Sången om frihet genom livet

Osäkerhet kring hans humör stressar mig, men solen skiner och skiner genom mitt inre. Solens vassa egg genomborrar min kropp och sången om ljus trygghet svävar i hela mig. Idag älskar jag nog livet. Om det inte vore för osäkerheten.

Men dagen ska bli bra, gårdagen sov jag mig ifrån med hjälp av en näve tabletter för mina självskadeimpulser var höga. Men nu är de som bortblåsta och det tackar jag livet för.

Känns skönt att leva! Kaffet står bredvid mig och doftar just nybryggt kaffe och ute skiner solen. Hunden sover i fåtöljen och Jonas sover i soffan. Fråga mig inte varför, men antagligen för att han var besviken på mig igår. Han missade att ta med sina nycklar när han skulle handla och jag missade att tvinga mig att vara vaken, något som jag misslyckades med totalt.

Tabletterna i mig vann och jag somnade ifrån honom och när jag väl vaknade så hade han stått i det kyliga vädret i lite över en timme. Så därför tror jag han sover i soffan. Ni vet hur det blir när man blir sur på någon, det sista man tydligen vill är att dela sovrum. Än mindre dela säng. 

Nå väl. Jag ska försöka hålla mitt humör uppe, inte låta någonting påverka för jag har gillat de glada dagarna jag haft, fria från ångest och oro. Inte helt fria, men med minimala känningar, hanterbart liksom. Jag står i köer som om jag inte gjort annat.. och det känns konstigt, riktigt konstigt.

Igår satt jag och kollade utbildningar, se om jag hittar något som gör att jag känner framtidstro, men sånt skrämde mig bara. Jag är inte redo för plugg eller jobb, inte än. Men jag vill som vanligt stressa fram, skynda skynda. Allt ska hända igår. men jag vet att jag måste börja trappa upp från några timmar i veckan och hålla på tills man klarar mån-fre och 50% och Då först kanske jag kan söka jobb, men vägen dit är lång. Så jag måste lära mig att skynda långsamt.

Jag vet ju inte ens vad jag vill. Jag har funderat på fritidsledare. Eller något med djur. Men vet verkligen inte vad. Kanske man hamnar inom äldreomsorgen igen, vem vet? Det är inget arbete jag egentligen vill ha men alla säger att jag har så bra hand med de äldre. Så, man ska aldrig säga aldrig. 

Nu ska jag hämta mer kaffe, se om min käresta vill ha. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>