Nu får det vara nog!

Skrev detta som status på facebook tidigare idag;

“Läkarens ord på att jag inte självskadat på 3 veckor var jättebra även fast jag har starka impulser.
Läkarens ord på att jag inte har försökt att ta livet av mig var jättebra.
Läkarens ord på att jag är undersköterska var jättebra.
Läkarens ord på att Bror är sjuksköterska var jättebra.
Exakt allt var jättebra, så bra att jag blev utskriven direkt.
Även fast jag sa att jag har jättestark ångest.”

Det blev starkt gensvar från de som läste kan jag lova men nu är det så här,

Nu ska vi försöka göra det bästa av situationen. Vi hjälps åt. Vi ska gå mer gemensamma promenader med Dipp, där vi pratar helt avslappnat och är ett av de finaste vår kärlek kan ge. Bara prata helt fritt, utan mobiler eller datorer och ute i friska luften medan Dipp är lycklig över att få roa oss likväl som sig själv.

Några timmar där vi bara går dit Dipp leder oss. Helt fritt utan att göra något som känns som befria våra tankar tillsammans. Det är såna stunder som vi älskar. Eller när vi sitter och röker under fläkten och bara pratar om allt mellan himmel och jord i flera timmar.

Sen blir det mycket film och kill i håret. En och annan cider eller en flaska vin då och då. inte för ofta, inte ofta alls, men någon gång.

Pratade med min terapeut om det innan, jag träffade henne 14:30 och då pratade vi om krislistor och jag har fått en lång lista och även en lista som jag ska kunna använda mig av när jag är ute.

Vi pratade även om att göra saker som får mig att må bra och det enda ord som beskriver det är “ute”. Att vara ute. Vi ska försöka komma iväg på mer promenader så vi båda rensar skallarna lite.

Men de dagar då jag inte får med mig Bror så finns det egentligen inget som hindrar mig från att åka själv. Jag har ju gjort det innan, dels så följde jag ju med ett gäng till Skalle en tidig morgon för att titta efter fåglar, sen åkte jag till Almenäs ensam, hade en liten picknick typ och när jag hade en kortare permis så åkte jag till Ramnasjön.

Så, jag måste bli bättre på att åka iväg ensam som det ska krävas – för att vistas ute är något som får mig att må bra. Jag Måste även bli bättre på att få in fasta rutiner på kvällarna, då det gäller att lägga mig ungefär samma tid varje dag.

Samma sak på morgonen, gå upp samma tid. De två rutinerna plus att vara ute mycket kan nog hjälpa mig på traven. Inte att all ångest bara poff försvinner, men den kanske blir mer lätthanterlig på något sätt.

Men vi får se. Nu är jag utskriven igen, blev 3 dagar denna gång och nu känner jag att jag fått nog – jag vill inte tillbaka.

Men krislistan, den ska jag fila lite på och det som ska gälla ute måste jag läsa varje dag så jag minns det när det väl gäller.

10616272_10152846698854580_1370901266888640693_n

Det är lite så det ser ut just nu.

10 thoughts on “Nu får det vara nog!

    • De är inte kloka, inte någonstans och nu orkar jag inte mer. Ska göra allt jag kan nu för att slippa att bli inlagd!
      Kram

  1. Usch! Pinsamt och ledsamt! Det gör mig riktigt arg! Man åker väl knappast in för att man så gärna vill bli inlagd för att det är det roligaste som finns liksom. Hemskt att psykiatrin inte kommit längre 🙁
    Tycker trots allt att du reflekterar så bra och det är skönt att höra att friska luften gör dig gott! Förstår att du är trött på “vården” nu..
    Kram!!

    • Ja, men det sjuka var just att allt han sa var “ja men det är ju jättebra”
      Jo, det är jättebra att jag har haft självmordstanken under veckan men inte just då
      Det är jättebra att jag känner doften av blod överallt nästan hela tiden
      Det är jättebra att rösterna säger vad jag ska göra
      Det är jättebra att jag inte ens vågar lämna sängen så att jag kan be personal om hjälp…

      Är denna adress förresten till en ny blogg eller har du två?

      Jo, allt är jättebra – eller inte…
      Kram!

  2. Som jag skrev till dig igår är att jag tycker detta är förjävligt. Bara för att din man råkar vara sjuksköterska så skriver man inte ut någon som inte mår bra ! Punkt jävla slut liksom.
    Men du verkar ändå ha gjort upp en vettig plan, se till att inte ta ut dig bara. Och försök att koppla av emellan också

    Skickar stor kram från Karlstad som har SHL bästa hockeylag =)

    Kramar !

    • De lämnar allt ansvar på honom och jag ångrar som fan att vi sa att han var det – undrar hur de hade blivit behandlad om han var snickare.. Helt sjukt..
      Men planerna, jag hoppas att vi kan hålla det och att jag kan ta mig iväg ensam om Bror har en dålig dag
      Hoppas även att jag vågar vila under ångesten för att känna mina känslor, kunna skriva ner dom för att sen visa min terapeut, kunna prata med Bror om dom, kunna läsa och kanske förstå själv.
      Och, jag hoppas att jag kan blunda för ett ev stökigt hem ibland, att jag inte använder städ och tvätt som flykt!

      Och ytterligare ett ja, ett stort sådant: JA! Karlstad har det bästa hockeylaget
      “Stort hjärta – hårt arbete”

  3. Det låter som om du har en bra plan!
    Jag försöker också vara noggrannare med rutiner. Och att vara ute. Att bara gå hemma blir som en negativ spiral där ångesten lätt får fäste…

    • Det jobbiga är att en del av mig Kräver fasta rutiner, nästan planera in ett klockslag som jag ska ta bussen för att åka till någon park eller skog, medan den andra delen sparkar bakut med sånt.. Så jag måste hitta en lösning.
      Min man fixar inte fasta tider alls, han vill göra saker mer spontant..
      Sen att vara hemma, jag letar smuts för att ha något att göra när ångesten kommer, allt för att slippa känna.
      Men en vän ska eventuellt köpa en fin anteckningsbok till mig, så när jag får ångest så ska jag stänga in mig i sovrummet, utan mobil, känna ångesten och anteckna vad jag känner.
      Sen kunna läsa själv och kanske förstå, visa för Bror och kunna prata med honom om det och för att ta med till min terapeut för att kunna prata med henne om det

  4. Hoppas att det går bättre hemma denna gång, ta en dag i taget, eller en timme i taget. Klarade du denna timme så peppa dig att klara nästa timme. Stor kram till dig!

    • Absolut, här blir det Max timme för timme – lättare sagt än gjort, men jag måste lära mig det – leva här & nu, inget mer
      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *