Kick my ass

Ibland blir det för mycket på den biten, jag känner bara hur jag rasar ihop mer och mer för varje minut som går.. Men jag får ta det.. Inte mycket att göra åt saken nu direkt. Men som tur är så är det snart dags att sova och jag överväger att stänga av allt som rör nätet i morgon.

Försöka läsa eller skriva – papper och penna duger bra ibland. Men knivar i ryggen gör ont… Men ondare när man vet att man till viss del förtjänar dom. Men de gör inte mindre ont för det.

4469b93931966ab88e9f7e3f643d0a02

Så nu sitter jag mest och väntar på nattmedicinen så lampan kan släckas. Sen hur morgondagen ser ut vet jag inte. Funderar på en längre promenad, men det beror på om det är lika halt som idag.

Vill helst till skogs men det är för slabbigt, jag har ingen bra sula på skorna och jag har inga skosnören, så jag måste tyvärr anpassa mig lite på den biten.

Hur som. 17 dagar har jag varit här nu och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på den dagen då de säger att jag ska ta min dagspermis.. Jag kan inte ta mig någonstans utom till fots, så ja..

I morgon ska jag i alla fall till stan för att fixa med lite papper och dylikt, hoppas på kallelse till läkaren snart också. Han har ju pratat om Litium, men jag vill hellre testa Voxra eller Anafranil innan.. Litium är ju så stark och sliter på kroppen.

Men vi får se, nu ska jag försöka roa mig med något, frågan är bara vad. Känner varken lust eller motivation till något alls, trots att det gått lång tid och jag pratar med personalen mer eller mindre varje dag om all ångest.

Dagarna är så jobbiga. Det är riktigt tungt, men jag hoppas det vänder snart. Men nu ska jag se om jag orkar med att läsa bloggar annars släcker jag lampan för natten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *