Jag längtar efter Jonas, hela tiden. Jämn inte finna ro utan honom. Inte med honom heller tydligen.
Nu är jag ångestfri, men vem vet hur jag mår om 10 minuter? Det svänger fort.
Men oavsett känsla så vill jag ha Jonas här. Min fina Jonas!
Mamma sa förut att hon funderar på att åka hit, hälsa på, se hur vi har det.
Det vore så kul. Mamma.
Oavsett kontakt, mamma är alltid mamma. Så är det.
Men nu är det mannen i mitt liv som jag vill ha Här!!!
Men, jag drar filten över mig, stänger mina ögon och hoppas på frid. Frid från sömnen.
Det tar på krafterna att ha ångest så länge, en natts sömn räcker inte. Inte på långa vägar.
Så idag blir det sova. Sova bort ångest, längtan och saknad