Med oxascand i blodet

Jag väntar på effekten av de vita tabletterna. Ångesten kom på loppen inom 2 sekunder och jag blir inte av med eländet. Jag vet inte hur lång tid det ska ta, men länge dröjer det. Minst en timme brukar jag få räkna med och det känns som för länge när det är en behovsmedicin.

Jag kan acceptera 20 minuter, men inte mer. Det svarta spöket hägrar i mitt inre och jag vet inte hur man dödar det. Ont gör det, både fysiskt och psykiskt. Men. Jag väntar och väntar. Funderar på att ta mitt kedjetäcke till hjälp och hoppas 30 minuter kan hjälpa.

Hunden står bredvid mig och pockar på uppmärksamhet, men jag pallar inte med än, jag vågar inte lämna lägenhetens sköna trygghet. Fast det kanske skulle vara bättre att komma ut. Men det kan bli värre, det brukar det oftast bli så jag vågar inte chansa. Så hon får vänta lite till…

Sen ska jag pallra mig till staden för att handla lite mat och tvättmedel. Vi har en massa svarttvätt som behöver tvättas men vi har bara tvättmedel med blekmedel, så det kan vi inte gärna ta.

Men, nu ska jag ta mitt täcke, hoppas, hoppas, hoppas det hjälper. Jag orkar inte ha ångest. Inte idag


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>