Det som ingen kan nå

Hej Jonas!

Nu vill jag få ur mig mina ord om gårdagen. Jag vet inte hur mycket du drack, men det bör varit mer än “inte så mycket” eftersom du var påverkad hela kvällen. Du var riktigt otrevlig och stundtals även kränkande.

Du sprang rätt ut i vägbanan och krävde att jag skulle göra detsamma, när du tappade bort din plånbok så blev du rasande när jag försäkte hjälpa till att leta, detta slutade med att du rusade av bussen vid resecentrum för att gå runt hörnan och då undrar jag, köpte du mer pilsner inne på södra när du köpte korven?

Du bad mig vid flertalet tillfällen att åka hem, något jag Vägrade att göra utan dig, jag ville helst inte släppa dig ur sikte. Hade du bett mig fler gånger så hade jag åkt men tagit ditt bankkort så du inte bränt upp mer pengar på alkohol.

Så, gårdagen var i mina ögon Katastrofal. Du har säkert inte samma syn på något av det jag skriver, därför väljer jag att skriva istället för att prata och riskera att bli avbruten. – det här är min syn på saken

Du pendlade mellan att bedyra din kärlek till mig för att nästa sekund höja rösten och säga “Gå, bara gå!!”

Så nu tänker jag försöka kräva en Lång vit period, för din skull, vår Vår skull. På måndag ringer jag till beroende och pratar med Tomas om anhöriggrupp för jag orkar inte med drickandet som det är nu. Det har pågått allt för ofta sen tiden då jag var inlagd, då för att du skulle klara att komma för att hälsa på.

Men nu måste du försöka ta tag i detta. Jag vill inte att din mamma ska ha rätt. Men jag har ingen lust att stå bredvid och se dig falla mer och mer, för att tillslut att du dricker dagligen.

Så snälla. Jag ber dig.


12 Responses to Det som ingen kan nå

  1. Jag har tappat kontrollen, återigen, över min alkoholism, jag vet det. Du vet det, du visste det långt före mig. Det är så svårt när älskarinnan alkohol gör dig så illa. För det är svårt, så svårt, att övergiva henne.

    Anledningen till att jag körde bort dig var att jag redan då förstod att du for illa av det. Jag ville du skulle åka hem, för att inte se, för att få lite lugn.

    Jag älskar dig, men det här är inget som visar det.

    Men jag vill visa och jag ska visa!

    • Jag skulle Aldrig kunnat lämna dig där, för då hade jag inte vetat vad som kunde hända och jag hade bara gått hemma och oroat mig.
      Men du Har tappat kontrollen, det gjorde du redan då jag var inlagd. Men vi fixar detta. Vi söker hjälp på varsitt håll sen kommer vi ut starkare allt.
      Vi tar världen med storm!!!

  2. ni har någonting stort och otäckt framför er. men ni är så bestämda på att tillsammans klara det – och jag tror på er och er styrka.
    jag har själv både varit den som är medberoende, och den som själv missbrukar. de två sidorna hos mig kan en ju önska skulle förstå varandra, men jag vet inte om de gör det.

    jag finns här bredvid och jag hejjar på er båda två. <3!

  3. Jag hoppas verkligen att Jonas klarar av det. Om han är tillräckligt stark ,så gör han det. Många före honom har många gått. Inte konstigt att mår dåligt ,det gör ju saken bara värre.Jag oroas ju också över dig, men även över Jonas. Känns dumt att skicka förnödenheter till men ni måste ju ha mat. (Det har jag sagt förr)Kramar till er båda

  4. ÄNTLIGEN säger jag, inte för ert elände utan för att nån mer än jag vet hur det känns att vara medberoende. För fy fan vad ensam jag har känt mig i detta, att ha en sambo med alkoholproblem, och jag är ta mig fan glad att se att mönstret är det samma hos er.

    Hur ofta får jag inte löften om bättring och kärleksförklaringar, för att sen bli behandlad som den största skiten på jorden?! Jag hoppas att du, Maria, har det bättre än mig på den fronten för jag har totalt tappat bort mig själv i att leva i ett sånt här förhållande. Det förgör mig. Hoppas att ni reder ut detta ihop, vi däremot kommer aldrig fixa problemet då han inte inser hans sjukliga supande. Kärleken övervinner allt har jag hört, men är det kärlek när man blir kallad fula ord, hotad osv pga sprit? Jag vet inte längre…

    All lycka till er! Se till att vara en av alla dom som fixar det här! Kram till er båda. S

    • Tack för dina ord, jag tycker det är svårt att veta hur öppen jag ska vara, men jag fick tillåtelse att publicera detta även om det känns konstigt, men jag vet själv hur “glad” man blir när man hittar någon med samma problem.
      Hoppas även att NI fixar det, våran resa har just börjat och jag vet inte hur man ska börja med allt, men jag hoppas allt blir bra för oss och för er.
      Kramar

      • Vi känner inte varann bra, inte alls, bara genom kräkgruppen på fb. MEN du/ni har kommit bra mycket längre än vad vi har gjort, du har fått en man som kan erkänna att han har problem. Min sambo är fortfarande i ett förnekande stadie, allt som sker är tydligen MITT fel trots att jag vet att han har haft dessa problem länge och ätit Antabus tidigare. Vi är fast, så nej, vi kommer nog tyvärr aldrig reda ut detta. Jag måste låta honom gå vidare med sitt liv utan mig, utan oss. Min kärlek räcker inte till för att skärpa sig…

        NI kommer fixa detta, ni har i alla fall en dialog. Kram!!

        • Tråkigt att höra :(
          Jag är glad att Jonas nu inser att han har fått ett återfall, jag såg det för länge sen men det lyssnade han då inte på, men det erkänner han nu. Så vår resa kan nu börja och det känns jättebra! 7 Kram!

  5. Även jag har varit medberoende, hela min uppväxt. Jag vet hur mycket ont det kan skapa, alkoholismen. Den förtär och förstör. Jag har förlorat så oändligt mycket genom min egen alkoholism.

    Men jag har jobbat hårt för att komma tillrätta med eländet i ca 5 år. Men det är först nu jag förstått att även ANDRA har farit illa. Det tar tid, så lång tid att förstå allt det där, för man håller tillbaka alla de tankarna, flyr från dem. Nu vet jag, först nu vet jag och jag försöker reparera allt jag ställt till med. Återuppta kontakten med mina barn, berätta, be om förlåtelse, eller snarare, förståelse. Inget går att göra ogjort men framtiden ligger framför mig och alla de andra.

    Att göra Maria illa är det sista jag vill. Att förlora henne är det sista jag vill. Jag jobbar, ska jobba ändå hårdare. Ta hjälp av de som kan hjälpa mig, men jag vet ju att jag själv måste ta ansvaret och göra min del, den som är det enda som kan lösa problemet.

    Jag kan inte lova något, det har jag lärt mig. Det enda jag kan säga, jag gör mitt bästa!

    • Du har tyvärr lite för mycket erfarenheter inom området, men som du skriver, med rätt hjälp ska det gå och jag kommer att följa dig längs hela resan. Jag vill inte förlora dig och vi vet var problemet ligger och då¨är det bara att jobba med det!

      Jag älskar dig så vansinnigt

  6. Återigen, Maria och Jonas, ni VET så väl att det är galet och att det blir fel med sprit i kroppen. Jag däremot lever med någon som anklagar mig för allt som händer: det är mitt fel att han dricker, det är mitt fel att han blir elak när han är full, det är mitt fel att saker slås sönder och även mitt egna fel att jag om och om igen blir krossad av alla tomma löften. Senast igår pratade vi om detta, drickandet, och gensvaret jag får är: sluta gör mig arg så behöver jag inte dricka. Ni har en annan utgångspunkt: kärleken! Den har vi inte vi längre, jo jag älskar min sambo men han kan omöjligt älska mig.

    Jag önskar er verkligen all lycka. Fixa det här och få mig att tro att kärleken verkligen existerar överhuvudtaget!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>