Panikångest – ett faktum

Känner mig så misslyckad nu på två plan. Ett, jag var tillslut tvungen att ta mediciner – jag försökte verkligen att inte göra det, men med panikångesten rusandes i blodet så tog jag medicin och gick och la mig. Dipp kom och la sig bredvid mig och tvättade (slickade) bort mina tårar vartefter det rann.. Hon var så fin.. När Jonas kom och såg oss så la han sig bredvid mig och då la sig Dipp i sin säng.

Misstag nummer två. Jag somnade tillslut och missade då bussen till sömnskolan. Så jävla fel… Men jag har nu ringt till dom, lite sent, men jag ville förklara varför jag inte dök upp. Men jag skulle behöva den skolan då man visst även ska lära sig att hantera stress och klara att varva ner. 

Jag är jättekänslig när det blir för mycket runt mig, det räcker med alla intryck där man är i stan för länge. Som igår, jag hamnar i ett “Ullaredstillstånd” som vi döpt det till… När vi var på Ullared så var jag okontaktbar och såg inte saker och hamnade i ett typ tunnelseende. Det var riktigt obehagligt.

Nå väl, nu har värsta ångesten lagt sig, men jag mår fortfarande inte alls bra, känner mig mör i hela kroppen och har typ träningsvärk. Men det är som det brukar bli, men jag ska lägga mig under mitt täcke en liten stund innan det är dags att laga mat.

Om Miss Manic

Fru, matte, Dotter. Syster . Vän IF Elfsborg & Färjestad BK Det är jag
Det här inlägget postades i ångest, bakslag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>