hade en anledning att göra det. Det måste ju finnas en anledning till varför de valde just mig. Eller, varför någon över huvudtaget. All skit. Det är så mycket. Så jag förtjänar inte hjälpen. Eller gör jag det?

Jag tänker också många gånger att Jonas kommer att fly. För att han kommer att inse att han förtjänar någon bättre. Någon som inte är sjuk och trasig. Men trots alla dessa mörka tankar och känslor jag bär på, trots det så har jag drömmar och mål med mitt liv. Det finns saker som jag vill ha ut med mitt liv, så trots dödslängtan så skulle jag aldrig göra något för att avsluta det.

Jag vill försöka att nå stjärnorna, försöka att komma dit jag vill, till mina drömmar och mål Och det är ingen hemlighet att jag vill sätta mig i skolbänken igen, det har jag skrivit innan. Men idag- Det är en sån dag då jag bara vill gömma mig under täcket. Få gråta en smula, få en smula omtanke. Känna mig… känna att jag har ett värde.

Men. Jag orkar inte. Inte idag. Allt känna bara fel och motigt. Så fel. Så jobbigt, så jag avslutar här.

8 thoughts on “Jag önskar jag kunde förklara

  1. Jag har aldrig stött på en så ful och lömsk person som du.
    Tacksam om du kan kommentera vad jag gjort dig som gör att du väljer att blockera mig precis överallt?

    • Jag fick nog för länge sen då jag tycker du varit för intresserad av saker som jag egentligen inte vill diskutera. Det var min anledning..
      Sen får jag väl stå ut med att vara ful och lömsk

    • Ja jag kan inte förstå vad du gnyr om. Varför skulle du få tillgång till Marias liv när du bara hånar henne? Man gör väl som man brukar göra när folk är elaka, man ber dem gå och stänger dörren. Så hon har stängt dörren för dig och du borde se din egen del i det hela.

      Som sagt, inte alla vill ha med alla att göra. Inse att Maria inte vill ha något med dig att göra, sluta gnäll och hitta någon annan att förnedra, göra ledsen och håna.

      • WORD! Jag skiter numera i alla hånande kommentarer… Eller jag försöker i alla fall, men svaga dagar så tar jag åt mig mer än en stark dag.

  2. Har hittat in på din blogg, läst dina tankar och funderingar som du berättar om så vidare.
    Tror du inte att du sitter och tänker FÖR mycket på saker? Vem som helst blir “sjuk” av att ge överdrivet mycket tid till analyseringar. Jag tror att du behöver komma ut, se det friska och ha en sund livsstil: socialt nätverk, arbete, intressen, och leva för din självuppfyllelse.
    Jag ser inte hur du kan ha ett helt register av diagnoser, blogga om allt – med total, 100% sjukdomsinsikt i samtliga diagnoser. Jag tror att du har endast EN DIAGNOS. Den kan du få hjälp med. Jag tror att du vet det själv redan.

    • Jag tror att det är du som kommenterat innan med liknande ord.
      Ja, jag grubblar mycket. Det står jag för! Men jag har jobbat under långa perioder av mitt liv, gått in i väggen gång på gång och tillslut blev jag sjukskriven. Och iom min borderlinediagnos så har jag mycket ångest och jag vet att med rätt behandling så kommer borderlinediagnosen avskrivas och jag kommer kunna hantera min ångest på ett bättre sätt. Men jag kämpar, jag sitter inte bara hemma som du verkar tro.
      Jag aktiverar mig, ser till att träffa folk, går i behandling, terapi och träffar även en psykolog, så kom inte och säg att jag inte försöker.

      Nästa gång du kommenterar så kan ju ju stå för men du är, uppge en rätt mailadress, annars publicerar jag inte vad du skriver!

  3. Så vulgärt. I dessa dagar så trodde man ju i sin enfald att människor kunde ta psykiska besvär på allvar. Ingen skulle skriva något lika förnedrande om en somatisk sjukdom. Ingen säger åt något att de nog behöver komma ut och träffa folk så blir diabetesen bra, ingen skulle säga att det är inbillning att vara lam.

    Man slutar aldrig förvånas.

    • Visst, man mår bättre om man rör sig, det vet både du och jag – men vi gör det redan och eftersom man inte kan röra på sig exakt all sin vakna tid så blir det ett litet problem.
      Och om man är i så dåligt skick att man inte klarar av att jobba – vad gör man då, mer än att hälsa på folk man känner, tränar, går runt i stan, och utmanar sin sociala fobi på det sättet.

      Och om man redan prövar sig fram – att man gör så jävla gott man kan, vad ska man då göra? Jag vet mina begränsningar och jag undviker att göra sånt som jag vet att jag inte klarar av. Som du säger – vem gnäller på någon med en somatisk sjukdom? Svar – INGEN!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *