När man varken vill eller orkar

A

Kämpa för fan! Limma ihop masken där den börjar spricka, visa ingen svaghet, far och fläng för att springa ifrån ångesten, visa ingen hur du mår. Det är väl lite så det är just nu. Spela teater, gör det bara ingen ser sanningen.

Det är lättare att skriva om den. Kanske för att jag blir jävligt blockerad för att våga prata om det, okej att Bror vet lite, men jag vågar inte öppna mig för mycket för han är trots allt inget proffs och jag själv känner att jag behöver hjälp för att klara av att stå upp. Men jag har ingen terapeut och kommer inte att få på länge.

My eye

My eye

Men, det som jag mest gör nu för att fokusera bort min ångest – jag letar efter geocaches. Hittade en idag men kunde inte ta den för att en mugglare hade ögonen på mig. För er som inte vet så kan jag säga att mugglare tillhör det folket som inte håller på med geocaching och inför dom så måste vi smyga.

Så, det och kamera. Men det är svårt med foto för jag hittar inte något som är värt min tid. Jag vet att det finns massor runt mig, men jag kan inte se det ljusa. Inte nu. Orkar liksom inte.

Så har jag “fel” kamera också, min ligger på panten som vanligt och jag vill kunna åka till stan med Bror och varsin kamera, men det lär väl dröja. Men annars, är jag hemma så skurar jag golvet med tandborste typ, för det tar längst tid. Allt för att hålla mörkret som bor i mig på behörigt avstånd.

Jag hatar att känna som jag gör, jag hatar ångest, jag hatar känslan av att jag “måste” dölja mitt inre för omvärlden. Jag vill kunna visa sanningen fullt ut för Bror, men när han frågar hur jag mår så blir det typ “nja, det är inget vidare” och mer än så kan jag inte säga.

Även fast jag vill krypa in under sängen och gråta. Men, jag står upp, kämpar för att inget visa och nu fokuserar jag på tisdag då vi ska på fotboll. Det ser jag Verkligen fram emot – på riktigt! Jag älskar fotboll, kan inte säga annat. IF Elfsborg Guliganerna

4 thoughts on “När man varken vill eller orkar

  1. Jag känner igen mig en hel del MEN du måste inte dölja något. Det är okej att känna saker, att ha ångest, att må skit. Och det är okej att visa det, hur svårt det än är.

    Jag är värdelös på det, på att låta mig själv känna och att låta andra veta hur jag mår, men jag försöker bli bättre på det. Ser det lite som att jag gör det för alla andra. Om lilla jag vågar prata och vara öppen med mina problem, så kanske det kan hjälpa någon annan att våga.
    Nu menar jag såklart inte att du ska ut och bara släppa all fasad bara för att jag tror att prat hjälper både en själv och andra, men vill bara säga det. Du behöver inte dölja något, men jag förstår att det känns så.
    Kram på dig och jag hoppas verkligen det ordnar upp sig lite för dig!

    • Jag vet inte, tänker mycket att det finns folk som mår sämre än mig och då vill jag inte visa mig svag typ.. Sen om jag vet att min man mår dåligt så vill jag dölja mitt för att jag ska kunna finnas för honom – men ja, jag vet inte till 100% men det är mina gissningar
      Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *