Pengatänk

Tänker på det här med pengar igen… Tanken kom för att jag pratar med Lisa på msn och vi kom in på pengar och bristen på pengar. Det gör mig ont att vi sitter i den situation som vi gör. Det är inget vi kan göra åt det. Inte mer än fortsätta vänta.. Nu är det 8 dagar kvar tills vi får pengar och skåpen ekar tomma.

Vi har 2 köttbitar och en fisk i frysen. I kylen har vi senap och vinäger. I skafferiet 3 påsar varma koppen, lite spaghetti och ett paket bulgur. Så vi har riktig middag för 2 dagar, då är det 6 dagar kvar och då blir det bulgur och pasta. Just ja, vi har en påse köttfärsmix och den kan man göra god sås på.

Men annars. Det suger att tvingas leva på soc. Jag har inget alternativ då jag inte klarar att jobba i dagsläget. Jag hade ju bra gärna hellre haft 18.000 i månaden än 5100 som jag har idag. Det räcker till hyran. Sen ska alla andra räkningar betalas och mat ska handlas. Jonas pengar räcker inte till det. Det är bara att inse och det gör mig ont att tänka på.

I morgon ska Jonas på möte med försäkringskassan där de ska prata om arbetsträning, men han klarar inte att arbeta, så han är livrädd för det mötet. Vi bara hoppas att han får fortsatt sjukpenning tills han klarar ett jobb.

Jag klarar det inte heller, vi kan ju knappt åka buss ensam till stan. Jag klarar att åka om han är med, men ensam är det riktigt jobbigt. Så hur ska jag då klara att jobba? Sen behöver jag mer hjälp från psykiatrin. Jag står ju i kö för DBT-behandling och den längtar jag efter. Det är något jag behöver och vill gå på.

Den behandlingen tar minst ett år, allt beror på hur mycket man har att jobba med och jag har mycket… Så jag räknar med mint 2 år och sen ska man arbetsträna försiktigt innan man kan söka ett riktigt jobb. Så ekonomiskt ser det allt annat än ljust ut, och det svider. Jag funderar på att be pappa om hjälp, men det är svårt då man gärna vill klara sig själv, men jag inser att det går inte.

Vi kan ju inte ens äta oss mätta varje dag i månaden. Och utan mat i kroppen så vet ni nog hur man mår. Men nej, nu ska jag sluta gnälla., Det finns de som har det värre. I Sverige och övriga världen.

4 Responses to Pengatänk

  1. du gnäller inte.

    visst, man kan alltid tänka på att andra har det värre. man kan tänka så och förgås inombords med ett strävande samvete fast det tillsyns lenar.

    man måste alltid få det bästa av sin egen situation, du ber inte om en köksö och en designerfåtölj för att ha i hallen där man aldrig ändå inte sitter.

    du talar om mat, att vara mätt.
    det är inget konstigt, det är enbart sunt att vilja ha det så.

    man mår psykiskt bättre av att sluta bort somatiska åkommor som tex hunger och sömnbrist. att få sol och röra på kroppen i en sansad form.
    det är basic. du skriver inte gnällande. inte någonstans.

  2. Ninja har helt rätt, och även om du skulle gnälla så har du all rätt att göra det! Jag tänkte just att fan, här går jag och trycker i mig mat för att sedan spy upp det, eller svälter med flit. Medan ni inte har råd att äta er mätta. Men samtidigt, en sjukdom är en sjukdom och kunde jag hantera mat så skulle jag ju. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för er snart! <3

    • Tack, känns bra att jag får gnälla, men sen kan du inte jämföra med dig, för som sagt.. Du är sjuk.
      Men snart måste det bli bättre, jag hoppas verkligen på det <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>